PS I Love You...

Detta är en bok som jag har hållt i handen, men lämnat tillbaka åtskilldiga gånger:)) Igår "zappade" jag mellan kanalerna och då kom den på film. Ok, tänkte jag, point of no return!! I min utbildning ingår det att vi får arbeta med olika känslor bland annat att arbeta med den egna dödsångesten, och där är jag trygg men... Det man har totalt missat är dödsångesten över att minsta sina barn eller sin äkta hälft, där är jag en loooooser som saknar någon som helst kontroll. Så igår tänkte jag att nä nu jäklar, och började att titta på filmen i hela 15 minuter och ilvrålade, (vilket var väl behövligt i och för sig), men efter 15 minuter så kunde jag inte se mer för ögonen formligen sprutade av tårar och hade svullnat igen till små springor. Så det var bara att konstatera -jag är nog inte såååå, jäkla balanserad som jag inbillar mig:))