En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
fredag 6 augusti 2010
Älskade bullebarnet ALEX...så älskad och saknad
I got to the gate of Heaven yesterday
After we said good-bye.
I began to miss you terribly,
Because I heard you cry.
Suddenly there was an Angel and she asked me
...To enter Heaven's gate.
I asked her if I could stay outside
For someone who'd be late.
I wouldn't make much noise you see,
I wouldn't bark or howl.
I'll only wait here patiently
And play with my tennis ball.
The Angel said I could stay right here
And wait for you to come.
Because Heaven just wouldn't be Heaven
If I went in alone.
So I'll wait right here, you take your time,
But keep me in your heart.
Because Heaven just wouldn't be Heaven
Without you to warm my heart
Efter en tids sjukdom och framförallt mycket smärta fick den ädlaste av dom alla att somna in.Denna fantastiska dikten fick jag av en god hundvän till mig. Den beskriver Alex stora kärlek till sin familj och framförallt denna oerhörda lojalitet han hade. Han har gjort ett gigantiskt avtryck i våra hjärtan. På återseende min älskade Alex.