Får jag presentera familjens senaste tillskott nämligen SOLO:) Det är en stor riesenschnauzer, som i söndags fyllde 9 v.
Valet av ras var inte alls svår, jag hade bestämt mig för att återgå tillbaka till brukshunden.
Schäferhunden, som jag kan ganska bra har jag släppt, jag tycker inte att dom är snygga med sina krökta ryggar, hasande på bakbenen, deras annars så vackra ansikte har fått ett spetsig nosparti, och tyvärr psyket är inte vad det en gång har varit, för att inte tala om sjukdomar (och det här med hundar och sjukdomar, det kan jag som bekant och det vill jag inte vara med om igen), sedan hade vi dobberman som jag tycker är så jäkla vackra, men då sade maken att han inte tyckte det var ett alternativ som han tyckte var intressant, men däremot riesenschnauzer kunde han tänka sig.
Eftersom riesenschnauzer är faktiskt bland dom friskaste hundarna vi har i bruksvärlden så fick det bli en sådan.
Riesen är en ras som jag har kommit i kontakt med ganska mycket och dom är så otroligt ståtliga, roliga, och totalt obrottslig trogna sin familj.Sedan fäller dom inte, och det tycker jag är bra. Det är inte en stor ras här i Sverige så jag hade tur och fick tag i en:))))Fast vi fick åka en bra bit...men men vad gör man inte:)
Snart ska vi in till stan för det är en så kallad torgdag och då är det massor av människor i stan, det är bra socilträning för en valp:).
För er som undrar hur mitt sorgearbete går kan jag säga, senast för några timmar sedan grät jag, en stund. Men så tittar jag på mina två andra hundar och är glad och tacksam att över att ha dom i mitt liv..
Men sorgen efter min älskade bulldogg den är obeskrivlig. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att man kan sörja en hund såhär.
Får jag presentera familjens senaste tillskott nämligen SOLO:) Det är en stor riesenschnauzer, som i söndags fyllde 9 v.
Valet av ras var inte alls svår, jag hade bestämt mig för att återgå tillbaka till brukshunden.
Schäferhunden, som jag kan ganska bra har jag släppt, jag tycker inte att dom är snygga med sina krökta ryggar, hasande på bakbenen, deras annars så vackra ansikte har fått ett spetsig nosparti, och tyvärr psyket är inte vad det en gång har varit, för att inte tala om sjukdomar (och det här med hundar och sjukdomar, det kan jag som bekant och det vill jag inte vara med om igen), sedan hade vi dobberman som jag tycker är så jäkla vackra, men då sade maken att han inte tyckte det var ett alternativ som han tyckte var intressant, men däremot riesenschnauzer kunde han tänka sig.
Eftersom riesenschnauzer är faktiskt bland dom friskaste hundarna vi har i bruksvärlden så fick det bli en sådan.
Riesen är en ras som jag har kommit i kontakt med ganska mycket och dom är så otroligt ståtliga, roliga, och totalt obrottslig trogna sin familj.Sedan fäller dom inte, och det tycker jag är bra. Det är inte en stor ras här i Sverige så jag hade tur och fick tag i en:))))Fast vi fick åka en bra bit...men men vad gör man inte:)
Snart ska vi in till stan för det är en så kallad torgdag och då är det massor av människor i stan, det är bra socilträning för en valp:).
För er som undrar hur mitt sorgearbete går kan jag säga, senast för några timmar sedan grät jag, en stund. Men så tittar jag på mina två andra hundar och är glad och tacksam att över att ha dom i mitt liv..
Men sorgen efter min älskade bulldogg den är obeskrivlig. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att man kan sörja en hund såhär.
