Idag var det träningsdags det har varit bestämt sedan några dagar tillbaka.
Först tänkte jag , nä jag struntar i detta, jag ser ut som kom och hjälp mig, av all gråt och oro, men sedan sansade jag mig, och tänkte på mina uppsatta mål, (VM i skydd) för min träning, och då var det bara att köra på.
Kommer till klubben och möts av mina härliga träningsvänner och genast blev jag på bättre humör, sedan körde jag igenom lydnaden med Noomi och , så blev det ett skyddspass också på det.
Efteråt blev det snack i klubbstugan och jag kom på mig själv att jag var stundvis helt på banan, jag kunde skratta helt hjärtligt och var i form.
Vilken hobby man har egentligen helt otroligt.
Maken har börjat att svara starkt på medicinerna , han är svullen , darrig och svettas som en gnu, men det visar ju att det händer någonting i kroppen.
