Då är julafton snart till ända och jag är, utan ord men med massor av känslor.
Det var en oroligt dygn då vi visste att maken skulle kunna bli inringd till SS för att dom ska sätta in en CVK, för att dom sa kunna pumpa in i honom mediciner i så stora doser så att det kan man inte göra på ett annat sätt.
Igår var jag stundvis helt väck, denna gången är det maken som har varit den starka av oss jag har varit off, vid sidan om...
Det har hänt någonting som jag inte kan, vill sätta ord på, men det började igår kväll fortsatte hela natten och när jag vaknade i dag så säger jag till min make, du kommer inte att åka in idag, och det slapp han att göra.
Jag kan säga att min klocka har stannat under natten i ca 20 minuter, och den har hela tiden gått exakt, och gör nu också...
Det finns runt omkring oss.........
