En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
söndag 15 mars 2009
Söndag mrg.
Jag har varit vaken sedan ottan känns det som. Anledningen till det är en älskad, cremefärgad men ack så enveten mops.
Gustaf har ju som bekant delat huvudkudden med oss, men efter operationen så kan han inte göra det pga, när hundarna rumstrerar omkring ute så "rör" dom upp jorden, jorden i sin tur innehåller sporer som är verkligen farliga för maken, och dessa jäkla sporer i sin tur fastnar i sängkläderna, och där frodas dom bra.
Så efter att Gustaf har kommit hem från uppfödarna så att sova i sängen är ett minne blott för hansas del.
I morse så tog det bara hus i helv.. i mopsens busiga själ.
Först så skulle han jaga upp oss och ni aaaaanar bara inte hur enveten han kan vara! Drar ur lampkontakten drar i sängtäcke, väcker, stackars Nika skäller och gruffar och jag vet inte allt. Resultat???
Matte går upp råkar slänga en blick på vad klockan är, helv.. Gustaf, kl är inte ens 07,00!!! Ok kliver upp ur sängen med en uppgiven suck går, och sätter mig för att skriva dessa rader och upptäcker en cremefärgad älskad mops som snarkar vid mina fötter:)) Behöver jag tillägga att resten av familjen sover också???