Ett smärtsamt inferno....

I natt hade jag så nedrans ont av både mens smärtor och såret,(fast det är fel att skriva att det är såret. Såret är läkt men under såret, dom har ju som bekant gått igenom musklerna och delat på dom sedan är det ju bukhinnan och så har dom ju grävt ner sig till ljumsken för att kapa av u-ledaren, för att göra det så måste dom ju flytta hela magpaketet och det är nu när allt ska rätta till sig som jag känner av detoch på detta så är det mina mens smärtor) jag vet faktiskt inte riktigt vad som var vad. Men att det känns det kan jag lova! Eftersom vardagen har kommit tillbaka så hade jag bestämt mig för att nu jäkla, ska jag gå ingen pardon!!! Jag lyssnade inte på min kloka kropp som signalerade stopp och belägg vila, utan jag gick på ren skär vilja. Visserligen som en skrumpen liten gumma, som har passerat bäst föredatum för sisådär 50 år sedan, men jag gick!!! Sedan kom jag hem och jag trodde på fullt allvar att jag skulle avlida! Att man kan ha så jäkla ont. Jag har tagit värktabletter och har varit en sväng i "lallalandet" och strax ska jag lägga mig igen. Roligare än såhär blir jag inte idag. Bara värken kunde ge med sig!!!!