En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
måndag 27 april 2009
Makens krea 139:)))
Party, party. Makens kreatinin ligger idag på 139, det är med en stoooor lättnad jag skriver dessa rader:)
Nu inväntar vi på vad ultraljudet påvisar. Maken klagar över att det spänner mellan det första såret som hanses egna njure en gång i tiden satt och den nya njuren.
Därför skickade dom honom till ultraljudet för att kolla så man inte har skadat njuren med biopsierna som man har tagit på honom, pratade med älsklingen precis nu och han väntar på vad läkaren säger...
Säga vad man vill ,på SS transplantations avd där är dom KANONBRA, ingen jäkla pardon är det något så kollar dom direkt, och det gör att jag faktiskt kan koppla av eftersom dom är så proffsiga.
Det här med njursjukvården är så speciellt att jag på fullaste allvar skulle vilja att man konsentrerar denna vården enbart till dom sjukhusen där dom har donation. För om jag jämför med det dårhuset som maken gick till innan donationen och detta så är det som att jämföra en bilmack med ett sjukhus.
Alla abetar i ett team, är det minsta osäkerhet runt något så säger dom det direkt och samtidigt så hämtar dom en kollega och konsulterar med.
Då är man oerhört proffsig, ja man är en elit!!! Det är så det ska vara!