Då äntligen kom dagen D då maken och Solo återvände hem efter 14 dagars tillvaro i Skåne. Åh vad jag hade längtat...
Mina planer att steka upp pannkakor till Solo (det bästa han vet) grusades en kompis ringde mig och sedan blev vi sittandes i telefonen, tiden bara rann iväg och dörren öppnades och in klev maken och Solo. Tjoho...
Alltså , när maken och Solo har befunnit sig på uppdrag ex i hemvärnet så när Solo stormar in genom dörren så är det raka vägen till mig och han bara talar om hur mycket jag betyder för honom...
Idag stormade han in , MEN sedan hände någonting han sket fullständigt i mig och bara fokuserade på denna ljuvliga doften som fanns i hemmet efter Noomi (hon har ju löpt)...trots att jag hade sanerat hemmet i 2 dagar just för att han ska slippa lida så pass, men nix här blev det en stor vägg med bara hormoner som slog fullständigt ut grabben ...
Inte nog med det, sedan så såg han ut som kom och hjälp mig i pälsen (all ära till maken men pälsvård är inte hansas starka sida och jag har alltid satt en ära i att ha välvårdade hundar, eftersom riesen är en sådan majestätisk ras när den är välskött....
Så trots Solos stora protester att han inte fick sätta på Noomi, som dessutom gav honom en rak höger när han kom för nära hennes bakdel, så åkte han dessutom ner på trimbordet direkt, och inte nog med det, det blev en dusch på allt elände...
Just nu ligger han i vardagsrummet och piper , fy tusan vad jag lider med grabben...
Så skulle han sätta ut en annans på blocket så tror jag den skulle lyda typ såhär:
En bestämt matte , som inte har förståelse för sin hanhund och hans behov bortskänkes till bättre behövande.
Hon är väldig rolig att ha och göra med då hon hittar på massor av aktiviteter, men en riktig satkärring som aldrig ge sig när hon sätter den sidan till.
