Nu var de åter igen ett tag sedan jag skrev och vi har hunnit vara i Skåne i vårt nyinköpte hus. Gästrummet börjar att bli färdigt och det var skönt , det blev riktigt snyggt.
Snacka om att jag är splittrad, alltså när jag är i mitt nuvarande hem så vill jag inte ner (jo kanske lite) men sedan när jag väl är där så vill jag inte hem???
Jag tror att det beror på att mitt hem som jag har haft i ca 20 år är det som jag förknippar med, hem trygghet, det är jag nog inte så bortskämd med, i min barndom som mestadels bestod i kaos så blev det väääldigt många flytt, jag hann aldrig att rota mig.
Detta skulle jag aldrig ge till mina barn utan dom skulle få känna en trygghet i att vara på samma plats ha en tillhörighet tänkte jag, men blev det så???
Äldsta killen är värre vagabond än vad jag är och först nu vid sina snart 26 år har han köpt sig en insatslägenhet.
Kille nr 2 är tryggheten själv om han får ta det i sin egna takt.
Alltså så kommer det osökt att falla på mig åter igen.
Då kommer många funderingar, är jag lycklig? Vad vill jag? Vart är jag på väg i livet?
Lycka? jo visst är jag det, vissa delar av mig blomstrar, hittar nya utmaningar träffar nya människor som ger mig en härlig kick, medans vissa delar av mig vissnar.
Vad vill jag? En hel del, men det känns som om jag är ensam om detta och det i sin tur skulle innebära radikala förändringar....
Vad är jag påväg??? Ja det återstår att se.....?
