En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
torsdag 21 maj 2009
Maken har åkt iväg...
Maken har åkt iväg till SS. Det känns som om han ska till sin egna arkubisering...Jag har ont i magen av oro...
Idag får vi veta vad biopsin som dom tog igår visar...
Egentligen ville dom behålla maken på SS men han ville inte. Jag kan förstå honom och hur han resonerar. Han åker hellre till SS varje dag eller 2/ggr om dagen (om det skulle behövas)bara han inte blir inlagd.
Det är ett för mig friskhets tecken och för maken tror jag att det är ett måste, så han inte faller totalt...Men i mitt stilla sinne undrar när och hur kommer reaktionen att se ut när den väl kommer!!!?
Ja, den dagen den sorgen men helt klart misstänker jag starkt att vi börjar att närma oss "gränsen"...
En annan intressant teori som maken lade fram till läkarna igår var: Skulle det kunna vara den "gamla befintliga" njuren som spökar??
Alltså man tog bort den ena av makens gamla njurar för att han skulle få plats med den nya...Vad vi vet så den gamla som blev kvar, har en kapacitet på ca 2%, och den är ju full av cystor...Kan det vara den som ställer till det tro??
Om det skulle vara det så är det ju både på gott och ont.
Skulle det visa sig att så är fallet blir vi ju oerhört saliga...Men om det är så, då är ju nästa tanke, hur i helskotta ska vi veta när/om det är den nya njuren som sätter igång???Risken är ju stor att man slappnar av och rätt vad det är så börjar den nya njuren visa på avstötning, och man går i godans ro och tror att det är den gamla...
För sist maken låg innan så var det för en avstötning hade kört igång....