Jag är hopplös...

Som vanligt har jag skjutit upp allt till sista minuten, allt som ska göras innan operationen. Ja fast hemmet är ganska ok. Jag hade tänkt att laga mat som jag skulle frysa in och det har jag gjort, men inte så mycket som jag hade planerat, jag är hopplös ibland. Jag brukar säga att tvåan befinner sig allt som oftast i "maniana landet" och handen på hjärtat det har den stackarn ärvt:)) Misstänker att varken maken eller jag kommer att vara sååå allerta:)) Nu börjar nedräkningen på något sett. Sista helgen...