En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
torsdag 12 februari 2009
Restaurang besök i kväll.
Efter dagens lopp var jag ganska trött, hihihi! Men jag rodde det i hamn så jag klagar inte. Maken kom hem och tvåan åkte iväg så då beslöt maken och jag oss för att dinera ute:) Trevligt, det var ett tag sedan. När vi sitter där i godans ro så händer det som aldrig har hänt mig tidigare, en gammal klient kliver in:(((
Neeeeej, i vanliga fall så är det faktiskt min skyldighet att resa mig och gå men jag satt och hade beställt maten, och hade ingen lust att avbryta middagen, ok tänkte jag titta bort och ignorera, hmm lättare sagt än gjort, dom blev hänvisade till bordet bakom vårt,uughhhhh!
Maken är en bit längre än jag så jag helt solo sjönk ihop lite, men jaaaa, det var ju inte så komfortabelt. Det är sådana tillfällen jag önskar att jag bodde i Tokyo:))
(Om det är någon som undrar varför jag inte bara hälsade så är det såhär, jag har ett heligt kontrakt med alla mina klienter och jag säger till dom-skulle vi ses utanför terapeut rummet så hälsar jag aldrig fören ni har hälsat först) En klient är en oerhörd helig människa för mig och dom måste få känna sig trygga av sekretessen!!!
Men kvällen var väldig trevlig trots allt:))