I morse när maken och jag intog vår frukost så satt jag mest och stånkade för det var HETT...När vi sitter och intager vår frukost under en behaglig tystnad, där mina tankar desperat försöker att lista ut hur jag snabbast ska svalka av mig så faller min blick på burken med blåbärsylten.
Där stod den, på köksbordet med immigt glas som talar om för mig att den fortfarande är underbart sval efter att ha stott i kylskåpet.
Rent instinktivt tar jag glasburken och lägger den mot min hud mellan brösten och hakan, och då utbrister maken...-VA ska du kleta ner dig med blåbärsylt nu??? Är det meningen att jag ska slicka upp det???
Jag kan tala om att jag blev klarvaken , skrattade så jag fick ont i magen, samtidigt tänkte jag...Hur tänker han egentligen????
