I många år har jag sagt att jag är hemma fru för jag har tyckt att det är lite skamligt att säga - nä jag är sjukpensionär...
Men så har jag börjat att tänka i andra barnor , INGEN är hemma för att det är så jäkla kul, INGEN väljer utanförskap, INGEN väljer att göra sådana ekonomiska kortakommande för det är så jäkla kul.
Så numera säger jag precis som det är och faktiskt struntar i vad människor tycker och tänker.
Idag mötte jag en kvinna som jag inte mött på många år och vi samspråkades vid sådär lite lätt och så frågade hon mig vad jag arbetar med numera.
Jag svarade helt ärligt, jag är sjukpensionär sedan ett par år tillbaka, då utbrister hon men herregud du är inte gammal...????? (Vad har det med saken att göra, kan jag tycka, jag har såpass mycket som 70 % invaliditet i min vänstra sida, med kroniska neuropatologiska smärtor, som vissa dagar kör ett jäkla rock`n`Roll i min kropp) . Vissa dagar då jag inte ens kommer upp ur sängen. Tack och lov för min livsenergi och mitt stora intresse hundar annars hade jag varit tablettmissbrukare för längesedan, men jag har lärt mig att anpasa min ork så att mitt fungerar så gott det går under rådande omständigheter
Jag svarade helt ärligt jag är 50, men jag berättade bara lite hur jag har det och hon fick sig nog en tankeställare, man behöver varken vara sunkig osmart,eller missbrukare för att hamna där jag hamnade.
Ibland så lever vi människor i en konstig bubbla där allt utanför dom gängse normerna inte existerar och gör det det så finns det massor av fördomar....
