En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
torsdag 10 juni 2010
Suprice..:)
Hahaha, vi har lurat våra föräldra *ASG*, det var så här att syrran och svågern hittade billiga resor dit våra föräldra befinner sig mesta delen av sin tid. Tyvärr kunde vi inte åka eftersom vi själva drar iväg i övermorgon till europa, men syrran och svåger köpte biljetterna och nu gällde det verkligen att inte försäga sig, eftersom dom skulle överaska mamma och pappa.
Vi hade bestämt att när dom kom ner till flygplatsen så skulle dom ringa mig, för jag skulle skypa mamma eftersom jag ville se deras min när syrran och svågern bara dyker upp.
Så jag skypade mamma, och det gick inte, hon var inte uppkopplad, ok då ringer jag henne tänkte jag och gjorde det...Modern som var urstressad hade absolut inte tid med sin älskade dotter, och pappa höll på med att koppla utomhusbelysningen så det gick ju inte att koppla upp datorn...Så modern la på luren med löfte till mig om att ringa upp inom 20 minuter.
Perfekt tänkte jag, då har dom inte hunnit fram från flygplatsen, hehehe.
Sedan ringde mamma upp och det var verkligen svårt att prata någonting vettigt eftersom jag var ju sprickfärdig av skratt.
När vi pratar så ringer det på trädgårdsporten (eftersom trädgården är omringad av en hög mur), då frågade jag -ringer det på porten, men gå och öppna så väntar jag så länge. Mamma suckade ljudligt och säger, i dag är detta ett dårhus, men vänta så kommer jag strax..
Sedan hör jag svågern gapskratta och mamma var som ett jehu i telefonen och skriker- jag hinner inte prata hejhej, och slänger på luren...
Efter en stund fick jag ringa upp henne och fråga om dom har hämtat sig från chocken:) Vilket dom hade gjort, men som mamma berättade- jag trodde att jag hade fått hjärnblödning för jag fick inte ihop det:)
Nu sitter dom i hela 30 graders värme och tar sig ett glas härligt gott vin i trädgården, medans jag sitter här hemma och tittar genom fönstret medans regnet strilar ner och dricker en kopp kaffe...Livet är inte rättvist!