lördag 31 januari 2009

Nedrans semlor...

Jag älskar semlor, åhh vad gott. I år har jag varit ståndaktig verkligen suktat, tråna men bitit ihop och lidit men idag har det brustit med besked...TVÅ semlor tryckte jag i mig, till mina svarvade kurvors stora glädje...SUUUUCK:(((

Grannar...

Jag är i vanliga fall en mycket frispråkig kvinna:)) Jag säger vad jag tycker och vill jag inte vara obekväm så kan jag också vara tyst! På gatan där vi bor så har vi bott i 13 år.(har aldrig tidigare bott så länge på ett ställe) Det är sådant gammalt kvarter som inte byggs i dags läge. Sedan har det byggs kvarter bakom oss men just våran gata är väldig speciell, för sitt unika läge skull... Nåväl när det begav sig och jag flyttade in så hade det inte varit någon flytt på dom närmaste 20 åren! Jo det är sant. Nu har det skett ganska mycket flytt, (ja alltså INTE på grund av mig, det vill jag här och nu påpeka:)), men på grund av generations byte... Nåväl för två år sedan så flyttade det in en ny familj tvärs över gatan och jag har fått ett objekt att reta mig på..:) karln i huset har inte alla "pommefrites på tallriken, "det är något som inte stämmer! Jag kallar honom "rediga Arne med spott gluggen mellan tänderna) Ganska långt namn, men det är bara sååå passande. Alltså denna gatan där det är lugnt och skönt ingen stör sig, alla sköter sig själva ja ni vet en sådan trevlig atmosfär, så kommer detta stolpskottet till karl och flyttar in. Han vet inte vad ordet hänsyn är, han renoverar detta huset precis överallt!!! Han bli dessutom ALDRIG färdig, jag tycker synd om hans sambo precis som huset och redige Arne, är hon ny, fast lite begagnad...Ja ni vet.. Redige Arna har dessutom den ypperligt dåliga smaken att digga dansbands musik... KL 23 å kvällen...Jo ni läste rätt den knäppskallen sätter på musik kl 23,00 på en vardags kväll när han målar ytterfasaden!!! Så vi andra vare sig vi vill eller inte, får äran att lyssna till dansbands trams!Ingen tanke på att det kan finnas någon i hela denna värld som inte har semester och ska arbeta dagen efter... Jag var så "pisst" att jag öppnade sovrumsfönstret som vätter ut mot gatan och slängde upp högtalarna i fönsteröppningen för nu jäklar, så skulle det spelas musik, men då var det "fnurr" på högtalarna som är kopplade till datorn så det sket sig, tyvärr. Söndagen INNAN våran ordinarie nyårsafton kl 23:50 börjar det att skjutas raketer och smälla smällar, vi hade inte gått och lagt oss och vi satt i vardagsrummet i godans ro. Jag vet att jag sade vid första smällen att-det skulle inte förvåna mig om det är Rediga Arne som är i farten.. Maken och jag reste oss och gick till ytterdörren som vätte mot framsidan vad tror ni att vi fick se??? JO REDIGE ARNE, han firade sin egna nyår!! Då var jag så att det kokade Jäkla idiot skrek jag . Hmm kanske inte så diplomatiskt han har inte hälsat på mig efter det:)) Suck stön pust, Thats life! Istället för att säga till honom så vill jag reta mig på honom och DET GÖR JAG GÄRNA OCH OFTA!!!

Lördag morgon....

Det är okristligt tidigt och maken har åkt iväg för ännu en dialys behandling... I går kväll var fötterna bra svullna på honom igen och han klagade över stickningar i fingrarna och benen. Nu på morgonen hade svullnade blivit lite bättre efter en natts vila. Snacka om balans gång han ska hålla sig fysiskt igång det är mycket viktigt inför nästa op, men samtidigt så protesterar hans kropp genom att samla på sig vätsksa, vilket i sin tur är allvarligt i sig. Makens val består i att välja mellan PEST eller KOLERA!!! Själv ska jag dra mig neråt till köket för att ta en kopp kaffe till, så jag vaaaaknar sedan ska jag lyssna på en låt från den igår inköpte skiva, för att sedmera slänga mig i duschen...

fredag 30 januari 2009

Ska det vara såhär...

Maken behövde att fylla på sitt medicinförråd. Jag tog på mig det och åkte lallandes iväg till apoteket som är i stan(centralapoteket) Tog min nummerlapp, fortfarande lallande. Gick fram när det var min, tur fortfarande lallande Dom tog mina recept och sade att eftersom det var så mycket mediciner så skulle jag sitta ner och vänta för det var en annan kö..?Öhhh, slut på lallandet för denna gången.. Tillslut blev det min tur att bli expedierad. Ett föreskrivet recept som jag lämnade hade dom inte i just den ordinerade styrkan, dom frågade mig om jag möjligen kunde tänka mig att gå till ett annat apotek (det finns 4 st till i stan)-Aldrig i livet jag har varit här över en timme och mitt liv består i lite andra saker än att tillbringa min liv på ett apotek, svarade jag. Tro det eller ej dom kan räkna..Jojo, eftersom styrkan på 60mg inte fanns så fick jag två burkar på vardera 30mg . Det gick ju att lösa. Sedan var det dags igen ATT STÅ I KÖ för att betal..! Alltså jag fick genomgå TRE köer för att hämta medicin. Nu fattas det bara en kö till, så har det blivit det slutgiltiga forna Öststads systemet(som man har tagit bort på grund av ineffektivitet) och det skulle vara att anställd en person som sätter stämplar på allt och då är det fulländat . Så nästa gång det bär iväg till apoteket så ska jag ta med mig termos kaffe lite smörgåsar så jag inte svälter ihjäl under tiden, vem vet kanske en övernattningsväska är att tänka på:))

Nostalgitripp...

Nyss hemkommen från stan, och jag har köpt mig en riiiiktig nostalgitripp som jag ska sätta på nu när det är dags för ett röj här hemma:))

VECKANS TANKE...

VARFÖR ÄLTA DET SOM HAR HÄNT? LÄGGA MASSOR AV ENERGI PÅ ATT KÄNNA SKAM, SKULD, ÅNGER. VI KAN JU ÄNDÅ INTE FÅ DET OGJORT.

torsdag 29 januari 2009

Dagen dialys...

Maken kunde inte sova i natt. Hade svårt att andas. Idag tappades han på 2 liter vätska. Inte bra, inte bra alls i måndags, så var det bara 1/2 liter. På tisdag har det gått tre veckor han opererades det i sin tur betyder tre veckor närmare nästa operation!!!!

Maken föredrar dialysen framför Ullared:))

Jorå, jag har en konstig böjelse, och den heter ULLARED, alltså jag är egentligen det som i vardagstal kallas för klädsnobb. Handla kläder på H&M, Kappahl och allt vad det heter det finns inte i min värld. Men nu kommer det roliga jag fullkomligen älskar Ullared! Visst det finns hur mycket skräp som helst men jag har hittat riktigt fina kvalitets varor. Dom har ju allt!!Hundartiklar osv. Maken är inte speciellt förtjust i Ullared, men nu kommer det fina! Jag skrev att det finns allt, men det gjorde det inte fram till nu. Men nu... Läste att dom har startat en erotikoutlet, vad kul tänkte jag. Så jag sade till maken vad sägs om en utflykt nu på lördag? Nääe säger maken, den enda utflykten jag ska göra är till dialysen..-Var det något speciellt undrade han. Ja, joo jag tänkte kanske vi ska till ullared, säger jag.-Herregud skona mig utbrister maken, jag kom just nu på att det finns fördelar med dialysen:)! Sedan förklarade jag att det har startat en erotikoutlet där, då trodde jag att han på fullt allvar började att tvivla på mitt förstånd:)) Hallå, för två veckor sedan genomgick han en svår operation såret är över 30 cm tvärs över buken, cvk har han inopererad, och frugan "kiddar" om erotikoutlet...Hmmm vid närmare eftertanke, jag tror att jag kunde ha valt en bättre tidpunkt..:)

"Aliens" i dialys maskinen...

Herregud vad är det som händer med min make? Han är jäkla i min själ så förändrad. Har dom "aliens" i dialys maskinen tro? Istället för rena blodet så formligen pumpar dom in elaka aliens!!Cyberdrottningen skämtade om det och sa att dom kanske tog bort den "trevliga" njuren... Börjar tro att det ligger något i det. Han är introvert, hummar och mummar, innesluten, grinig när jag kollar som igår kväll hans fötter (han var bra svullen igen)-Jag kan väl inte ha en kran inopererad som tappar mig på vätska heller... Igår hade han missat att ta sin lunchmediciner (5st) då frågade jag honom om han har någon form av dödslängtan!!Nää det hade han inte, men vad du tjatar får jag höra...-Jaaa ,det gör jag säkert... Jag undrar vad det är för fel, andra människor pratar om att dom blir starka ihopsvetsade efter sådan livs kris...Knappast här!!! Jag vill ha tillbaka min älskade underbara livspartner, som alltid hade trygghet/kärlek/ömhet. Jag tror att jag snart sätter ut en annons på "Blocket" Grinig, sur , introvert make" uthyres

onsdag 28 januari 2009

Vart har sunt förnuft tagit vägen???

Jag blir så matt. Alltså jag är inte lastgammal men ibland känner jag mig som om jag vore minst 100 år! Vad är det för en förvrängd värld vi lever i?? Livsuret startar i samma ögonblick vi föds, det är ju då nedräkningen börjar. Ingen vet exakt hur länge vårt egna tidsur tickar! När det sedan har stannat så då är det dags för nästa dimension... Ofrånkomligt varför är det så fult att åldras? I vårt samhälle tenderar det att vara så fult att vi trycker i oss nervgift i form av botox i ett desperat försök att förhindra det som inte kan förhindras, nämligen åldrandet! Detta gör man under tiden man är gravid??? Lika idiotiskt som att man kan dricka "måttligt" när man är gravid??? Nix nej nada zip, Så länge man bär ett liv som är beroende av din kropp för att överleva så är det förbaske mig varje gravid kvinnas skyldighet gentemot det nya livet att försöka att leva så sunt det överhuvudtaget går. Det är inte mening att komma med några som helst pekfingrar och jag hoppas att det inte uppfattas så heller men ibland måste vi nog stanna till och få oss en tankeställare!!! http://www.expressen.se/halsa/1.1446857/botox-for-gravida-stoppas

Varför vi bytte husbil till husvagn...

Vi köpte husbilen i våras efter att ha tittat omkring länge och väl. Vi har ju aldrig ägt en sådan. Nåväl till sist hittade vi en verkligen jättefin som vi köpte. (Jag har nog hjärnsläpp ibland) Jag bara fick för mig att vi skulle ha en liten! Och det var den:)) Själva inköpet tycker jag går an det är en engångskostnad, men det ska servas och skattas osv. Vi har ju två bilar med allt vad det innebär i kostnader nu helt plötsligt så hade vi tre med alla merkostnader som det i sin tur medför. Jag måste bekänna att vi är oerhört bortskämda med bekväma bilar och husbilen kommer inte i närheten av våran bilkomfort. Sedan så har vi en annan sak, du får oerhört MYCKET MER standarmässigt i en husvagn för mycket mycket mindre pengar. I husvagnen har vi golvvärme, så vi kan vara ute på vintrarna och det är ju tanken längre fram, ugn har vi, om vi vill kan vi frikampa precis som med husbilen eftersom vi kan koppla till ett bensinagregat som vi har. Vi har eget sovrum med riktig madrass, sonen har eget rum med vånings säng ifall han ska ha med någon. Så valet var ganska enkelt. Den enda som protesterar lite var sonen han tyckte att det var suveränt att sitta läsa, dricka cocacola eller bara gå och lägga sig när man körde husbilen. Så ska man vara ute en längre tid så är det ganska skönt med större och mera komfortabelt boende. Visst det kostar mer med färjan över till kontinenten men den kostnaden tar vi gärna mot husvagnens höga standard samt bilens komfort:)) Samtidigt så åker vi fortare med bil och husvagn än med husbilen...Och jag har alltid brådis:))

Planer på att få liiiite fason...

Idag är det inget pardon! Idag ska det tränas och det med besked!!! Jag har börjat med !klicker träning på främst Gustaf (Nika är bra lyhörd och lyssnar faktiskt ganska bra),men Gustaf!!!Där är det verkligen uttröttnings metoder mellan oss, den som har tröttat ut den andra vinner:) Jag är genska enveten, och Gustaf tar inget direkt på allvar!!! Mot träningen!!!!

tisdag 27 januari 2009

Så här på kvällskanten...

Jag frågade maken om man märkte någon skillnad nu när det gick två dagar mellan dialysen istället för en och det gjorde han verkligen sade han. Igår kväll så började det att "pirra ,sticka "framförallt i fingrarna och fötterna på honom. Men fortsätter han när man får dialys, så är det inte så att man känner en"wow" energikick direkt.... Men som sagt man känner verkligen när det går en dag extra... Fyfasicken vilken oerhörd påfrestning kroppen utsätts för...

Dom tog mig på allvar...

Maken var idag på dialys. Natten har väl varit si och sådär vad det gäller min skönhets sömn..:) Idag åkte jag iväg med maken och fortsatte till Gustafs uppfödare och tittade på valparna. Det händer mycket på en vecka. Nästa vecka ska jag nog dit igen och då anske jag kan fotografera. Jag har inte vågat för jag är rädd att kamerablixten kanske kan skrämma dom...Men jag blir ju baaaara så sjuk:) Tre mops valpar, "say no more"!! När jag åkte därifrån så fick jag ett helt nytt täcke som vi ska ha i husvagnen. Dom hade i sin tur fått det men eftersom dom inte ligger under ett helt täcke utan vill ha var sitt så frågade dom mig om vi ville ha ett sådant. Om, jaa jätte gärna vi sover under sådant hemma (just på grund av kroppskontakten, det är alltid en fot arm ben som ligger omslingrande i varandra, (jo, så barnsliga är vi, men det är häääääärligt)men i husvagnen har vi var sitt som vi skulle byta ut till ett helt, och då fick vi detta. Husvagnen köpte vi i höstas efter att vi sålde våran husbil. Husvagnen är anv ca3-4 veckor, den är så fin golvvärme, ugn osv. Tyvärr har vi inte varit ute med den ännu men vad vi längtar.:)) Nåväl tillbaka till maken, när han låg där på dialysen så kom läkaren till honom och tog proverna som jag efterlyste, ja det visade sig att värderna inte var som dom skulle...! (det var ju det jag sa) Sedan beslutade man sig för att "tappa" honom på 1/2 liter vätska och från och med torsdag så ska maken ligga i dialys 4 timmar mot som det har varit fram till idag 3 timmar. Sedan så beslutade dom sig för att ha sk "torrvärde på honom". Det betyder att väger han mer än ett viss antal kg så kommer dom att "tappa" honom på vätska. Jag börjar känna mig nöjd,hihi... Sent ska dom saktfärdiga vakna eller...

måndag 26 januari 2009

Maken börjar att samla vätska på sig...

Maken kom hem idag och frös som in i hoppsan. Jag trodde att det berodde på förgiftningen som bildas i kroppen. Nåväl maken tog sig ett varmt bad och när han kom upp från källaren efter att ha badat så råkade jag kasta en blick på hansas fötter. Men gode värld, vad höger sidan såg ut, nästan dubbel så stor som vänster sidan!!!Vätskefylld! Nu tar jag mig ett glas rött vin för jag har tänkt att sova i natt annars kommer jag bara att lyssna efter hur han andas. Jag är ju oerhört rädd för att han ska få komplikationer som hjärtsvikt just på grund av att kroppen utsätts för sådana påfrestningar. Ibland tänker jag kommer vi någonsin att ha ett "normalt" liv igen? Just nu är det en aning uppgivet...

Jag har världens dilemma...

Hjälp mig snälla... Jag är verkligen vankelmodig Jag ska ju som sagt donera min njure till maken. Jag VET verkligen vilket helvete jag själv genomled när han låg där på operationsbordet när dom tog bor hans ena njure. Vilka oerhörda existentiella tankar/känslor som jag gick igenom. Som jag skrev då, detta önskar jag ingen och jag menar det.För ord fattas när man ska beskriva den känslan jag hade då. Min mamma, dvs "cyberdrottningen", har ju varit otrolig i stöttande av oss här hemma, hon har verkligen varit orolig och jag har fått hindra henne från att komma vid flertal tillfällen. Hon är verkligen orolig. Av kärlek och omtanke till min mamma så har jag haft tankar på att kanske inte säga exakt vilket datum op är utan att jag ringer sedan när den är över för då har jag besparat henne det jag själv gick igenom. När hon var här i julas så råkade jag liksom i förbigående nämna det och herregud min skapare!!! En ursinnig Cyberdrottning är verkligen inte nådig... Samtidigt vet jag att jag skulle bespara henne en massa men det vete fasicken om hon skulle förstå eller förlåta mig... Jag vet ju vad jag själv skulle göra om mitt barn inte skulle säga något förrän efteråt. Det hade blivit moooooord! Detta är verkligen svårt, ja vi har ju inget datum ännu men jag våndas verkligen för detta. Hur gör man?????

Är detta sant???

http://www.expressen.se/noje/fredag/1.1443590/cleese-blev-grundlurad Herregud,är detta sant eller har tidningarna inget annat att skriva om??Väck mig!!!

Måndag fm...

Maken var hemma för en stund sedan för att intaga sina medikamenten. Han har börjat att arbeta idag... Egentligen är det inte så himla bra dag att starta på. I vanliga fall så går han på dialysen var annan dag men så blir det ett glapp på en dag (eftersom 1 vecka har ju som bekant 7 dagar ).och nu ska han gå först i morgon. Herregud "rullande schema" kan man ju inte begära att dom ska ha på "dårhuset"det skulle ju innebära : 1-Någon måste tänka till 2-det ska blötas och stötas 3-det ska beslutas om vem som ska besluta 4-det ska förankras i styrelsen 5-det ska ner på personal nivå 6-någon måste ansvara för det nya schemat osv osv. Under tiden så är min make bland dom som blir lidande. Idag har jag på mig en fleectröja som har färgen "off white! och makens ansiktsfärg och min tröja hade samma nyans. Förgiftningen har dragit igång... Herregud vad jag beundrar honom att han orkar.

Angående denna bloggen

Jag råkade "skrolla" bland mina tidigare inlägg och fick se att jag hade komentarer där som jag inte hade läst. Jag ber verkligen om ursäkt, men jag befinner mig i ett skede av livet då jag bloggar mycket, så för att vara säkra på att få respons på det ni skriver så är det mer än två inlägg tidigare så skriv gärna på det senaste inlägget även om det kanske inte är relaterat till det ämne ni skriver om. Det är för att jag förhoppnongsvis ska ge lite respons:))

söndag 25 januari 2009

Ett tips till alla tilltänkta njurdonatorer...

Det är viktigt att följande saker i åtanke. Varje avdelning på sjukhusen har en oerhörd sträng budget. Det betyder att man sparar pengar tills det blir rena skämtet och den enskilde patienten blir lidande. Att jag skriver detta inlägget beror på att jag vill att allmänheten ska veta följande: När du ska ta prover om du är en blivande donator så får du nästan vänta ihjäl dig! Först ska remissen skrivas och när den är skriven ska den iväg sedan får du en tid om du har tur inom en månad, när du har tagit dessa prover så dröjer det ca en vecka innan svaren kommer!! Ja man behöver inte vara speciellt begåvad för att förstå att det är fullständigt oacceptabelt. Nu är det så att i sjukhusvärlden kan man få akut svar på prover som man tar. Svaren kan vara klara inom några timmar! Det är oerhört dyrt men man bör ha detta i åtanken när personalen "kiddar "om att svaren kommer att ta ca 1-2 veckor!! Tanken med att det ska ta tid med en donatorns utredning är att ingen ska göra något överilat, och ångra sig efteråt. Jag förtår tanken samtidigt som jag tänker, är vi inte vuxna nog att ta ansvar för oss? Själv anmälde jag mig för två år sedan att jag ville donera, om det skulle visa sig vara aktuellt. Då var maken relativt frisk att det sedan i höstas fullkomligen exploderade med sjukdomen det är en annan sak.(Sjukdomsförloppet för systnjurar är sådant, det kan gå i skov och det kan stanna upp, men det kan som i vårt fall fullkomligen explodera) Men oavsett så var jag klar på 2 månader. Fast det var inte lätt, jag har verkligen varit påstridig/enerverande/ifrågasättande... MEN DET GÅR!!!

Thats me...

Jag har bestämt mig för att visa foto på mig själv. Anledningen till det är ju att jag tänkte vad har jag egentligen att dölja??? Ok kanske inte världens bästa foto men så att man har en hum om personen bakom texten:))

Det här med att leva bredvid...

Jag är en ganska "självgående tjej", jag har för det mesta saker som jag håller på med och som ger mig livskvalitet I vanliga fall är jag driven som person, men jag har kommit på mig själv att makens tillstånd "drar på något sätt ner mig". Jag ser att min annars så härliga sprakande livs energi drar ner mig, jag tycker att allt tar tid/energi och jag har ingen direkt lust till någonting. Att jag sedan gör saker det är något helt annat men jag ska dividera en jäkla massa med mig själv innan, istället för att bara göra!! Jag tror att som jag skrev i tidigare inlägg dels är det någon form av posttraumatisk chock jag befinner mig i men sedan tror jag att makens tillstånd påverkar mig. Han säger inte så mycket ligger mestadelen i soffan zappar mellan kanalerna eller läser. Det är så okul!!! Jag kan tycka att han skulle kunna försöka lite i alla fall. Sedan kommer min förnuftiga sida fram som säger till mig "- Det är bara jag själv som kan göra något åt situationen" det har ju inte med maken att göra utan bara att jag har ett knäppt förhållningsätt till detta. Det är bara jag som kan välja hur jag ska förhålla mig till detta" Jag fattar ju att han om någon har saker han måste bearbeta, självklart, han har ont självklart, dessutom stundar nästa operation självklart. Suck jag vill inte vara den som alltid ska vara sååå jäkla förstående. Ibland önskar jag att jag inte hade haft min utbildning i bagaget, då skulle jag inte se det jag ser och därmed inte vara så förstående. Sedan tror jag att det påhyvlas mig en massa just på grund av det. Jag vet att jag formligen går i taket när jag hör -jamen med din utbildning, kunskap erfarenhet så borde du, dittan och dattan... Jamen jag är först och främst en människa med privat liv/känslor. Att jag besitter kunskap/erfarenhet gör jag i min proffesion. Där i terapi rummet där är jag proffsig där är jag för en annan människa helt och fullt och inget annat, men här hemma är jag en helt vanlig kvinna mitt i livet. Fast hur mycket jag än försöker så kan jag inget annat än att vara bredvid och iaktta Det är så booooring. Näää, nu ska jag fixa tvätten, har redan varit ute på en långpromenad med vovvsingarn, idag var det en aning vår i luften HÄRLIGT:)) Sedan ska jag vara så exotisk och laga mat,hmmm kul, kul..

lördag 24 januari 2009

Dialysen idag...

Dialysen idag är avklarat och maken är utslagen. Idag tyckte jag nog att han verkade lite piggare efter att han har varit hemma några timmar men nu har han slocknat i soffan, men när han komhem... Jag blev rädd han såg ut som en zombie, alldeles blek och härjad. Nu på tisdag har det gått 2 veckor sedan han opererades och det i sin tur betyder 2 veckor mindre till nästa operation!!!

Jag är tyvärr inte så vidsynt som jag påstår mig vara...

En bekant till mig har precis fått sitt första barn. Samtidigt som jag är glad för hansas skull så beklagar jag det... Jag har trott att jag faktiskt är oerhört vidsynt som person men här fick jag fram en ny sida av mig som jag ska stifta bekantskap med. Bekanten är 65 år gammal. Nä jag har inte tryckt på "fel tangent" det står rätt. Mamman till barnet är 29 år! Att få barn är livets höjdpunkt tycker jag. Att få GE liv det är enormt tycker jag. Därför har jag sååå nedrans svårt att förmå mig till att glädjas fullt ut för min bekants skull. Jag är en person som gör livet oerhört lätt för mig, jag är ärlig, jag säger som det är utan krussiduller.Många kan ha ont av det andra tycker det är kanon. Min bästis tycker det är underbart som hon säger- jag vet vad jag har dig det är så himla skönt. Därför kan jag inte förmå mig till att åka och gratta bekanten eftersom jag inte skulle göra det på ett ärligt sätt. Att bekanten är god för x-antal miljoner och ett blomstrande företag, att hans nuvarande fru bara bott här i 2 år... Jaaaa, jag är verkligen beklagande småaktig!

Livet är orättvist...

Har kommit in efter att ha varit på en låååång, regnig promenad med hundarna. Cyberdrottningen skypade mig precis för att tala om att dom har det varmt men att det blåser som in i hoppsan!!! Men varm torr vind! Jaha det var ju det jag behövde höra! Här blåser det halv orkan, regnar gör det som aldrig förr (vad kommer all vatten ifrån? Och framförallt tar det aldrig slut??) Till och med hundarna tyckte att det var mindre roande med långpromenaden. Cyberdrottningen och Boulekungen ska åka iväg med några gamla vänner som bor där oxå större delen av året till Gibralta på några dagar bara för att se andra saker:))Härligt härligt. Jag är INTE alls avis vad då, vad är varma Gibralta mot härligt kalla lite gråa och framförallt regniga kära gamla Svedala? Livet är faktiskt lite orättvist:))

Fredagsmys eller fredags "slafs"...:))

Det här med matlagning är inte en sida av livet jag tycker är speciellt upphetsande. Kan jag så myglar jag. Följande historia utspelar sig flera år tillbaka: Jag och ettan hade plockat röda vinbär som vi sedmera skulle göra en kanon god vinbärs kaka av. Receptet hade jag fått av "cyberdrottningen. Rensa vinbären , herregud du blir ju aldrig färdig, nåväl här var det dags för kreativt tänkande förstod jag..! Kom på den briljanta iden, att om varje gäst får rensa sin del själv så går det ju så mycket fortare och jag får ju tid till så mycket annat som jag uppskattar mer än att just rensa vinbär. Så jag tog helt enkelt och sköljde vinbären och slängde i dom i smeten med pinnar och blad, hmm ni må tro att det blev verkligen färggrannt! Nåväl när gästerna kom och jag bjöd på kakan så blev det allmänt jubel, först blev dom stumma när dom fick en gren i munnen men sedan var det allmänt gapskratt. Jo gästerna rensade sina vinbär på tallrikarna. No big deal:)) Jag skrev ovanstående inlägg för att man ska förstå hur booooring jag tycker det är att laga mat. Maken är dessvärre ännu värre än vad jag är! Igår var det dags för fredags mys, då var jag rationell. köpte kebabtallrikar, som formligen dröööp av fett till detta så var det pommefrites, gissa vem som ska ut på långpromenad och träna sedan??Jojojo, är man dum får man lida:))Har fortfarande strl 40 på kläderna helv...Ok jag kan väl pressa in mig i 38, och då menar jag verkligen pressa men jag gör det verkligen inte, jag har faktiskt liiite självkritik!!!

fredag 23 januari 2009

Jag är storsint av mig...

Vid frukosten så står maken och tar sina piller och då ser jag att han tar förutom föreskrivna medikamenten, även panodil. Jag-jag ser att du tar smärt stillande vart har du ont någonstans? Varav maken svarar- I öronen. (hmm say no more:)) -Jag sitter här och hör någon konstig underton, men eftersom jag är sååå storsint av mig så låter jag det passera.:))

VECKANS TANKE...

Att förlåta någon person, är som att släppa ut en fånge i friheten. När fången då insuper frihetsens storhet gör den en upptäck. Nämligen att fången var du själv!!! För att fölåta andra måste du börja med att förlåta dig själv!

torsdag 22 januari 2009

Ökning 4,5 kg på 1,5v...

Maken kör ju som bekant blod dialys, och efter kidneybönans inlägg så kollade jag med maken. Personalen väger honom både innan och efter dialysen. Men har gått upp 4,5 kg på 1,5 v!!Då måste vi ha i åtanken att njuren dom tog bort vägde över 1 kg. Han samlar inte på sig vätska. Dels kollar jag hela tiden men så har han dessutom vätskedrivande tabletter. Så vad tusan kan det vara????

Slut på egotrippen för denna gången:((

Maken har sjuhelvetisk huvudvärk. Det visar sig att han har tagit panodil redan (när jag var och handlade) och när jag kände på hans panna kändes den varm. Ok tog febern på honom, jorå trots att han har tagit panodil så hade han temp ökning!! Eftersom han frossade i tisdags efter dialysen så är detta helt klart en form av reaktion men vilken? Ringde dialys mottagningen direkt, med maken som rullade med ögonen bredvid mig. Presenterade mig och förklarade varför jag ringer. Då förklarade den sköterska för mig att "-det är ju klart att hans kropp reagerar"det är ju en reningsprocess??!!ÖÖÖÖh? -Jooo, såpass mycket förstår jag, men eftersom han reagerar som han gör och direkt i anslutningen till dialysen förslår jag att ni tar prover på honom! -Han är ju inte ensam att reagera får jag som ett begåvat svar! OJJ(vad det hjälpte min make, hmm han blev genast mycket bättre, ditt pucko tänkte jag) Men eftersom "cyberdrottningen"har fostrat mig att vara artig så svarade jag istället- Det är kanske möjligt men det hjälper verkligen inte min make. Surt och snorkigt svarar hon- jag ska ta upp det med hans läkare, (OBS!!;och nu kommer själva poängen!!!!Vilka prover tycker du att man ska ta frågade hon mig? Jag vet inte om hon försökte göra mig svarslös, men se det gick inte! -Ja ni kan ju till och börja med ta elektrolytprover på honom men som sagt vidareför detta till hans läkare. Lite snopen och spak berättade hon att hon skulle göra det...! Då undrar någon säkert varför ringer hon och inte maken? Svaret är enkelt maken ska halvt dö innan han skulle ringa och under tiden medans jag skulle titta på så skulle jag bli ett nerv vrak. När han råkade ut för en olycka när han flög skärm och ramlade och fick kotkompression i ryggen så körde han själv in till akuten!!!Sedan fick dom köra in han på båren. Han har en oerhörd integritet och han har svårt att släppa in människor inpå livet. Samtidigt har han ett oerhört förtroende för sin fru:)) Hon kan tydligen prata omkull de flesta och få saker och ting gjorda påstår han:))

Lite konstigt det här...

Jag tror att jag befinner mig i en posttraumatisk chock på något sätt. Jag är totalt helt slut! Jag måste ta till stenhård disciplin för att masa mig upp ur sängen. I morse skulle jag följa maken till sjukhuset (han skulle på dialys) sedan skulle jag fortsätta till Gustafs uppfödare som bor ca 5 mil därifrån efter att lämnat av maken på sjukhuset(. Gustaf har nämligen fått tre halvbröder förra veckan. Dom var såååååå härliga dessa små liven:)) Jag tycker det är så kul att titta på dessa små liven men likt förbaskat så tänkte jag i morse att -neeeej inte idag har ingen lust. Nu är det så att jag tänker på detta sättet om allt, även saker som jag tycker är roliga tycker jag mig inte att orka. Jag är bara såååå himla trist ,gäspar käkarna ur led av leda över mig själv! Sedan är det lite konstigt det här med dialysen, jag har hört från alla kanter och håll att när man får dialys så ska man bli pigg och må bra..? Maken har gått ner sig (förmodligen psykiskt) och jag är faktiskt lite trött på hela jäkla situationen. Innan var det att han faktiskt var jätte sjuk fysiskt, och nu är han psykiskt låg. Jag retar mig på skitsaker som jag aldrig förut ens har reflekterat över. Jag har ingen lust att vara den förstående hela tiden! Den enda som jag ska vara förstående på idag i alla fall är MOI:)) Ha, så talar en härlig sann egoist!!! Japp idag är det stooora ego dagen har jag beslutat mig för.

onsdag 21 januari 2009

ÄNTLIGEN!!!

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1439662/aktenskap-for-alla-fran-den-1-maj Äntligen är den nya lagen här:)) Jag är en förespråkare av den, det de handlar om är ju i grund och botten KÄRLEK mellan två människor. Vem tar sig rätten att bestämma vilken kärlek är rätt och fel? Argumentet att ja men det strider mot naturen, man kan inte reproducera sig...osv, till det säger jag bara SKITSNACK!! Det finns homosexualitet i djurvärden det är vetenskapligt bevisat sedan många år tillbaka.Alltså homosexualitet finns i naturen(inte bara människans påfund) Att man inte kan få barn?Hallå, detta är ju löjligt !!Maken och jag är en "modern"familj. Barnen är inte makens biologiska. Vi försökte att få barn tyvärr utan resultat. En stor sorg i vårt liv. Men ska vi inte kunna leva ihop bara för att vi inte kan reproducera oss?? Eller har man enbart sex när man ska skaffa barn??Det är det väl ändå ingen människa i hela världen som tror på!! Nej, det de handlar om är att människor som "tjafsar" om homoäktenskap inte kan skilja på sak och person! Herregud jag tror verkligen inte på fullaste allvar att nååååågon i hela världen är intresserade av vad jag har för mig i sänghalmen och uppriktigt sagt vad andra har för sig i deras resp sänghalm det är verkligen inte min sak. Ändå tar många människor sig rätten att fördöma vad homosexuella har för sig. För det är ju faktiskt bara det sexuella som kan vara annorlund. Har dom inte rätt till privatliv som alla andra? Att just kyrkan har fört debatten ?? Jag undra varför det är så många övergrepp på just katolska barnhem??? Kan det bero på att man inte lever som man lär???.

Vilken start på dagen...

Ringde Sahlgrenska sjukhuset och meddelade dom att makens operation är gjord osv, runt v 8-9 då är det transplantation på gång. So far so good:)!! Sedan fick jag ett telsamtal, från elcomfort,(där jag hade beställt den berömda ugnsluckan) Näää, dom tillverkas inte längre numera, så istället för att bara köpa en ugnslucka så måste vi nu köpa en ugn!!!UUUUUGH, det var inte kul. Sååå nedrans dåligt hallå, det är en electrolux vi pratar om. När den var ny iförskaffad så var det "The top of the Art", och nu är den borta ur sortimentet. Jag menar sååå last gammal är den inte, typ från tiden Jesus gick i kortbyxorna eller något sådant. Eftersom jag inte är en såååådan duktig husmor så är den ju inte sliten på något sett. Håller säkert 10 år till men , då måste jag byta ut den, för en luckas skull. Maken kan inte förstå att jag "tjatar om det" -herregud, det är väl bara att köpa en ny!-Jo men tycker snåle jag det är ju sååå, tråkiga pengar.(maken som är en otrolig "doing"människa som tycker att ska saker göras så tjafsar man inte om det utan gör det svarar-Det är väl skit samma vad det kostar det ska göras. Är inte det lustigt att det låter så??Så lät det minsann inte när jag köpte mig en härlig dunjacka häromåret. Då sade han visserligen inget men han skiftade färg i ansiktet när han kom på vad den kostade:)) Fast det är en helt annan historia.

tisdag 20 januari 2009

Demokrati kontra diktatur...

I våran familj är det så att är det något vi är oense om så har vi infört demokrati, dvs vi röstar om förslaget. Nu senast när vi röstade, så var det om sommarsemestern. (Om hälsan står oss bi) Jo jag trodde att vi hade redan bestämt vilken rutt vi skulle ta och då börjar maken med att "kidda" om Portugal!?! Ja men vi har ju pratat om en annan rutt till Europa,menar jag på. Jo men större delen av den rutten har ju vi varit på kontrade maken, nåväl diskutionen fortsatte och tillslut så blev det familje råd! Med allt vad det innebär,dvs röstning. Då tittar tvåan och maken konspiratoriskt på varandra och röstade emot mig! Då längtade jag efter diktatur och jag skulle vara "Kejsarinna Monika" med rätt att ändra på precis allt efter mitt eget tycke:))

Lite bilder..)

Mopsiga mopsen Gustaf, tar igen sig i cyckelkorgen:)
Skönheten Nika, den mest tjurigaste dvärgschnauzern:)
Bild nr 3: Det var ett ställe som vi bara körde förbi och jag tyckte att det såg så idylliskt ut att jag bara var tvungen till att fotografera hösten i sin härliga prakt.

Första natten hemma...

Ja, så var denna natten till slut över. Jag misstänker starkt att maken hade en litet helsicke av smärtor. Tidigt i morse så skulle han i väg till dialysen och jag skulle inte på något villkor köra honom. Han är verkligen den mest envetna personen jag vet. samtidigt förstår jag honom jag är ju hans fru, livspartner, älskarinna. Inte hans vårdarinna och så som vi har levt sista v så blir det gärna en balans gång. Eftersom jag har mina 11 år inom akutvården i bagaget så är jag ju där med ett litet professionell öga som kollar. Samtidigt är det ju friskhetsecken, sundhets tecken på att han vill ansvara för sin kropp helt och hållet själv. Han är ju faktiskt vuxen! (Fast jag vill nog väldigt gärna peta, liiiite)hihihi. (ja ni vet den där duktiga oskälviska syster Florence:)))jjajaja, det ligger nog lite i det,men nu ska jag inte sitta här och vara självkritisk. Nixpix,:))

måndag 19 januari 2009

Hipp hipp hurra..:))

Hipp hipp hurra vad jag är bra, nu är jag bara såååå laddad. Att min stora passion i livet är hundar, det kommer säkert att visa sig längre fram i bloggandet. Jag är fullständigt tokig i mopsar. Alltså från början är jag en schäfer människa. Min senaste som jag hade tävlade jag med på elit nivå, och sedan körde jag upp henne som tjänstehund inom flygvapnet. Tyvärr är hon i hundhimmelen. Sedan råkade jag ut för en väldig allvarlig olycka så jag blir aldrig fysisk återställd så det här med schäferhund kan jag tyvärr se mig blå efter... Ok då har vi en dvärgschnauzer härlig tjej men tyvärr,lite för "nervig" för min smak. Sedan har vi mopsen!!!Wow vilken ras. Den är tilll och med snabbare på att lära sig än en schäfer... Men en mops gör precis som den vill. Snacka om personlighet. Tyvärr så har Gustaf demodex, en hudsjukdom och han får inte gå i avel. Men så finns det en riiiktig otrolig vacker mops i Danmar som är det vackraste jag har sett i mops väg. Han var årets hund 2005 och alla hans avkommer har blivit champion. I Danmark få en hund inte ha mer än 45 avkommor efter sig och det har denna "Filosofiens Pierro" kommit upp i, uppfödarna sökte despans och nu är det klart. Pierro får anv x antal gånger till i avelsarbetet. Och JAG är uppsatt på kö!!!:))Till en liten valp:))

Maken är hemma...

Jo, maken är hemma med allt vad det innebär som har med krämpor att göra. Resan hem var tuff för honom varje gupp som fanns i vägen var som tortyr för honom och jag försökte verkligen att köra försiktigt, (men han trodde inte det:))men har du 30 cm stort sår över buken då är du extra känslig,och i mrg ska han tillbaka för dialys...

Mina tankar så här inför PMS...

Den gamle hedelige farbror Freud, han hade inte alls så tokiga ideer, ibland hade han till och med sina ljusa stunder. Just nu sitter jag med den värsta pms, ja när hormonerna formligen sprutar ur öronen på mig, magen är som en spärrballong, brösten som har i vanliga fall är påverkade av jordens dragningskraft blir helt plötsligt höga fasta igen! Då kommer jag osökt att tänka på farbror Freuds teorier, att kvinnan är "avis" på mannen för hans snopp. Om farbror Freud visste hur rätt han har i sin teori, åtminstone en gång i månaden. Om jag hade snopp, då skulle jag. *Skriva mitt namn i snön när jag kissade *Göra helikopter, wow lattjo *Dra av en plåga lite här och där:)) Istället sitter jag här med en sjuhelvetisk, PMS. Snacka om orättvisa i livets vågskålar

söndag 18 januari 2009

Jippie

Jo jag hade ju som avsikt att köra lite "förspilld kvinnokraft" och det blev väl som jag misstänkte lite si och så med det:)) Ja men, när det nu finns såååå mycket roligare saker i livet än att bli förföljd av en dammsugare...Jag tror ingen klandrar mig. En av roliga sakerna var att en väninna kom på besök, när vi satt i köket så kom en JÄTTESMÄLL, och jag ser att bakom henne flyger ugns hantaget, och sedan en sjuhelvetisk smäll!! Äääääh, då har ugnsluckan det yttersta glaset exploderat??? (det var i och för sig inte roligt)Vi hade alltså suttit och pratat och ingen var i närheten av ugnen ochjag har inte anv ugnen denne v. Jag fattar nada! Eftersom ugnen är inbyggd så sitter den högt upp, alltså är det ingen av hundarna som har stött till den eller något sådant. Vilken tur att ingen blev skadad. På eftermiddag åkte jag till The One And Onely och han är SLANGFRI:))) TAMTAMTAMTAAAAM:)Åhh vad gott att se, den enda slangen han har är centralvenkateter, där han får sin dyalys. Så han förbereder sig att komma hem i mrg. Jag hade kanske önskat först på tisdagen efter dialysen, för smärtan skull, men samtidigt så är han så enveten. Hmm jag har en känsla av att det är nikotin begäret som lockar mest:))!

Wow, vilken härlig start på en dag:))

Vaknade i morse och pratade med älsklingen på telefonen. Han har haft en jäklig natt, mycket smärta. Eda katetern som han har i ryggen avtar och jag tror att den åker idag eftersom den knappt funkar. Återstår morfin som han har fått. Hoppas att det verkar så han kan sova lite! Nåväl jag tror inte att jag hinner besöka honom idag. Herregud vad här ser ut. Hemmet är eftersatt jag bara måste göra det som jag anser vara förspilld kvinnokraft, nämligen att städa. Jag vill ju ogärna att maken det första han åker på när han kommer hem är en jätteinfektion pga sanitär olägenhet. Jag var ute med hundarna och det var en underbar morgon, torr luft som bet sig fast i kinderna, wow vilken start på dagen. Kom hem och "klickertränade med dom lite bara för skoj skull. Nika är bra tränad med Gustaf, han är en riiiktig SLYNGEL:)Men vilken personlighet, har aldrig haft en sådan hund med sådan personlighet. Mopsar ska ju vara något utöver det vanliga och jag är den första att skriva på det verkligen. Skaffa dig en mops och ditt liv blir sig aldrig likt.

lördag 17 januari 2009

En härlig bild:))

Jag bara måste lägga upp dessa härliga bilder jag tog i somras med min nya kamera. Visst är dom härliga,:))

Från den vuxna Monika:))

Ohh vad underbart det var att bara få vara såå, jäkla bitchi:))Och inte göra något åt det utan att få vara en iakttagare1 Just nu mår jagbra igen. Ska titta på körslaget och sedan gå ut med vovvsingarna. Har varit hos maken nu på kvällen och han kändes mycket bättre. Han var någonstans i "lallalandet" och hade det ganska bra:))Han hade tydligen jätteont innan därför blev det så tokigt. Sedan måste jag nog medge att jag är ganska bortskämd av honom. Så när han är som många skulle tycka lite halv vresig, så blir jagalldeles "störd" eftersom jag inte alls är van att han behandlar mig så. Men nu har jag gnällt färdigt och körslaget väntar:))Heja heja Robert W!!!

Just nu är jag en ilsken 2-åring som ligger på marken och sparkar mig trött...

Jag är sååååå, jäkla arg på vad, maken/situationen?? Ingen aning och jag tänker inte ta reda på det den närmaste stunden för jag har lust att känna så!! Japp, känslomässigt är jag som en 2 åring i en affär som drar igång ett scenario och jag har ingen lust att ta mig ur detta!!

Cyberdrottningen bjuder på middag

Min mor, alltså Cyberdrottningen, var på marknaden med några vänner. Ja rätt vad det var så kom dom att prata om mat och då säger vännerna -hmm, pannkakor det var verkligen längesedan vi åt. Varav Cyberdrottningen, kontrade med- Ja men, kom på fredag så fixar jag och Boulkungen, det. Sagt och gjort det så blev det bestämt. Pratade med modern igår eftermiddag på skypen. Alltså jag är inte klok säger hon. jag bjuder hem folk på middag och så åker jag och pappa iväg och strosar i stan, tack och lov så hade jag min mobil med mig och då ringde vännerna och skulle kolla om det var den tiden som gällde som var bestämt (några timmar senare, tack och lov) Varav modern sade-jajamensann, självklart:)) Så var det bara att inhandla varorna sticka hem fortare än kvickt och steka pannkakor till dom stundande gästerna. Thats my mom:))

fredag 16 januari 2009

Alltså jag bara måste...

Dom senaste dagarna har det väl ändå inte kunnat att undgå någon, debatten "Lisa Marklund" har blossat upp till ohyggliga proportioner.. Jag har försökt att blogga innan och göra en länk till en artikel, men det gick käpprakt åt skogen. Därför skriver jag detta inlägget istället. I den aktuella artikeln, träder mannen med dom svarta ögonen fram. Oj vad det var synd om honom, han hade fått livet förstörd??? Herregud är det verkligen ingen som reagerar?? Ska vi börja göra hjältar av kvinno misshandlare?! När jag gjorde mitt examensarbete så arbetade jag med kvinnor som har levt i destruktiva förhållanden. Det som slog mig var, att fortfarande så försöker man, om det går att lägga liiiite skuld på kvinnan. Typ, hon kan väl gå ifrån honom, hon provocerade till detta osv...Allt för att skydda mannen som slog.!?! Till det säger jag bara PYTTSAN!!! Oavsett så kan man ALDRIG någonsin acceptera att en man slår. Totalt fullständigt oacceptabelt. Att kvinnan inte lämnar förövaren beror på att han har tagit självkänslan ifrån henne.(Brutit ner henne) Att tro sig att detta fenomenet bara inträffar inom en viss social grupp, är bara en skröna! Tro mig. Det mannen med dom svarta ögonen inte kan frånsäga sig var det faktum att han faktiskt satt inne för just misshandeln av "Mia"! Så jag fattar inte överhuvudtaget att man ska höra en kvinno misshandlares version. Jag fullkomligt skiter i hans version, han ska ha behandling för sitt icke accepterade beteende. Innan dess är det ganska oväsentligt vad han har för banala ursäkter att komma med!!

Nu kommer reaktionen...

Jag brukar säga att våra kroppar är de mest intelligentaste som finns. Jo psyket kan vi manipulera med och det gör vi alla till mans mer eller mindre, genom att förtränga, förskjuta osv, men då är det så "fiffigt" konstruerat att när man som jag "gillrar/dillar" bort psyket, då jäklar då tar kropps symtom över(psykosomatik). Jag är sååå medveten men ta mig sjutton knappast läraktig. I mitt fall brukar det sätta sig på ena axeln, alltså den åker upp och jag har i vanliga fall en lång hals, men när det är som jäkligast då är axeln uppe strax under örat på mig. Jo det är sant och det tar tid för den efter att den har "fastnat" innan den åker ner! Men lär jag mig något?Blir jag vis av erfarenhet??Näe! Är jag knäpp på något sätt? Antagligen . Igår kände jag den berömda värken köra igång,smörjde in mig med tigerbalsam,samt voltare salva. Tack och lov det hjälpte. Men i dag har jag verkligen ont i huvudet. Det är reaktion på v som har varit.Jag har bara kört på,när det känns som jävligast, tänker jag,-bara ett steg till... Har varit hos maken och idag var det som att få tillbaka min make. "Glimten" i ögat var tillbaka och ja, han "kändes" att han var tillbaka i livet. Ta mig tusan INTE ens feber har han efter denna operationen, och det kan jag säga är mycket ovanligt. Nä, nu ska jag ta på mig ordentligt och gå ut med hundarna, när jag kommer hem ska jag tända en brasa, ta ett glas rött vin, mums och bara vara...

VECKANS TANKE...

VI ÄR ALLA ANDLIGA VARELSER SOM HAR KOMMIT TILL DENNA DIMENSION FÖR ATT LÄRA OSS DET SVÅRASTE SOM FINNS , ATT VARA MÄNNISKA. DÅ ÄR DET INTE SÅ KONSTIGT ATT VI DÅ OCH DÅ BEGÅR MISSTAG. VI ÄR JU HÄR FÖR ATT LÄRA OSS!

det jag inte skrev igår:))Suck, stön pust...

Jorå Sara, maken har dessvärre kvar sin "konstiga" humor, och jag blir mer och mera gråhårigare för var dag som går:)) Jo, igår som sagt efter att han fick dialysen så skulle han tillbaka till sin avd, där han är inlagd och den är i ett annat hus. Personalen från makens avd hade det lite tajt så dialysavdelningens personal skulle köra maken tillbaka. (Han kan ju inte gå ännu ) Maken känner till sjukhuset ganska bra vid detta laget men då var det som själva faaaan flög in i honom, näää han visste inte vilken väg, nää, han hade ingen aaaaning om hur dom tog sig till dyalysen. Så då körde dom omkring med maken i en rullstol en sightseeng på sjukhuset, medans han tyckte det var jätte lattjo, äntligen händer det något för han har ju såååå tråkigt på sitt rum. När han berättade det så tänkte jag i mitt stilla sinne herregud. han är BARA 52 år. Det här kan jag knappast blogga om, men , vad tusan , såhär är en del av mannen jag älskar. Samtidigt måste jag skratta man brukar säga att många människor har en "räv" bakom varje öra:))Maken han har en hel rävfarm!!!

torsdag 15 januari 2009

jomen, det här med att blogga...

Jag tycker verkligen att det här med att blogga är kalas kul. Jag skriver precis vad jag känner tänker vill, utan att ta hänsyn till någon annan, och det behöver inte vara så genomtänkt, det jag skriver jag skriver bara vad jag känner för stunden, Imrg kanske jag tycker något annat och då skriver jag det, detta är min alldeles egna blogg. Det är tre människor i hela världen som vet vem jag är och det känns sååå jäkla gott!! Den ena är min älskade make, who else:)) Det finns nog inget av värde som han inte vet om mig!

Första dialysen är över..

Idag har jag tagit hand om mig själv,och det med besked! Jorå, drog iväg till gymet och tränade, sedan bar det raka vägen hem där jag gjorde något jag inte gjort på länge...Stortädning av mig själv, dvs ansiktsmask för att sedan slänga mig i duchen där jag tog och skrubbade mig riktigt ordentligt. Gud vad skönt när ansiktet hade fått sitt så tog jag tag i naglarna som inte var precis på topp, men nu så...Efter det tog hundarna och jag en promenad. Idag var det verkligen en underbar dag då man känner sig som pånyfödd, knallblå himmel torr vind. Sedan kom tvåan hem och vi drog iväg till sjukhuset. Maken ser oförskämt pigg ut, måste jag säga. Idag hade han fått sin första dialysbehandling, den tog tre timmar men det hade gått bra. Det bästa med allt tycker maken är att han tydligen får äta allt:)) På vägen ner till dialysen hade maken tydligen mött kirurgen som hade opererat honom. Denna hade då frågat maken om hur läget var-jorå,bara bra hur är det själv svarade maken.-Jaa, jämna plågor du vet, svarade kirurgen. -Då kanske du ska ha den här då svarade maken och pekade på epiduralblockaden som han är kopplad till(slang som går till ryggraden för att ta bort smärtan). Läkarn tittade på maken som ett frågetecken och just då stannade hissen på avdelningen som läkaren skulle kliva av på så han gick ett par steg och sedan hörde maken ett rungande gapskratt, då ramlade poletten tydligen ner:))Humorn har han kvar.

Boulkungen och Cyberdrottningen:))

Boulkungen och Cyberdrottningen, det är mina föräldrar ... Det är så roligt, mamma som tillhör en generation som inte är uppvuxen med datorer har kopplat in "skyp kameran alldeles själv:))Det är jätteroligt att pratat med henne och samtidigt se henne:) Jag undrade var pappa var någonstans och till svar fick jag förutom ett par himlande ögon,-jo att nu stundar det till en booul tävling där vårt gäng utmanar grann gänget och det ska spelas på deras plan så pappa och grannen åkte iväg på en "inspektionsrunda" dom skulle studera banorna:))) Snacka ihop sig om taktik!! Wow jag är så stolt över mina aktiva föräldrar. Dom har en lägenhet i Europas vackraste huvudstad, nämligen Prag, och där är dom titt som tätt och fortfarande så träffas pappas ungdomsgäng regelbundet från tiden då dom var i 18 års ålder och då åker dom ut och cycklar ett par dagar eller vandrar ja, vissa klättrar fortfarande i bergen, men jag misstänker att det blir färre och färre som gör det sistnämnda, pappa har slutat på grund av värk i lederna. Men som sagt cykla det gör dom!! Jag har åkt vissa sträckor med bilen och blivit såååå trött. Skulle inte komma på tanken att cyckla!! Har pratat med min älskade stora pojk ettan på telefon för en stund sedan.MMM vad gott att höra hans röst:)) Nä nu ska jag iväg och träna bort gårdagens förlustelser i pollykolor:))

onsdag 14 januari 2009

Jag har en passion för Jaguarer: Jag är helt tokig i dessa fantastiska klassiska skönheter frå en svunnen tid. Här på Flygplatsen i Amsterdam när vi var på väg till Syd Afrika såg jag denna skönheten från -39. Jag har verkligen lagt på en stoooor övertalnings offensiv att maken kunde köpa den till sin fru...Jag väntar väntar...Den som väntar på något gott VÄNTAR ALLDELES FÖR LÄNGE:(((

:))Hahaha, det bästa med allt...

Det finns ett ordspråk, som lyder."Inget ont utan att det har något gott med sig". Jag brukar skämtsamt säga att maken är född med en cigg i munnen. Det är säkert jag har bara träffat en person i hela mitt liv som röker mer än maken, och han är förövrigt en läkare:))Say no more! Ändå har maken halverat sitt cigg intag, jag kan inte tänka mig att han kunde röka mer.. Gissa vem som ligger och sprayar sig med nikotin spray??:)) Gissa vem som gapskrattar jämte så att tänderna skallar??:)) Någon måtta får det vara på medlidandet! Liiiite tycker jag att han kan känna på:)hihihihi. Alltså han är som dom flesta nikotinister han är rädd. Rädd att sluta för vad ska han då göra med händerna? Rädd för att han går miste om något som han skulle sakna. Rädslan av att livet skulle te sig annorlunda om han inte har den grejen..Därtill en himla massa rädslor som tobaksindustrin har "programerat"in i oss att vi måste tillhanda oss för att vara hela människor. Vad min älskade make har missat och många med honom är att nikotinet, visserligen är den snabbaste beroende framkallande drog som man vet i dagsläge.(4 gånger så mer beroende än exempelvis heroin) Men i gengäld är det oxå den snabbaste drogen som lämnar kroppen lättas. Ja det är sant efter tre,3, dagar har nikotinet lämnat kroppen och då är du fri, resten sitter mellan ögonen. Så enkelt är det ingen "big deal" precis, men tyvärr så är de flesta människor programerade till att det ska vara sååå svårt och såå krångligt. Men tyvärr sanningen och medicinska studier visar på det jag skrev!!! Personligen tycker jag inte att man ska anv nikotinsubstitut som ex plåster tuggumi osv. Jamen om en alkoholist ska sluta med drickandet så skriver man väl ändå inte ut morfin för att döva abstinensen, varför gör man det med nikotin, det är ju inte på långa vägar så giftig som exempelvis alkohol?? Jajaja, nu har jag kört en maratonpredikning så det får räcka:))

Jag äter snart ihjäl mig...

Jag har varit hos mannen i mitt liv "The one and onely", wow, vad gott att hångla med honom igen:))Han är helt otrolig, har redan stått på benen . Jag satte mig hos honom när jag kom och tittade honom djupt in i ögon och sade. -Du måste veta, att om du skulle känna dig "låg" nedstämd så är det en helt vanlig reaktion och det är ok! Du har ju faktiskt amputerat bort en kroppsdel, och det är en förlust.. Maken tittade på mig som om jag var från en annan planet.-Det är så jäkla gott att bli av med "skiten" tyvärr så sitter den andra kvar. Sedan berättade maken att jag har förlorat en flaska vin... Jo det var såhär, maken och jag slog vad om en flaska vin. Jag trodde att njuren vägde max 800gr. Maken trodde mer. Det visade sig att den vägde långt över kg!!!Läkaren beskrev den stor som ett barn, (den har skickats till patologen så svaret kommer inom några v). Men det första maken gjorde när han vaknade var tydligen att fråga hur stor den var. Då sade läkeren som det var. Sedan frågade maken om den var större än 800gr. Läkaren berättade att den var över kg, och då log maken och sade -japp, det blir en god flaska vin...Läkaren tittade på maken som om han inte var riktig klok, och maken bemödade sig inte att förklara närmare. Jag är en fd, missbrukare,(nikotin)jaha säger någon i cybervärlden, kallar hon det för missbruk?-Japp det gör jag. Skit samman vad du är beroende av alkohol, sex piller nikotin, du är en missbrukare i samma stund då begäret styr ditt liv. Som sagt förr missbrukade jag nikotin och hade jag gjort det i dessa dagar då hade jag varit nikotinförgiftad misstänker jag. I dags läge när jag blir stressad så tar jag till mat..! Sonen hade varit med klassen på studiebesök i karamell fabriken i dag, och köpt himla massor godis, herregud polly karameller vem med sina sinnes fulla bruk kan motstå pollykarameller??Inte jag i alla fall, och det värsta med alltihopa är ju att så länge jag inte tar, då går det bra men herrej.. när jag börjar...!OCH JAG HAR BÖRJAT! Suck stön pust, jag blir bara sååå trött på mig själv.

tisdag 13 januari 2009

...en kraxig älskad stämma

Ringde uppvaket, och sköterskan sade vänta lite ska jag koppla dig..?Öhhh, vad menade hon har det hänt komplikationer..?Sedan hör jag henne säga -klarar du av att prata?? Sedan hör jag en "kraxig älskad stämma säga -hallåååå,. Äntligen vet jag att operationen är över. Vilken pärs. Givetvis började jag böla igen..Stackars maken jag tror knappt att han minns hur det var att prata med mig utan att jag börjar böla:))Tack å lov så vet jag att han kanske inte kommer ihåg detta samtalet han hade bara varit på uppvaket i 20 minuter. Herregud snacka om viljestyrka, att han orkade att prata. Denne mannen är helt otrolig, jag hyser en enorm beundran/respekt för honom. Jag längtar till i mrg då jag får hälsa på honom:)))

op nr 1 och 2

I vanliga fall när man donerar en njure så lägger man den nya njuren i buken strax ovanför ljumsken. Men har man som maken systnjurar vilket gör att dom växer eftersom det bildas nya syster på dom hela tiden. Systorna i sin tur växer tills dom spricker sedan bildas det ärr på njurarna och njurarna måste växa till sig ännu mera samtidigt som dom då börjar att fungera sämre. Detta var snabb beskrivning. En frisk njure väger ca 200gr hos en vuxen person. I makens fall så har hans njurar vuxit såpass att den nya njuren inte får plats. Alltså måste man göra det man inte gärna vill dvs, avlägsna ena njuren, vilket inte är en lätt operation. Sedan måste man vänta tills operationssåret har läkt ihop, ca 8 veckor man måste kolla så att inte det på några vilkor tillstöter infektion efter operationen.(det är fara för livet!!) Under tiden måste maken gå i blod dialys eftersom att den andra njuren lägger av att fungera inom loppet av några dagar. Sedan efter kommer operation nr 2. Då ska jag donera min njure till maken. Jag går igenom samma operation som han har gjort idag men inte så allvarligt eftersom jag är helt frisk och min andra njure kommer att öka i sin kapacitet. Så jag ska inte gå i dialys. OP nr två går till att man opererar oss samtidigt vi ligger i var sin sal jämte varandra för att det rör sig om minuter från det att dom har tagit min njure, så ska den kopplas in i maken så fort det bara går, för bästa resultat. Tanken är att den ska köra igång att arbeta direkt.

nya rapporter från den "populära anhörige"

Jorå igår innan jag åkte från maken, så fick jag tel nr till avdelningen men tyvärr inte till uppvaket för "det fick dom inte lämna ut" allt skulle skötas genom avd.:) Jag ringde första gången i morse, och jorå maken hade åkt ner..?-Men det var ju INTE det jag frågade efter, jag VET att han har åkt ner sade jag. Det jag frågade efter var om OPERATIONEN har startat. Så vederbörande fick allt kolla upp det. Sedan har jag ringt två gånger till och det bästa med allt...WOILAA, envisheten ger resultat:))Jag fick telefon nr till uppvaket,tamtamatamataaaa! Ringde och då håller dom på att avsluta op jag ska ringa igen om en timme, då har dom hållt på i snart fem timmar...

Jag måste bara få reta mig.....

"Zappade" mellan kanalerna på tv, och hamnade hos mr Heffner Playboy, guru. Ibland tycker jag att det är ganska festliga inslag han får med. Jamen, dess tre "stolliga" tjejer och denna gamla pankisen som "stapplar" fram i sidenpyjamas... Ja,ja, ja, say no more! Men häromsistens så kände jag att nääe nu har det nått ett nytt lågvattenmärke,(jag trodde inte att det gick att komma lägre men jorå) då har man på allvar gjort en film när dessa tre "seriösa"damer har varit på fest och ska kissa... mycket intressant:)) dom stormade in på en pizzeria och detta var verkligen "the big happening!!!" Sedan zappade jag vidare för risken av att jag skulle somna av leda var övervägande! Tittar verkligen någon på sådant dravell?

Dagen D...

Vaknade självmant strax före kl 06,00. Kunde inte somna om så jag steg upp en halvtimme senare. Körde tvåan till skolan, fast han har skolan 11 hus härifrån..!Det tar längre tid för mig att köra bil än att det tar för honom att cyckla. Men idag ösregnade det och jag tyckte såååå synd om honom. Åkte och tränade för första gången på tre veckor, eftersom jag har haft en jävl...förkylning som inte vill ge med sig. Vad gott inte en enda människa där. Jag har fått egna nycklar så jag tränar när det passar mig oavsett tid på dygnet. Det kallar jag LYX på hög nivå!! Stod i duschen vid 9,30 och "kände" makens närvaro så starkt. Ringde sjukhuset kl 11,00 och skulle kolla att dom har verkligen kört igång. Jorå, dom började vid 9,30!! Det är absolut inte första gången något sådant inträffar mellan oss. Så här har vi haft det hela tiden. Jag måste avvakta några timmar till innan jag ringer igen... Pratade med min kloka mamma på "skypen idag" hon är verkligen gullig, hon oroar sig och verkligen bryr sig. Det känns så skönt. beskriva det på något annat sätt. Inte ett enda jävla samtal har dom ringt!!

måndag 12 januari 2009

Mums...

I somras när vi var och kuskad runt i detta underbara land så var vi bland annat norröver. Där åt jag något sååååå fantastiskt gott. Sedan glömde jag bort det tills jag var i laxbutiken i Falkenberg nu i höstas och där fick jag det igen och då kom jag ihåg det. Det är ljuuuuvligt till laxen!! Ta creme frech en halv röd lök som man hackar mycket smått hjortron sylt. Det låter helt suspekt, men det är så frächt och gott.Hjorttronsylten är verkligen viktig ingrediens som lyfter smaken.

Då var det åter dags för sjukhuset...

Helgen är över och det har varit en bra helg mycket skratt, trots situationen. Har precis varit och lämnat maken på sjukhuset där han skulle skrivas in. Sedan brast något för mig...jag bölade och bölade och kunde inte stoppa tårflödet. Imrg kl 07:30 drar han iväg till operations avd, och där ska han vara ca ett dygn(inga besök förrän på onsdag) Denna operationen känner jag mig inte lugn förrän den är över. Eftersom den görs på ett annat sjukhus än, op nr två ska göras. På detta sjukhuset har dom som anställnings kriterier att man ska vara en IDIOT för att få anställning där. Tro mig dom har lyckats!!!Det finns några undantag som faktiskt lyfter upp hela sjukhuset, men dom kan man räkna på fingrarna. Så fort jag vet att operationen är gjord, då ska jag ringa, Sahlgrenska och förbereda dom för operation nr 2. Så vi inte förspiller någon mer tid i onödan, mer än vad vi har gjort hitintills. Vågar inte överlåta det åt klantskallarna på sjukhuset för då vet man aldrig hur det slutar...

söndag 11 januari 2009

Är jag inte klok..?

Makens sjukdom är lömsk, verkligen när du har en njurkapacitet som är under 10% då är du verkligen sjuk. Har man dessutom inte påbörjat sin dialys, då är du åt helv... dålig!Alltså din kropp utsätts för en sådan ohygglig press, så att vi andra människor kan helt enkelt inte föreställa oss. Du är ständigt så trött eftersom kroppen är så förgiftat av sina egna "slaggprodukter", du orkar knappt att hålla ögonen öppna, du fryser för jämnan, samtidigt är det om ännu viktigare att man aktivera sig fysiskt eftersom det är det enda som hjälper kroppen att inte "lägga" av. Har man dessutom två operationer framför sig då är det "point of no return"! Speciellt donations operationen (op nr 2)då måste du vara någorlunda i fysiskt form innan.(Bättre resultat då) Sitter alltså i morse och intager en god frukost och jag säger till maken att jag ska ut med vovvsingarna och om han ska med. Jo det ska han, (nu är det så att det blåser apa ute) varav jag säger-jamen va bra, men det kanske är ide att du tar mössa på dig eftersom det blåser så..?(Maken är alltså på sitt 52-e år). Tack och lov så tog maken inte illa vid sig utan bara skrattade och tittade på mig och sa-"älskling" jag är din man, inte din son... Herregud, jag är inte klok skjut mig...

lördag 10 januari 2009

Bölfia nr 1...

Jag är nog den mest blödiga människan jag vet. Alltså, jag kan börja storböla, när jag ser på ta mig sjutton vad som helst på tv...Men det beror på att jag släpper in få människor inpå mig, så jag kan jag verka "kall" eftersom jag inte visar känslor speciellt mycket sedan vet jag med mig att jag kan verkligen spänna ögonen i människor så att det blir obehagligt, Tyvärr det är väl inget jag gör med flit (för det mesta allafall) men det har väl hänt någon gång att jag spänner mina "gröna" i någon människa som kanske har överskridit min gräns...(Jag vet att när jag läste till samtalsterapeut så gjorde vi massor av praktiska övningar, en var bland annat att man ska titta på den andra människan och verkligen hålla vederbörande på avstånd med bara blicken vi fick inte säga något samtidigt som den andra skulle försöka att komma närmare och till dagens stora ära fick jag en lärare...Hmm det slutade i allafall med att efter övningens slut berättade läraren att han riktigt "kände" hur hans magen knöt sig han gick inte närmare än vad jag tillät. Att jag med bara blicken kunde hålla honom på avstånd. )Men privat när jag är med mina nära och kära då... Nåväl sitter i soffan och tittar på mitt favoritprogram just nu "Körslaget" och där spelar dom sången...Hmm, jag och namn... "Hannes Team" texten går" jag vill känna att jag lever tiden jag är här"... Gissa vem som grät??Jo,jo "bölfian nr 1". Den är så stark, och allra helst i dessa dagar. Herregud vad livet ändå är härligt, stort, det finns så mycket att ta vara på och vi är här så kort tid.

Jag har spaaarat pengar..:))

Jo, det är sant, det har öppnat en ny affär i stan där dom bara säljer "klassiska" märken som Henry Llyod, Oscar, osv. Jag bara älskar dessa tidlösa kläder. Nåväl ännu bättre blir det då det står det magsiska ordet REA på, då blir jag helt lyrisk. Igår hade jag sett ut en sååååådan, läcker kavaj till jeansen, och jag skulle få den 50% billigare:))Efter att ha funderat och velat sedan igår bestämde jag mig för att åka och prova den. Ja jag måste säga att maken tyckte verkligen att jag skulle passa på eftersom jag gillade den. Men när jag väl kom till affären och provade den så var den inte bra på mig... Nähä, då tittade jag på en snygg skjortblus som var kanon, den stod det verkligen Monika på! Ok den tar jag, ska till att betala med mitt kort och det visade sig att just då fick affären datorhaveri...Ja det är sant, och jag orkade bara inte att ställa mig i bankomatkön, för att ta ut pengar så det blev inget köp. Så jag har verkligen sparat pengar:)) Påvägen hem åkte jag förbi bageriet och köpte hem semlor, ja inte till mig, till mig köpte jag frallor. Jag håller nämligen på att "svarva" ner mina kvinliga former från stl 40 till stl 38. ack så trist men nödvändigt. (Julens synder).

fredag 9 januari 2009

Är dom inte söta:)) Tvåan, kallar dom "Dumdum och "Nuffnuff"..:))

Carpe Diem

Jag är och har alltid varit något av en zoombie på morgonen. Jag kommer aldrig igång förrän efter min andra kopp kaffe. Det är verkligen ett stort handikapp. Jag tror att jag har försökt med allt...Men jag har en "oförskämt"morgon pigg äkta hälft som börjar dagen med att skämma bort mig:))Jo det är sant, min älskade make kommer varje morgon i ur och skur med en kopp kaffe till mig. Fattar ni att jag är fullständig TOOOOKIGT KÄR i honom:))!Så varje dag börjar med att vi sitter med varsin kopp kaffe i sängen i vår alldeles "egna" värld och vaknar till liv medans vi tittar över stan.(Vi bor högt upp) Sedan så börjar vi dagen. Men den första egna privata sfären är guld värd. Idag var det sig likt:)) Har precis varit i stan och hämtat mediciner till maken ( I morse räknade vi ut att han just nu över helgen äter 30 tabletter om dagen!!!)samt inhandlat lite mat. När jag kom hem så låg han och sov älsklingen.

VECKANS TANKE...

Den långa vandringen till ROM, börjar alltid med ett par steg...När det känns som tyngst, ta ett steg till, närmare målet!!!

torsdag 8 januari 2009

Maken åter hemma...

I morse ringde han, ja min älskling, och han lät sååååå pigg på rösten, jorå allt var ju sååå bra och han ska äntligen få komma hem, ja att han låg inne på sjukhuset det var ju ett stort misstag det vet ju alla hur sjukhuspersonalen kan mista sig för att inte tala om hur mycket hans älskade fru kan missta sig... Jo, jo så jag skulle hämta honom. Ok satte mig i bilen och körde 6 mil till sjukhuset och vem sitter inte i foajen och väntar tro??? Jo maken,OCH HAN SER ÄNNU SÄMRE UT ÄN IGÅR!!! Ok, säger jag när vi sitter i bilen hur var sänkan idag då??- Nä den har stigit lite igen...? Jag tror att jag smäller av, då har han passat på att skynda sig ut från avdelningen så att gårdagen inte upprepar sig. Jag vet ju vilka oerhörda sparbeting varje avdelning har på sig ,så när en paient säger att allt är ok och vill åka hem så är det ju kanon!"!Men herrejävla märker dom inte att han är dålig?Jag kan väl förstå honom men det är liiiiiite för tungt ansvar som jag har känner jag. Nåväl över helgen ska jag väl klara av att hålla honom, för på måndag efter lunch, ska han skrivas in för på tisdag är det den stora operations dagen. Själv känner jag en oro och sorg, jag är rädd...När det känns som värst så tänker jag-Bara ett steg till bara ett steg till...

Att vara fåfäng, är att bry sig och, det är väl bra...

Människor i vardagen, när dom nämner ordet fångäng så sveper någon liten grimas över deras ansikten(precis som om dom har ätit någor surt), men jag tycker att det är något possitivt! Jag slutade att röka, just pågrund av fåfängan.. Javisst, alltså här i detta land är cigaretter något hutlöst dyrt, men som den inbitne rökaren jag då det begav sig var så" betalade jag" gärna vaddå, ca 20,000sv kronor/år är väl inget att "tjafsa" om, att man bara tar och bränner upp till ingen nytta det går ju inte ens att hålla värmen eller... Inte heller är det mycket att !"kidda"att man tar ren tjära och häller rätt ner i lungorna, det är vad som händer när det löses upp(och att en cigg förutom nikotinet innehåller ca 450 andra beroendeframkallande ämnen, allt för att tobaksindustrin ska få sina nikoslavar att betala åt dom) -Vaddå lite "skit skadar ju inte kroppen, det är bra att kroppen härdas lite... Men nu kommer ett annat mycket mycket allvarligare krux nämligen, min hy!!!Jovisst jag är previligerad med en mycket bra hy, hitintills har jag åldrats med värdighet:))Men när jag rökte fick jag en lite gråaktigt hy, samt rynkorna runt munnen helst dom, ovanför kom, för att inte tala om mina tänder, herregud dom blev lite lätt nikotifärgade!!! Och där går verkligen gränsen! Ettan, sade till mig för inte så längesedan-morsan du ser verkligen bra ut för din ålder...(det var för min del den bästa komplimang jag har fått av det motsatta könet någon gång)och jag vill att han ska fortsätta att tycka det. Så det här med fåfängan är faktiskt inte bara av ondo. Sedan behöver man ju inte vara som jag var i tonåren, åkte till fjällen i cowboybods, som föräldrarna hade köpt till mig och som jag var så stolt över och vägrade att ta på mig andra skor även när vi satt i bilen och sedan höll jag på att förfrysa fötterna av mig när pappa körde fast i snön och vi fick knalla en bit till stugan...:)) Men men long time ago, och en helt annan historia...

onsdag 7 januari 2009

Tjekisk rom, mums så här i kvällskylan.

Min mor och far har den dåliga smaken och befinner sig större delen av året i södra delen av europa, där dom har ett litet pittoreskt radhus sedan ca 25 år tillbaka, och på ålderdomens höst är dom där. Ansvarslösa människor skaffar barn och flyr fältet så fort dom kan:))Tänker inte på sin älskade dotter som går här i -10 grader, hmm jag hade inte kunnat göra det bättre själv.(Modern vet inte om att jag har börjat att blogga därför kan jag skriva detta,haha:))Nåväl eftersom vi inte ses så frignetiskt ofta, så "skypar" vi med varandra, särskilt i dessa tider. Modern som är som alla andra mödrar kommer allt som oftast med goooooda råd som jag absoluuuuut inte vill ha, men ibland, då bli till och med jag imponerad av min goe,goe mamma. Ikväll sade hon till mig, jamen ta nu ett glas rött vin kryp ner i soffan och slappna av. (Jag älskar röda viner)Men jag har ingen lust att ta ett glas rött vin, men jag dricker ingen annan sprit annars, men idag kokade jag mig te och hällde i tjeckisk rom, som är faktiskt himmelsk, luktar gudomligt. Nåväl man ska ju lyda sina mödrar eller ...:)?

Herregud vilken dag...

Vaknade och gjorde mig i ordning, rastade hundarna, och väckte tvåan för att han ska ju börja skolan i mrg efter lovet, så han får lite dygnsrytm tillbaka igen. Nåväl åker iväg till sjukh, kliver in på makens rum, och där står han, mumsmannen:))Efter att ha "hånglat loss lite" med honom, så frågade jag liite försiktigt om det var någon läkare där igår... Jorå först kom en ssk och gav maken en spruta mot smärtan, sedan efter kl 22, kom nattsköterskan och som maken sade "fläkte upp dörren" skällde på mig för att jag inte hade sagt något och talade om att dom i sin tur hade blivit utskällda??(Inte av mig i allafall) via ett inkommande telefon samtal:))Nåväl min älsklings kommentar på detta var, -men herregud dra ut jacket:))Sedan förklarade sköterskan att läkarna hade fullt upp men så fort det bara gick skulle dom dyka upp. Det gjorde dom kl 02,00! Herregud säger maken får man aldrig sova på detta stället! Nåväl vidare talade maken om för mig att han minsann skulle få åka hem!??Ööögh?! Va tyckte jag, jo minsann det hade läkaren sagt som var här. Jag gick ut till sköterskan, och frågade-Är det verkligen sant att han ska åka hem?Näe det var inte det som sades, berättade hon men hon tog mig för säkerhets skull in till läkarens rum, där jag gick på ganska hårt. Då kom en till läkare in i rummet och jag förklarade att jag tycker att det verkligen var tufft av dom. Varav den ena spänner ögonen i mig och säger -vad menar du??Eftersom jag är såpass kunnig i medicin så gick jag inte av för hackor och höll kvar vederbörandes blick(samtidigt som jag tänkte detta är verkligen inte sant) och talade om att bara för att dom inte kan hitta orsaken så finns symtomen där- Och så sent som igår kväll kl 21 så krampade maken av smärta, och med tanke på att hansas värden är helt åt skogen så tycker jag verkligen att han bör ligga kvar. -Ja men han vill ju så gärna hem, säger läkaren. Det tror jag säkert men händer det något så måste vi ta hela proceduren igen och här är han ändå under observation.(Fast jag börjar undra jag) -Ja, det är ju ni som är kunniga fortatte jag men jag vill bara säga hur jag ser på saken och jag tycker att det är rena vansinnet. Sedan gick jag. Efter en stund kom den ena läkaren in till maken och meddelade att sänkan hade stigit så dom ville gärna behålla honom ett dygn till. Jag kände mig som en stooooor skit, som har svikit min klippa här i livet, men jag vågar verkligen inte ta hem honom för tidigt. Herregud tänk om det händer något. Det är klart att maken blev besviken. Så jag drog iväg hemåt. Fixade mat, sedan skulle ena hunden vaccineras och sedan fick tvåan för sig att han ville ha två böcker som jag drog iväg och köpte böckerna till honom och efter det fick jag kila iväg till apoteket för att hämta medicin. Nu tar jag en välbehövlig kopp kaffe och jag ska ta en till kopp sedan ska jag ta en promenad med hundarna och så en vals med damsugaren,pust stön suck!!!

tisdag 6 januari 2009

Så kan det fungera i sjukvården...

Pratade med maken på telefonen. Han hade fortfarande inte fått svar, på ett prov dom hade tagit tidigare på dagen. Sedan säger min älskade vän att hans problem med magen är åter igen igång. Jag frågade honom om han hade sagt ifrån, men han "avvaktar". Nåväl efter att jag har pratat med honom ringde jag själv avdelningen och sade som det var. Den nya sköterskan jag pratade med, sade att hon kanske ska avvakta med att kontakta läkaren tills i morgon..?? Då svarade jag att det ska hon verkligen inte göra, utan att hon ska ringe efter läkaren för det är faktiskt det dom har betalt för. Det finns en orsak till att maken ligger inne! Hon menade på att läkarna på dagen känner honom mera dom som har jouren. Då förklarade jag att det gör dom verkligen inte. Utan att det ska göras nu eftersom det är när han har ont som man kan få indikation på vad det är... Herre jävlar, vart brakar det hän med sjukvården?? Hmm, jag har en känsla av att min make, suckar i sitt stilla sinne över mig...

Här firar våra fyrbenta djur husses födelsedag:))

Visst är dom härliga våra goa vovvsingar:))

Curlar jag för mycket?

Har varit hos min älskling. Han är tapper! Verkligen, samtidigt undrar jag om jag "curlar" för mycket, ja inte bara honom utan barnen osv.Jag fixar och fixar och står i hela tiden, sedan är jag så trööööött. Kommer till sjukhuset och direkt går jag fram till ssk och kollar "vad händer" jag får en utförlig information, vad läkaren säger, hur provsvaren är, orosmolnen, osv...Sedan går jag in till, The One And Onely, och pratar lite om vad som händer och sker, jorå, då har han missat lite..! Efter att ha varit där några timmar så åker jag hem och har det myyyyysigt med tvåan, mumsgubben:))Sedan ringer jag maken igen och frågar om det har hänt något nytt, jorå läkaren har varit här osv.. Men vad sade dom undrade jag,-Jo vi går efter planen hade läkaren sagt. Vilken plan undrade jag. Det vet jag inte säger maken, jag fattade inte hälften av vad dom sade?!! Jag blir såååå, jädrans förbannad på vem och vad vet jag inte riktigt. Kanske på personalen som fortfarande pratar "gärna" över huvud på patienten, kanske på maken som jag inte tycker tar sitt ansvar och bara säger-Jag förstår inte det där du sa, kan ni ta det en gång till..? Kanske på mig själv som faktiskt har satt mig i denna situationen eftersom jag har ringt och "tagit över allt" så att det enda maken behöver göra är att infinna sig fysiskt där, allt annat fixar "fröken " Redig..Bläääh, men vad fanken ska jag ta mig till , när jag har tid, kunskaper och det går fortare eftersom jag inte på något vilkor har speciell respekt för sjukhuset. Jag kommer på mig själv att när jag kliver in på avdelningen så kommer min gamla "yrkesroll" fram. Automatiskt ifrågasätter jag när något är tokigt, exempelvis igår då maken inte hade varit på röntgen ännu och en personal kom in till maken o frågade om han ville ha leverpastej smörgåsar?!! Givetvis sade min älskling, japp, mums. Varav trista jag sade, direkt NEJ, Ingen leverpastej eftersom det är proteinreducerad kost. Varav personen ifrågan säger, men "lite leverpastej" får han väl äta..!(IDIOOOOOT) Då fick jag tala om att jag var väldigt tveksam till att han skulle äta NÅGOT överhuvudtaget, innan vi fick reda på vad röntgen sade och om man skulle operera maken. Tack och lov kom en ssk, in och jag ifrågasatte det direkt, och hon höll givetvis med om att man ska avvakta, eftersom vi inte visste vart det brakar hän. Stackars min älskling han tyckte att jag "sabbade"liiiite för honom. Då fick jag förklara att om han äter och han ska opereras så måste man i sådana fall lägga in en sond genom näsan som går till magsäcken, jag har gjort det åtskilldiga gånger på patienter och jag kan knappast tänka mig något så jäkligt. Själv har jag sagt i alla år att ska man lägga en sådan sond på mig så ska jag vara nedsövd först och främst! Nä nu ska jag mysa med tvåan och sedan ska jag ta mina 4 benta älsklingar på en promenad. Idag börjar jag känna mig liiiite bättre men huvudvärken finns lte samt nästäppan.. Ja,ja man kan väl inte få allt:))

måndag 5 januari 2009

...Forts

Det började vid 2 tiden i natt. Maken började att spy och huvudvärken som han har haft konstant i ca 3v nu bara accelerade. Vid 13 tiden frågade jag honom om jag inte ska kontakta sjukhuset och då gav han med sig. (Då låg han i fosterställningen och krampade av smärtor)Ringde njuravd, där dom visserligen inte gick att få tag på eftersom det var ingen telefon tid..Ok ringde växeln där dom upplyste mig om samma sak, då tog jag på mig min auktoritära röst, och bad att få tala med syster Kate, och att det gäller en patient och det var akut! Då, hände det grejer jag kom igenom. Där sade dom till mig att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen??Ok sagt och gjord, det gjorde jag och den jag pratade med sade till mig ring ambulansen och jag ska dirigera in det till Borås. Då ringde jag efter ambulansen och sedan talade jag om det för maken. Orkade inte att tjafsa med honom om det! Ambulansen kom och jag körde bakom, till sjukhuset, eftersom vi inte visste om han skulle åka till avd eller någon annanstans. Stannade vid akutmottagningen ca 2H, där han fick dropp. Sedan bar det raka vägen upp till avd, där man tog nya prover konstaterade att njurarna hade blivit ännu sämre(innan har han haft 10%) och nu är det ännu lägre. Han har röntgats och man har tagit blododling på honom eftersom hans temp steg hela tiden.. Nåväl, nu är han i trygga händer. Jag fattar inte att han har hållit ihop. Makens kalium var skyhögt vilket är farligt för hans hjärta. (riskerar att få hjärtstopp, om man har för högt kalium). Som jag påpekade det är ju konstigt att du inte har haft "stickningar" i fingrarna osv...Då tystnade han bara, han har alltså känt av det men inte velat oroa mig i onödan!!! Jag tror att jag mördar min make en vacker dag! Herregud jag är så orolig...

AKUT

Väntar på ambulans transport. Maken ska in... Återkommer

söndag 4 januari 2009

Lite Smått och Gott

Vaknade tidigt i morse för att ställa ut Gustaf idag igen. Tyvärr åkte vi ut med dunder och brak!!Verkligen, man skulle kunna tro att under den gågna natten som har varit så har Gustaf blivit utbytt! Nåväl precis som igår så följde maken med. Sedan var det raskt tillbaka hem igen. Eftersom jag själv fortfarande inte är helt ok, så följde jag makens exempel och lade mig för att sova bort lite förkylning. Helt klart har det vänt för mig. Men jag är så orolig att jag har smittat ner maken. På tisdag ska han till sjukhuset för allmän information, för som det är sagt ska han ju opereras den 13/1. Äntligen tycker vi, det kommer till att vara en ännu mera oroligare tid tills det är dags för donationen men men... Fram till donationen så håller jag mig i form av Powerplate, och givetvis hundpromenader, men det har ju legat på hyllan i en v tid. Jag får smått panik eftersom jag vill så gärna vara i toppform, för efter donationen så är det alltid lättare att komma tillbaka snabbare till livet ju bättre form du har varit i. Som sagt nästa v kommer jag att tillbringa många immar på sjukhuset vid makens sida. Idag hade maken på sig en stooor dunjacka medans han var på utställningen och han frös så han skakade. Egentligen skulle han vara sjukskriven för längesedan men han kämpar på..! I dagens samhälle så pratas det gärna om "egna företagare", hurvida dom tjänar pengar osv...men det lustiga i detta sammanhanget är att ingen pratar om hur mycket arbete det ligger bakom, vilket ansvar som det åligger på deras axlar utan man väljer att se allt pengar. Konstig företeelse tycker jag.

lördag 3 januari 2009

WORLD DOG SHOW 2009 i Göteborg.

Vaknade tidigt i morse för att bege oss till Göteborg eftersom vi skulle ställa ut mopsen. Det gick jättebra vi fick 1-a pris, och sedan i finalen kom vi 4-a! Kalas:!! Jag är fortfarande inte feberfri, så det blev en frukost för min del, bestående av 2 panodil, ett par dustar nässprayer i vardera näsborre samt en karta halstabletter. Tur man inte ska testa sig som hundförare, då hade apparaterna "larmat" "dooooping". Jag var verkligen tveksam till om maken skulle följa med men det var inte tu tal om saken, enligt honom. -Jag är ju Gustafs gropie, jag måste med... Näväl det gick jättebra och när vi kom hem så gick vi raka vägen och lade oss och slocknade.

fredag 2 januari 2009

FREDAGS MYS

När man har så liten njurkapacitet som maken har, så går man på en speciell diet, sk proteireducerad diet, vilket innebär att du inte kan anv, mjölkprodukter max 4 msk kött/dag, inga äggprodukter, och mycket annat smått och gott. Krukset är att han får inte gå ner i vikt. För när man gör det så bryter kroppen ner proteinet som finns lagrat i muskelvävnader och då stiger proteinet i kroppen eftersom njurarna inte kan bryta ner det som hos oss andra, vilket innebär för njursjuka människor att det bli KROPPENS EGNA FÖRGIFTNING! Bör tilläggas att eftersom makens njurar växer så tar dom stor plats i buken vilket i sin tur gör att andra organ inte får den plats som dom brukar ha,han inte har aptit och sedan denna ensidiga kost han måste hålla sig med gör ju definitivt inte saken bättre. Första månaderna gick bra men nu är det väldigt segt. Jag har oerhörda svårigheter att hitta på nya smarrigheter. Det blir ju jag som sköter markservicen eftersom maken arbetar, det är nog det som håller honom uppe. Samtidigt är det ju hans firma så han vill ju inte oroa personalen. Fast när han kommer hem är det inte mycket kvar av honom. Men han är verkligen helt otrolig, klagar aldrig enveten och seg:))Thats my man! Jag är oerhört stolt över denna mannen:)) Då kommer vi fram till rubriken, fredagsmys. Vad i hela världen ska jag hitta på??Potatis på längden/tvären, och till det en smarrig soppa??Hmm tål att tänkas på det har vi sisådär,2-3 ggr/V. Minsta killen (2-an)som är 15 år ska givetvis ha annat inte tal om någon soppa här inte...

torsdag 1 januari 2009

GOD FORTSÄTTNING

Vilken dag den första dagen 2009,bjuder på.Härligt, själv har jag sovit mesta delen av dagen INTE pågrund av att jag har intagit skumpa vilket jag gjorde, utan på grund av att febern härjar bra i kroppen på mig. Usch, maken och jag pratar verkligen inte med varandra, det började med en ordväxling, där jag försökte att beskriva MIN situation och det slutade med att jag gick därifrån...Otäckt tycker jag, vi är ytterst sällan upprörda på den andre. Men vi lever verkligen i en oerhörd pressad situation där våra egon kan blomma upp titt som tätt och själv när jag har feber så är jag fullständigt RAPPAGALEN! Hur kommer det sig att jag beslutade mig för att bli donator? (Hur enkelt som helst tycker jag. Innan jag sadlade om i min yrkeskarriär arbetade jag inom akutvården(KIR) på Östra Sjukhuset i 11år.Så sjukvården kan jag och det är inte en skrämmande institution för mig.) När jag får denna frågan så brukar jag beskriva det på följande sätt:Jag har överskott på någonting som min make behöver för att leva! Då är valet inte alls så svårt. Detta har många människor svårt att förstå.(Att jag vågar) Som jag brukar kontra med, när man ställs inför ett sådant val är det inte alls svårt utan ett själklart val tycker jag. Att bli donator är att underkasta sig en minutiöst vad det gäller hälsan ,hälsoundersökning som man genomgår tycker jag är ABSOLUT nödvändig men ack, tuff och där SKA sjukhusen verkligen titta över sina rutiner för att effektivisera. FÖR DET VET jag att man kan göra såååå mycket bättre! (Det har jag redan propagerat för.) Bara en sådan sak som kontakten med kurator det är en historia för sig !!!!! Eftersom det blev jätteakut i höstas med min makens fallande hälsa efter en längre tids sjukdom så skulle det köras igång med att kolla om jag var aktuell som blivande donator. I denna undersökningen ingår det bland annat att man ska besöka kutaron. Denna personen ska då avgöra om du verkligen vill donera???Varför det undrade jag. Jag är faktiskt en vuxen individ och ni behöver inte omyndigförklara mig, tyckte jag, dessutom är jag själv terapeut och i min profession ingår det att jag i min tur går och pratar med någon. Jag kan förstå att många kanske behöver det men hallå, tvinga folk?? Ett måste fick jag till svar, standard, ok tyckte jag. Det beslöts att kuratorn skulle kontakta mig för att komma överens om en tid. Remissen skickades skickades iväg som AKUT . Efter ca 1-2v ringde det en kvinna och presenterade sig och sade att hon hade min remiss. Jaaa,sade jag jag kommer ju gärna till dig men jag vet INTE vad du kan få fram på en timme. Själv är jag terpeut och jag har gått egenom detta med min terapeut och jag kan tycka att det är slöseri på sjukhusets resurser, det finns människor som inget hellre vill än att träffa dig och dom kan inte få göra det på grund av tidsbrist och här säger jag att jag INTE har det behovet eftersom jag har gått igenom detta , och du har förmodligen inte ens dom rätta kunskaperna som krävs och har du det så vet du om att det behövs mer än 1 timme! Jodå, hon höll faktiskt med med som hon sade att vi kör det som en "formalia" så är alla nöjda! Ok tyckte jag kan du ge mig en tid så kommer jag. Jag kan som sagt när som helst jag anpassar mig bara det går fort. Jo, hon tittade i sin almenacka och första tiden var om 4 VECKOR?!? Nänänä, det accepterar jag bara inte sade jag. Det är faktiskt så att det var en akut remiss och det är faktiskt ni som är i behov av att träffa mig, inte tvärt om. Så det får ni göra något åt. Hon mumlade (säkererligen var jag verkligen jätte poppis) och sedan sade hon att hon skulle kolla med en kollega. Sagt och gjort, kollegan kunde ta mig redan tre, dagar senare.!! Så kom den stooora dagen då jag skulle få träffa gud den allsmäktige! Det började kanon bra, jag gick in i min terpeut roll efter ett "klassiskt" misstag hon gjorde och sedan blev det kanske inte så jättebra. Eftersom jag ifrågasatte hennes frågor vid flertal tillfällen och sa att det överhuvudtaget INTE var relevant med frågor som exempelvis, om jag har någa syskon och hur relationen ser ut till dom. Tanken var att man ska ha en ett socialt skyddnät... Som jag påpekade för henne att det har jag och bara för att man är född i en familj behöver man verkligen inte ha familjen som ett soc skyddnät.!! Hallå hon vet väl inte om mina syskon är förståndshandikappade, eller alkoholister,narkomaner osv, Nu är dom inte det, lika bra klargöra detta med en gång, men bara komma på tanken att sjukhuspersonalen ska bestämma vilka som kommer på min prioritetslista över personer som jag vill /önskar att ha stöd ifrån gjorde mig lite förundrad. Snacka om hybris. Nåväl vid ett tilfälle så berättade jag att det tog ett tag att övertyga maken om att jag skulle vara hans donator, varav hon började att tindra med ögonen och frågade varför?? Då fick jag berätta för henne att orsaken till det är flertal, men maken är rädd om mig och sedan förklarade jag lite grundläggande om människans olika "roller" och när jag hade gjort det så märkte jag att kuratorn fick en "aha"upplevelse! Sedan tyckte jag att jag hade varit verkligen storsint att jag delade med mig om dessa kunskaper, och innan hon han fråga mig mera om min älskade make, gick jag raskt och result in och talade om för henne att det var ju knappast min make som vi skulle diskutera och att jag finner fortsatt diskution i ämnet överflödig. I sista desperata försök så försökte hon att köra en annan "klassisk" variant,nämligen-Vem är du:))?Då kunde jag inte hålla mig för skratt längre utan började att skratt högt och tittade på henne och frågade henne hur lång tid vi hade egentligen på oss. Hon suckade uppgivet och sade vi hade en kvart kvar. Eftersom jag ville inte verka omöjlig, så tänkte jag i min storhet att ,ok jag kan väl ge henne något, då sade jag jo jag vet som gammal sjukvårdspersonal är vi ju inte direkt dom lättaste att ha och göra med. Varav hon suckade lättad och sa-nä, gammal sjukvårdspersonal och dessutom terapeut!! Nåväl hon hade ändå fått sitt material till just donationen som det faktiskt var det hon skulle ha och inget annat, så hon var väl klar. När vi sade hejdå till varandra så sade hon att hon skulle försöka att sammanställa materialet slutet av v. Åter igen var jag igång och talade om för henne att hon har 15 minuter av min tid kvar (eftersom jag var hos henne i 45 min) och denna tiden skulle hon ägna sig åt att renskriva materialet och INTE skicka utan faxa det till behörig klinik eftersom det går fortare. Jag vet inte ännu i denna dag om hon gjorde det, men jag har en känsla av att hon drog en lättnads suck när jag gick! Min mening i detta är att det går verkligen att påverka väntetider även i sjukvården!!Det gäller att vara påstridig.