Idag steg vi upp i ottan och drog iväg på premiärtävlingen för Noomis del. Resultatet var absolut inte det som jag hade hoppats på , vi blev underkända i tävlingen. Det var en ny och mindre angelägen upplevelse för min del, men det är sådant som inträffar någon gång i livet och nu är det bara att träna på.
I skrivandes stund så har det varit världsmästerskap i skydd för riesenschnauzer, i Italien och det var spännande flertalet kompisar deltog och Noomis pappa BODO Wom Hexenvald har nu skrivit sig i historieböckerna vid en ålder av 4 år, han har nu blivit världsmästare 2-a året i rad, vilken bedrift!!!
Det är STORT!!!!
Dagens förlust tar jag med stor ro, det finns andra och större saker här i livet att fundera på, min tankar går till 2 vänner, den ena ligger på operationsbordet i morgon , hon opereras för en hjärntumör.
Den andra står i samma situation som jag och maken stod inför en gång i tiden.
Det är många tankar som går till min vän och hennes mod att donera sitt organ.
Själv går jag och funderar på mitt livet i största allmänhet, det är mycket nu, väldigt mycket och jag kan känna att jag står snart inför ett vägval som jag själv inte trodde skulle vara möjligt.
Man tror att man har en väg utstakad framför sig och sedan inser man helt plötsligt att den breda klara vägen har bildats till en liten stig,stigen har så många fallgropar och törnbuskar att man funderar på att byta stig, för det är så mycket i vägen som man bara inte orkar att ta sig fram igenom...
Som sagt ibland är det bara för mycket och just nu är det så.
