En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
lördag 24 januari 2009
Jag är tyvärr inte så vidsynt som jag påstår mig vara...
En bekant till mig har precis fått sitt första barn. Samtidigt som jag är glad för hansas skull så beklagar jag det... Jag har trott att jag faktiskt är oerhört vidsynt som person men här fick jag fram en ny sida av mig som jag ska stifta bekantskap med.
Bekanten är 65 år gammal. Nä jag har inte tryckt på "fel tangent" det står rätt. Mamman till barnet är 29 år!
Att få barn är livets höjdpunkt tycker jag. Att få GE liv det är enormt tycker jag. Därför har jag sååå nedrans svårt att förmå mig till att glädjas fullt ut för min bekants skull. Jag är en person som gör livet oerhört lätt för mig, jag är ärlig, jag säger som det är utan krussiduller.Många kan ha ont av det andra tycker det är kanon. Min bästis tycker det är underbart som hon säger- jag vet vad jag har dig det är så himla skönt. Därför kan jag inte förmå mig till att åka och gratta bekanten eftersom jag inte skulle göra det på ett ärligt sätt.
Att bekanten är god för x-antal miljoner och ett blomstrande företag, att hans nuvarande fru bara bott här i 2 år...
Jaaaa, jag är verkligen beklagande småaktig!