En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
måndag 23 februari 2009
Måndag morgon...
Körde tvåan till skolan, hmm, han behöver att skämmas bort:)) Maken, har inte gått upp ännu. Våra nerver är på helspänd, ja man kan nog bokstavligen "spela på dom". Vi har haft en bra period efter vårt "kvalitetsamtal", men igår var det som om våra nerver brast.
Vi har ju olika sätt att ta hand om stress situationer, maken sluter sig och jag ska "ventilera", jag tror att jag knappast behöver att säga mera...
Resultatet var att vi fräste fram lite giftigt saliv mot varandra.
Just nu är jag bara ledssen, och jäkligt trött.
"Detta skulle ha varit "sista helgen innan"..
Hade illusioner om god romantisk middag, osv. Istället låg jag bokstavligen ett dygn med djävulisiska mens smärtor, (faaaaen, tar den som uppfann att kvinnan ska ha mens, må vederbörande straffas med en aldrig sinande mens med smärtor som jag hade i helgen:)). Maken mådde skit som vanligt efter dialysen, och kronan på verket var igår kväll.
Ok fast jag måste medge att igår var vi på en liten promenad i underbart solsken så det har varit ljusglimtar också!!
Senare ska vi lämna hundarna, dom ska bo hos Gustafs uppfödare, (vilka underbara människor), därifrån ska jag lämna maken på sjukhuset, och sedan bär det hem i ett jehu, för att göra det sista som ska göras. kompisen är hemma när jag kommer hem, hon sköter markplanen när vi är borta.
Till er alla som har följt och stöttat pepprat mig här på "bloggen" vill jag bara säga att jag är djupt rörd över era inlägg. Tack så hjärtineligt,allesammans.
Kram på er:))
Jag har fått en låt på Kidneybönans blogg, tack tack:))http://kidneybonan.wordpress.com/