Sorg...

Har varit vaken ett par timmar nu. Gråter och sörjer. Hur ska jag kunna förklara min sorg för någon annan människa när jag inte ens kan förklara den för mig själv? Alex kom in i mitt liv, efter en svår period då maken balanserade på livets yttersta gren.Jag gick efter maken och tillsammans återvände vi tillbaka till livet. Alex köpte jag strax därefter. Egentligen skulle jag ha haft hanses bror för det hade jag beställd, men när jag kom till kenneln, så kom han direkt till mig och han valde mig. Han hade varit lite bredvid sina syskon och brydde sig inte så mycket om omvärlden utan han gick mestadels med sin mamma. Det hade varit andra människor där och tittat på honom men uppfödaren tyckte inte att han var "såpass bra"...Jisses vad hon misstog sig!!! Från det han mötte mig så var han obrottslig lojal mot mig. Var jag än var så var han alltid i närheten, skulle jag inte se honom så var det bara för mig att ropa "Bullebarnet var är du" -genast fick jag ett skall till svar och oavsett vart han var så tittade hanses vackra huvud fram bakom ett hörn:) det är sant.Det finns många fina filmer/böcker som beskriver det speciella bandet som finns mellan en människa och en hund och efter att ha mött min älskade bulldogg, så kan jag bara säga, det är inget fiktivt, det finns sådana band. Jag tror aldrig jag kommer att kunna titta på en bulldogg utan att det kommer att göra så ont. Jag har blivit erbjuden om att få en underbar buldoggstik gratis, av fantastiska människor, men det går bara inte jag klarar inte av det. Det finns bara en bulldogg för mig och kommer alltid att finnas. Nu är det en ny dag och redan har jag gråtit sönder mina ögon, men jag ska snart bege mig ut på promenad med Gustaf, livet går vidare men jag går liksom på halvfart, hela tiden väntar jag på att ett vackert ansikte ska dyka upp, eller få känna hanses vackra huvud som han lägger i mitt knä och tittar upp på mig med sin härliga blick. Jag skriver dessa ord men jag kommer på mig själv att jag kommer inte i närheten av det jag egentligen vill ha sagt...