Tiden bara springer iväg och jag har inte ens hunnit med min blogg, och nu ska jag ta igen 3 v...
Ok för 3 v sedan var jag på ett ipo läger nere i Skåne, det var ett läger där det ingick prov också, träffade på gamla goda, vänner och även nya bekantar som jag uppskattade. 2 dagar innan provet var det finslipning, kom ihåg att ipo är en precitions sport, där varje minimal avvikelse kostar superdyra poäng.
Alltså i 2 dagar så finslipade vi spåret skyddet och lydnaden, och N, gled ur ett bett och då beslöt jag mig på plats att jag kör Bsl, alltså ipo 1 utan bit delen, finns ingen anledning att forcera. Nåväl N är över 1 år yngre och hela 7 år yngre än den som var äldst och dessutom varit i NM 2 ggr/ så vi har kommit långt med tanke på hennes ringa ålder.
Provdagen kom och vi började med spår, (det och lydnaden är vårt paradnr) , när man anm sig till domaren, så måste man säga om hunden markerar, eller tar upp apporten.
N är en markerande hund och hon har markeringar så änglarna gråter. Nåväl påsläppet vid spåret och så var det bara att köra igång, första vinkel, suuuper, första markeringen, wowow, andra vinkeln så genade hon tyvärr 15 cm , alltså rundade av vinkeln men sedan var hon klockren, men där dök lite poäng , MEN så hände det som ALDRIG har hänt förut, och jag själv åkte på en mindre hjärnsmälta, sista apporten tar hon upp i munnen!!!
Jag blev så paff att jag bara kom av mig och tänkte vad gör hon?, och där rök dyrbara 11 poäng, jo vi klarade oss med god marginal, men hade hon inte tagit den sista apporten i munnen hade vi fått såpass bra poäng, att vi hade legat bland dom 4 bästa för dagen, och då pratar jag om elithundarna...Jaja inget att göra bara hem och grunda bättre, sedan var det lydnade och den varbra, förutom att 3 sekunders regeln vid inkallning, apportering, tyckte N att det skiter vi i och det var poängavdrag som heter duga, men men vi klarade oss bra därmed, Så numera kan vi starta i BSL2, vilket jag kommer att köra ganska snart om tiden finns.
Sedan var det bara att styra kosan norrut med sonen och hundarna maken stannade kvar och arbetade, nu är det brådis.
Nedpackningen av hemmet är i full igång och maken kom hem i torsdags. På fredagen så satte jag mig i bilen och drog till gävle, 7 timmar enkel väg i bilen, jag var ju tvungen att se på Solos bebbar, och jisses dom är verkligen totalt underbara vilken jäkla kull, framåt, påhittiga frimodiga. På lördagen så åkte jag hem igen , och nu så sitter jag här och maken är nere i Tomelilla. Nu ska han vara mesta dels av tiden därnere och arbeta, och jag och yngste sonen ska packa ner, dessutom tar han studenten....
Idag har vi kört skyddsträning och bägge hundarna var så jäkla kanon, supernöjd, och nu ska jag vila lite så ska jag göra lite nytta...fanken vad jag tycker det är stressigt och jobbigt, jag verkligen hatar detta. Som avslutning så slänger jag upp lite kort på underverken.
