I våran familj så är vi just nu uppsplittrade då maken och Solo befinner sig i Skåne eftersom Noomi löper. Första v gick kanonbra, men v 2 då började Solo att bli lite orolig och då åkte grabbarna ner till Skåne.
Vi håller på att göra i ordning i huset, bla, så hela övervåningen som har ett snedtak som är beklädd med FUL FURU, alltså jag verkligen mår illa av furu, i mitt tycke så är det bara, fult äter ljus och allmänt deprimerande, alltså skulle det målas om, och även tapetseras om på hela övervåningen.
Det sista jag säger till min make innan han åker ner är att tala om för honom vilken färg som ska upp på trappväggen. Jorå den är vit, men jag är så jäkla petig på färger så för mig är en vit färg inte bara vit, och denna nyansen har jag valt med största omsorg så att den går ihop med den vita takfärgen.
Alltså jag säger vart burken står osv...maken säger jo jo han förstår...
Häromdagen när vi talades vid så säger maken , nu är den vita färgen slut. Jag blir lite fundersam och frågar, men du tog väl den vita färgen i trapphuset, som jag sa till dig? Maken , NÄ???vilken färg?
Då höll jag på att bryta ihop...
Men menar maken på, det var väl inte så noga vitt som vitt tycker han.....
Jaja resterande delen som tillhör nedervåningen lär får rätt nyans...
Men annars har grabbarna det härligt , många utflykter med Solo och sedan blir det även träning, så jag tror inte det går någon nöd på dom, men vad jag saknar dom.
