Varning för starka bilder.

Här plockar dom ut den njuren,eftersom buken är stark så har dom rejäla, maskiner som håller isär musklerna.Här syr dom in makens nya njure.

Här har dom tagit ut njuren och tvättar av den innan den ska in i makens kropp.

Här är den på plats och innan dom har sytt ihop, maken så hade den börjat att arbeta!!!Snacka om livet är stort!!!

Vi var priviligerade eftersom en elev var med och tog dessa bilder. För oss blir det så påtaglig.

Träning kvällen innan operationen..:)

Kvällen innan operationen hittade vi en droppställning och eftersom kvällen till äran fick jag sjukhustrossor, så passade jag på att lära mig den nya dansen som är sååååå poppis, ja ni vet har ingen aning om vad den heter men man "ålar sig runt en stång". Jag får nog säga att jag har den rätta "svounget inne", hahaha. Kolla in dom häftiga trosorna, hihihi....

Lördag mrg

Igår kväll så tog dom bort mina "nålar" som jag hade för att dels få dropp och sedan för smärtlindringen skull. Jag har klarat mig på panodil 2X6, samt att jag fick tamadon i nålen vid två tillfällen under gårdagen. Sedan så "pajade nålen" och dom drog den. Tyvärr så var jag tvungen att be om mera smärtlindring till natten. Det blev tyvärr morfin och för första gången så hade jag hallucinationer. Bläh, fyfaro, jag kommer att föredra smärta framför morfin:) Jag mår ju tjyvtjockt av skiten. Fötterna har tyvärr svullnat på mig det är ju vanligt, men inte kul, så jag ska ha stödstrumpor tills jag åker hem, (hallå Agda 90 år):)) Maken han mår jättebra, värderna är bara bättre och bättre, och han måste ha fått min "tjatnjure" alltså, denna annars så tystlåtne herren, han tjatar som aldrig förr:)) HJÄLP MIG!!:))

Hej igen:))

Tack för alla härliga kommentarer, det är glädjande att läsa dom. Jag kommenterar dom som sagt sedan när jag är hemma. Operationen är över och det var en fantastisk resa vi gjorde. På mrg så körde dom ner malen och mig. Där fick vi ligga liten stund i sänghallen, och sedan tog dom mig först och rullade iväg mig.Det sista jag gör är att känna maken arm när den lämnar min när sängen åker iväg. Sedan minns jag inget efter att jag fått min medicinering. Dagen till ära så var det en ssk elev, som fick vara med på våran operation så hon tog lite "smaskiga" bilder somjag kommer att lägga upp. Jag vaknade på uppvaket och det jag minns är att en ssk, kom och talade om att op har gått bra. Jag kom tillbaka till avd runt kl 17,00 och efter en ca timme var jag faktiskt uppe på benen:)) Ja fast det är ingen hit, det känns som om man har blivit överkör av en "bulldozer". Maken kom inte upp förrän vid 21,tiden och då var jag orolig att det hade tillstött komplikationer. Men OJ, vilken skillnad i färgen på makens ansikte.!!! Idag har jag och maken duchat, det var skönt, tyvärr inget hångel, man tappar liksom liiiite lust när slangar hänger både här och där:)) Min gamla arbetskamrat arbetade här och det var verkligen både bra och och glatt möte, men jag kommer till det senare. Första dygnet fick jag mycket morfin och handen på hjärtat, vem fanken vill bli narkoman??Alltså jag var "cocko i bollen" och mådde pyton som bara den... Idag fick jag något annat något "snällare" och jag har bara tagit det i morse, så det går framåt. Detta var bara en hastig uppdatering, tack ännu en gång för era inlägg och jag besvarar dom när jag kommer hem: Kramis från Monika och maken

Rapport från dagen innan...

Dagens rapport, från en frisk människa:), efter att ha skickat iväg tvåan, till skolan så ringde Cyberdrottningen:)(mamma).Hon var tapper men det slutade med att efter att hon önskat mig lycka till så fick pappa ta över telefonen, eftersom då klarade hon inte mer. Taxin kom i utsatt tid, så det var bra, men tror ni inte att något så ska dårhuset lyckas med… Ja taxichauffören berättade att på vägen så skulle vi ta en upp en annan patient??? Jaa, du sade jag –jag har varit mycket noga med denna resan, jag hoppas verkligen inte att den som ska åka med är sjuk, på något sett. Jag ska donera ett organ i morgon så det har jag varit mycket tydlig med! Denna fantastiska taxichauffören, han var så underbar, så han sade till mig,- du vi har gott om tid så jag släpper av dig först, innan jag hämtar nästa patient:) Vilken fantastisk människa. Jag vill hedra denna mannen för hans proffsiga attityd. Kom till avd och maken hade redan gått till dialysen. Fick pratat med en läkare, sedan tog dom massor av prover, jag fick lite mat, och sedan kom den här forskningsläkaren, och jag blev så glad, hon ska hjälpa mig att flytta över mina papper från dårhuset till SS,JIPPIEEJ Maken kommer från dialysen, efter att ha haft vårt ”hångelparty”, så bar det iväg till narkosen för en narkosbedömning. Där fick jag en nål i armvecket eftersom, jag är så svårstucken, sedan bar det raka vägen tillbaka till avd för kirurgen skulle komma. Kirurgen kom och berättade om själva ingreppet och målade graffitti på min mage. Efter det frågade han mig om jag hade några frågor, och det hade jag! - Jag har två frågor, -Ska du på fest idag?- Ska du träna hårt idag? Först tittade han på mig som om jag inte var klok, men så började han att gapskratta och lovade mig att nej han skulle inte festa idag, och nej han skulle inte träna. Bra då kände jag mig nästan nöjd- jo förresten ingen kandidat få tråckla ihop mig, utan det ska vara en erfaren kirurg, jag kan förstå att kandidaterna behöver träning, men tyvärr, inte på mig, dom få träna sig på andra människor. Nä han lovade att så skulle det bli. Det sista han sade innan han lämnade rummet var- nu ska jag hem och säga att jag ska ta det lugnt, och så skrattade han. (Säkert tänkte han att vänta bara tills i morgon, då är du minsann inte så kaxig längre) Ack, ja visst är det så:) Eftersom jag skriver bara mina inlägg i ett word dokument för att kopiera in dom på bloggen så kan jag tyvärr inte svara, på era kommentarer förrän jag är hemma igen, men då svarar jag. Nästa gång vi höres så är jag halt och lytt:) Kram på er och tack för era goa inlägg

Jaa, då startar veckan:))

Åkte iväg med hundarna och lämnade dom:(( Jag saknar dom redan. Sedan åkte maken och jag till Sahlgrenska där jag bara lämnade av honom. För jag hade bråttom hem för jag skulle fixa lite saker med tvåan. Sedan kom kompisen och vi satt och pratade. När hon åkte iväg så städade jag det sista, i hemmet, nu ska jag städa mig själv, ansiktsmask, naglar, you nemed it. Lika bra att förbereda sig för efteråt är min kropp så sargad, att det är skönt att den får skämmas bort riktigt ordentligt. När kompisen var här så pratade vi om hur olika vi människor är och framförallt vilka olika behov vi har. Även om man lever ihop så tror man många gånger att man är i fas för att i själva värket upptäcka att, den enda man är i fas med, är förhoppningsvis sig själv. Jag tänker på dom senaste 4-5 månaderna som vi har gått igenom här hemma. Som maken säger han har haft fullt upp med att överleva. Jag har haft fullt upp med att jaga runt allt och alla för att skynda på. Undra på att det blir grus i kugghjulen!! Hur som helst i mrg kommer taxin 8:40:)). ÄNTLIGEN fast jag vågar nog inte hoppas och tro förrän efter operationen, att det äntligen blir gjort...Just nu bara jag längtar, jag vet att det låter konstigt men det är sant. Maken tog med sig sin lilla laptop så jag kommer nog att blogga lite från sjukhussängen. Jag tycker verkligen det här med bloggande är underbart, jag har aldrig i mitt liv skrivit dagbok, och jag ser bloggandet som en dagboksanteckning, men bättre eftersom jag får respons...Underbart:)) Nix point of no returm, MOT, The magic room:)) Vi höres och ha det gott på er:)) Kram

Måndag morgon...

Körde tvåan till skolan, hmm, han behöver att skämmas bort:)) Maken, har inte gått upp ännu. Våra nerver är på helspänd, ja man kan nog bokstavligen "spela på dom". Vi har haft en bra period efter vårt "kvalitetsamtal", men igår var det som om våra nerver brast. Vi har ju olika sätt att ta hand om stress situationer, maken sluter sig och jag ska "ventilera", jag tror att jag knappast behöver att säga mera... Resultatet var att vi fräste fram lite giftigt saliv mot varandra. Just nu är jag bara ledssen, och jäkligt trött. "Detta skulle ha varit "sista helgen innan".. Hade illusioner om god romantisk middag, osv. Istället låg jag bokstavligen ett dygn med djävulisiska mens smärtor, (faaaaen, tar den som uppfann att kvinnan ska ha mens, må vederbörande straffas med en aldrig sinande mens med smärtor som jag hade i helgen:)). Maken mådde skit som vanligt efter dialysen, och kronan på verket var igår kväll. Ok fast jag måste medge att igår var vi på en liten promenad i underbart solsken så det har varit ljusglimtar också!! Senare ska vi lämna hundarna, dom ska bo hos Gustafs uppfödare, (vilka underbara människor), därifrån ska jag lämna maken på sjukhuset, och sedan bär det hem i ett jehu, för att göra det sista som ska göras. kompisen är hemma när jag kommer hem, hon sköter markplanen när vi är borta. Till er alla som har följt och stöttat pepprat mig här på "bloggen" vill jag bara säga att jag är djupt rörd över era inlägg. Tack så hjärtineligt,allesammans. Kram på er:)) Jag har fått en låt på Kidneybönans blogg, tack tack:))http://kidneybonan.wordpress.com/

Existencialismen har kommit ikapp...

Jag har människor runt omkring mig, människor som bryr sig, men just nu när jag förbereder mig mentalt så är jag totalt ensam, på livets existencialistiska väg. Denna resa är något som jag måste genomgå helt ensam, och det är smärtsamt, men befriande på samma gång. Samtidigt som jag är full av förväntan är jag också rädd. Rädd för det okända! Jag är glad att jag har fått fram min rädsla, det i sin tur betyder att jag har gjort ett grundligt förberedelse arbete, eftersom rädslan har inte haft plats inom mina ramar tidigare. Men nu har den kommit och jag välkomna den som en del av mig. Inför denna livsresa som jag ska göra har jag följande känslor som mina följeslagare: -Kärlek -Glädje -Storhet -Stolthet -Vördnad inför livet -Ödmjukhet -Tacksamhet -Förväntasfull -Insiktsfull -Otålig, (vad annars kan man förvänta sig av mig:)) -Spänd -Ilsken Alla dessa känslor välkomna jag, och mer där till. Jag känner mig liten, livet är sååååå jäkla oerhört stort!

Japp här kommer det:))

Mina damer och herrar så här är bilderna!!! Bild nr 2 ville jag inte ta med från början, hallå mens mage och mens trosor, men så tänkte jag "So what"?? mitt mål är ju ändå inte att MR Heffner ska ringa mig och BE mig ¨på bara sina knä att jag ska ställa upp som playboy mate:))

Så jag beslöt mig helt klart att strunta i cyberns etiska regler och publicerade bägge bilderna:))

Äntligen har jag hittat en artikel...

På följande blogg hittade jag en artikel om hur en donators upplevelser kan te sig... Som sagt jag tror fortfarande att det är olika från sjukhus till sjukhus. Om ni går på mitt tidigare inlägg om hur jag utreddes av en kurator, och mina funderaingar kring detta. Sedan kan man ju läsa vidare när jag beskriver att jag tyckte det var possetivt att om jag skulle önska så efter op, så kan jag ha kontakt med kuratorn vid behov. Där kommer själva poängen, jag kan bara prata för mig själv i detta men som donator så har jag redan bestämt mig, det här vill jag göra.Thats it!! När man sedan lever i en sådan pressad situation som det bokstavligen är med en anhörig som är så sjuk så allt för ofta hinner man inte "känna" utan man "kör på", men sedan när allt är över, då kommer det ikapp... Jag är ju överlyclig för mitt "bloggande" här skriver jag precis som det är, jag får ur mig all skit som jag annars skulle lagra i kroppen, jag har fått många spännande möte med människor som jag annars inte hade haft. Det är människor som väljer att läsa mina inlägg för att dom är intresserade. Jag tycker det är ur skönt att dom har friheten att välja bort vissa inlägg som dom tycker är tråkiga eller tunga och jag skriver hej glatt på ändå:)) Jag skulle vilja beskriva att jag får ur mig mycket. Sedan har jag och maken ofta kvalitet samtal, men här är det inte alltid lätt. Alltså maken har oerhört ont av att jag är den starka/friska/den som ska ge. Någonstans i begynnelsen när vi träffade så har jag en känsla av att maken tog på sin sin "Riddarutrustning" han har alltid varit där, skyddat underlättat för mig på "livets" stig ja, lagt ut rosenblad framför mig så jag ska ha det lättare/njutningsfullare på min vandring och nu är han beroende av mig, han mår pyton av det. Baske mig jag tror emellanåt att han tycker att han sviker mig... Så är det givetvis inte men jag tycker det är lättare att spy ut här på bloggen, för har tar jag inte hänsyn till någon annan än mig själv, hahaha. I bland är jag sååååå, jäkla härligt egoistisk och jag tycker att det är helt fantastiskt. Men som sagt var jag tycker att det var en bra läsning, som jag hittade inget förskönande utan rakt på sak, och vi alla människor har ju olika behov. Jag vet inte men jag vågar nästan gissa att när jag är färdig så uppskattar jag om personalen låter mig vara ifred, mig själv vill jag ta hand om på mitt egna sätt som passar mig... http://kidneybonan.wordpress.com/ (Tryck på Niclas, berättelser)

Faeeen...

Efter att jag skrev på förra inlägget så trimmade jag Nikagumman, men sedan så fick jag så nedrans ont, alltså vad fasicken är makens 30 cm långa sår för" bjäfs"näe här talar vi om något så allvarligt som mensvärk!!! Japp "now we talking", tillslut när jag bokstavligen trodde att min kropp skulle slitas itu, av smärtor så sket jag bokstavligen i alla goda föresatser och gick och lade mig. Somnade gnällandes i fosterställning och vaknade kl 13.00 Faeeen, det var ju inte riktigt så dagen skulle bli:))

Japp sista dialysen på "dårhuset"

Då har maken åkt iväg för att få sin dialys, mina damer och herrar sista dialysen på dårhuset, TAMTAM!!! Klockan är bara 07:45 och jag har redan tagit och tvättat av köksluckorna. Igår kväll så tvättade jag Gustaf, och nu på morgonen ska jag trimma Nika, och efter morgonpromenaden så är det hennes tur. Nika är kanonlätt fast hon ska "friseras", men hon har en helt annan päls. Point of no return, idag ska jag fotografera min hmmm, vältränade mage, håll till godo:). Fast jag har en förtröstan jag äter i princip inte mat från storkök, dvs, sjukhus osv, så jag tror att jag kommer att tappa några hg, hahaha.

Jag är hopplös...

Som vanligt har jag skjutit upp allt till sista minuten, allt som ska göras innan operationen. Ja fast hemmet är ganska ok. Jag hade tänkt att laga mat som jag skulle frysa in och det har jag gjort, men inte så mycket som jag hade planerat, jag är hopplös ibland. Jag brukar säga att tvåan befinner sig allt som oftast i "maniana landet" och handen på hjärtat det har den stackarn ärvt:)) Misstänker att varken maken eller jag kommer att vara sååå allerta:)) Nu börjar nedräkningen på något sett. Sista helgen...

Utmaningen:

Jag har vissa maträtter som jag överhuvdtaget inte på några som helst villkor,äter och det är. *Blodpudding *Rotmos *Isterband *Sylta *Lever mat Jag utmanar alla personer som har lust att delge oss andra vad dom inte kan tänka sig att äta:))

VECKANS TANKE:::

Det enda ondska behöver för att frodas och gro, är att Godheten är tyst.

Det viktigaste i livet....

'Gyllene omslagspapper'Jag fick detta från en vän, som fick två saker att välja mellan. Det sa mig att även jag hade två saker att välja mellan.Jag har valt. Nu är det Din tur att välja. Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5 åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask. Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade,'Den är till dig, Mamma.' Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att det var tomt. Hon sa till sin dotter med harm i rösten.'Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara någonting i paketet?'Hon hade tårar i sina ögon och sa, 'Men, Mamma,det är inte tomt! Jag blåste kyssar i den tills den blev full.'Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska. En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll den gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv.När helst hon kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri. En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna Det finns inget mer värdefullare än detta. Så du har nu två val:1. Sänd detta vidare till dina vänner, eller 2. Radera detta och agera som om detta inte berörde ditt hjärta.Som du ser, jag valde första alternativet.Vänner är som änglar som lyfter upp oss på våra fötter, när våra vingar har problem med att komma ihåg hur man gör när man flyger.Om du får detta tillbaka mer än en gång, så vet detta. Dina vänner tänker också på dig Kopiera gärna detta om du känner dig berörd...

Min mor "Cyberdrottningen"skickade detta mejlet till mig...

ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!!!! Det ultimata Body Piercingen... Män över hela landet uppmanar deras fruar och flickvänner till att få gjort detta 'skönhets' ingrepp. Marknadspriset ligger i den östliga delen av landet på ca: 50.000 kr. Många män menar att det är värt varje krona! J Jaaa, vad säger man när "Cyberdrottningen" modern, alltså skickar sådant till sin älskade dotter:)??

Inget speciellt.

Idag har det inte hänt något speciellt. Maken var på dialys, och jag och vovvsingarna fortsatte till Gustafs uppfödare, valparna har blivit stora nu och det är jätteroligt att se hur dom utvecklas:)Redan nu ser man en personlighet i dom. Nika och Gustaf ska ju bo där när vi ligger inne. Efter att ha varit hos uppfödarna så åkte jag och hämtade maken . Han var inte klar så jag satt jämte medans maskinen "pumpade" rent makens blod. Där ligger min store starke man totalt hjälplös ihopkopplad med en maskin som sköter hans liv... Det är som om någonting går sönder inom mig när jag ser honom så. Jag vill bara gråta, här ligger denna mannen mitt i livet med mycket, mycket, äldre människor och får samma behandling som dom. Ändå någonstans vet jag med mig att vi är previligerade snart är detta över, men det är en erfarenhet som jag gladeligen hade velat hoppa över. När maken ligger ihopkopplad med maskinen så passade jag på att läsa lite "damskvaller", där stod det om en kändis som "erkänner" att hon tar regelbundet botox.... Jaaa, vad säger man om det??Hennes problem och Bill Gates plånbok, och jag hade varit den mest bekymmersfria människan på denna jord:))

Till Alla Mina Medsystrar...

ETT HETT TIPS: Detta mejlet fick jag idag:)) Jag gick utefter gatan när jag blev tilltalad av en väldigt smutsig skabbig, hemlös kvinna som tiggde om pengar till mat. - Jag öppnade börsen och tog ut hundra kronor och frågade: Om du får dessa pengar, kommer du att använda dom till vin i stället för mat? - Nej, jag har slutat dricka för flera år sedan, svarade kvinnan. Kommer du att använda dom till shopping i stället för mat? Frågade jag. - Nej, jag vill inte använda min tid till shopping. All min tid går till att försöka hålla mig vid liv, svarade kvinnan. Kommer du att använda dom för att gå till en frisör i stället för mat? Frågade jag - Är du inte klok, jag har inte varit hos frissan på 20 år, svarade kvinnan. Ok, sade jag. Du får inte pengarna, jag vill att du istället följer med mig och min man ut på middag i kväll. Den hemlösa kvinnan svarade chockad: - Tror du inte att din man kommer bli arg om jag gör det? Jag vet att jag är smutsig och luktar förmodligen ganska illa. Då svarade jag: Det är helt ok, det är viktigt för honom att se hur en kvinna ser ut när hon slutat med shopping, frisör och vin. Kram till er alla. Glöm inte att sprida meddelande till dina medsystrar!!!

Gustaf till veterinären..

Efter förra inlägg om "läkargrodor" måste jag balansera upp det hela med veterinär. Fast inga grodor här inte. Gustaf fick sin vaccinations spruta (1års) tyvärr så medicinerna mot hans demodex avslutade jag efter två kurer på varandra, men nu har han lite kvar av sin demodex så det var bara att köra en kur till. Suck, stön, pust Det är så trist, han skulle ju vara en "Häradspåsättare" var det ju tänkt. Han har fantastiska linjer han är en otrolig härlig hund med fantastisk mentalitet/exteriör så åker han på sådan skit((: