En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
söndag 1 februari 2009
En konversation makar emellan...
Att jag är energisk det vet jag om. Nej jag har INGEN bokstavskombination,(om det är någon som undrar) utan jag är sådan av naturen. Därför hade maken och jag följande konversation.
J-Det här med donation det är jag inte rädd för varken smärta eller något men det är en sak jag är bekymrad över.
M-Vaddå?
J-Jo alla säger hur oerhört trött man som donator blir efter själva ingreppet att det kan ta upp till ett halvår innan man blir "normal". Tänk om min härliga livsenergi sinar??!
M-Älskling även om du skulle minska din livsenergi med 50%, så kommer det inte att märkas, jag lovar...
Hmm, jag vet inte riiiktigt hur jag ska tolka det:))Ibland tycker maken att jag är bara "too much", han hinner liksom inte med:))