Usch vad jag är negativ...

Var och handlade i en liten affär, mötte en person som jag egentligen inte alls känner men som är en bekantas bekant. Hade överhuvudtaget inte lust att prata jag ville avklara det jag skulle göra och så var det bra. Så jag bara nickade lite diskret och sade hej samtidigt som jag vände mig bort...-Jasså, du är också här. (Men herregud det ser hon väl) -hmm.-Ja det är första dagen jag har varit ute på en vecka jag har legat och varit sjuk i vinterkräksjuka! -Ughhh, säger jag samtidigt som jag tar ett steg bakåt.- Herregud bara du inte smittar mig, säger jag (hon vet inte om att jag ska donera)-Nänä det är ingen fara jag har varit bra i två, tre dagar men sedan så har jag fått struma och sedan...bla.bla.bla, har folk verkligen inget annat att prata om än sina jäkla sjukdomar? Att dom bara orkar att leva för sina sjukdomar! Sedan kom jag på mig själv att jag har nog väldigt kort stubin i dessa dagar, men jag orkar verkligen inte lyssna på folks krämpor. Det finns människor som kämpar bokstavligen för sina liv men dom klagar inte...