Jo men nu så är man i den berömde medelåldern. Natten mellan 12-13 så vaknade jag och jag gick ner på toa för att blåsan var full...hmm undrar om blåsan ville liksom signalera, nu är du snart inkontinent eller? Jorå gjorde det jag skulle och sedan gick jag och lade mig gen tittade på klockan och såg att den var 00:20 maken hade inte lagt sig ännu, jag började få ont i magen och tänkte NU är jag här och så kom maken med present till mig, det var ett vackert riesenhuvud i halskedjan som jag hade önskat mig så hett, i guld, så glad jag blev.
På kvällen så åkte vi ner till Göteborg och där blev jag firad av mina syskon på en restaurang, mamma och pappa bjöd på hela kalaset det var så trevligt och jag var så tacksam, tyvärr var det synd att mamma och pappa inte kunde närvara men det tar vi igen när dom kommer, riktigt längtar efter dom.
Sedan kom fredan, då var det bara packa ihop bilen och dra iväg till Skåne, vi åkte iväg i 2 bilar eftersom jag skulle på ett träningsläger som började kl 16,00 och sonen och maken tog andra bilen så fort sonen slutat skolan.
Lägret var fantastiskt, vi har en figurant i riesenvärlden som vi kallar helt enkelt för the maestro, han är helt makalös med hundarna.
På lördagen så kom maken och sonen en sväng och tittade på när vi körde skydd och åter igen slogs man av hundmänniskornas fantastiska gemenskap alla belev glada av att se maken och sonen kom fram och hälsade osv...
På lördag fm fick jag känna på den skånska blåsten jisses vilket ös det var i vinden , men jag klagade inte större delar av landet var det regn eller ännu värre lappmögel, urk, så jag var lycklig vi hade apstorm mentorrt och fint var det.
När jag kom hem hade sonen och maken satt upp vetrinskåpet och det var bara för mig att sätta in min älskade mikaza porslin, jorå jag är allt huslig emellanåt, sedan var det att sätta upp lite tavlor.
På söndag så körde ja igenom hundarna som gick 100% och jag var helt salig, men dom fick bara en omgång var sedan åkte jag hem maken hade ordnat med middag vi åt och så åkte jag och sonen norröver , då han har skolan, men Solomannen och maken stannar kvar denna v, och grejar mera.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det har gått i ett och jag är sååååå nöjd.
