Jag är sleten nere och jäkla trött..

Jag pratade med min forna arbetskamrat idag. Då bekräftade hon det jag har misstänkt ett bra tag. Jag har någon form av depression. Jag har vetat det ett tag men när man pratar om "depression", så i vardags tänker många, en människa som ligger håglös och inte fungerar...Gråter osv, men depressionens ansikte har många sidor. Jag "fungerar", men jag är isolerad i mig själv. Allt är egentligen jobbigt, och ju mer jag går ner mig, desstå "effektivare" blir jag,. Det är väl ett sätt för mig att "hålla" ihop tror jag. Inte ens maken vet hur illa det är fatt.(tur han inte läser bloggen, om jag inte vill göra honom uppmärksam på något jag själv har skrivit). Som sagt, jag pratade med en gammal arbetskollega och hon sade att det jag beskriver är väldigt vanligt, att det är mer vanligt än ovanligt att man hamnar där jag är nu. Jag har haft mina misstankar en tid men skjutit bort det. Men det går inte längre, jag mår piss!!!