Det var inte riktigt min stil...

Kom att tänka på inlägget jag skrev förförra gången, jag var så upprörd och det är kanske inte min stil att anv fullt så skarpa ord, men om jag ser att någonting blir fullständigt totalt FEL, dessutom baserad på små avundsjuka människor då blir jag fullständigt galen...
nog om detta. En annan stor frustation som jag har är hur kan människor bara med att lotsas och bry sig om andra för att sedan sticka kniven i ryggen på dom??? Så otroligt sjukt beteende.
Jag tänker på människor som hela tiden bara sabbar för sig själva, gör ingenting åt sin situation, mer än att gnälla, och bara fortsätter i samma anda...????
Jag är ärlig och hycklar inte men tyvärr uppskattas det inte utan då får jag höra "minsann dom kommer inte till dig för att be om hjälp" , utan dom kommer till mig...
Jo det var väl tanken att jag skulle tycka typ oj, vilken hemsk människa jag är och , du är bara sååååååå fantastisk, men tyvärr, det biter inte riktigt på mig utan , förall del vill du känna att vissa människor bara kontaktar dig när dom vill utnyttja dig och du känner dig stärkt av detta , så har jag inga problem med det utan tvärt om kanonbra.

Vi kom vi sågs och vi drog vidare..

Åh maken, sonen Solomannen och Gusten drog för en stund sedan till södra delar av Sverige.
Igår kom maken och Solomannen hem och isag drog dom vidare till Tomelilla, med sonen och Gusten jisses vad jag känner saknaden av min fina familj, framförallt saknaden av maken känns oerhört stor....
Åh vad jag saknar honom det känns som ett öppet sår inom mig, det har verkligen varit mycket för oss nu!
Det var så gott att krypa ihop i hanses famn igår innan jag somnade, men på ONS ses vi igen!

Avund inom den "frivilliga" delen av militären...

Jo men den svenska kungliga avundsjukan nog finns den allt även inom den frivilliga militära verksamheten.
Alltså Solo har varit i tjänst ett par dagar, det är dagar där man faktiskt pressar hundarna, ganska hårt och det är bra, eftersom hundar är så otrolig viktig del i förvaret.
Hur viktig del kan jag skriva här och nu.

( I USA, har man just nu avslutat ett mång miljard projekt och där har man satsat på topp utrustning, kontra hundar...Föga förvånande för oss hundförare, men tydligen för andra så blev resultatet: Hunden är totalt överlägsen, även den supermordärna utrustningen som finns).

Jag kommer inte ihåg exakta siffror i den forskningen, men jag tror att allt som allt rörde det sig om 25 miljader dollar, MEN jag låter det vara osagt , siffran alltså.

Nåväl åter till det jag vill komma med, eftersom jag inte har skrivit på någor sekretess avtal så struntar jag högaktningsfullt i det och skriver det som jag är fullständigt förbannad på och oerhört stolt över.
Alltså hundar som är i tjänst pressas till det yttersta, det är kanonbra!
I ett steg av 1-3 på svårighetsgraden så var min hund den ända som klarade steg 3 och dessutom så fick han extra uppdrag, för att se hur mycket klarar han egentligen..?
Tillslut gav man upp och resultatet/ omdömmet av min älskade hund var , denna hunden har ett oerhört stark psyke, han är stabil, och enorm arbetskapacitet!!!
Nåväl hundarna pressades som sagt väldigt hårt och av 3 steg var det 2 hundar som blev utklassade redan på steg nr 1, och den sista klarade steg 3 och dessutom extra, utan påverkning.
Nåväl tyvärr så var det en av dom som ska kolla hundarna, när alla tjänstedagarna är slut, just för att se att hundarna är ok, dagen till äran var det en hundförare, som aldrig har kommit längre med sin hund än steg 1, så skulle han kolla igenom hundarna.
(OK jag måste bara skriva , när jag går till ex veterinären så har jag inte ens koppel på min hund han är så stabil och säker, på kommandåt "tänder" så vet han att det är tandvisitation, och han låter människor kolla i käften på honom, detta har han kunnat sedan han var en valp, och aldrig haft problem med)Men nu var det en utvisation och tyvärr var det en fullkomlig jävla as som gjorde detta som dessutom har en hund som klarade bara steg 1, innan den fick bryta övningen.
Detta jäkla aset visste precis hur man skulle göra, för att sabba. Han går fram till min hund suger tag i halsbandet på honom(utan att ta kontakt med hunden, alltså ett övergrepp på hunden) samtidigt som han vrider om halsbandet, och kräver att min hund ska öppna käften, vilket han inte gör, givetvis sedan går han igenom min hund på ett väldigt elakt sätt och klämmer till på ryggen , och då brast det för Solo , han vänder sig om och morrar åt honom, DÅ äntligen reagerar min make och säger detta är inte ok stå kvar så ska jag fixa detta. (jag kan bara skriva att många hundar med svagare psyke hade klippt där, men min hund morrade bara)
Han tar min älskade hund går runt med honom och sedan går han fram sätter hunden framför aset som ska testa hunden och ger kommandot "tänder" varav min älskade hund visar givetvis tänderna, men då var aset i frågan inte ens intresserad av att titta utan meddela maken att han var tvungen att anteckna att hunden hade morrat åt honom.
Varav maken svarade- gör du så.

Jag kan bara säga, jag hade blivit förbannad om Solomannen INTE hade morrat åt honom och hade JAG varit på plats så , jag lovar och svär, aset hade fått göra 2 st Rapporteringar, 1 hade varit att hunden hade morrat, och den andra hade varit att hundägaren hade gett vederbörande en rak höger!

Jag var så upprörd och arg, så jag ville pensionera Solomanen direkt från tjänsten, så kan dom gå där med halvtaskiga hundar, men jag fick ett löfte från make att vederbörande ALDRIG någonsin får titta åt min älskade hund.
Men detta känns inte ok, alltså jag har ingen som helst glorifiering av min hund jag är mycket medveten om hanses styrkor och svagheter, det är därför vi har kommit dit vi är, MEN att man pga av ren avund sabbar för en bara för att man inte kommer i närheten av samma resultat, tyder på en ren skär avund, och en oerhörd skör personlighet, och sådana människor ska inte ha med min hund att göra. Så avslutningsvis på detta långa inlägg säger jag bara.
Ett mega eloge till min älskade hund och att jag kan lita på dig, du tar fanken inte vilken skit som helst, och jag är oerhörd stolt över dig, du morrade men du gjorde inget mer...det hade jag gjort det lovar jag dig.

Hur orkar du..?

Häromdagen fick jag frågan från en människa som, just nu har ett possitivt besked om sin canser...
Vi stod och pratade och denne personen vet lite hur det är hemma med makens sjukdomsbild och (min med för den delen, med kroniska smärtor som jag dras med) så fick jag frågan..Hur orkar du egentligen?
Först blev jag ställd av frågan och fick tänka efter, sedan insåg jag att jag har en stor livskvalitè med allt som jag hittar på.
Jag har mina hundar som jag verkligen lägger ner tid på härliga vänner osv.
Så jag svarade helt ärligt visst suger det en massa emellanåt, men när det känns som bedrövligast så brukar jag tänka, - OK vad hjälper det mig om jag bara sätter mig ner och väljer att bli offer? Kommer det att ändra på min livs situation? NÄÄÄE , men däremot så förspiller jag en oerhörd dyrbar tid från min egna unika livsklocka, som tickar på, en tid som bara skenar iväg och som jag inte kommer att få tillbaka, så jag väljer att leva, det finns ALLTID massor av småstigar från den stora vägen man färdas på och det gäller att se dom och svänga av emellanåt.
JAG bär faktiskt det fulla ansvaret över HUR jag väljer att leva.
Jag kan nog har bivit mera komromisslöd på vissa människor, oavsett om dom är släkt eller inte med mig men jag tar verkligen inte och kompromissar med någon om det är till priset att jag inte mår bra av det. Det är en skön känsla.
https://www.google.se/#q=i+remember+love+sarah+dawn+finer

Hur i hela friden har detta gått till......?

I dag fick jag ett tel samtal från en av dom stora inom IPO /riesen och vi talades vid och så säger hon , men ska du inte satsa på påsktävlingen?...Njaaa började jag slingra mig som en orm, anmälan är ju stängd....
-Jamen då ringer du till blablabla och säger att du har pratat med mig, och att det är ok du kan anmäla dig.
Funderade i några sek och ringde och nu är vi anmälda till påsklägret, alltså lydnaden har jag det VET jag, spåren likaså, bitarbetet bör vi klara, men jag ligger alltså 1 år efter alla andra som startar i min klass...Noomi är 1 år yngre än den som kommer efter henne och det gör väldigt mycket på denna grenen vill jag lova...
Men det är bara att anmäla sig och jag behöver tävlingsrutiner inom IPO`t längre fram då är det bättre att börja nu.
Idag är saknade oerhört stor efter min make, eller rättare sagt honom jag är juridiskt gift med på pappret, det är så det känns, det är bara så mycket runt omkring oss att vi tappar varandra någonstans på vägen.
Det ska bli härligt att hela familjen samlas nästa v i skåne.
Jag hoppas att  både han och Solo har det riktigt bra.

Lite av varje....

Tiden bara rinner iväg förra helgen gick i hunden tecken (väldigt ovanlig här hemma), då var Vit Glisnik i Sverige och tränade med oss. Herre min skapare vad man lär sig av honom.
eftersom jag översatte för 15 st ekipage så lär jag mig så oerhört mycke om just vare ekipage.
Vit är snuskig duktig på att läsa den enskilda individen och med små korrigeringar utan att hunden får obehag så justerar han in , wow så jäkla grymt imponerande att se. Jag hade önskat att många av figuranter som vi har i Sverige skulle gå kurs hos honom, han är bara grym och det är ju inte för intet han räknas som bland topparna i världen.
I skrivandes stund så har jag ena hunden i tjänst hos hemvärnet, och han ska vara där ett par dygn.
Det var så otroligt mäktigt igår åkte jag iväg för att träna med Noomi och påvägen hem från träningen så möttes jag av en karavan av militära fordon och känslan att veta , någonstan i dessa fordon sitter Solo fullständigt laddad och bara vill arbeta, det var så jäkla mäktigt / stort att jag hade gåshud var tvungen att stanna bilen, det var STORT, att min älskade hund är med i att förvara Sverige som nation!
Snart bär det av till Skånelandet igen och knega på för kung och fosterland. Nu är slutstädningen beställd och andra praktiska detaljer börjar att knytas ihop.
nästa helg har jag ett påskläger i skyddets tecken (givetvis) och det ser jag fram emot, då ska jag träna för den ABSOLUT utan tvekan, den BÄSTE som finns i Sverige Jörgen Lindholm, vilken figgurant!!! Oerhörd respekt för hanses kunnande och hans sätt att "lyfta upp/stärka hunden.
Solos bebbar är helt makalösa, vilket gäng, det ska bli så kul att få följa dom, efter påskhelgen ska jag åka upp till Gävle för att få vara med dom och iakta dessa underverk det ser jag verkligen fram emot och träffa några vänner och arbeta lite med dom och deras hundar, åh vad jag ser fram emot detta.
Idag har jag anmält både maken och mig till Ystad BK , lite kul det är första gången på alla år inom hunderiet som jag lämnar Alingsås BK, och kommer därmed att tävla för en annan klubb.
Ja livet är föränderligt och tur är väl det, det är ju genom förändringar vi utvecklas / växer som människor. En sak är då säker på min yttersta dag så kan jag bara blicka tillbaka på mitt liv och säga bara wow! I JUST DID IT! Det är en häftig känsla.

Hur mycket påverkar barndomen oss...?

Alltså som utbildad terapeut så brukar jag säga att vuxen blir man först då vi kan se våra mönster som egentligen inte är våra utan är av yttre påverkan som skapades dom första åren i vårat liv av omgivningen.
Exempelvis:
Jag hade ett samtal med en av mina absolut trognaste vänner,
Kvinnan är gift, och älskar sin make väldigt högt, MEN som hon berättar, hon lider med sin makes A-sociala beteende. Ja ibland är det så hon skäms över hanses bristande förmåga att kunna föra sig bland människor.
Som exempel nämnde hon , (dom har hundar) precis som vi och när dom kommer till en grupp så människor så är hennes make så jäkla snabb och lotsas greja med hunden istället för att som är brukligt , hälsa utan då ska människorna komma fram till hennes man och söka upp honom för att ta kontakt, alltså mannen är introvert och kanske någonstans nonchalant och tycker att världen ska komma till honom?
Sedan fortsätter min vän att berätta, detta beteende har han fått av min väns svärmor som är en totalt sjuk människa, det ända hon bryr sig om är sig själv, hon umgås inte med någon förutom hemtjänsten, ALLT kretsar bara runt henne och hon kan absolut inte titta folk i ögonen.
Då svarade jag min vän är det så konstigt att hennes make har blivit sådan? -Då fick jag till svar, -Men hallå, är det inte dags att han blir vuxen???
Ja vad svarar man då?
Vissa sår/ beteenden, går förmodligen aldrig bort, och han är uppenbarligen inte intresserad av att göra någonting åt saken, men det är trist för min vän isolerar sig tyvärr tack vare att hon tycker att vissa situationer blir så jäkla pinsamma i soc sammanhang.

Jamen, är det såhär det känns....

I år är det någon form av rekort för tidig vår alltså vi är inne i 2-a april och krokusar är på gräsmattor, träden har börjat att få musöron och jag går omkring med en jäkla huvudvärk och nästäppa...
Ojojoj är det såhär det känns att vara allergisk? På en skala 1-10 ligger detta typ på - helt klart. Ändå har jag tagit allergi mediciner me föga hjälper det, eller rättare sagt det vet jag ju inte egentligen jag kanske hade varit ännu sämre om jag inte tagit dom.
Idag skickade maken mig kort på allt han har rivit , jäklar vad imponerad jag är av honom, det trodde jag aldrig, han är GRYM!
Vi pratar om uppmurade väggar sådana som inte görs längre och allt har han rivit ner och gjort rent, jo sonen hjälpte till i 2 dagar när vi var där men resterande har maken gjort själv.

Jamen se på fanken.....

Jag fyllde ju som bekant nyligen den beaktningsvärda ålder 50, och senaste dagarna (ca 1 v)har jag haft konstigt svullnad runt ögonen, alltså som om jag har festat loss riktigt ordentligt vilke jag aldrig har gjort vare sig i ungdomens glada dagar (eller kanske någon gång men det är ytterst sällan), och absolut inte nu på ålderdomens höst. Sedan noterade jag att jag har en konstig huvudvärk, (som jag är annars väl förskonad av), så i morse så slog det mig som en blixt från klar himmel,- undra om det är pollenallergi? Jamen fast vi är så tidigt i år så har vi ju träd som spricker upp osv...
Ta och rotar runt lite i medicinskåpet och tar allergispray, och se på fanken jag började inom en kort tid se ut som en människa igen de som jag trodde var "ålders svullnad" gick ner och ja det var någon form av allergi.
Så nu har jag varit på apoteket och inhandlat lite allergi mediciner, så är man på banan igen.
Noomi löper och jag har fullt upp men det går hyfsat bra ännu så länge, men fram emot helgen så är det bara att hålla isär dom.
Har börjat lite smått jag har dom inte i samma bil, det är väl häftigt för Solo tycker jag.
Jag måste säga att jag fattar inte hur folk hinner med 5-6 brukshundar samtidigt, alltså i morse så var det ut på morgon promenad med alla 3, därefter åkte jag iväg och körde igenom lydnadsdelen på Noomi, samt att körde på ronderingarna, sedan var det raka vägen hem och tog ut Solo på fysträning, sedan hem och dansa runt med damsugaren, och snart ska jag iväg och lägga spår.
Det går i ett men först ska jag vila, för det behöver min sargade kropp helt klart.
Jo men igår fick jag min efterlängtade tävlings licens för IPO, det är kul, nu börjar det att bli lite allvar.