När jag ser tillbaka på mitt korta liv så oavsett om det är i arbetslivet eller fritiden, så av olika anledningar har jag alltid varit i ledande ställning...
Hur har det blivit så? Kanske att jag en gång i tiden ville ha det så, men tiderna förändras och i dags läge så har jag bara ambitioner av att njuta av livet och umgås med människor jag mår bra av och göra det jag trivs med, utan några behov av att synas.
Som jag har skrivit innan så arbetar jag mycket med hundar och just nu satsar jag järnet för sporten IPO (skydd), det är Europas största hundsport men här i Sverige är det fortfarande med tvetydiga ögon som många människor ser på sporten, (fast den i själva verket inte är märkvärdigare än vilken annan bruks sport eller agility).
Men helt klart så arbetar vi som håller på med sporten i motvind. Exempelvis i vår rasklubb har vi ingen representant som kan föra Ipo intresset framåt och det är riktigt illa, för sporten.
Så det har spånats om vi ska helt enkelt sätta oss ner och få med en människa som sitter med i styrelsen som för Ipo frågan intresse framåt, att det inte bara "sopas under mattan"...
Jag fick förfrågan om det var någonting som jag ville åta mig.
Jag blev givetvis hedrad att få sådant förtroende men samtidigt så jag blir tveksam eftersom jag inte har den kunskapen som krävs, tycker jag....
Sedan är det så vill jag verkligen det? Jag är bara intresserad av sporten och träningen och jag vet att ett sådant uppdrag kräver en hel del...
Jag få fundera vidare hur jag ska ställa mig till det hela, samtidigt ser jag det som oerhört viktigt för min ras skull att vi kan föra fram våra hundar och sporten dit den hör hemma, dvs till toppen.
