En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
torsdag 12 mars 2009
Idag var jag på återbesök...
I dag skulle jag följa maken till Sahlgrenska för jag skulle på återbesök, efter operationen. Jag har kommit på att jag lider av ett mycket allvarligt fel, jag fullständigt hatar att vänta nä det är på fullaste allvar!!!! Väntar jag förlänge (dvs mer än 5 minuter, så brukar jag i regel gå) Fattar ni hur allvarligt det är:)?
Nåväl maken skulle röntgas (ultraljud på den nya njuren) och efter att dom hade tagit proverna som dom ska så ringde personalen till röntgen för att höra när maken skulle infinna sig där.
Dom var jättebra på mottagningen, dom sade till oss, att vi kunde gå till kafeterian, så skulle dom ringa på maken mobil. Vi fikade i godans ro och sedan gick vi tillbaka, satte oss i väntrummet som dom laglydiga medborgarna vi är och väntade och väntade...
Syster "babianhjärnan gick förbi och loooog med hela ansiktet mot mig och frågade hur jag modde-Jo tack jag mår oförskämt bra, faktiskt(men jag är här för att hämta mera morfin, hihihihi) höll jag på att säga men bet mig i tungan...
Sedan hade det säker gått hela 7 minuter och jag tyckte att det här börjar lika apskit utan dess like, travade in till expeditionen och bad om hjälp för vi hade ju väntat såååååå, länge och detta var verkligen inte accepterat förfaringsätt och om vi kunde komma i såfall en annan dag.
Dom var verkligen hjälpsamma dom ringde röntgen och maken fick tid till kl 16:15, så vi hann åka hem på några timmar. (herregud jag hade rivit stället om vi hade fått sitta i väntrummet halva dagen!!!)
Mina prover var faktiskt bra, dom flesta låg som innan operationen, det som inte däremot hade gått ner som det ska vara är kreatininet, men det räknar dom med att det ska stabilisera sig inom 6 månader,(och inte som Monika, räknar med 2 veckor), ja ja, jag är mycket medveten om det,jag är otåligheten själv!!!!
Makens kreatinin har stabiliserat sig och medans jag har suttit och skrivit dessa rader, så har han ringt och njuren är precis som när dom lade in den:)))KANON HÖGSTA VINSTEN!!!
Detta är det sista inlägget jag gör i mitt 44 åriga härliga men turbolänta år:((((
I morgon när jag vaknar så jag jag gått in i mitt 45:e år!!! Say No More, suck stön pust!!!!!!