Maximal glädje samtidigt maximal sorg....

Igår var jag och höll talet på World Transpant Game 2011...Egentligen är det för oss bara en glädjens dag, det är livets dag... Det var jag och två kvinnor som skulle hålla tal, jag var först. Kvinnan efter mig hade förlorat sin älskade son för exakt 5 månader sedan. Sonen är 23 år detta året. I sin stora livsförlust så donerade denna kvinnan sin älskade sons organ för att andra medmänniskor skulle få en andra chans i livet... Den andra kvinnan som skulle hålla tal läste en vacker dikt. Igår på dagen för fyra år sedan förlorade hon sin då 23 åriga son i en olycka när denna höll på med sin utbildning till havs. Denna kvinna har rest från Amerika. Denne sonens kropp har gett 5 st andra människor ett nytt liv, en andra chans i livet. Anledningen till att denna kvinnan var just i Göteborg var att en av mottagarna bor just i Göteborg, så dom har redan träffats.... Herregud hur ska man kunna beskriva denna turbulens av känslor som övervägde mig???Mitt i denna maximala glädje fick man stifta bekantskap med maximal sorg/förlust...Jag är totalt känslomässigt slut.... Vet ni om att man kan se det hela på www.wtg2011.com