En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
måndag 16 februari 2009
Ett gapskratt innan dagen börjar...
Förstmåste jag skriva följande sak så ingen får för sig att ringa polis /soc/ osv... Maken är den mest snällaste personen jag vet , han har överhuvudtaget absolut ingen som helst våldsbelägenhet!!! Jag själv som jag har skrivit i tidigare inlägg gjorde mitt examensarbete om just kvinnor som har levt /lever i destruktiva förhållanden.
I morse när vi intog vårt morgon kaffe i sängen som är brukligt så utspelade sig följande dialog:
-Åhh, älskling, tänk om ca 3 veckor blir jag 45 år, det är helt otroligt.- Jaa, det är en beaktningsvärd ålder helt klart, men det ännu mera beaktningsvärda är att du har överlevt.-Vad menar du????-Ja du, att ingen har slagit ihjäl dig:))
Jag hade precis tagit en klunk kaffe som jag satte i fel strupe pga av gapskratt:))Visst är han prins charmör maken min???
Ha en härlig dag:))