Halsmandel undersökning från södra delarna....

Jo så va det dags för återbesök hos gyn. Jag har ju haft det jättetufft senaste 1,5 åren klimateriebesvär. Så skulle jag tillbaka för ett återbesök då jag var där i dec och fick lite tabletter utskrina.
Kommer dit och i väntrummet läser jag ett reportage om kvinnor som har haft sådana besvär som jag har påkallat (utan att ha fått den riktiga hjälpen som jag har velat), jag kan säga att jag har varit så desperat att jag har haft funderingar på att op bort skiten.
Nåväl läser om dessa kvinnor och det var som om det hade varit en "dålda" kamera hos mig dom beskrev EXAKT mig.snabbt läste jag på och pluggade in typ "en dåres försvalstal".
Blev inropad och såg att det var en manlig gynekolog, och jag tänkte i mitt stilla sinne, -NÄ gosse "boutiqe ala paradis is close today".
Hallå dom hade ju kollat halsmandlarna söder ifrån i dec så då ska man ju inte behöva göra igen så tätt inpå, (så jäkla roligt är det inte vill jag lova.) Ha en främmande människa glönandes rakt i mitt underliv.
Dr frågade om jag ville göra en ny undersökning, men det behövdes inte tyckte både han och jag.
Sedan var det dags, för mitt bravur tal, men hör och häpna han höll med och skrev ut hormontabletter som jag ska äta nu i ett år framöver till och börja med! Alltså jag hade laddat med hyllmeter argument och nu bara ¨å "No problem", åh vad skönt att äntligen var det någon som lyssnade!
Så idag är det första dagen på mitt bättre liv med förhoppning om höjd hormonkvalitè. Fanken vad skönt!

PANG där satt den...

Alltså jag är ganska trasig i hela min vänstra sida så, det i sin tur innebär att jag har svårt med balansen. Inte när jag har mina skor med specialinlägg MEN när jag går ex hemma utan skor då kan det ibland vara problematiskt då jag kan vingla till.
Så i morse så direkt från sängen vinglade jag till framför en dörrjäkel och pang körde tårna in i dörren...I skrivandes stund så rinner näsan på mig foten värker så in i hoppsan och dessutom har jag väldigt svårt att få på mig några skor överhuvudet taget.
Just nu ska jag lägga mig med en bra bok och drömma mig bort till ett annat liv!

Samlar vuxenpoäng...

Idag så beslöt jag mig för att samla lite vuxen poäng... Alltså mina en gång så fina naglar är bara ett minne blott dom går av jag river på dom och när inte det hjälper så biter jag på dom. Jag resultatet låter sig inte väntas, alltså bättre bantningstips än att titta på mina händer före en måltid finns absolut inte man tappar aptiten helt.
Så idag beslöt jag mig för att helt enkelt göra slag i saken åkte in till stan och fixade naglarna, givetvis fransk manikyr då jag tycker det är riktigt billigt /fult med färg åtminstonde på mig då det passar bara inte på mig. Åh jisses vad snyggt det blev.
Så numera ser jag ganska vuxen ut i mina fina naglar /händer. Det är vuxenpoäng det!
Men vuxen poängen höll inte så länge. Alltså när jag har feber så klarar inte min kropp av det man kan nog beskriva att jag är allergisk mot feber, den slår ut mig totalt. Jag lade en bild på mig på fb när ligger i feber och ja, det såg inte speciellt roligt ut...
Min mor ringde mig idag och var rejält upprörd hon höll på att bryta ihop när hon såg mitt eländiga foto. Som hon sade du får fanken inte lägga ut sådana kort på fejjan , så där var ett vuxen skäll så vuxenpoängen reducerades från 1 till 0,5, ha nu är det ordning på "törpet" igen.

Försmak på våren..

Japp igår var det riktigt härligt vårväder, åkte iväg och tränade, vilken känsla att träna i tröja och väst.
Sedan bar det iväg hem och sablar på 3 timmar blev jag fullkomligt däckad, feber från ingenstans snorig, jisses jag var helt totalt off.
Sedan var det sängläge och där har jag varit i snart ett dygn.
Roligare saker kan jag tänka mig helt klart, och som om jag inte hade nog med elände så var det en strålande dag idag också, men jag klarade bara inte av att ta mig ut, så kass är jag trots febernedsättande medel.

Det här med att fylla 50....

Det här med att fylla 50 jag har gått nästan ett helt år och bara tyckt att det är pest, pina, jag det kändes som om jag går rakt in i ett ålderdomshem....
Alltså 50 har varit ett avstamp det är då man ska ha gjort det man vill och sedan luta sig tillbaka och pilla sig i naveln typ..och vänta på ja vem vet.
Men så slog det mig igår, herregud vad håller jag på med?
Det finns människor som aldrig fick uppleva detta vars liv blev alldeles för kort och här gnäller jag!
Genast så känns det annorlunda med min nya syn på saken och jag kan känna en tacksamhet att jag får uppleva detta med mina fantastiska barn och familj.
Så när jag ser tillbaka på mina snart första 50 år så kan jag helt ärligt säga , wow vilket fantastiskt liv jag har fått vilka grejor jag har gjort och vilka resor, upplevelse jag har fått vara med om. Nu kan jag bara känna en geuin glädje, och bara känner wow nu ökar vi bara!
Åter igen kommer citatet fram inom mig:
LIFE IS A JOURNEY NOT A DESTINATION!

I fredags var det JIPPIE dag kreat 150.....

Japp i fredags var det en dag full av seger, dom ringde från Sahlgrenska sjukhustet och medelade att kreat var på 150!
Känslan är obeskrivlig.
Det var ju en v sedan jag bloggade sist och mycket har hänt, först träffade jag mor och far som var på en snabbvisit här i Sverige för att mamma skulle göra en kontroll.
Sedan blev det raka vägen ner till Tjeckien för att träna hos Vit Glisnik. Vi var ca 20 tals personer från olika nationaliteter. Så vansinnigt kul och se hur andra länderarbetar med sina hundar. Olika arbets sätt?? både ja och nej, vi har mycket att lära av varandra helt klart från bägge hållen.
Resan var supertuff och jag måste säga att min make är fantastisk, alltså han är urkass på att förmedla sina känslor, men det han inte gör för min skull är inte värld att veta, alltså han var så jäkla tagen av resan så han blev männisa först på lördag kväll.
Sedan på söndag var det bara att packa ihop sig och köra hem igen.
På väg hem så var jag så tacksam över mannen som jag har gett liv åt att jag kom osökt att tänka på denna låten. Den beskriver just "somthing in my soul just cry", av tacksamhet och över min makes storhet.

http://www.youtube.com/watch?v=rUCX9EddXj8

Konstigt hur kroppen fungerar...

Jag sitter och surfar på nätet efter gamla godingar till musik, och hittar denna. Satte på den och genast började kroppen att pulsera av liv, jag hade öppnat en dörr till en del av mig som jag aldrig kan återvända till tack vare en ytterst begränsad kropp.
Finns ingen anledning att plåga mig med vad man har kunnat göra men nog kom det liten tår, denna låten älskade jag då jag var träningsinstruktör, och när tonerna kom så reagerade kroppen, den vill arbeta,ganska häftigt.
Men det var i ett annat liv och nu har jag ett annat rikt liv, även om jag är rejält fysiskt begränsad.

http://www.youtube.com/watch?v=GXPqrdKNTRo

Ja inte blev jag klokare...

Samtalet kom igår och visst maken har en infektion i njuren vilket gör att det är en avstötning på G, men det är inte alls så akut som det var i dec.
Dom skulle göra ytterligare odlingar och återkommer.
Detta känns förjäkligt, här går vi i var sin tunnel, det var ett tag sedan vi befann oss i samma.
Maken har regrederat från livet han gör inte många knop, han förflyttar sig i bästa fall mellan sängen soffan och datorn , det känns som jag lever tillsamans med en pensionär.

Fortfarande inget tel samtal...

Har varit och tränat hundarna idag med livet som insats, halt som in i bomben, men jag klarade mig utan att ramla en ända gång, vilket är en superseger för min del, men vist jag hade en superlydnad från bilen ut till planen (där det var blankis).
Maken var hemma inväntar samtalet från Sahlgrenska hur biopsin var som dom tog igår, men dom har fortfarande inte ringt.
Så det är bara att vänta det var väldigt lite personal där igår, 1 av 4 var på plats så dom har fullt upp kan jag tänka mig dom stackarna som arbetade.

Helvetes jävlar...

I morse åkte maken iväg till Sahlgrenska sjukhuset för att ta nya prover, han ringde nyss, kreat ligger på 198 och han ska ta en ny biopsi.
Just i skrivandes stund sitter jag i ett chocktillstånd, och befinner mig i fas nr1, jag är urförbannad.
VEM i helv, har bestämt att jag ska få allt jäkla skit som finns?
Sålt huset , för att sonen ska få sina 3 år extra, det i sin tur betyder att alla min soc kontakter, trygghet har jag lagt åt sidan, lever ihop med en människa som är sjuk som jag har gjort allt för, men det verka inte räcka.
Just NU är jag mer än nådigt kräkfärdig på mitt liv, nu är botten nog nodd, det får räcka!

Hundvärlden....

Seriöst jag tror inte det finns någon annanstan så mycket sjukt som i hundvärlden...
Alltså människor som beter sig riktigt illa, dom blir upphöjda till skyarna bara för att dom har lycktats att prestera någonting, dom kan vara psykopater, och annat och det kommer alltid finnas "wonne be" som gör allt för att vara i närheten av dom...Åh detta är en HOBBY man har inget leverbröd precis.....
Herregud jag fattar verkligen inte det , jag har hundar för jag tycker det är utvecklande, roligt det är ett sätt för mig att leva, hundintresset har jag haft sedan barnsben, men just denna "idoldyrkan" som infinner mer och mer har jag verkligen väldigt svårt att förstå.
Jag tränar hund för jag tycker det är urkul, jag tävlar för att kolla vart jag och hunden ligger som ekipage, och jag umgås med människor som är likasinnade, that`s it.
Sedan om du är domare, amatör, elitekipage är mig väldigt oväsentligt, bara vi har kul ihop.