Småaktiga jag...

Igår var jag som bekant på mammografi. Följande händelse utspelade sig i väntrummet. Mammografin har tre omklädningsbåser, och jag var med i den första vändan direkt på morgonen. (det var jag och två till). Kvinnan som satt i båset framför mig hade kommit sist och kvinnan i båset bakom mig var redan inne på rntg). Då hör jag kvinnan framför mig båset säg- hur lång tid tar detta tro? Sköterskan svarar,,nja vi tar 4 bilder så det en före er. Kvinnan i båset säger, du förstår jag har bråttom jag ska på ett möte i Göteborg. Jaha säger sköterskan, då får vi fråga patienten som är innan dig(jag alltså) om den kan byta med dig. Då blev jag så trött på en sådan gammal, urtvättade replik. Hallå om jag vet med mig att jag ska vara i Göteborg och för att komma till GBG från oss så kommer vi norrifrån. Det är bara det att just på norra sidan i Gbg håller dom på med gigantiska vägarbeten. Sedan vet jag med mig att jag ska vara på ett möte , så antingen säger jag att jag kommer senare för jag har läkartid, eller ändrar jag tiden. Så när sköterskan frågade mig om jag hade bråttom så svarade jag helt frankt att -jo jag hade bråttom, jag har en tid att passa. Kunde konstatera med en inre tillfredsställelse att jag var nöjd med min småaktighet!