Kommentars rutan tillbaka...

Som bekant hade jag en paus i bloggandet och när jag återupptog det, var jag inte alls säker på hurvida jag kommer till att fortsätta, och framförallt hur ofta jag kommer till att vara här. Som det ser ut just nu har jag lust och därför kör ja med kommentar formulär:)) Ganska lustigt det här med blogg. Igår var jag inne på en annans blogg där vederbörande hade skrivit en väldig bra artikel om hundar och barn.. Personligen såg absolut inget fel, kränkande negativt i det utan jag läste det som en "öppen" intressant disskution i ett ämne som man kan ha hur många åsikter som helst om, säkerligen vilken utgångs position man har.. Jag måste verkligen säga att jag blev beklämd, vilken hemsk stämning det blev, faktiskt det blev personangrepp utan dess like osv... Jag själv blev fundersam över formuleringarna som utväxlades där...Jag har ALDRIG stött på detta i bloggandes värld och ändå har jag en del läsare när man tittar på hur många som har besökt denna bloggen. Närmare 12000, personer på 2 år. Är det så att IT-samhället, trubbar av normal social folkvett???Alltså man gömmer sig bakom en dataschärm och kan disskutera hur som helst, ja till och med på sådant sätt som man inte skulle göra om man stod öga mot öga med vederbörande??? Det var väldigt tråkigt att det blev så..för ämnet kan alltid diskutera, på ett konstruktivt sett och inte som nu totalt destruktivt, och dessutom till absolut ingen nytta...

Det här med mat alltså..

Jag är och har alltid och förmodligen alltid kommer jag att vara kräsen när det gäller mat.. Det finns vissa saker jag aldrig skulle stoppa i mun, UUUUUUUURK, en av sakerna är färdiga köttbullar som man bara steker upp.. Fy tusan vad vidrigt alltså, säker är det också massor av fläskfärs i och för att dölja den vidriga smaken har man all dess blandning av diverse kryddor. Igår satt maken och jag och diskuterade, mina bristande matvanor (enl maken, alltså:-) ) Varav min begåvade man utbrister.. -Jaha, DU kan minsann inte äta mamma scans köttbullar men våra stackars hundar ska äta det.???? Herregud menar han verkligen att jag ska nu stå och rulla köttbullar till hundarna??? Nänä, för jag har verkligen inget annat för mig:))^^

Lite utställnings snack...

Idag var vi på utställning och vi fick det "näst bästa betyget" man kan få. Men jag är ganska nöjd ändå. Betyget börjar med "Elegant Dog", och jag kan bara hålla med:) Döm själve, men han är verkligen elegant. Det märker jag om inte annat på människor som kom fram till oss hela tiden och talade om vilken vacker hund vi hade. Nu på kvällen var jag på brukshunds klubben och Solo var verkligen KANON!!!Men mot slutet inträffade en incident som gjorde att jag trodde knät gick åt fanders. På banan jämte var det en annan hund som tränade och den tyckte att vi verkade ha så jäkla kul så den bara drog mot oss i 100 knyck... Solo, är ju absolut inte sen utan tvärt om "Ferrarin" inom honom startade med 100%, och han drog mot hunden. Nu är Solo inlärt att vända i "nödlägen", men man måste komma ihåg att han är BARA 12 månader och en hanhund,men jag lät honom dra och i sista minuten innan han nådde staketet ropade jag kommandot- HELT OM. Solo vände i luften och då vet han att hanses älskade boll väntar på honom. Så han sätter fart allt vad han orkar mot mig, jag missbedömer farten och ska kasta iväg bollen, men då var han redan framme och rusar rakt in i mitt ben medhuvudet före. Solo väger 40 kg, bara muskler, ett riesehuvud är som en säck cement... Det gjorde så jäkla ont att jag bokstavligen höll på att tuppa av:) Samtidigt var jag så jäkla glad att han kom så klockrent, men jag fick sätta mig ner och när jag drog upp byxbenet var det redan en rejäl blodutgjutelse:-((. Men jag kunde halta bort till bilen, och köra hem... Visst är man knasig??Hunden gör mig halvt invalid och jag är så stolt över honom...Han är BÄST!!!!

Undrens tid är inte förbi...

Igår skrev jag om riesenlägret som är på G. Så igår när vi var och handlade, mat så började maken att "planera" mat inför riesenlägret...Alltså, det är i och för sig är absolut inget märkvärdigt, men att maken gör det, det däremot är oerhört märkvärdigt...^^ Hallå han måste ha karta och kompass för att hitta till vår egna tvättstuga (om han överhuvudtaget vet om att vi har en). Så i ren skär iver/glädje tycket jag först , JIPPPPPPIEEEEEEEE, wow, äntligen... Sedan började jag att tänka efter...och blev en aningens bekymrad...och tänkte ännu mera efter och kom på att jag lär nog bli trådsmal efter denna v:), så det blir ju kanonbra^^ Nä nu är Solo, iordning gjord...mooooot äventyret

Riesenläger...2011

Snart bär det iväg på vårt första riesenläger. Detta lägret startades för 27 år sedan och då var det ca 30-tal antusiaster som började och varje år så växer det. Här i Sverige har AfRS, (Riesenklubben) ca 900 registrerade medlemmar, och förra året var det 350 st som deltog i riesenlägret. Ingen annan rasklubb har kommit i närheten av denna fantastiska siffran. Detta är Nordens största Riesenträff, och förra året så trodde man faktiskt att det var världens största riesen träff:))Ganska kaxigt eller hur. Så vad gör man där tro???Jo man tränar hund i alla bruksgrenar, man väljer vilken man vill ha. (Själva kör vi rapport). Sedan finns det för dom som har lite problem med sin hund, ,problem hundsträning, utställning,Mentaltester, tävlingslydnad. Allt detta görs hela v. Man träffar nya människor, byter erfarenheter/kunskap med varandra och har allmän härlig v i hundens tecken...

Så här såg det ut i måndags då Solo fyllde 1 år:) Leverpastej stog på menyn. Gissa om jag var populär:))TJOHO, matte är bäst!!!

Vilken jäkla skit...

Alltså vi är redan inne i Juli månad och vi har inte haft semester. Varje helg och även vardagar har varit helt uppbokade, och så ser det ut hela denna månaden... Jag är så jäkla less på det, ändå har man själv försatt sig i denna mindre pikanta situationen... Jag säger bara en sak INTE en ända jäkla sommar att jag ställer upp på detta. I Augusti så drar firman igång på allvar med ett stort kontrakt och då har maken fullt upp. Just nu är jag bara så jäkla less på alltihopa... Det känns som om jag skulle behöva lite luft under mina vingar ett tag.

Hahaha, jag tror minssann...

Ojojoj, att äldre människor kan te sig en aning gnälliga är ju som regel bekant...^^eller hur:)? Alltså maken han tål inte kylan, börjar det krypa ner mot 5 grader, då fryyyyyyser han, och han är liksom inte sen att tala om det:) Nu har den efterlängtade värmen äntligen kommit och vad gör min äkta hälft tro???Jo han gnäller och gnyr och nästan bryter ihop av värmeslag... Jaaaa, jag tror minsann att min äkta hälft börjar komma till åren och jag tror minsann att jag börjar att skönja en riktig gringubbe, hahaha

En Riesen...

Här har vi firat födelsedag i två dagar i följd:) I söndags fyllde som bekant 2:an 18 år och i går fyllde Solo 1 år:) Tänk vad tiden går fort. Igår kom jag under en promenad på hur jag ska beskriva min älskade Solo. Att vara en riesenägare är en stor glädje och ett privilegium En risen är en allert ras som hänger på allting du hittar på och vill vara med överallt, sedan finns det avarter som i allting annat, men Solo kan jag beskriva på följande sätt. Jag har aldrig kört en ferrari, men ändå vågar jag påstå att likheterna är många mellan Solo och en ferrari. Du ska först ha körkort sedan ska du testa dig fram, men när du väl ha kommit underfull med hur det är så vill man aldrig ha någonting annat:) Det man alltid har i bakhuvud är hur jag sätter foten på gaspedalen...^^

I morgon...

I morgon vaknar jag och jag har en vuxen kille:))Min älskade pojke, 2:an, blir nu 18 år och myndig...Vart har åren tagit vägen??? I alla år, även när 1:an bodde hemma så kvällen före deras födelsedag, går jag alltid in innan jag själv går och lägger mig, för att tacka dom. Jo, jag tackar dom att jag har privilegiet att vara deras mamma och att jag har fått dela ett fantastiskt år med dom, och att jag ser fram emot nästa år... Nu har jag två vuxna barn från och med i morgon:)))

Midsommar...

Ja, då var midsommaren över för denna gången. Vädret kunde nog ha varit en aningens bättre. Som dom flesta andra åren så lös solen med sin frånvaro, (iallafall här). Det här med att fira midsommar är en ganska konstig företeelse, vissa människor blir totalt jäkla knäppa. Varför måste man svina ner så förbaskat bara för att det är midsommar??? I morse när jag var ute med Solo på långpromenad (Gustaf sov med husse), så såg det verkligen ut som en soptipp på vissa ställen... Jag funderar på dom människorna som svin ar ner, undra om dom verkligen tycker att det ser trevligt ut???

En av livets stora middag...

World Transplant Game 2011, är inne på sin sista dag för denna gången. Detta evenemang avslutas i kväll på restaurang Trädgård i Göteborg. Jag kommer att vara där. Tänk er att få äta middag med 2000 personer som har gått sin livs match och har gått ut som segrare allesammans:)) Detta är en av dom största middagarna jag kommer att var att vara på, det är ett som är säkert.

WTG talet 2011 på Svenska.

Att få stå här och dela denna stund med er är en ära för mig och min familj. Detta är en glädjens dag men också en dag till eftertanke. När jag ser mig omkring här idag så ser jag massor människor. Människor som kommer från olika länder, världsdelar, men vi sak en sak gemensamt, vi har gjort samma resa, även om varje resa har sin unika stig, så har vi alla gått vårt livs kamp och vi är livets segrare allihopa. Det är stort! Mitt namn är Monika jag är 47 år gammal, jag är en kvinna, mamma, hustru, men jag är också en njurdonator. Idag lever jag med en njure och den andra njuren jag föddes med lever idag hos min man L. När jag blev tillfrågad om jag ville ställa upp och berätta om hur det är att vara donator, tvekade jag inte, för mig var det en självklarhet, en ära att få vara med att lyfta fram en sådan stor och viktig sak som donationen är, men sedan skulle jag sätta mig ned och skriva detta tal, och då blev det genast mycket svårare. Hur skulle jag få fram en för mig självklarhet, att bli donator på ett enkelt och naket samt odramatiskt sätt, samtidigt få fram tyngden i mitt budskap? Hur jag än tänkte så blev det ändå en personlig spegling av en resa som vi gjorde Jag skulle vilja dela upp livet i två delar, livet före och livet efter. När man har fått vara med om en sådan omvälvande resa så ter sig livet helt annorlunda efter det. Att få bli min makes donator var för mig en självklarhet, jag har aldrig tvekat och skulle jag få möjlighet att göra om mitt val skulle jag göra om det igen. Jag var aldrig rädd för min egen hälsa skull, utan det som hängde som en skugga över mig var min rädsla att jag av olika anledningar inte skulle kunna få ge min man en njure som han så väl behövde för att få vara med oss i detta livet. Jag tror att när man som donator, har väl bestämt sig för att donera så handlar det inte om rädsla för sin egen del utan det handlar om rädslan om att inte få bli donator. Den 25/februari 2009, är en stor dag för mig och min familj det var då min man återvände tillbaka till livet efter att ha varit på livets yttersta gren. Trots att vi visste om att min man L hade sjukdomen som slutligen ledde till donationen så blev händelseförloppet väldigt drastiskt och snabbt mot slutet. Att leva med en människa som var annan dag kopplas ihop med en maskin som gör ett livsuppehållande uppgift att rensa kroppen från sina egna gifter är tungt. Under den tiden blev jag L språkrör för han var helt slut tömd på all ork. Jag hade hand om allt, kollade hans hälsa ja , sakteligen så tog jag över hans eget ansvar. Så kom då dagen då jag själv skulle åka till sjukhuset, L var redan på plats sedan dagen innan, och jag skulle skrivas in. Då kom rädslorna, tänk om man hittade någonting i sista minuten, som gjorde att jag inte fick bli donator. Tack och lov så var allting ok, och operationen blev av. När jag väl kom till sjukhuset så var det bara en sak som gällde, nu skulle vår resa snart nå en ände, äntligen. Vi har tagit fotografier på L dagen före och dagen efter op, och att se på dessa kort är en fantastisk upplevelse, en bekräftelse på hur fantastiskt L nya njure är. Redan dagen efter donationen hade livet återvänt tillbaka till L, det syns så tydligt och då visste man att man hade gått sitt livs match med en segrande utgång. Jag själv var priviligerad som fick vara med om detta mirakel. FRÅGAN lyder hur är det att vara levande donator? Åter igen måste jag upprepa att få göra en sådan resa som vi har gjort är stort. Jag får ofta frågan var du aldrig rädd? På det kan jag svara helt ärligt nej, jag var aldrig rädd för min egna skull, men jag var dödligt rädd för att min man inte skulle klara av att hålla sig vid liv tills donationen blev av. Min rädsla att i sista minuten så skulle man hitta någonting som skulle göra donationen omöjlig var stor. Jag hade även bestämt mig för att skulle inte L och jag vara komplativa, då ville jag göra en x-donation …Så säker och stor var jag i min önskan att få göra detta. Första tiden efter donationen, var hemsk, jag minns att jag var så sjukligt trött, jag bokstavligen kunde stå och sova, jag har aldrig någonsin varit så trött, ja jag visste faktiskt inte att man kan bli så trött. I denna trötthet så började en annan sida inom mig vakna till liv. En sida hos mig som var outtröttlig, det var sidan som ständigt vakade över L, som hela tiden skulle kolla hur han mådde, att det inte var något som var fel, det var som om att när allting släppte donationen var över, då kom min reaktion och det var i form av kontroll. Jag hade levt så länge i en ständig kamp mot livets klocka att när jag helt plötsligt kunde ta ett par djupa andetag och börja andas då kom reaktionen. Min man och jag har alltid haft en speciell relation/kontakt och jag minns en sommarkväll efter vår donation när jag som vanligt började att kolla om medicinerna var tagna, om blodtrycket var ok, så satte sig min kloka och älskade man höll om mig och sade. -Monika, jag vet hur orolig du är, jag har sett hur du har kämpat helt ensam för jag var så sjuk att jag inte kunde hjälpa dig, och jag är dig så tacksam för utan dig vet jag inte hur det hade gått, men nu är det dags att du låter mig få vara en vuxen man, och låter mig få lära känna min nya kropp. Då brast det för mig jag grät och var så rädd, för att han kanske skulle missa någonting viktigt, men jag var tvungen att ge min man det erkännande varje vuxen människa har rätt till nämligen att ta eget ansvar. Efter den kvällen var det som om någonting lättade för mig, allting blev så mycket lättare för mig. I dag 2 år och 4 månader senare så lever vi ett ganska normalt liv, men jag har fått helt andra värderingar. Jag tar ingenting för givet L går på kontroller var 3 månad och varje gång han gör sin kontroll så är vi oroliga, det är då vi blir medvetna om livets skörhet. Idag har jag en oerhört stor livs kvalité, idag lever jag ganska kravlöst ärligt liv och jag lever fullt ut. Jag är inte direkt omvärldsberoende, jag har gått mitt livs match, och jag redde ut den. Jag har fått lära känna mina styrkor och svagheter. Jag har en fantasisk kropp som har gett liv åt tre människor mina barn och min man. Att vara en donator möts ofta av en tystnad blandad med en nyfikenhet. Jag tror att denna tystand grundar sig i människans påminnelse om vår egna begränsade tid. Jag har en livsfilosofi som efter donationen blev så verklig för mig. Jag tänker vi människor trevar oftast sig fram i livet. Livet i sig ger dig absolut inga som helst garantier. Du har en ända garanti och den är, från det ögonblicket du föddes så startades ditt unika urverk, och det ända livet kan garantera dig är att tiden tickar på och detta urverk kommer att stoppas. Det vi inte vet är när det stoppas. Vår tid här är så kort, och under denna korta tid som jag har här ska jag leva fullt ut. Låt oss hoppas att vetenskapen snart kan komma fram till en lösning som gör att människor som väntar på nya organ ska kunna vara med oss inom snar framtid. Låt oss hoppas att fler människor kommer att vilja ge.

WTG 2011Talet.

Detta talet höll jag i Domkyrkan i Göteborg 110619. To stand here today and share this moment with you is an honor for my family and me. This is a day for joy and also a day for reflection. When I look around me, here today, I see lots of people. People who coming from different countries, people who are coming from different continents, but we have one thing in common, we have made the same journey. Although each journey has its own unique path, we've all gone through life's battles and we are all winners everyone. It's remarkable! My name is Monika I am 47 years old I am a woman, mother, wife, and also a kidney donor. Today I live with one kidney, having given the other kidney to my husband. When I was asked if I wanted to stand here and tell you what it is to be a donor, I did not hesitate. For me it is a matter of importance and an honor to be the highlight of such a large and essential thing that donation is. But then, when I sat down to write this speech, it immediately became much more difficult. How could I adequately describe what it means to be an organ donor? How could I possibly describe something that was simultaneously the most self-evident and destined-to-be event, yet also the simplest, purist, and most undramatic of events, while expressing the weight of my message? After considering it for a long time, I realized the story of my organ donation was still a personal reflection of a journey that we all accomplished. I would like to divide life into two parts: life before and life after. I think that when you have finally decided to donate, for the right reasons, then it's not about fear for your own sake, but about the fear that no one matches. The 25th of February 2009, was a big day for my family and me , it was the day when my husband returned back to life after being out on life's narrowest limb. Although we knew that my husband had an illness that ultimately led to the transplant, the events leading up to it came very dramatically and rapidly towards the end. To live with a man who is connected every other day to a machine that sustains his life by clearing the body from its own toxins is painful to watch. During that time I became his spokesperson because he was completely drained of all strength. I was in charge of everything, checked his health. Slowly, I took over all his responsibilities. Then came the day when I myself would go to the hospital, my husband was already in place since the day before, and I would be registered. Then came the fears, what if they found anything in the last minute, which meant I could not become a donor. However, once I got to the hospital, there was only one thing that was important, and that was that our journey would soon reach an end, finally. I took some pictures of my husband the day before and the day after surgery, and to look at these pictures, is a fantastic experience, a confirmation of how great the new kidney was working. The day after the donation, life had returned back to my husband. It shows clearly that this journey was his best game with a victorious end. I consider myself privileged to be part of this miracle. The question is. What is it like to be living donor? Again, I repeat, to make such a trip as we have done is huge. I am often asked, were you ever afraid? On that, I can say in all honesty, no, I was never afraid for my own sake, but I was dreadfully afraid that my husband would not be able to stay alive until the donation My fear was, that at the last minute, they would find something that would make it impossible to make the donation I had also decided, IF my husband and I were not matches, then I wanted to do a cross donation ... So confident was I in my desire to do so. Immediately after the donation, it was horrible, I remember I was so sickly and tired, I literally could stand and sleep, I have never ever been so tired. I did not know you could be so tired. This experience brought out sides of me I have never seen or experienced before. One side of me was tireless, it was the side that was constantly watching over my husband, who would constantly check on him, as if expecting that there was always something wrong. The other side felt relief, like everything was released because the donation was over. I was relieved & then came my reaction of wanting to be in control. I had lived so long in a constant struggle against life's clock, so when I suddenly could take a few deep breaths and start breathing then came the reaction of needing constant control to ensure nothing went wrong. My husband and I have always had a special bond. and I remember one summer evening after our donation when as usual I started to see if medications were taken, if blood pressure was ok, when my wise and beloved husband sat me down and held me and said. -Darling, I know how you worry. I've seen how you have fought all alone because I was so sick that I could not help you, and I am so thankful for you without you I do not know what would have happened, but now it's time that you let me be a grown man, and let me get to know my new body. Then something burst it to me, I cried and was so frightened that he might miss something important, but I had to give my husband the recognition that every adult has the right to take their own responsibility. After that night, it was as if something eased in me, everything became so much calmer. Today, two years and four months later, we live a pretty normal life, but I have completely different values. I take nothing for granted, my husband goes to regular check-ups every third month... I do have to admit though, every time he takes control of medical matters I still worry because I have become aware of life's fragility. Today I have a tremendous quality of life, I live an honest life and I live fully. I've learned to know my strengths and weaknesses. I have a philosophy of life now. After donation, life is so real to me. I think we humans are often fumbling our way in life. Life itself provides only one warranty and it is, from the moment you are born, you start your unique journey, and the only thing that journey can guarantee you, is that time is ticking and this movement will eventually be over. We do not know when it stops. Our time here is so short, and during this short time that I have been here, I have lived fully. Let us hope that research can make significant progress that allows people to avoid waiting for organs. Let us give a thought to all those who are waiting for an organ let us hope they may soon be with us. When you have gotten to be part of such a transformative journey, Life looks totally different after that. Being my husband's donor was for me obvious, I have never hesitated, and I would gladly do it again without hesitation….. But my kidney would not.^^ I was never afraid for my own health's sake, but it has hung like a shadow over me, I was fearful that I, for various reasons, would not be able to give my husband a kidney, which he so badly needed in order to be with us in this life . Let us hope and pray that more people would bee abel too give.

Det här att prata illa om människor...

I min närhet har vi en människa som pratar så fruktansvärt illa om en annan familj. Det anmärkningsvärda är att när man tittar på vad personen skriver på vederbörandes FB, exempelvis, så tror man att det inte är sant, då är det ord som, fantastiska, goa massa kramar och hjärtan...jag har nog aldrig stött på någonting som kommer i närheten av detta... Min nästa tanke är, -jag undrar vad vederbörande säger om MIG och min familj när VI inte är i närheten???

Maximal glädje samtidigt maximal sorg....

Igår var jag och höll talet på World Transpant Game 2011...Egentligen är det för oss bara en glädjens dag, det är livets dag... Det var jag och två kvinnor som skulle hålla tal, jag var först. Kvinnan efter mig hade förlorat sin älskade son för exakt 5 månader sedan. Sonen är 23 år detta året. I sin stora livsförlust så donerade denna kvinnan sin älskade sons organ för att andra medmänniskor skulle få en andra chans i livet... Den andra kvinnan som skulle hålla tal läste en vacker dikt. Igår på dagen för fyra år sedan förlorade hon sin då 23 åriga son i en olycka när denna höll på med sin utbildning till havs. Denna kvinna har rest från Amerika. Denne sonens kropp har gett 5 st andra människor ett nytt liv, en andra chans i livet. Anledningen till att denna kvinnan var just i Göteborg var att en av mottagarna bor just i Göteborg, så dom har redan träffats.... Herregud hur ska man kunna beskriva denna turbulens av känslor som övervägde mig???Mitt i denna maximala glädje fick man stifta bekantskap med maximal sorg/förlust...Jag är totalt känslomässigt slut.... Vet ni om att man kan se det hela på www.wtg2011.com

Ni har inte träffat min fru..:)

Maken är som jag skrivit tidigare om, volontär på World Transplant Game. Vilka fantastiska människor han har träffat och varje dag kommer min man hem totalt slutkörd, men visare och visare, över alla möten han får göra. Nåväl, igår satt han och några människor och pratade och då berättade maken att jag ska hålla ett tal på söndag. Han fick frågan hur det kom sig att just jag fick detta hedersuppdraget...På det svarade min älskade äkta hälft. -Det märks att ni inte har träffat min fru, Har man en gång träffat henne glömmer man henne aldrig... Hmm jag undrar just hur jag ska ta det:))

Vankelmodig...

Jo jag känner mig vankelmodig inför söndagens uppdrag, då jag ska tala på World Transplant Game. Herregud vad har JAG, att tillföra dessa människor som har gått sitt livs kamp?Absolut ingenting. Jag har inte gjort någonting speciellt, men dom däremot... Maken är ju som bekant volontär där och idag kom han hem och berättade följande. Idag var det 2000 människor som samlades. Några kommer först i kväll och i mrg. En av dom som kommer imrg CYCKLAR, från Schweiz till Göteborg. Denna fantastiska mannen är lugntransplanterad för 2 år sedan!!! Allvarligt talat...vad kan jag ha att ge???

God start på dagen

I dag ser det ut att bli en varm dag och trots att kl inte är 08.00 ännu så har jag redan varit ute med vovvsen på en långpromenad:) Härligt. Jag har varit lite orolig för att intervjun som jag höll inte skulle vara tillräcklig rak, men igår kväll när tidningen kom (det är en lokal tidining vi har som delas ut till alla hushåll i vår Kommun samt i närliggande kommuner) så var intervjun med och den var verkligen BRA skrivet. Idag börjar förberedelserna inför World Transplan Game, och maken tog sin älskade mc och bikade ner, för han kommer att arbeta där hela v. Ha en härlig dag ochjag hoppas att solen skiner på er

Jag och min stora truuuuuuuut....

Det finns ett talesätt som säger- Se Capri och dö. Med det menas att det ska vara så vackert där att när du väl har sett det så har du sett jordens vackraste plats??? Nu råkade jag nämna det för min älskade make, någon gång i tidernas begynnelse och NEJ, han är vidskeplig av sig, MEN till Capri ska vi absolut inte åka.. Vidskeplig eller ej, men jag misstänker att det har med min stora mun att göra^^... Varför jag kiddar om Capri just nu??Därför att i dagens tidning kan man läsa just om Capri:)

Kickbike!!!!

http://vimeo.com/25049663 Här kommer ett smakprov på vad en kickbike är

Gustaf och Solo

Mina älskade hundar

Mobiler mobiler mobiler...

Mobiler, vilket konstigt fenomen det har blivit. Personligen så tycker jag verkligen ILLA om mobilen, hade jag fått råda enhälligt så hade jag lagt mobilen på hylla. Jag är av den uppfattningen att jag behöver inte bli nodd alltid och skulle det vara någonting akut så kan man alltid ringa maken , för han är tvärt emot mig, han kan absolut inte leve utan sin mobil... Det är intressant hur folk resonerar, typ -Nu ska jag köpa mig en mobil, vilken ska jag ta..? Hallå, mobilen ska man ju ha för att snabbt kunna meddela om det är någonting viktigt, men sitta på en restaurang och prata i mobilen eller ännu värre sitta i ett slutet sällskap och rätt vad det är så börjar någon sms:a... Är inte det höjden på total nonchalans mot sällskapet man är i? Så vad är det jag egentligen vill ha sagt med detta svamlet? Jo våga stänga av mobilen emellanåt, jag lovar det går:))

En tidnings intervju...

Idag kom det en journalist och skulle intervjua mig inför mitt uppdrag inför World Transplant Game. Jag hoppas att jag fick fram mitt budskap angående donation, fast jag är tveksam, det kändes inte ok, jag tyckte att killen dom skickade var alldeles för ung för att förstå vad det hela handlade om... Fast jag hoppas att jag kan ha fel och att reportage blir bra. Återigen ta ställning, oavsett vad du bestämmer dig för, donera eller inte, det är bara DU som bestämmer, det finns absolut inget rätt eller fel i denna existentiella frågan, men ta ställning. Om inte annat så underlätta för dina anhöriga så dom ska slippa ta ställning.

Skolavslutning...

Då var det åter dags igen för skolavslutning...Ett helt läsår till ända.Tiden rusar verkligen iväg. I år har vi inte bokat någonting på semestern,det är första gången det har inträffat, men ändå så är halva sommaren redan uppbokad på olika arrangemang. Idag ska vi packa och dra iväg till Kristianstad, där ska vi gå utbildning i barmarksdrag, vi har köpt en kickbike, som Solo ska dra. Det är verkligen en kanonträning för hunden både fysiskt och mentalt. Denna sporten är så ny här i Sverige att dom första domarna är utbildade först till hösten:)), fast i övriga Europa samt i Norge är detta en oerhört stor sport, och Canada ska vi inte tala om... Så nu ska jag snart dra iväg till avslutningen på skolan:)

I kväll kom programmet.

Jag ska som bekant hålla tal på WTG. 2011, idag fick jag programmet och i samband med talet ska vi sedan gå ut till denna minnes stenen. Stenen kommer att stå utanför Domkyrkan i Göteborg. Det är stort.

Klart att vovvsen.....

Det är väl klart att vovvsen ska ha en egen pool, eller hur??? Solo som inte tycker att det är en "hit" med bad , försöker att rädda Gustaf från en drunkning genom att dricka upp vattnet:)) Visst är dom söta???

...men du sade......

Å denna härliga sommarvärme, här njuts det för full. Häromkvällen så tog vi vovvsen och promenerade ner till centrum, (fast vi har det inte såååååå långt, kanske 7-800m till drottning gatan), men vi har ett fantastiskt mysigt glasskafè och vi skulle sätta oss och ta var sin glass. Inte vovvsen, där blev det vatten:))) Jag satte mig ner medans maken ska gå in och handla. Innan min älskade man går in så tittar han på mig och frågar- vad vill du ha för glass?. Jag svarade -´mjukglass med jordgubbsmak. Sitter där med mina vackra hundar Solo och Gustaf och ut kommer maken med glass till mig...mjukglass med vaniljsmak?????? -men men , började jag hade dom ingen jordgubb? undrade jag lite förvånad. - Va skulle du ha JORGUBB, varför sade du inte det, då??? Ibland funderar jag:))))

Rapporter från hundvärlden....

Hundälskare har jag varit från mina tidiga barnsben. När andra flickor lekte med dockor så såg jag till att vara med grannens hundar eftersom i vår familj kunde vi inte ha hund av olika orsaker... Nåväl det har gjort att umgås med dessa 4 benta varelser ter sig helt naturligt för mig. Visserligen har jag ,tävlat, kört upp hundar inom flygvapnet, gått div kurser haft diverse kurser...men jag har hur mycket som helst kvar att lära . Ett sådant område är UTSTÄLLNING. Förr var detta ett skällsord för mig. Jag kunde inte för mitt liv begripa hur man kunde "slösa" sin dag på en utställning, det säger ju absolut ingenting om hunden, mer än att den har rätt färg och rätt vinklar, (sade jag). Nu har jag vackra hundar och har börjat på stapplande steg ta mina första steg i utställningsvärlden, och upptäcker till min stora fasa att jag har hur mycket kvar att lära. Det är verkligen inte bara att "ranta runt i vänstercirklar" Men trots att jag inte kan någonting om utställningar så har jag fortfarande mina kunskaper kvar om hundar och är det någonting som får mig att se totalt rött är när en domare utrycker sig att en valp är "valpig"... Jag är så stolt och glad att jag har valpiga valpar/unghundar, hade jag inte haft det så skulle jag se det som ett totalt misslyckande av mig som hundförare. Att en domare utrycker sig på detta sätt gör att jag faktiskt får lite vatten på min kvarn från den tiden då jag var så anti mot utställningar...För hade domaren haft någorlunda kunskaper om hunden och dess mognad så skulle denne/dessa aldrig i helskotta utttala sig på sådant idiotiskt sätt.

Ojojoj...det visste jag ju inte!

I morgonens rubriker kan man läsa att kära pundaren Whitney Houston, kan utveckla en dödlig sjukdom... Min första tanke var att -jaha narkomaner har ju som bekant en dödlig sjukdom, så vad är det för nyhet?? Sedan läste jag vidare...-Jo denna damen röker så hon kan utveckjla en dödlig lugnsjukdom... Allvarligt talat, när har dags/kvälls tidningar blivit språkrör för, Sv damtidning??? Solen lyser fåglar kvittrar , jag tror sommaren har åtevänt och jag ska börja dagen. TJOHO!

Vad är det för tid vi lever i...?

Sitter och bläddrar bland tidningarna på nätet efter att ha varit på en härlig mrgpromenad med vovvsen.. Vad läser man, jo människor blir skjutna, knivhuggna...?Allvarligt talat bara att komma på tanken "nu ska jag ut och då tar jag med mig kniv, eller en pistol.." Nästa stora rubrik som omger våra tidningar är, våran kära gamla"monark"... Jag måste ge heder åt journalisterna som faktiskt VÅGAR att skriva om detta. Vi lever i ett demokratiskt samhälle, och för att demokratin ska fungera så måste vi ha regler kring saker och ting. Här har vi en människa som låter oss betala hans kalas, samtidigt som han bokstavligen visar upp en människoförakt och en dunkel moral som heter duga. För hur ska man annars tolka hanses "fadäser"? Till skillnad från många andra människor så ser jag honom som en mänsklig varelse, med mänskliga brister och fel, han har faktiskt inte gjort någonting utöver det som många andra håller på med i vårt samhälle, men dom jag tycker synd om, förutom alla pengar som jag är tvungen att betala till dessa dumheter, är faktiskt hanses familj... Alltså läsa om att ens make har knullat omkring och det ganska så rejält , suttit i samma bil, där kompisarna har köpt div droger, gått på olika strippklubbar...Detta skulle kunna få vilken stabil människa som helst att bli galen av förömjukelse...Ändå måste man utåt sett visa god min le, osv...Allvarligt talat är det konstigt att många människor låter sig luras av myten om att monarkin ska vara någonting utöver det mänskliga??? Nä nu ska jag strunta i att fabulera och ta mig en välförtjänt dusch...

Lite ögongodis.

Mina damer och herrar får jag bjuda på lite "ögongodis" Mopsen Gustaf, som är bekant och Riesenscnauzer Solo

Att vara en hanhundsägare...:)

Håll med om att han är vacker!!! Här är vi på Hässleholms uts, vann han i sin grupp och kom som 2:a bästa riesenhane!!!Han är fantastisk. Idag hade jag bestämt mig för att det skulle tränas på brukshundsklubben. Solo, vår riesenschnauzer är snart 12 månader och det är dags att börja så sakteligen att träna inför ev tävlingar som vi har framför oss. Men en 12 månaders hanhund, som har hormoner på topp har helt andra åsikter, vil jag lova. Jag höll på att bli tokig...idag var det liksom ingen bra dag att träna på^^. Precis som alla andra med tävlingsintresse så gör jag så privatlektioner är att föredra. Fokusering till 100%, samt effektivitet. Nu hade jag en privat lektion i onsdags, för jag har stött på ett (för mig)psykiskt hinder, nämligen framförgåendet. Hunden ska gå från början på din vä sida och vid kommandot ska den förflytta sig framför dig och gå rakt fram. Jag har tränat och tävlat detta förut men tack och lov utvecklingen går framåt och jag behövde ny "import", så då var jag och fick "draghjälp". Körde en för mig en helt ny metod och jag tyckte att det var så jäkla effektivt och bra. Så nu är det det som gäller:))) Fast en annan dag.

Det var så längesedan.

Åh vad det var längesedan jag var här:) Anledningar har varit många, en är att jag faktiskt är fast i FB-träsket. Det är nu två år och 4 månader sedan vi gjorde vår resa och livet är bara så jäkla toppen!! I förra v såringde Sahlgrenska sjukhuset och frågade mig om jag ville hålla ett tal i samband med world transplantation game som hålls till I Sverige och i Göteborg. Vilken ära att bli tillfrågad inför detta hedersuppdraget. Så sön den 19/6 kl 15.00 ska jag hålla tal för alla nationer som deltar och det är stort. Jag kommer att börja blogga så sakteligen igen, jag känner att jag längtar efter det:), men jag låter kommentar fälten vara eftersom jag inte vet i vilken grad jag kommer att blogga och jag vill som bekant svara er, om det är någon som fortfarande har intresse. Däremot kommer det att fortsättningsvis handla om mitt stora intresse i livet...hundar

Makens projekt...

Alltså maken har varit lite hemlighetsfull och dragit sig tillbaka till garaget, och väl där har han pillat och jag har inte fått veta vad han håller på med. Aha tänkte jag i min enfald, det är någonting hemligt, spännande till hanses fru... Igår fick jag reda på den stoooooooora hemligheten han håller på med...en datorstyrd svets! Jo visst är det spännande eller hur?:) Fattar inte hur jag har klarat mig utan! Är det konstigt att män och kvinnor inte förstår varandra...hallå jag vill ha glamour rosa skimmer, romantik... Det maken tänker på är TEKNIK!

Ett telefonsamtal...

I morse var jag och handlade. Nyss fick jag ett telefonsamtal, där dom berättade att min plånbok hittades på bandet i affären!!! I vanlig ordning hade jag inte märkt någonting, exempelvis att jag kom hem UTAN plånbok! Är jag knäpp eller..?

Bilder från igår

Allvarligt talat...

Jag var och handlade och när jag skulle betala så såg jag vid kassan, att det finns tabletter att köpa mot baksmällar??? Jo det är sant man skulle ta 2 st, på kvällen när man lägger sig och sedan vaknar man upp och slipper baksmällar... Allvarligt talat! Är det inte bättre att dricka mindre, så man slipper baksmällar?

Lite i hundarnas tecken...

Nu blir det lite i hundarnas tecken jag skriver, har man en 10 v valp så hinner man liksom inte med så mycket mer vill jag lova. Det är hur jäkla jobbigt som helst med en valp, men vad jag njuter, Solo är en riktig glädjespridare, fast Gustaf tycker nog att man kanske skulle kunna ge honom löständer misstänker jag. Jag är av den "gamla! sorten , som påstår bestämt att ALLT som du gör med din valp tills den är 16-18v gammal får du igen resten av livet, dvs ut bland mycket människor, spåra, klippa klorna och sist men det viktigaste kärlek kärlek och kontakt , har du lagt grunderna där, så har du igen det. Därför är det fullt upp här:)

Får jag presentera ...SOLO

Får jag presentera familjens senaste tillskott nämligen SOLO:) Det är en stor riesenschnauzer, som i söndags fyllde 9 v. Valet av ras var inte alls svår, jag hade bestämt mig för att återgå tillbaka till brukshunden. Schäferhunden, som jag kan ganska bra har jag släppt, jag tycker inte att dom är snygga med sina krökta ryggar, hasande på bakbenen, deras annars så vackra ansikte har fått ett spetsig nosparti, och tyvärr psyket är inte vad det en gång har varit, för att inte tala om sjukdomar (och det här med hundar och sjukdomar, det kan jag som bekant och det vill jag inte vara med om igen), sedan hade vi dobberman som jag tycker är så jäkla vackra, men då sade maken att han inte tyckte det var ett alternativ som han tyckte var intressant, men däremot riesenschnauzer kunde han tänka sig. Eftersom riesenschnauzer är faktiskt bland dom friskaste hundarna vi har i bruksvärlden så fick det bli en sådan. Riesen är en ras som jag har kommit i kontakt med ganska mycket och dom är så otroligt ståtliga, roliga, och totalt obrottslig trogna sin familj.Sedan fäller dom inte, och det tycker jag är bra. Det är inte en stor ras här i Sverige så jag hade tur och fick tag i en:))))Fast vi fick åka en bra bit...men men vad gör man inte:) Snart ska vi in till stan för det är en så kallad torgdag och då är det massor av människor i stan, det är bra socilträning för en valp:). För er som undrar hur mitt sorgearbete går kan jag säga, senast för några timmar sedan grät jag, en stund. Men så tittar jag på mina två andra hundar och är glad och tacksam att över att ha dom i mitt liv.. Men sorgen efter min älskade bulldogg den är obeskrivlig. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att man kan sörja en hund såhär.

I min naivitet trodde jag att lagen gäller för ALLA....

Ibland är jag så blåögd att jag på fullaste allvar tro mig att lagen ska gälla för alla...men så är det tyvärr inte! I dagens tidning kan man läsa om en jurist som hade köpt sig samlag och dessutom hade den fantastiska ur dåliga smaken att ha samlag på en kyrkogård..? Jag kommer osökt att backa tillbaka en tid och då var det som bekant en DOMARE som fick sig en avsugning på en kyrkogård... Alltså är det ingen mer än jag som reagerar på att detta är människor som ska representera LAGEN, och mig veterligen så har vi en köpsex lag här i detta landet som inte tillåter att man köper sex. Är det verkligen lämpligt att dessa människor ska representera lagen???ABSOLUT INTE!!! Alltså jag är varken naiv eller blåögd, men jävligt trött på hyckleriet som finns i samhället angående prostitution. Det är ju inte för intet att prostitutionen ökar med flera 100%, när Eus högkvarter öppnar sina portar efter semesteruppehållet, likadant sker fast nedåt när dom stänger för semestrarna( det minskar med samma siffror), Är det verkligen inte anmärkningsvärt???På dagarna sitter makthavarna och beslutar om en sak och på kvällarna efter mörkrets inbrott så gör dom tvärt emot det dom har beslutat...Snacka om hybris på hög nivå!!! Jag tycker att varje politiker som åker fast för att köpa sex, ska aldrig i helvete få fortsätta som en demokratisk representant!!! Likadant är det med poliser, i (Sverige eftersom vi har denna lagen) så ska detta även innefatta alla som arbetar som jurister/advokater/domare/politiker... Ganska intressant om man hade fått tag i alla dessa torskar och öppet säga vem det är och låta dom få stå till svars för att dom har förnedrat/utnyttjat en annan människa..Undra hur samhället skulle se ut då???

Fanken vad man krånglar till allting..

I dag så skulle man få köpa hundskolans bok nr 1, för 69 kr, om man samtidigt köpte någon utav kvällstidningar. Tidningen vill jag ju inte ha, eftersom jag läser allt på nätet, men däremot boken ville jag ha... Vad gör jag då? Jo jag köper boken och betalar precis som om jag skulle köpa en tidning och i MIN storhet så skänker jag tidningen till bättre behövande...Bra och generöst eller... Men se, det gick INTE jag var tvungen och ta en tidning för att man ska kunna slå in detta...Så jag bar hem tidningen och slängde den i soporna. Vilket slöseri, eller dumhet till absurdum! Men jag fick min första bok i samlingen:))))

Så kom han äntligen hem ...

Så kom han äntligen hem, våran älskade bulldogg. Igår fick vi hem askan och som maken uttryckte sig , psykologiskt är det skönt att ta hem honom, veta att han inte är på vift. Det var skönt, nu kan jag ta ett kliv framåt. Men jag kommer aldrig att glömma, och det finns ett speciellt ställe i mitt hjärta som för alltid är ockuperat.

Snart val...

Då är det snart åter dags igen, för demokratins stora stöttepelare, nämligen riksdagsvalet... Åter igen bombaderas vi av ett gäng maktgalna människor som lider av hybris på hög nivå. Deras beteende kan liknas med barn som leker i sandlådan. Tråkig smutskastning "där man ropar"-min pappa är störst. Efter att ha lyssnat på lite debatter eller snarare smutskastningen, konstaterar jag att alla är dom lika goda kålsupare, exhibitionister, som egentligen struntar i allt utom att ha makt och framförallt att få synas... Svårt att veta vad jag har bestämt mig för, men jag vet vilka jag INTE ska rösta på iallafall:) Alltid någon början eller...

Till dig och dina anhängare som vill införa hundförbud av vissa raser...

I bland blir jag så trött på våra politikers totala inkompetens att jag bara häpnar över att det inte finns någon som kan säga till dessa stackare, stopp och belägg, detta kanske inte är så bra genomtänkt... Tänker på en speciell politiker och hanses utspel mot kamphundar. Allvarligt talat vad är en kamphund egentligen? För mig är en ettrig chiwauwa farligare än en sk, kamphund. Personligen har jag mött hur många sk, "farliga" raser och dom har varit hur fredliga som helst medans exempelvis "ofarliga"raser såsom chiwauwa,tax har varit rent av mordiska till sitt sinne. Personligen tycker jag åter igen att det är uppfödarens ansvar att se till och kolla upp vilka som köper valpar, KRÄVA att valpköparen ska gå minst två kurser med sin hund, annars ska dom inte få köpa hunden... Dessvärre så tror jag att det kan tenderar till att bli så som det är idag, dvs ansvarfulla hunduppfödare kolla jätte noga sina valpköpare, och valpköparna i sin tur är oerhört noga med sina fyrbenta kompisar medans dom mindre seriösa uppfödare drar till sig totalt oseriösa valpköpare med mycket suspekta avsikter till att ha en hund, och det är vi alla andra som sköter oss som blir dessvärre drabbade. Ännu en gång så hävdar jag att i dom flesta fallen är det hundägarna som är den främsta orsaken till kalabaliken, (givetvis finns det undantag, men det finns det överallt), men skyll för tusan inte enbart på hundraserna... Det är enligt min åsikt en total inkompetens!!!

Vilken tur att man står på sig ibland...

I går så skulle manken och jag åka iväg på ett ärende ca 300km bort-enkel väg^^...Min älskade äkt hälft fick då den briljanta idèn om att vi skulle ta mc ner. I vanliga fall tycker jag att det skulle vara en strålande idé, men nu hade jag tittat på väderprognsen som lovade ett och annat regn så jag kände verkligen inte för det, måste jag säga Maken tyckte att "lite regn skulle väl ändå inte spela någon större roll, vi har ju riktiga mc kläder"... Ett tag var det nära på att jag lät mig övertalas, men sedan tänkte jag nääeee. Ok det fick bli bilen, på vägen ner så sade maken vid något tillfälle , vi hade ju kunnat bika ner, för det hade kommit lite regn men inget som var sådär förfärligt. Hur som haver vi nådde vår destination, och på vägen hem DÅ, brakade himmelen över oss i aldrig sinande ösregn! Det var bland det värsta vi har upplevt. Så summa sumarium är- 7 timmars sittning i bilen= kvadratisk öm rumpa, men vi var jäkligt torra:))) Gissa vem som fick sista ordet???-Det var väl en nedrans tur att vi tog bilen, hehehe...

Sorg...

Har varit vaken ett par timmar nu. Gråter och sörjer. Hur ska jag kunna förklara min sorg för någon annan människa när jag inte ens kan förklara den för mig själv? Alex kom in i mitt liv, efter en svår period då maken balanserade på livets yttersta gren.Jag gick efter maken och tillsammans återvände vi tillbaka till livet. Alex köpte jag strax därefter. Egentligen skulle jag ha haft hanses bror för det hade jag beställd, men när jag kom till kenneln, så kom han direkt till mig och han valde mig. Han hade varit lite bredvid sina syskon och brydde sig inte så mycket om omvärlden utan han gick mestadels med sin mamma. Det hade varit andra människor där och tittat på honom men uppfödaren tyckte inte att han var "såpass bra"...Jisses vad hon misstog sig!!! Från det han mötte mig så var han obrottslig lojal mot mig. Var jag än var så var han alltid i närheten, skulle jag inte se honom så var det bara för mig att ropa "Bullebarnet var är du" -genast fick jag ett skall till svar och oavsett vart han var så tittade hanses vackra huvud fram bakom ett hörn:) det är sant.Det finns många fina filmer/böcker som beskriver det speciella bandet som finns mellan en människa och en hund och efter att ha mött min älskade bulldogg, så kan jag bara säga, det är inget fiktivt, det finns sådana band. Jag tror aldrig jag kommer att kunna titta på en bulldogg utan att det kommer att göra så ont. Jag har blivit erbjuden om att få en underbar buldoggstik gratis, av fantastiska människor, men det går bara inte jag klarar inte av det. Det finns bara en bulldogg för mig och kommer alltid att finnas. Nu är det en ny dag och redan har jag gråtit sönder mina ögon, men jag ska snart bege mig ut på promenad med Gustaf, livet går vidare men jag går liksom på halvfart, hela tiden väntar jag på att ett vackert ansikte ska dyka upp, eller få känna hanses vackra huvud som han lägger i mitt knä och tittar upp på mig med sin härliga blick. Jag skriver dessa ord men jag kommer på mig själv att jag kommer inte i närheten av det jag egentligen vill ha sagt...

Älskade bullebarnet ALEX...så älskad och saknad

I got to the gate of Heaven yesterday After we said good-bye. I began to miss you terribly, Because I heard you cry. Suddenly there was an Angel and she asked me ...To enter Heaven's gate. I asked her if I could stay outside For someone who'd be late. I wouldn't make much noise you see, I wouldn't bark or howl. I'll only wait here patiently And play with my tennis ball. The Angel said I could stay right here And wait for you to come. Because Heaven just wouldn't be Heaven If I went in alone. So I'll wait right here, you take your time, But keep me in your heart. Because Heaven just wouldn't be Heaven Without you to warm my heart Efter en tids sjukdom och framförallt mycket smärta fick den ädlaste av dom alla att somna in.Denna fantastiska dikten fick jag av en god hundvän till mig. Den beskriver Alex stora kärlek till sin familj och framförallt denna oerhörda lojalitet han hade. Han har gjort ett gigantiskt avtryck i våra hjärtan. På återseende min älskade Alex.

Aldrig är man nöjd...

Jag är en människa som bokstavligt avskyr regn. Blött och jäkligt och allt annat som det medför, därför blir jag så glad när vi har sol och värme. Inte för att jag ligger och floskar mig i solen, nix det orkar jag bara inte, men jag tycker liver är så mycket lättare när man bara glider in i ett par sandaler och har någonting lätt att ta på sig. Tror ni jag är nöjd???Åh nej, här ska det gnällas lite ändå, det är så nedrans varmt att jag har svårt att sova och jag är konstant trött:)) Aldrig är man riktigt nöjd.

Hjäääälp min äkta hälft har hybris..:)

Sitter vid matbordet och disskuterar definitionen "sjukdom".Maken och jag hade olika sätt att se på saken, och eftersom jag har mina utbildningar både i sjukdomslära och psykologi så vill jag nog handen på hjärtat vara "tuppen i hönsgården". Saken är var den, att när jag inte höll med min make så utbrister han,-jo jag vet att du har dina kunskaps böcker, men det hjälps inte, du förstår det finns människor som läser böcker och så finns det människor som skriver böcker...Medans du läser, så skriver jag. Jorå, jag kom av mig och tänkte -jisses älsklingen lider av solsting eller hybris, helt klart^^

Lite blandade bilder från semester.

Skapade en ny trend i Prag...

Alltså jag har begåvats med en microskopisk urinblåsa. Detta i sin tur medför att jag är kissenödig jämt och ständigt känns det som. Inte har det blivit bättre efter att jag donerade min ena njure. Ok, vi befann oss i Europas vackraste huvudstad, nämligen Prag och vi var på mitt favorit ställe nämligen Karlsbron, för er som aldrig har haft möjligheten att besöka denna fantastiska plats kan jag beskriva den närmast som sagolik. Denna plasten förenar det nya med det gamla. När vi stod där som bäst så blir jag bara sååååå hysteriskt kissenödig, och bara MÅSTE, till en toalett. Eftersom jag är väldigt bekant med den stadsdelen visste jag exakt vart närmaste toalett var. Inte alls långt därifrån och jag rusade i halvt panik dit. (När jag kom dit så öppnar jag dörren och innanför dörren så går det en trappa ner,när trappan tar slut så är det ett bås och därinne sitter en person och tar betalt.) När jag öppnade dörren så hela vägen ner till toaletterna ringlar sig en kö, men konstigt nog var kön bara bestående av det kvinnliga könet..? Nu var det verkligen panik, så jag går raka vägen till båset där det sitter en man och säger helt frankt till honom, du jag tar herrarnas, och det gjorde jag. Först tittade han på mig med klotrunda ögon och sedan började han att gapskratta och sade- jovisst det går bra...Jisses vilken lättnad, men sedan när jag kom ut från toalett båset så var den full av kvinnor..:),dom hade anamat min idè. När jag gick förbi båset på väg ut så satt där förutom mannen som hade släppt in mig en kvinna och bägge var verkligen mycket roade när jag kom. Tror mig ha skapat en ny toatren i Prag:))

Olika sätt att se saker på..:)

Föreställ er en solig,och varm dag i Kroatien, havet är riiiiktigt klart, varmt och inbjudande. Maken och jag ligger på stranden och min mun går i ett!!Alltså utan uppehåll, rätt vad det är så lutar maken sig över mig, ger mig en puss på munnen tittar mig djupt i ögonen och säger: Älskling nu lyssnar du! Du ska få tre allternativ 1-Nu är du tyst 2-Jag slänger dig i vattnet 3-jag gräver ner dig i sanden det är bara att välja...Sedan fortsatte han mera för sig själv- herregud, pms och sluta röka,du kan då konsten att hitta rätta tiden för att sluta och röka på. Jag som ändå tyckte att det inte var någon skillnad i mitt humör..?:)

Tillbaka efter litet semester uppehåll...

Egentligen skulle jag har sommaruppehåll med bloggen, men så saknar jag den så jag beslöt mig för att omprioritera,nu får det liksom räcka med uppehållet:) Semestern har varit mycket givande vi både såg och upplevde fantastiskt mycket vackert,vår resa var i Slovakien ,Kroatien, Österike, Tjeckien, men som alla mynt så hade även denna en baksida. Baksidan bestod i bland annat, två sjuka hundar, Gustaf(mopsen) hade lunginflammation skulle det visa sig. Bägge hundarna hade noskvalster. Alex bullisen är riktigt sjuk och i skrivandes stund vet ingen hur det kommer att bli. Han är jätte allergisk mot kvalster, han har stora bölder på tassar, detta har han tack vare allergin, så nu slutet av v har man lyckats att framställa ett vaccin som jag hoppas ska hjälpa. Det var hundarna det, maken blev vrålförkyld och jag hade pms och slutade röka samtidigt:))) Tvåan var den enda som hade hälsan i behåll:)) Det här med att sluta och röka är ju ett kapitel för sig...jag kan inte påstå att jag har gjort det frivilligt denna gången, utan att det var min hälsa som satt ett P. för det hela. Jag är ju som bekant en "frisk" astmatiker, men nu under semestern så fick jag böra att regelbundet ta cortison och dessutom så när jag började att ta astmaspray då, insåg till och med mitt psyke att det här med rökning kanske inte var det allra bästa. Så fast jag inte ville så fick jag avsluta med stor sorg nikotinets härliga laster. Min kropp sade stopp och belägg, medans min hjärna framförallt lustcentrat skrek, mera mera nikotin. Kroppen segrade.

Suprice..:)

Hahaha, vi har lurat våra föräldra *ASG*, det var så här att syrran och svågern hittade billiga resor dit våra föräldra befinner sig mesta delen av sin tid. Tyvärr kunde vi inte åka eftersom vi själva drar iväg i övermorgon till europa, men syrran och svåger köpte biljetterna och nu gällde det verkligen att inte försäga sig, eftersom dom skulle överaska mamma och pappa. Vi hade bestämt att när dom kom ner till flygplatsen så skulle dom ringa mig, för jag skulle skypa mamma eftersom jag ville se deras min när syrran och svågern bara dyker upp. Så jag skypade mamma, och det gick inte, hon var inte uppkopplad, ok då ringer jag henne tänkte jag och gjorde det...Modern som var urstressad hade absolut inte tid med sin älskade dotter, och pappa höll på med att koppla utomhusbelysningen så det gick ju inte att koppla upp datorn...Så modern la på luren med löfte till mig om att ringa upp inom 20 minuter. Perfekt tänkte jag, då har dom inte hunnit fram från flygplatsen, hehehe. Sedan ringde mamma upp och det var verkligen svårt att prata någonting vettigt eftersom jag var ju sprickfärdig av skratt. När vi pratar så ringer det på trädgårdsporten (eftersom trädgården är omringad av en hög mur), då frågade jag -ringer det på porten, men gå och öppna så väntar jag så länge. Mamma suckade ljudligt och säger, i dag är detta ett dårhus, men vänta så kommer jag strax.. Sedan hör jag svågern gapskratta och mamma var som ett jehu i telefonen och skriker- jag hinner inte prata hejhej, och slänger på luren... Efter en stund fick jag ringa upp henne och fråga om dom har hämtat sig från chocken:) Vilket dom hade gjort, men som mamma berättade- jag trodde att jag hade fått hjärnblödning för jag fick inte ihop det:) Nu sitter dom i hela 30 graders värme och tar sig ett glas härligt gott vin i trädgården, medans jag sitter här hemma och tittar genom fönstret medans regnet strilar ner och dricker en kopp kaffe...Livet är inte rättvist!

Ett telefon samtal...

Idag fick jag ett telefon samtal som jag aldrig glömmer, ett samtal som fyllde mig med den renaste kärlek och stolthet en mor kan känna. Ett samtal från skolan det var tvåans klassföreståndare, som ringde mig och berättade att varje år så delar LIONS ut stipendium till en elev i varje klass. Denna eleven ska ha varit representativ för skolan, bra kamrat osv...Det är lärarna som väljer vilken elev som det passar bäst in på...Det var min son. Just nu så håller jag på att dränka tangent bordet av glädje och stolthetens tårar.Vilken ÄRA att få vara mamma till en sådan människa:)!!!

Jag visste inte att jag kunde bli så arg...

I dag skulle jag åka och växla pengar inför semestern. Först gick jag till banken för att få en postväxel (jorå, numera är jag lite försiktig av mig och springer inte med en massa kontanter, till och med min mor måste känna sig stolt över mig, eftersom hon alltid han förmanat mig till försiktighet),sedan så tog jag postväxeln och åkte till Forex i Partille. Väl framme i forexluckan, så lämnar jag över postväxeln och säger att jag ska växla till euro. Damen som expiderade mig tar emot pv, samt min legitimation So far so god. Sedan började det. - Vad ska du göra med pengarna frågade hon. Jag svarar lite förvånad - växlar till euro. -Jo men ska du resa? , fortsatte hon. Jag blev både förvånad och ställd av frågan och spänner min gröna i vederbörande och säger med en låg/långsam röst med betoning på varje bokstav -F Ö R L Å T?????( i min enfald trodde jag att det skulle räcka för att få vederbörande att förstå hon kanske inte skulle fortsätta att ställa frågor som hon faktiskt inte har med att göra), HA vad jag bedrog mig. -Ska du resa på semester, undrade hon åter igen... Då blev jag sådär fullständigt totalt jäkla ursinnig. -Det har du verkligen inte med att göra, svarar jag och fullständigt nålar fast vederbörande med blicken. - Det är såhär att vi måste fråga när det rör sig om såpass mycket pengar det har vi direktiv från bankerna att fråga eftersom vi vill ju inte ha penning tvätt här i landet. Nu blev jag helt galen , för det första var det inte frågan om att jag kom med en hel portfölj med pengar (vilket jag med glädje hade velat ha men som vi inte har), utan detta var en ganska ansenlig summa pengar det rörde sig om. -Du, du har mitt id kort du har fått bankens postväxel och ska ni kränka den personliga itegriteten på detta sättet så får ni allt spåra pengarna till min bank och göra efterforskningar om ni är så nyfikna. Jag acceptera inte detta itegritetskränkande sätt. Då får jag genom luckan deras direktiv lapp, där det mycket riktigt står just att dom har rättighet att fråga, bla bla bla...Sedan står det vad lagen säger lite längre ner. Tror ni inte på f#"/, att vederbörande fortsätter att fråga. -Ska du åka med familjen??? -Vid detta laget var jag så arg att det dansade röda prickar framför ögonen på mig. -Jag vägrar att svara på detta, du har inte med det att göra. Sedan tänkte jag oavsett får dom inte veta ett dugg från mig, jag skiter totalt i om dom växlar våra pengar eller inte. I värsta fall får maken som är mera diplomatisk att växla men jag nedlåter mig inte till denna nivå av översitteri. Jag fick mina Euron. På vägen hem satt jag och smålog åt mig själv, idag har jag varit så arg, så jag hade faktiskt ingen aning om att jag kunde bli så rasande:) Ganska spännande upptäckt. Givetvis var jag ju bara tvungen att åka förbi makens arbete för att dela med mig av mitt äventyr. Maken började att skratta och frågade mig- Jo du, har du tänkt att växla där någon mer gång??? Då höll jag verkligen på att få en mindre hjärnblödning

Sista v.

Så har det ÄNTLIGEN kommit till v då vi ska iväg på semester:) Som jag har väntat på denna tiden...Alltså vi blir borta några v och det är ju en hel del som ska packas och planeras...Samtidigt som jag blir nästan handlingsförlamad av allt som hopar sig över mig.Jag gör inget av det som skall göras utan skjuter upp det till "i morgon", och nu har jag ett berg typ Mount Everest som jag på något vidunderligt sett ska bestiga...

Botox, klädnyper, kirurgi...

Här är det bara att välja och vraka mellan diverse medel som står till buds för att hitta den magiska nyckeln till ungdomens eviga källa... Igår när vi var och besökte min syster och svågern så blev vi bjudna på mat, vilket var både mycket gott och trevligt...MEN,under tiden som smaklökarna befinner sig i matens, nervana, så tittar min syster som sitter bredvid mig med en illa dåld leende, (ja jag skulle vilja gå så långt i min beskrivning av henne att jag kallar det för "saddo leende"), samtidigt som hornen i hennes panna blev sådär gigantiskt stora, och med en ängels röst proklamerar hon högt så det hörs över halva Göteborg- men syrran jag ser det nu, vilka rynkor du har i ansiktet, men du är söt ändå... Ok min syster räddade mig från att intaga massor utav kalorier...jag blev ganska så mätt:)), men i huvudet började jag kalkylera för mig själv...Botox, Klädnypor, Kirurgkniven????...eller rent av mord!!!

Wow vilken helg...

Vilken underbar helg jag har haft. Har jag inte varit uppe i luften och flugit så har jag varit på marken och flugit fram på två hjul:))Helt fantastiskt...måtte mina älskade barn bli lugnare än sin mor:))

Fy tusan alltså...

Detta är verkligen aktuellt. Jag var hos ett par bekantar igår och då berättade dom en en familj vars 25-årige son, har flyttat till ett gruppboende för psykiskt sjuka människor. KIllen var född frisk och hade alla möjligheter till ett härligt liv, ett liv som är fylld med glädje men också sorg(det tillhör liksom livets paket). Killen "rökte på", och fastnade i hachpsykos...Som inte går tillbaka. Nu är han fast för livet i olika instutioner... Fyfaaaaaan, för människor som förespråkar narkotika.

Så kom äntligen denna efterlängtade sommaren...

Så kom äntligen denna efterlängtade sommaren, inte bara i almanackan utan i verkligheten:) Vi är ganska beresta, men jag säger det åter igen, när svensk sommar visar sig från sin bästa sida,(när det är varmt och soligt)finns det absolut inget land i Europa som slår Sverige. Detta fantastiska ljuset, grönskan, alla sjöar, människor har plats, man är inte på varandra (om man inte väljer det), ja listan kan göras oändlig... Jag älskar detta fantastiska land!!!

Hur tänker han...

Vissa saker får jag liksom INTE ihop...Alltså, jag älskar att göra affärer förhandla osv. Bilar, husvagnen,osv, det är jag som förhandlar, maken bryr sig inte och han skulle gladeligen betala bara han slipper det psykologiska spelet som är, när man gör en affär. Därför låter det alltid som om jag har handlat...Typ, du köper bilar, husvagn osv. Nu var det såhär att när vi köpte mc, så höll jag en låg profil, därför kan jag med gott samvete säga - du köpte mc...Trodde jag i min enfald. Men där gick jag bet, utan när jag nämner det så rättar maken mig med att säga- älskling VI köpte mc...

Detta är skandal....

Jag tänker på Israels agerande mot hjälpkonvojen. Här åker civiliserade människor läkare och andra frivilliga till med förödenheter mediciner osv för att hjälpa människor som du och jag, människor som föder i barn i rännstenen medans granater och splitter är omkring dom. Många ser sina nära och anhöriga lemlästade döda svårt sjuka, människor som inte kan få hjälp med sina skador pågrund av att det fattas mediciner osv. När man väl beslutar om att hjälpa dessa människor så blir hjälpsändningen attackerad på INTERNATIONELLT VATTEN, ja, dom blir ju till och med kidnappade... När ska världen agera mot detta förfarande sätt???? Israel kan ju inte gömma sig bakom deras populära slogan, typ -världen är emot oss på grund av att vi är judar... Nu säger jag inte att palestinier är guds bästa barn...gud bevars det är ju inte det de handlar om...Utan att människor vanliga människor blir lidande oavsett politisk tillhörighet. INGEN människa oavsett har rätt att ta en annan människas liv! Det bestickande är ju att dom som förespråkar krig är ju dom som är längst bort från vapen...Anmärkningsvärt eller hur? Nä dom som förespråkar krig ska få kriga , ut med dom till typ Sibirien , gör en jäkla ring/staket runt hela jäkla stället och låt dom hålla på. Låt alla andra civila människor som faktiskt bara vill leva , med hus barn, jobb osv vara ifred. Men att inte respektera internationella bestämmelse är och förbli en oerhörd fara för demokratin!

Längtar...

Detta året längtar jag så efter semester att jag tro mig bli tokig. Jag längtar efter VÄRMEN!!! I helgen pratade jag med modern som berättade att dom hade det olidligt varmat, som mamma tryckte det- vi är glada att kvällarna bjuder på 24 graders svalka!!! I morse pratade vi vid frukosten om den analkande semestern och jag sade till tvåan och maken, nu får vi börja fundera över vad som ska med... Sedan tittade jag på maken och sade -men vi skulle kunna göra så, att du kör hem husvagnen, nästa fredag(den står på firmans parkering), så packar jag och så är det bara för dig på lördagen att sätta dig och köra. Maken svarar- Om du packar på fredagen själv, så kan vi inte åka på lördag för jag behöver EN hel dag på mig att sortera ut ALLT som inte behövs... Mig inte förstå!!!!

Drömmar,drömmar.

Kommer ni ihåg när ni väntade ert första barn? Man gick där och hade illusioner/drömmar om hur det skulle vara. Romantiska middagar bestående av levande ljus soft musik som spelade i bakgrunden, äppelkindade leende barn osv..:)^^. Verkligheten blev ju en aning annorlunda eller hur?:) Nåväl igår firade vi vår bröllopsdag. Precis som i ovanstående exempel hade jag målat upp god romantisk middag, levande ljus skinande hem osv... Verkligheten blev: Dagen till äran hade jag fått min måndsbesök (kvinnligt fenomen), och ni som följer min blog vet också att jag har det besvärligt eller urjävligt är väl mera exakt beskrivning. Nåväl lite piller ska nog roda bot på detta tänker jag och ta mig smärtlindring, åker iväg och handla ingredienser till kvällens festmåltid som jag vid detta laget hade reducerat från en tre rätters supè till bara en huvudrätt, men det ska jag nog ro i hamn tänkte jag optimistiskt samtidigt som svettpärlor började att tränga fram och ett sjuhelsickes illamående började att göra sin stormande entré och min kroppshållning började mer och mer intaga en neandertalares, i form av en allt mera böjd rygg. Väl hemma konstaterade jag att nu går det inte längre, och så gick jag och lade mig.När maken kom hem såg han i vilket misserabelt skick jag var i och trots att jag försökte hålla en ganska så god min och försökte att övertala honom om att vi skulle gå ut och äta, men när han kom med förslaget om att vi skulle beställa hem maten var jag verkligen inte svår övertalad precis:) Efter maten var det bara att intaga horisontalt läge igen... Ibland är våra drömmar och verklighet en aning olika..:)

Skolavslutningar kommer med stormande steg.

Igår var ettan hemma och jag är så stolt över honom. Snart tar han examen, han har vuxit till en klok ung man. Vi (maken och jag), beslöt oss för att killarna ska få en klackring som sedan ska gå vidare till nästa generation osv. Det ska dom få i examenspresent, tvåan får ju vänta några år tills han tar examen. Så ettan och jag åkte iväg för att han skulle få välja ut en som passar honom, dom tar ju ett tag att tillverka. Det har med släktringar är fakiskt speciellt. I vår släkt har vi tre st. Dom gjorde min älskade mormor en gång för många år sedan. Då gjorde hon en till sig och en till mamma och moster.Dom är vackra, och framförallt annorlunda. Nu är det killarnas tur:)))

Hur orkar människor?

Nyss hemkommen efter morgonpromenaden med hundarna och jag konstaterade kallt-Folk är knäppa med sina trädgårdar. Här kommer äntligen den årstiden som dom flesta längtar till, den är dessutom så otroligt kort och vad gör människor då??? Skaffar sin oändligt massor av arbete i form av blommor i massor. Nix inte denna familjen inte,vi tar vara på denna årstiden maximalt och ser oss omkring i detta vackra landet. Sedan när hösten kommer, OM jag mot förmodan skulle tycka att jag har saknat blommor av något slag, då kan jag ta mig till någon blomster affär eller köpa mig lite flora böcker att titta i:) Kreativt och bra!!!

Ögon godis!

En husvagn bland Svenska försvarsmakten.

I fredags bar det äntligen iväg till Skåne. Vi konstaterade att inte något år har vi varit så sena som just i år med att åka ner.Orsaken är ju flera men vädet har inte varit på vår sida det har varit ovanligt kallt och sedan har det regnat och det ena med det andra, men NU så... Eftersom våran semester börjar att närma sig med stormsteg så bestämde vi oss att det var ingen åtevändo (måste kolla så att vagnen är i topp att allt fungerar som det ska. Maken har ju kopplat in ström så när vi frikampar så har vi ström. Sedan har vi investerat i en back camera som är värd guld.Fungerar som en backspegel fast du ser exakt vad som sker bakom husvagnen. Kanon. Väl framme i skåne kl 23, fredags kvällen så skulle vi ställa upp husvagnen där vi brukar stå. Det var becksvart och när maken backade in husvagnen så såg jag i back kameran att det var massor av ljus (fordon) på gärdet bakomm oss. Konstigt tyckte jag ,men men... På lördag morgon vaknade jag i en okristlig tid ca 05.00 av att marken skakde under oss och bredvid vagnen så var det ett muller utan dess like. Jag flyger upp i en halvsittandes ställning och tittar ut genom fönstret och få se en jäkla militär TANKS jämte oss:) Eftersom Det är ett militärt område som är öppet för promenade i vanliga fall, men nu var det avstängt för militära övningar. Det var ett helt samhälle dom hade satt upp och mitt i smeten står vi och campar:)) I ett svagt ögonblick funderade jag på om vi var med i dolda cameran eller något liknande, jag trodde inte det var sant. Tyvärr fick jag inte fotografera för min make...(han lever i den villfarelsen att vi skulle bli uppställda mot husvagnen och bli arkubiserade MINST. Nere i skåne var det ganska svalt och mycket disigt och eftersom det var dessutom avstäng så då besköt vi oss för att dra oss hemåt. Väl hemma var det riiiiktigt varmt och skönt.

En het debatt.

Läste i dagens tidning om en hund som hade attackerat en två åring. Alltså det är ALDRIG acceptabelt, men det har hänt så mycket tråkigheter på sista tiden angående hundar som attackerar, så jag känner för att skriva av mig angående detta fenomenet. DETTA ÄR EN HUND: Hunden är släkt med vargen det finn 6 sorter vargstammar från början (därför ser hundarna olika ut), från början så tog människan vargen/hunden till sig för att man upptäckte att den var fantastisk på att vakta. Sedan har utvecklingen gått framåt och människan har fött fram olika raser beroende på diverse önskemål/behov. Hunden är ett flockdjur som tyr sig till sin ägare. Det är ingen leksak som vem som helst kan gå fram till och det SKA MAN INTE GÖRA HELLER. Varför får vissa människor för sig att man kan släppa okända barn till en hund???Är dom helt från vettet???Hunden gör givetvis många gånger det som den absolut INTE får/ ska göra den kan attackera i ren skär förskräckelse Min gamla älskade schäfer som var ett unikt exemplar hon var verkligen en "skarp" hund, med nervkapacitet som var unik för en sådan skärpa som hon besatt. Hon skulle markera ganska länge, innan hon skulle gå till attack, (men som sagt, hon var verkligen unik,) trots alla tester som hon gjorde och som påvisade hennes starka nerver glömde jag ALDRIG att hon var ett rovdjur. Jag skulle aldrig i helskotta tillåta exempelvis att någon skulle rusa fram och klappa henne. Varför??Jo hon kanske skulle få fram sina djupt rotade insikter. Jag vet när barnen var små och hade kompisar hemma, där var jag enormt tydlig, ska ni jaga varandra så gör det inte hemma. Hunden kan missuppfatta er och få för sig att försvara sina hussar. Detta respekterades till fullo. Vi hade aldrig några problem. Likadant är det nu. Inte vem som helst får gå fram till våra hundar, (även om dom både Gustaf och Alex så gärna vill), men jag finner ingen anledning att folk ska fram i tid och otid och kela med våra hundar som dom inte känner. Jag är hundarnas obestridda ledare och jag beslutar vem som ska få hälsa på dom, och hundarna litar till fullo på mig, därför känner dom sig trygga. Alltså jag ha hållt på med hundar större delen av mitt liv och jag vet bara för ca 15 år sedan så var det en självklarhet bland mina hundkollegor att man resonerade som jag. När har har det gått så snett???När började människan att behandla sina hundar på ett sett som går emot dess natur?? Jag pratar givetvis inte om hundar som rusar på människor och attakerar dom utan anledning. Då är vi inne på någonting annat.Som är fullständigt oacceptabelt, dessa hundar varken vi ska/kan ha i vårt samhälle. Jag pratar om då människor faktiskt tillåter att man går fram till en kopplad hund utan att kolla med ägaren om det är ok! Då hunden kan av olika anledningar känna sig trängd...

Rapport från utställningsvärlden.

Så bar det iväg igår på den stora utställningen, nämligen bulldoggs specialen. Vädergudarna var på sitt allra sämsta humör och bjöd oss på hällregn. Som gammal bruksmänniska är jag väl ganska sval på det här med utställningar, det ska villigt erkännas. Så i ren skär protest vägrade jag att klä mig som det bör i utställnings sammanhang, utan jag tog helt solo på mig regnkläder:) Det var till och med en som kommenterade min klädsel, genom att säga-jo det nästan syns på dig att du kommer från bruks sidan, hahaha. Jaja, men jag var torr till skillnad från många andra:). Det var så roligt att se så många bulldoggar, och handen på hjärtat vissa var så jag till och med reagerade på(dom var lika höga som en mops och breda som in i hoppsan), det är inte ok tycker jag. En hund SKA kunna röra sig enligt mitt tycke. (Bör tillägga att jag inte är allvetare utan det är bara min högst personliga åsikt). Till saken hör det att jag har ALDRIG någonsin tränat Alex på att ställa sig, så handen på hjärtat, det var en katastrofal uppvisning vi visade. Fast det gick ju kanonbra ändå. Alex fick första pris, sedan gick vi vidare och där placerade han sig som reserv!!! Jag var så nöjd, det som vi fick svidande kritik på var att hans vänstra öra är inte fint, som domaren skrev, det tar ner hela intrycket, men sedan var det bara positivt Tyvärr blir det inga bilder för sim kortet i kameran hade pajat!!!Grrrrr, så tråkigt, för det hade varit kul att få visa er. Väl hemma var det ställa mig i en het dusch för att försöka tina upp något.Men jag var nöjd med dagen!

Oj då...

Det är redan fredag, vart tar tiden vägen tro? Maken är ledig idag och tanken från början var att vi skulle ta husvagnen ner till skånelandet...men är det någon som har sett hur vädret ser ut??Hällregn så v hoppar den biten för denna helgen. Fast jag är väl inte sååååå, ledssen, vi har varit ute och åkt mc, istället, och det är hur kul som helst. Här måste jag erkänna att det gamla hederlig ordspråket som lyder-"Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder", kommer mycket väl till pass. Mc ställen som vi köpte är verkligen kanon!!!!

Livet är så skört.

Ibland är det bra att påminna sig om hur skört/kort vårt liv är. I dag ska jag leva fullt ut.

...forts på åldersnojja, eller????

Jo sist skrev jag om att jag skulle färga håret eftersom mina "naturliga" silverfärgade slingor hade en tendens till att bli en aning dominerande... Ok , då bar det iväg till affären för att inhandla lite färg. Väl där blev jag bestört,det är ju som bekant några år sedan jag blaskade med hårfärg, och under dessa åren har det uppkommit en hel uppsjö av diverse färger, aaaagh. Så där stod jag och försökte lista ut vilken färg och märke man skulle välja. Under tiden så passerade massor av människor och jag började studera deras hårfär( på kvinnorna), och så började jag att dividera med mig själv, men såhär vill jag INTE se ut, näää inte så där heller, och absoluuuut inte så där.. Efter en stund kom jag på mig själv när jag hade ratat alla dess möjliga och omöjliga färger att jag egentligen vill ha min egna färg fast med mindre grått i...Same Same But Different:))) Så jag åkte hem i ogjort arbete. Men under tiden så hade min "åldersnojja" smittat av sig , för på eftermiddagen så var vi och inhandlade oss...En MC!!!!!! Jo en fantastiskt härlig glidarhoj, och jisses vad kul det är att åka igen:))) I Min ungdom var jag spätta i 4 år, men det var ca 25 år sedan. Maken var knutte i många år. Så när maken kom hem för ett tag sedan och berättade att han hade fått "återfall", så kände jag först, typ "jaha", köp en mc, men jag var väl väldigt tveksam till om jag överhuvud taget skulle tycka det var så skoj, men det räckte att jag satte mig bak så var det någonting inom mig som vaknade till liv igen, någonting som hade legat i dvala i många många år:) Det är såååååååååå jäkla kul:)))

Ålders nojja, moi???

Undra om jag befinner mig i någon form av åldersnojja??? Kan det beror på att jag har varit sorgligt påmind om min stigande ålder en gång i månaden? Alltså, jag har inte färgat mitt hår på flera år och har varit ganska stolt över det, (jo jag tog en lätt toning, som såg för jävlig ut förra året).Mitt hår har en ovanlig färg, jo den är så ovanlig att frisörer till och med frågar mig vilken färg jag har i..? Nu tycker jag att dom gråa, är en aningens för mycket..Jag vill inte vara gråhårig. Samtidigt är jag bekvämligheten själv, därför funderar jag på att bli blond!!!Jo blond,då syns inte den gråa utväxten så mycket. Jag blir så osäker (och det brukar jag definitivt inte vara), men jag får inget stöd hemifrån, maken håller på att få hjärnblödning bara jag nämner det. Han brukar säga:-Älskling det är en jäkla skillnad på att vara gråhårig och att vara grå. Är det någonting du definitivt inte är så är det grå... Nä nu ska jag inte störa er med mina pikanta problem, utan nu ska jag fortsätta med mina "svåra" livsval. HASTALA VISTA

Strimla dom jäklarna i dokumentförstörare!!!!

VARNING KÄNSLIGA LÄSARE, MYCKET GROVT SPRÅK FÖREKOMMER, Helv../¤#"//, jäkla skit, jag är så arg att jag skulle faktiskt kunna ta till våld, satt precis och läste om hur en människa köpte en valp på blocket. Köparen var överlycklig för att äntligen skulle hon få sin drömras som är dyr, men denna gången trodde hon att hon kom över en mycket bra hund till ett bra pris. Vederbörande satte sig på tåget och blev upphämtad på stationen av säljaren som redan hade valpen med sig..! Köparen kunde inte följa med hem så hon fick bestämma sig direkt på plats, take it or live it. Hon tog givetvis valpen...Som skulle visa sig vara riiktigt sjuk. Så när vederbörande försökte få tag i säljaren hade mobilnr upphört! Valpen togs till veterinären och där kunde man bara göra en sak, nämligen avliva den. Den jävel hade troligen smugglat in valpen, säkert under ohyggliga förhållanden som gjorde att den blev så sjuk. Inte ens givit detta livet en chans. Förhelvete, när ska människor fatta att djuren är totalt jäkla försvarlösa mot oss människor. Dessa människor som först går in och stjäl en valp, och säljer den sedan, dom har jäkla in min själ förverkat sin rätt att leva! Stoppa dom i en dokumtärförstörare och strimla dom jäklarna!!!! Man gör bara INTE SÅ!!!! Därför vill jag här och nu säga till er eventuella hundspekulater..Att köpa hund på blocket behöver inte på något vilkor sluta på detta katastrofala sättet, MEN, om du ska köpa hund så se till att det är fler hundar som finns(alltså att syskon finns) skulle det vara så att det kanske bara blivit EN valp i kullen, se då till att ALLTID träffa mamman, helst pappan om det går, men det är inte alltid att det går. Men mamman ska alltid träffas, ställ krav! Annars låt bli och köp valpen jag vet det kan vara din drömras...osv. Stå över. Var inte med och bygg upp denna tortyrliknande verksamhet som vissa värnlösa valpar få utstå. Jag vet att vissa hundraser är dyra, snuskigt dyra, (Äger själv 2 av dom dyraste raserna som finns), men det är värt att spara lite pengar för att få en bra hund, tro mig.

Allt är en tolknings sak...

I går kväll så låg vi i sängen och hade följande disskution: Jag: Åhhh tänk om vi bodde i en herrgård, då skulle vi ha en Jaguar E-type, ståendes utanför, massor av härliga hundar, och tjänstefolk...Åhhh vad härligt, det skulle vara. Maken: Älskling, du bor i en herrgård, du har två pärlor ståendes på garageuppfarten, och två galna hundar...Tjänstefolk det har du också. (Till saken hör det att just igår hade jag storstädning av våran soffa, jag tvättade alla dynorna och det var sjuhelsickes slit med det innan det var färdigt.) Jag: Tjänstefolk???Undrar just vad dom tog vägen någonstans när jag slet som mest med soffan. Maken:Aaaah, ibland får man ha lite ombytta roller.

Hyckleri på ELIT nivå...

I morse bestämde jag mig för att baka bullar. Klockan var 06.50 och då satte jag mig i bilen för att inhandla kardemumma eftersom det fattades(underbart eller hur). Med tanke på denna okristliga tiden så hade jag bara slängt på mig kläder utan att vare sig dra en kam genom håret osv. Väl framme kom jag på att ölen är slut hemma, och tänkte, jamen vad bra, då kan jag passa på att köpa det också när jag ändå handlar... MEN HÄR var det totalt stopp. Jag kunde inte med! Det är helt säkert någonting inom mig tyckte att det var så skamligt dels såg jag ut som vi vanliga människor brukar göra på morgnarna,(alltså inte någon filmstjärna stuk som är färdig makad och tipp topp i håret)och då skulle jag köpa ÖL till råga på allt...Inte en chans!Där går gränsen, då åker jag tillbaka sedan:))) Snacka om hyckleri alltså:)))

Hormonträsket.

Jisses vad sjuk jag har varit i ca i v. Det började med att jag fick hormoner som jag skulle ta i 10 dagar, so far so good...Sedan brakade helv... loss riiiiiktigt ordentligt. Allvarligt talat hur knäpp/ambivalent kan man egentligen bli??? Ena stunden var man på topp för att slungas ner till en djup avgrund för att därifrån raskt bege mig till att bli potentiell mördare...(Minst) Smärtan var lika jäklig denna gången som innan jag började med hormonerna. Men så fick jag tips om att det finns på hälskosten preparat som är mycket bra, så jag har varit och inhandlat det. Detta ska jag äta varje dag hela tiden. För dom hormopreparaten vågar jag verkligen inte ta igen! Som sagt är man desperat så är man ,jag tar till varje tips. Fattas bara att jag ska göra någon hopkok, på spindlar, råttsvansar och annat läbbigt som det står i sagoböckerna om man ska förvandla/förtrolla saker...

Småaktiga jag...

Igår var jag som bekant på mammografi. Följande händelse utspelade sig i väntrummet. Mammografin har tre omklädningsbåser, och jag var med i den första vändan direkt på morgonen. (det var jag och två till). Kvinnan som satt i båset framför mig hade kommit sist och kvinnan i båset bakom mig var redan inne på rntg). Då hör jag kvinnan framför mig båset säg- hur lång tid tar detta tro? Sköterskan svarar,,nja vi tar 4 bilder så det en före er. Kvinnan i båset säger, du förstår jag har bråttom jag ska på ett möte i Göteborg. Jaha säger sköterskan, då får vi fråga patienten som är innan dig(jag alltså) om den kan byta med dig. Då blev jag så trött på en sådan gammal, urtvättade replik. Hallå om jag vet med mig att jag ska vara i Göteborg och för att komma till GBG från oss så kommer vi norrifrån. Det är bara det att just på norra sidan i Gbg håller dom på med gigantiska vägarbeten. Sedan vet jag med mig att jag ska vara på ett möte , så antingen säger jag att jag kommer senare för jag har läkartid, eller ändrar jag tiden. Så när sköterskan frågade mig om jag hade bråttom så svarade jag helt frankt att -jo jag hade bråttom, jag har en tid att passa. Kunde konstatera med en inre tillfredsställelse att jag var nöjd med min småaktighet!