Som sagt en dag då känslorna är väldigt fladdriga, oavsett som jag har skrivit innan det blir ALDRIG som förr, jag berörs oerhörd av människors kamp för liv i detta fall njurdonation.
Har man gjort en sådan livsresa som vi har gjort och har sett livet återvända hos en närstående, som balanserade på livets yttersta gren och hur livet återvänder inom loppet av 12 timmar så kan man nog säga att man har fått ett annat livsperspektiv.
I skrivandes sund så sitter min vän och hennes make i bilen och ska göra sin resa, och här sitter jag som en annan lipande idiot med tårarna rinnandes på mig.
Det min vän gör är så stort, så det finns inga ord som jag kan sätta ord på.
Ganska konstigt för när vi själva gjorde resan så kände jag inte så då var det bara en självklarhet från min sida, en enorm beslutsamhet som var näst intill som ett stål, men när andra gör det så blir jag så berörd av dom och deras gåva.
Så till min vän
NU äntligen är tiden inne, nu jäklar ska ni återvända med krafter som är enorma, och när vi träffas då jäklar ska vi fira, det största som finns, LIVET!!!
Älskar dig gumman
