Vilken tur att man står på sig ibland...

I går så skulle manken och jag åka iväg på ett ärende ca 300km bort-enkel väg^^...Min älskade äkt hälft fick då den briljanta idèn om att vi skulle ta mc ner. I vanliga fall tycker jag att det skulle vara en strålande idé, men nu hade jag tittat på väderprognsen som lovade ett och annat regn så jag kände verkligen inte för det, måste jag säga Maken tyckte att "lite regn skulle väl ändå inte spela någon större roll, vi har ju riktiga mc kläder"... Ett tag var det nära på att jag lät mig övertalas, men sedan tänkte jag nääeee. Ok det fick bli bilen, på vägen ner så sade maken vid något tillfälle , vi hade ju kunnat bika ner, för det hade kommit lite regn men inget som var sådär förfärligt. Hur som haver vi nådde vår destination, och på vägen hem DÅ, brakade himmelen över oss i aldrig sinande ösregn! Det var bland det värsta vi har upplevt. Så summa sumarium är- 7 timmars sittning i bilen= kvadratisk öm rumpa, men vi var jäkligt torra:))) Gissa vem som fick sista ordet???-Det var väl en nedrans tur att vi tog bilen, hehehe...