Jo men jag har kommit på mig att jag är så stressad att till och med det jag vill ha skrivit här (eftersom detta kommer att bli en form av dagbok) har jag en tendens att förkorta och missa viktiga händelser.
Kom tänka på ett samtal påvägen hem från Gävle, alltså jag är utbildad samtalsterapeut i botten men efter våran njurdonation så beslöt jag mig att lägga ner min proffesion, första åren fick jag många samtal från "nya" klienter som hade fått mitt namn som rekomendation, men sedan har det blivit tunnare och ytterst sällan som jag numera får en förfrågan från en ny klient.
Men på väg från Gävle ringer det i min mobil, då var det en kvinna som ville ha min hjälp, genom en bekant till henne, en fd, klient så hade jag blivit rekomenderad.
När jag talade om att jag numera inte har en mottagning, fick jag frågan om jag ska starta upp igen...tillslut fick jag säga att det är möjligt att jag startar upp, men att det tyvärr inte blir här utan i Skåne, åh vad synd säger vederbörnde , du ska vara så bra.
Jo någonstans så fick mitt ego sig en skjuts, men så rannsakade jag mig själv och beklagade att jag inte kunde vara hjälplig för en edmänniska i nöd, men jag rekomenderarde henne till mina fd kolleger och jag är mer än övertygad om att dom kommer att hjälpa henne.
Sedan fick jag en funderare för mig själv, det är som sagt lite timmar man har att förfoga på denna sträckan.
I mitt vardagliga liv kan jag nog ses som lite frän och intollerant, det beror på att under mina år som terapeut så har liksom det yttre skalet sluta att imponera på mig för längesedan och jag gör i det mesta det som jag känner för och som ger mig sinnesro, med andra ord så människor som jag ser är oärliga kan jag tolerera, till en viss del, men sedan så tar det stopp, jag klarar bara inte av hycklare, fast jag är medveten om vad det många gånger beror på, men jag är bara inte intresserad av att ha dom i min närhet, därför kan jag nog verka vara kall, men i själva verket är jag nog fanken så ärlig man kan bli.
En annan sak är , hur jäkla gott är det inte med en nytändning i äktenskapet, alltså ett förhållande går upp och ner, precis som livets cirklar, men just nu så kan jag räkna timmarna tills jag får vara med min älskade hälft och det är en härlig känsla, den där wow looooooove.
Det behöver inte ha hänt någonting speciellt men man bara upptäcker en nytändning och man bara svävar på små moln, ja nästan så man skär hjärtan i paprika, och det är en härlig känsla!
