En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
tisdag 8 juni 2010
Jag visste inte att jag kunde bli så arg...
I dag skulle jag åka och växla pengar inför semestern. Först gick jag till banken för att få en postväxel (jorå, numera är jag lite försiktig av mig och springer inte med en massa kontanter, till och med min mor måste känna sig stolt över mig, eftersom hon alltid han förmanat mig till försiktighet),sedan så tog jag postväxeln och åkte till Forex i Partille.
Väl framme i forexluckan, så lämnar jag över postväxeln och säger att jag ska växla till euro.
Damen som expiderade mig tar emot pv, samt min legitimation So far so god. Sedan började det.
- Vad ska du göra med pengarna frågade hon. Jag svarar lite förvånad
- växlar till euro.
-Jo men ska du resa? , fortsatte hon.
Jag blev både förvånad och ställd av frågan och spänner min gröna i vederbörande och säger med en låg/långsam röst med betoning på varje bokstav
-F Ö R L Å T?????( i min enfald trodde jag att det skulle räcka för att få vederbörande att förstå hon kanske inte skulle fortsätta att ställa frågor som hon faktiskt inte har med att göra), HA vad jag bedrog mig.
-Ska du resa på semester, undrade hon åter igen... Då blev jag sådär fullständigt totalt jäkla ursinnig.
-Det har du verkligen inte med att göra, svarar jag och fullständigt nålar fast vederbörande med blicken.
- Det är såhär att vi måste fråga när det rör sig om såpass mycket pengar det har vi direktiv från bankerna att fråga eftersom vi vill ju inte ha penning tvätt här i landet.
Nu blev jag helt galen , för det första var det inte frågan om att jag kom med en hel portfölj med pengar (vilket jag med glädje hade velat ha men som vi inte har), utan detta var en ganska ansenlig summa pengar det rörde sig om.
-Du, du har mitt id kort du har fått bankens postväxel och ska ni kränka den personliga itegriteten på detta sättet så får ni allt spåra pengarna till min bank och göra efterforskningar om ni är så nyfikna. Jag acceptera inte detta itegritetskränkande sätt.
Då får jag genom luckan deras direktiv lapp, där det mycket riktigt står just att dom har rättighet att fråga, bla bla bla...Sedan står det vad lagen säger lite längre ner.
Tror ni inte på f#"/, att vederbörande fortsätter att fråga.
-Ska du åka med familjen???
-Vid detta laget var jag så arg att det dansade röda prickar framför ögonen på mig.
-Jag vägrar att svara på detta, du har inte med det att göra.
Sedan tänkte jag oavsett får dom inte veta ett dugg från mig, jag skiter totalt i om dom växlar våra pengar eller inte. I värsta fall får maken som är mera diplomatisk att växla men jag nedlåter mig inte till denna nivå av översitteri.
Jag fick mina Euron.
På vägen hem satt jag och smålog åt mig själv, idag har jag varit så arg, så jag hade faktiskt ingen aning om att jag kunde bli så rasande:) Ganska spännande upptäckt.
Givetvis var jag ju bara tvungen att åka förbi makens arbete för att dela med mig av mitt äventyr. Maken började att skratta och frågade mig- Jo du, har du tänkt att växla där någon mer gång???
Då höll jag verkligen på att få en mindre hjärnblödning