tisdag 13 maj 2014

Men du är så ung......

I många år har jag sagt att jag är hemma fru för jag har tyckt att det är lite skamligt att säga - nä jag är sjukpensionär...
Men så har jag börjat att tänka i andra barnor , INGEN är hemma för att det är så jäkla kul, INGEN väljer utanförskap, INGEN väljer att göra sådana ekonomiska kortakommande för det är så jäkla kul.
Så numera säger jag precis som det är och faktiskt struntar i vad människor tycker och tänker.
Idag mötte jag en kvinna som jag inte mött på många år och vi samspråkades vid sådär lite lätt och så frågade hon mig vad jag arbetar med numera.
Jag svarade helt ärligt, jag är sjukpensionär sedan ett par år tillbaka, då utbrister hon men herregud du är inte gammal...????? (Vad har det med saken att göra, kan jag tycka, jag har såpass mycket som 70 % invaliditet i min vänstra sida, med kroniska neuropatologiska smärtor, som vissa dagar kör ett jäkla rock`n`Roll i min kropp) . Vissa dagar då jag inte ens kommer upp ur sängen. Tack och lov för min livsenergi och mitt stora intresse hundar annars hade jag varit tablettmissbrukare för längesedan, men jag har lärt mig att anpasa min ork så att mitt fungerar så gott det går under rådande omständigheter

Jag svarade helt ärligt jag är 50, men jag berättade bara lite hur jag har det och hon fick sig nog en tankeställare, man behöver varken vara sunkig osmart,eller missbrukare för att hamna där jag hamnade.
Ibland så lever vi människor i en konstig bubbla där allt utanför dom gängse normerna inte existerar och gör det det så finns det massor av fördomar....

måndag 12 maj 2014

Idag kom dom befriande tårarna....

Hemkommen efter morgonpromenaden, och ger hundarna mat går in i ett tomt rum som en gång var matsalen, jag ser mig omkring, och förflyttas många år tillbaka i tiden, då jag var och tittade på detta huset, jag ser hur det såg ut tapeterna, dåvarande möbler , och tårarna började rinna på mig.
Detta huset var jag andra ägaren på , den första ägaren , han ägde större delan av marken som numera är ett större villa kvarter, och när han byggde huset så tog han och frun ut det bästa läget, där bodde dom till dom vandrade vidare in i nästa dimension.
Här skulle jag bo tills jag själv skulle vandra vidare...
men livet som jag tycker ibland är jäkligt orättvist ville någonting annat, och förberedde mig för det.
Snart är det dags, att åter igen börja om på någonting nytt, med all osäkerhetsfaktor som det innebär.
När jag ser tillbaka så har jag haft ett oerhört rikt spännande liv som många avundas mig på, men jag har aldrig fått någonting gratis, utan har fått kämpa mig till det jag har, och snart börjar ett helt nytt kapitell i min livsbok, och just idag är det en smärtsam dag då jag börjar inse att slutet på detta kapitel börjar att närma sig.

söndag 11 maj 2014

Vi flyttar i en dålig tid...

Alltså tävling säsongen har startat och vi flyttar, hur jäkla frusterande är inte detta!!! Jag har kommit längre än mina planer för N, och nu när vi har blivuit uppflyttade så vill jag bara fortsätta, har så bra tävlingar som jag skulle kunna göra, men dom är mitt i flytten, grrrr , så frusterande, visserligen håller jag alla hundarna i tränings/tävlingsform, men om jag ska ut på tävling så krävs det det lilla extra av träning som jag känner är en bristvara på grund av tid...
Det är så frusterande när man har materialet, men sedan då jäklar drar jag igång på mera allvar när vi är på plats, just nu har jag två läger inplanerade i sommar ett i sverige och ett utomlands, sedan ska jag testa på ett prov.

Vad i helskotta håller jag på med..????

Alltså våren har ju knappt börjat och jag sitter och kollar på resor över julen???
Hur sunt låter det på en skala....
Att det förhoppningsvis blir en långresa (om makens hälsa tillåter) det är ingen tvekan , jag är nog riktigt kräsen vad det gäller resemål.
En gång i tiden hade jag på att göra i mitt liv resa följande allternativ
Mauritiuz----- DONE
Maldiverna----Done
Sechellerna----

Men nackdelen med att resa är att man får uppleva så mycket och man vill bara mera, och vissa ställen SKA jag tillbaka till. Ett ställe som jag skriver om , och som det låter löjligt, men desstå mera sant är Syd Afrika, jag förlorade en del av min skäl i detta makalösa land.
Sedan har jag Mauritiuz, ön som jag har lärt känna tack vare en hyrning av vespan, och jag vet precis vart jag på ön vill bo!
Sedan har vi en Ö som tillhör Mauritiuz men som är utanför, den heter Reunion, den är jag jättesugen på att åka.
Ska vi åka så blir det över julen då jag har oerhört dåliga vibbar av julen ... Första gången jag fick det var innan makes donation, han var så jäkla dålig och han väntade på den första operationen som skedde den 6 januari,då man avlägsnade hanses njure, som var så stor att den nya njuren inte skulle få plats, en operation som var väldigt riskfylld och helt onödig, eftersom jag redan på hösten hade påpekat det för makens dåvarande läkare/klåpare, som inte tog mig på allvar...
Sedan var det nu i julas fy faaaaeeen inte en sådan jul till!!!
Det som gör att jag vill åka till Sechellerna, eller Reunien, eller Mauritius är att jag vill testa hur det är att lämna vovvarna, och då blir det inte mera än max 8 dagar, mera klarar jag inte av. S och G vet jag där är det inga problem men N som är så fäst vid mig där kan det bli riktigt jobbigt och jag vill inte utsätta oss för en så stor belastning som en Syd Afrika resa ändå blir för det rör sig om kanske 3 v, har varit inne på att ta med vovvsen, men det är inte så bra med tanke på alla vilda djur och babianerna är inte att leka med tro mig.
Men som sagt summa av sumarium vad håller jag på med letar julresor NU?????

lördag 10 maj 2014

Nu börjar det att eka...

Oj nu börjar det verkligen att eka tomt här hemma, här packas och slängs och delas ut, samtidigt så känner jag verkligen hur jag krymper ihop mera och mera...

Jag vet inte ens VAD det är som håller mig kvar, alltså A-sås känner jag mig färdig med sedan många år, jag älskar denna fina staden, men det finns många andra ställen som jag är lika förtjust i...

Kanske är det så att jag är rädd för en helt ny stad,det är svårare att skaffa sig nya vänner /bekantar (som jag inte är beroende av, eftersom jag lever såpass med våra hundar så jag är alltid ute och hittar på någonting med dom), kanske är det så att jag har panik för jag trivs så med mitt träningsgäng, som jag kommer att sakna.

Idag blev jag så rörd av dom, vi pratade att nu började ju att närma sig , då var dom till och med beredda att ändra i träningsdagarna så att när jag skulle komma upp så skulle det köras 2 heldagar, vilka människor jag har omkring mig , helt jäkla makalösa.

Idag när jag kom hem från träningen så var 1-an hemma och skulle hämta lite saker, så nu är biblioteket, verandan och matsalen, tömt och det börjara att eka här inne.

Så sorgeligt jag trodde aldrig att jag skulle lämna detta stället frivilligt det är en av A-sås bästa läge och jäklar vad jag har kämpat med det. Först var jag själv pluggade arbetade och slog knut på mig själv, allt för att behålla det då yngste sonen, har sitt funktionshinder som har gjort att jag inte ville bryta upp för hanses skull.
Nu går han ut gymnasium och det som erbjuds honom är inte ens tänkbart, därför så köper vi oss 3 år av hanses utveckling , 3 år som han så väl behöver för att kunna utvecklas, mogna, och förhoppningsvis så kan han kanske söka in på teaterhögskolan, vilket är hanses dröm.
Kanske har jag omedvetet beredd mig på detta dom sista 10 åren eftersom jag har vetat att i Tomelilla finns det en folkhögskola för elever med  aschberger syndrom, och estetisk inriktning , jag anser att jag är skyldig 2- an denna chansen som han har rätt till.
Jag skulle aldrig drömma att släppa honom vind för våg så långt bort, jag är alldeles för insatt i baksidan av , OM någonting går galet, nä han ska ha tryggheten att vi finns i närheten och jag ska kunna kolla så att allt är ok.

Egentligen vet jag inte vad jag gnäller för, jag borde tänka istället att wow vi har möjligheten att erbjuda detta hur många har det? Detta är ett frivilligt val som är gjort och nu är det bara att gilla läget....

fredag 9 maj 2014

Stort ELOGE till min make...

Maken befinner sig i dom sydligaste delarna av vårt land och kämpar tappert, jag är en stor beundrarinna av honom, det är riktigt roligt att prata med honom på telefonen jisses vilken livsenergi han utstrålar bara genom telefonen, wow!!
Samtidigt så har han ett sjätte sinne vad det gäller mig det har han alltid haft, och han pepprar mig utan att jag har sagt hur jag mår, men han är verkligen makalös när det gäller att ta hand om sin familj.

Jag är mer än grymt imponerad av det han gör, ELOGE säger jag bara.!

onsdag 7 maj 2014

Dags att dra i "nödbromsen"bromsen..

Jag är helt totalt slut alltså, jag har inte mycket energi då jag är oerhörd begränsad fysiskt och det gör att jag har skapat mig en vardag där jag ser till att det funkar så gott det bara går under dom förutsättningarna jag har, men så fort det blir extra så lägger kroppen av.
Det är oerhört stressigt och just nu känns det som jag vet inte vilken ända jag ska börja i direkt, vad jag än tittar så ser jag "never ending story", det är packning, inför flytten, stundande examen, vardagen med allt vad det innebär.
Jag vet faktiskt inte om jag tycker att detta är värd det. Hallå en ändring i livet ska vara av det possitiva slaget och inte att man riskerar och bli sjuk, jag har verkligen inte råd med detta....
Idag vaknade jag med huvudvärk och jag är en människa som annars är lyckligt skonad från sådant, en aaxeln har åkt upp på ett skrämande sätt och känsle domningar till 2 fingrar har börjat göra sig påmind på ett oroväckande sätt...
Så nu är det att dra i "nödbromsen" på allvar....

måndag 5 maj 2014

Tradition hur hårt ska man hålla på det...?

Yngsta sonen tar sin student snart och jag är så stolt över honom, få människor beundrar jag som han och hanses godhet.
Fram till 8 klass gick han med i vanlig klass men sedan blev glappet för stort och efter en grundlig utredning så fick han gå i särskolan.
Eftersom han är överlägsen estet (när han var 11 år låg han på en universitet/högskole , vad det gäller estetik), men så har han lite andra sidor som hanses handikatt skönjer igenom.
Så näe han skulle välja gymnasiets program så valde han estet programmet och jisses vad han har vuxit. Han är så duktig, och dessutom har han banat vägen för att gymnasiet vanliga estetprogram knackar på dörren och lånar min fina son till koncerer osv. Det är stort, för det är första gången i skolans historia, där man gör så.
Vilken kille man har.
Men nu så tar han sin gymnasiet student och här hemma så har vi som tradition att som avslutnings gåva får dom välja en klackring i guld. Store sonen har en jättesnygg som han valde och som han bär hela tiden.
Men så igår var vi och hollade på klackringar, och då ser jag på 2-an att han inte alls är så glad i detta, på frågan -kommer du att använda den, så svarade han helt ärligt- nej det tror jag inte...
Då funderar jag , hur viktigt är traditioner och för VEM?
Alltså om 2-an inte uppskattar en sådan ring, (för dom är ganska dyra), kanske man ska tänka om och välja en , resa eller någonting annat som han uppskattar, för det är ju trots allt han som tar studenten och det ska vara ett minne.
Så kanske är det dags att tänka om utanför dessa steriotypa ramarna som man trots allt har.....

Jag är en bokslukare....

Ojojoj, jag ser böcker som en skatt, men nu börjar jag att omvärdera denna sk skatten, alltså jag håller på att packa och packa och det tar aldrig slut med böcker...
Jag börjar fundera hur tänkte vi när vi bestämde oss för att flytta???? Så jäkla mycket som ska göras och jag har verkligen inte tid med sådant, jag missar minst 2 st tävlingar, just på grund av flytten, sedan blir ju träningen också lidande, (kanske inte så mycket då jag ser det som ytterst viktigt men , hela tiden känner jag mig splittrad, jag vill så mycket, tiden rinner iväg och min kropp säger ifrån.
Men men , bara att försöka att göra det bästa av situationen och framför allt acceptera att jag hinner inte allt.
Nu iväg och köra vett och etikett med vovvs.

söndag 4 maj 2014

Åh ännu lite mera....

Jo men jag har kommit på mig att jag är så stressad att till och med det jag vill ha skrivit här (eftersom detta kommer att bli en form av dagbok) har jag en tendens att förkorta och missa viktiga händelser.
Kom tänka på ett samtal påvägen hem från Gävle, alltså jag är utbildad samtalsterapeut i botten men efter våran njurdonation så beslöt jag mig att lägga ner min proffesion, första åren fick jag många samtal från "nya" klienter som hade fått mitt namn som rekomendation, men sedan har det blivit tunnare och ytterst sällan som jag numera får en förfrågan från en ny klient.
Men på väg från Gävle ringer det i min mobil, då var det en kvinna som ville ha min hjälp, genom en bekant till henne, en fd, klient så hade jag blivit rekomenderad.
När jag talade om att jag numera inte har en mottagning, fick jag frågan om jag ska starta upp igen...tillslut fick jag säga att det är möjligt att jag startar upp, men att det tyvärr inte blir här utan i Skåne, åh vad synd säger vederbörnde , du ska vara så bra.
Jo någonstans så fick mitt ego sig en skjuts, men så rannsakade jag mig själv och beklagade att jag inte kunde vara hjälplig för en edmänniska i nöd, men jag rekomenderarde henne till mina fd kolleger och jag är mer än övertygad om att dom kommer att hjälpa henne.
Sedan fick jag en funderare för mig själv, det är som sagt lite timmar man har att förfoga på denna sträckan.
I mitt vardagliga liv kan jag nog ses som lite frän och intollerant, det beror på att under mina år som terapeut så har liksom det yttre skalet sluta att imponera på mig för längesedan och jag gör i det mesta det som jag känner för och som ger mig sinnesro, med andra ord så människor som jag ser är oärliga kan jag tolerera, till en viss del, men sedan så tar det stopp, jag klarar bara inte av hycklare, fast jag är medveten om vad det många gånger beror på, men jag är bara inte intresserad av att ha dom i min närhet, därför kan jag nog verka vara kall, men i själva verket är jag nog fanken så ärlig man kan bli.

En annan sak är , hur jäkla gott är det inte med en nytändning i äktenskapet, alltså ett förhållande går upp och ner, precis som livets cirklar, men just nu så kan jag räkna timmarna tills jag får vara med min älskade hälft och det är en härlig känsla, den där wow looooooove.
Det behöver inte ha hänt någonting speciellt men man bara upptäcker en nytändning och man bara svävar på små moln, ja nästan så man skär hjärtan i paprika, och det är en härlig känsla!

Oj tiden bara springer iväg...

Tiden bara springer iväg och jag har inte ens hunnit med min blogg, och nu ska jag ta igen 3 v...
Ok för 3 v sedan var jag på ett ipo läger nere i Skåne, det var ett läger där det ingick prov också, träffade på gamla goda, vänner och även nya bekantar som jag uppskattade. 2 dagar innan provet var det finslipning, kom ihåg att ipo är en precitions sport, där varje minimal avvikelse kostar superdyra poäng.
Alltså i 2 dagar så finslipade vi spåret skyddet och lydnaden, och N, gled ur ett bett och då beslöt jag mig på plats att jag kör Bsl, alltså ipo 1 utan bit delen, finns ingen anledning att forcera. Nåväl N är över 1 år yngre och hela 7 år yngre än den som var äldst och dessutom varit i NM 2 ggr/ så vi har kommit långt med tanke på hennes ringa ålder.
Provdagen kom och vi började med spår, (det och lydnaden är vårt paradnr) , när man anm sig till domaren, så måste man säga om hunden markerar, eller tar upp apporten.
N är en markerande hund och hon har markeringar så änglarna gråter. Nåväl påsläppet vid spåret och så var det bara att köra igång, första vinkel, suuuper, första markeringen, wowow, andra vinkeln så genade hon tyvärr 15 cm , alltså rundade av vinkeln men sedan var hon klockren, men där dök lite poäng , MEN så hände det som ALDRIG har hänt förut, och jag själv åkte på en mindre hjärnsmälta, sista apporten tar hon upp i munnen!!!
Jag blev så paff att jag bara kom av mig och tänkte vad gör hon?, och där rök dyrbara 11 poäng, jo vi klarade oss med god marginal, men hade hon inte tagit den sista apporten i munnen hade vi fått såpass bra poäng, att vi hade legat bland dom 4 bästa för dagen, och då pratar jag om elithundarna...Jaja inget att göra bara hem och grunda bättre, sedan var det lydnade och den varbra, förutom att 3 sekunders regeln vid inkallning, apportering, tyckte N att det skiter vi i och det var poängavdrag som heter duga, men men vi klarade oss bra därmed, Så numera kan vi starta i BSL2, vilket jag kommer att köra ganska snart om tiden finns.
Sedan var det bara att styra kosan norrut med sonen och hundarna maken stannade kvar och arbetade, nu är det brådis.
Nedpackningen av hemmet är i full igång och maken kom hem i torsdags. På fredagen så satte jag mig i bilen och drog till gävle, 7 timmar enkel väg i bilen, jag var ju tvungen att se på Solos bebbar, och jisses dom är verkligen totalt underbara vilken jäkla kull, framåt, påhittiga frimodiga. På lördagen så åkte jag hem igen , och nu så sitter jag här och maken är nere i Tomelilla. Nu ska han vara mesta dels av tiden därnere och arbeta, och jag och yngste sonen ska packa ner, dessutom tar han studenten....
Idag har vi kört skyddsträning och bägge hundarna var så jäkla kanon, supernöjd, och nu ska jag vila lite så ska jag göra lite nytta...fanken vad jag tycker det är stressigt och jobbigt, jag verkligen hatar detta. Som avslutning så slänger jag upp lite kort på underverken.

tisdag 15 april 2014

Det var inte riktigt min stil...

Kom att tänka på inlägget jag skrev förförra gången, jag var så upprörd och det är kanske inte min stil att anv fullt så skarpa ord, men om jag ser att någonting blir fullständigt totalt FEL, dessutom baserad på små avundsjuka människor då blir jag fullständigt galen...
nog om detta. En annan stor frustation som jag har är hur kan människor bara med att lotsas och bry sig om andra för att sedan sticka kniven i ryggen på dom??? Så otroligt sjukt beteende.
Jag tänker på människor som hela tiden bara sabbar för sig själva, gör ingenting åt sin situation, mer än att gnälla, och bara fortsätter i samma anda...????
Jag är ärlig och hycklar inte men tyvärr uppskattas det inte utan då får jag höra "minsann dom kommer inte till dig för att be om hjälp" , utan dom kommer till mig...
Jo det var väl tanken att jag skulle tycka typ oj, vilken hemsk människa jag är och , du är bara sååååååå fantastisk, men tyvärr, det biter inte riktigt på mig utan , förall del vill du känna att vissa människor bara kontaktar dig när dom vill utnyttja dig och du känner dig stärkt av detta , så har jag inga problem med det utan tvärt om kanonbra.

måndag 14 april 2014

Vi kom vi sågs och vi drog vidare..

Åh maken, sonen Solomannen och Gusten drog för en stund sedan till södra delar av Sverige.
Igår kom maken och Solomannen hem och isag drog dom vidare till Tomelilla, med sonen och Gusten jisses vad jag känner saknaden av min fina familj, framförallt saknaden av maken känns oerhört stor....
Åh vad jag saknar honom det känns som ett öppet sår inom mig, det har verkligen varit mycket för oss nu!
Det var så gott att krypa ihop i hanses famn igår innan jag somnade, men på ONS ses vi igen!

Avund inom den "frivilliga" delen av militären...

Jo men den svenska kungliga avundsjukan nog finns den allt även inom den frivilliga militära verksamheten.
Alltså Solo har varit i tjänst ett par dagar, det är dagar där man faktiskt pressar hundarna, ganska hårt och det är bra, eftersom hundar är så otrolig viktig del i förvaret.
Hur viktig del kan jag skriva här och nu.

( I USA, har man just nu avslutat ett mång miljard projekt och där har man satsat på topp utrustning, kontra hundar...Föga förvånande för oss hundförare, men tydligen för andra så blev resultatet: Hunden är totalt överlägsen, även den supermordärna utrustningen som finns).

Jag kommer inte ihåg exakta siffror i den forskningen, men jag tror att allt som allt rörde det sig om 25 miljader dollar, MEN jag låter det vara osagt , siffran alltså.

Nåväl åter till det jag vill komma med, eftersom jag inte har skrivit på någor sekretess avtal så struntar jag högaktningsfullt i det och skriver det som jag är fullständigt förbannad på och oerhört stolt över.
Alltså hundar som är i tjänst pressas till det yttersta, det är kanonbra!
I ett steg av 1-3 på svårighetsgraden så var min hund den ända som klarade steg 3 och dessutom så fick han extra uppdrag, för att se hur mycket klarar han egentligen..?
Tillslut gav man upp och resultatet/ omdömmet av min älskade hund var , denna hunden har ett oerhört stark psyke, han är stabil, och enorm arbetskapacitet!!!
Nåväl hundarna pressades som sagt väldigt hårt och av 3 steg var det 2 hundar som blev utklassade redan på steg nr 1, och den sista klarade steg 3 och dessutom extra, utan påverkning.
Nåväl tyvärr så var det en av dom som ska kolla hundarna, när alla tjänstedagarna är slut, just för att se att hundarna är ok, dagen till äran var det en hundförare, som aldrig har kommit längre med sin hund än steg 1, så skulle han kolla igenom hundarna.
(OK jag måste bara skriva , när jag går till ex veterinären så har jag inte ens koppel på min hund han är så stabil och säker, på kommandåt "tänder" så vet han att det är tandvisitation, och han låter människor kolla i käften på honom, detta har han kunnat sedan han var en valp, och aldrig haft problem med)Men nu var det en utvisation och tyvärr var det en fullkomlig jävla as som gjorde detta som dessutom har en hund som klarade bara steg 1, innan den fick bryta övningen.
Detta jäkla aset visste precis hur man skulle göra, för att sabba. Han går fram till min hund suger tag i halsbandet på honom(utan att ta kontakt med hunden, alltså ett övergrepp på hunden) samtidigt som han vrider om halsbandet, och kräver att min hund ska öppna käften, vilket han inte gör, givetvis sedan går han igenom min hund på ett väldigt elakt sätt och klämmer till på ryggen , och då brast det för Solo , han vänder sig om och morrar åt honom, DÅ äntligen reagerar min make och säger detta är inte ok stå kvar så ska jag fixa detta. (jag kan bara skriva att många hundar med svagare psyke hade klippt där, men min hund morrade bara)
Han tar min älskade hund går runt med honom och sedan går han fram sätter hunden framför aset som ska testa hunden och ger kommandot "tänder" varav min älskade hund visar givetvis tänderna, men då var aset i frågan inte ens intresserad av att titta utan meddela maken att han var tvungen att anteckna att hunden hade morrat åt honom.
Varav maken svarade- gör du så.

Jag kan bara säga, jag hade blivit förbannad om Solomannen INTE hade morrat åt honom och hade JAG varit på plats så , jag lovar och svär, aset hade fått göra 2 st Rapporteringar, 1 hade varit att hunden hade morrat, och den andra hade varit att hundägaren hade gett vederbörande en rak höger!

Jag var så upprörd och arg, så jag ville pensionera Solomanen direkt från tjänsten, så kan dom gå där med halvtaskiga hundar, men jag fick ett löfte från make att vederbörande ALDRIG någonsin får titta åt min älskade hund.
Men detta känns inte ok, alltså jag har ingen som helst glorifiering av min hund jag är mycket medveten om hanses styrkor och svagheter, det är därför vi har kommit dit vi är, MEN att man pga av ren avund sabbar för en bara för att man inte kommer i närheten av samma resultat, tyder på en ren skär avund, och en oerhörd skör personlighet, och sådana människor ska inte ha med min hund att göra. Så avslutningsvis på detta långa inlägg säger jag bara.
Ett mega eloge till min älskade hund och att jag kan lita på dig, du tar fanken inte vilken skit som helst, och jag är oerhörd stolt över dig, du morrade men du gjorde inget mer...det hade jag gjort det lovar jag dig.

lördag 12 april 2014

Hur orkar du..?

Häromdagen fick jag frågan från en människa som, just nu har ett possitivt besked om sin canser...
Vi stod och pratade och denne personen vet lite hur det är hemma med makens sjukdomsbild och (min med för den delen, med kroniska smärtor som jag dras med) så fick jag frågan..Hur orkar du egentligen?
Först blev jag ställd av frågan och fick tänka efter, sedan insåg jag att jag har en stor livskvalitè med allt som jag hittar på.
Jag har mina hundar som jag verkligen lägger ner tid på härliga vänner osv.
Så jag svarade helt ärligt visst suger det en massa emellanåt, men när det känns som bedrövligast så brukar jag tänka, - OK vad hjälper det mig om jag bara sätter mig ner och väljer att bli offer? Kommer det att ändra på min livs situation? NÄÄÄE , men däremot så förspiller jag en oerhörd dyrbar tid från min egna unika livsklocka, som tickar på, en tid som bara skenar iväg och som jag inte kommer att få tillbaka, så jag väljer att leva, det finns ALLTID massor av småstigar från den stora vägen man färdas på och det gäller att se dom och svänga av emellanåt.
JAG bär faktiskt det fulla ansvaret över HUR jag väljer att leva.
Jag kan nog har bivit mera komromisslöd på vissa människor, oavsett om dom är släkt eller inte med mig men jag tar verkligen inte och kompromissar med någon om det är till priset att jag inte mår bra av det. Det är en skön känsla.
https://www.google.se/#q=i+remember+love+sarah+dawn+finer

fredag 11 april 2014

Hur i hela friden har detta gått till......?

I dag fick jag ett tel samtal från en av dom stora inom IPO /riesen och vi talades vid och så säger hon , men ska du inte satsa på påsktävlingen?...Njaaa började jag slingra mig som en orm, anmälan är ju stängd....
-Jamen då ringer du till blablabla och säger att du har pratat med mig, och att det är ok du kan anmäla dig.
Funderade i några sek och ringde och nu är vi anmälda till påsklägret, alltså lydnaden har jag det VET jag, spåren likaså, bitarbetet bör vi klara, men jag ligger alltså 1 år efter alla andra som startar i min klass...Noomi är 1 år yngre än den som kommer efter henne och det gör väldigt mycket på denna grenen vill jag lova...
Men det är bara att anmäla sig och jag behöver tävlingsrutiner inom IPO`t längre fram då är det bättre att börja nu.
Idag är saknade oerhört stor efter min make, eller rättare sagt honom jag är juridiskt gift med på pappret, det är så det känns, det är bara så mycket runt omkring oss att vi tappar varandra någonstans på vägen.
Det ska bli härligt att hela familjen samlas nästa v i skåne.
Jag hoppas att  både han och Solo har det riktigt bra.

Lite av varje....

Tiden bara rinner iväg förra helgen gick i hunden tecken (väldigt ovanlig här hemma), då var Vit Glisnik i Sverige och tränade med oss. Herre min skapare vad man lär sig av honom.
eftersom jag översatte för 15 st ekipage så lär jag mig så oerhört mycke om just vare ekipage.
Vit är snuskig duktig på att läsa den enskilda individen och med små korrigeringar utan att hunden får obehag så justerar han in , wow så jäkla grymt imponerande att se. Jag hade önskat att många av figuranter som vi har i Sverige skulle gå kurs hos honom, han är bara grym och det är ju inte för intet han räknas som bland topparna i världen.
I skrivandes stund så har jag ena hunden i tjänst hos hemvärnet, och han ska vara där ett par dygn.
Det var så otroligt mäktigt igår åkte jag iväg för att träna med Noomi och påvägen hem från träningen så möttes jag av en karavan av militära fordon och känslan att veta , någonstan i dessa fordon sitter Solo fullständigt laddad och bara vill arbeta, det var så jäkla mäktigt / stort att jag hade gåshud var tvungen att stanna bilen, det var STORT, att min älskade hund är med i att förvara Sverige som nation!
Snart bär det av till Skånelandet igen och knega på för kung och fosterland. Nu är slutstädningen beställd och andra praktiska detaljer börjar att knytas ihop.
nästa helg har jag ett påskläger i skyddets tecken (givetvis) och det ser jag fram emot, då ska jag träna för den ABSOLUT utan tvekan, den BÄSTE som finns i Sverige Jörgen Lindholm, vilken figgurant!!! Oerhörd respekt för hanses kunnande och hans sätt att "lyfta upp/stärka hunden.
Solos bebbar är helt makalösa, vilket gäng, det ska bli så kul att få följa dom, efter påskhelgen ska jag åka upp till Gävle för att få vara med dom och iakta dessa underverk det ser jag verkligen fram emot och träffa några vänner och arbeta lite med dom och deras hundar, åh vad jag ser fram emot detta.
Idag har jag anmält både maken och mig till Ystad BK , lite kul det är första gången på alla år inom hunderiet som jag lämnar Alingsås BK, och kommer därmed att tävla för en annan klubb.
Ja livet är föränderligt och tur är väl det, det är ju genom förändringar vi utvecklas / växer som människor. En sak är då säker på min yttersta dag så kan jag bara blicka tillbaka på mitt liv och säga bara wow! I JUST DID IT! Det är en häftig känsla.

torsdag 3 april 2014

Hur mycket påverkar barndomen oss...?

Alltså som utbildad terapeut så brukar jag säga att vuxen blir man först då vi kan se våra mönster som egentligen inte är våra utan är av yttre påverkan som skapades dom första åren i vårat liv av omgivningen.
Exempelvis:
Jag hade ett samtal med en av mina absolut trognaste vänner,
Kvinnan är gift, och älskar sin make väldigt högt, MEN som hon berättar, hon lider med sin makes A-sociala beteende. Ja ibland är det så hon skäms över hanses bristande förmåga att kunna föra sig bland människor.
Som exempel nämnde hon , (dom har hundar) precis som vi och när dom kommer till en grupp så människor så är hennes make så jäkla snabb och lotsas greja med hunden istället för att som är brukligt , hälsa utan då ska människorna komma fram till hennes man och söka upp honom för att ta kontakt, alltså mannen är introvert och kanske någonstans nonchalant och tycker att världen ska komma till honom?
Sedan fortsätter min vän att berätta, detta beteende har han fått av min väns svärmor som är en totalt sjuk människa, det ända hon bryr sig om är sig själv, hon umgås inte med någon förutom hemtjänsten, ALLT kretsar bara runt henne och hon kan absolut inte titta folk i ögonen.
Då svarade jag min vän är det så konstigt att hennes make har blivit sådan? -Då fick jag till svar, -Men hallå, är det inte dags att han blir vuxen???
Ja vad svarar man då?
Vissa sår/ beteenden, går förmodligen aldrig bort, och han är uppenbarligen inte intresserad av att göra någonting åt saken, men det är trist för min vän isolerar sig tyvärr tack vare att hon tycker att vissa situationer blir så jäkla pinsamma i soc sammanhang.

onsdag 2 april 2014

Jamen, är det såhär det känns....

I år är det någon form av rekort för tidig vår alltså vi är inne i 2-a april och krokusar är på gräsmattor, träden har börjat att få musöron och jag går omkring med en jäkla huvudvärk och nästäppa...
Ojojoj är det såhär det känns att vara allergisk? På en skala 1-10 ligger detta typ på - helt klart. Ändå har jag tagit allergi mediciner me föga hjälper det, eller rättare sagt det vet jag ju inte egentligen jag kanske hade varit ännu sämre om jag inte tagit dom.
Idag skickade maken mig kort på allt han har rivit , jäklar vad imponerad jag är av honom, det trodde jag aldrig, han är GRYM!
Vi pratar om uppmurade väggar sådana som inte görs längre och allt har han rivit ner och gjort rent, jo sonen hjälpte till i 2 dagar när vi var där men resterande har maken gjort själv.

tisdag 1 april 2014

Jamen se på fanken.....

Jag fyllde ju som bekant nyligen den beaktningsvärda ålder 50, och senaste dagarna (ca 1 v)har jag haft konstigt svullnad runt ögonen, alltså som om jag har festat loss riktigt ordentligt vilke jag aldrig har gjort vare sig i ungdomens glada dagar (eller kanske någon gång men det är ytterst sällan), och absolut inte nu på ålderdomens höst. Sedan noterade jag att jag har en konstig huvudvärk, (som jag är annars väl förskonad av), så i morse så slog det mig som en blixt från klar himmel,- undra om det är pollenallergi? Jamen fast vi är så tidigt i år så har vi ju träd som spricker upp osv...
Ta och rotar runt lite i medicinskåpet och tar allergispray, och se på fanken jag började inom en kort tid se ut som en människa igen de som jag trodde var "ålders svullnad" gick ner och ja det var någon form av allergi.
Så nu har jag varit på apoteket och inhandlat lite allergi mediciner, så är man på banan igen.
Noomi löper och jag har fullt upp men det går hyfsat bra ännu så länge, men fram emot helgen så är det bara att hålla isär dom.
Har börjat lite smått jag har dom inte i samma bil, det är väl häftigt för Solo tycker jag.
Jag måste säga att jag fattar inte hur folk hinner med 5-6 brukshundar samtidigt, alltså i morse så var det ut på morgon promenad med alla 3, därefter åkte jag iväg och körde igenom lydnadsdelen på Noomi, samt att körde på ronderingarna, sedan var det raka vägen hem och tog ut Solo på fysträning, sedan hem och dansa runt med damsugaren, och snart ska jag iväg och lägga spår.
Det går i ett men först ska jag vila, för det behöver min sargade kropp helt klart.
Jo men igår fick jag min efterlängtade tävlings licens för IPO, det är kul, nu börjar det att bli lite allvar.

måndag 31 mars 2014

Fram och tillbaka...

Japp det är så vårt liv ser ut numera ett körande fram och tillbaka mellan Skåne och Västra Götaland.
I torsd åkte sonen, hundarna och jag ner till maken och sonen och maken grejade, medans jag skötte markplanen och på lördag eftermiddag så åkte samma gäng tillbaka till västra götaland igen medans maken stannade kvar för att fortsatta och arbeta.
NU har vi äntligen hittat soffan som vi har beställt och det kommer att bli såååååååååå BRA, gör snygg och vi var överens, hahahah.
På söndag var det åter igen dags för träningen med Noomi och jäklars vad bra hon är i skyddsarbetet, hade tänkt att starta ett prov men så har hon börjat att löpa så det blir bara att vänta några v.
Men under tiden vi väntar så kommer Vit Glisnik, världskänd figge hit till min klubb nu till helgen och då blir det ytterligare en kanon träningstillfälle, och på påsk så har jag inbokat ett träningsläger i Skåne, så det börjar att ta sig helt klart.

torsdag 27 mars 2014

Är det konstigt att det går åt helv.....

Ibland funderar jag inte utan bara kan konstatera - är det konstigt att det går åt helv med våra brukshundar???
Alltså vi har en bruksras , iallafall senast jag tittade i ras standarden , men ta mig tusan det glöms bort i all jäkla fjolleri som finns. Jag blir rent ut förbannad när jag läser glöm inte att anmäla er till utställning, precis som om det var det viktigaste för en arbetande hund?!
Alltså jag är den FÖRSTA att erkänna , jag älskar vackra hundar, speciellt vackra riesen, det är bara wow, men ska jag göra en prio lista så ser den ut såhär.
1) Hälsa
2)Arbete/ nerver/stabilitet
3) Utseende
Tyvärr tycks det i vissa kretsar vara en konstig prio lista där utseende är tydligen det viktigaste och hälsan inte är så högt prioriterad, arbetet är tydligen helt sekundärt.
Alltså jag tillhör en av dom bästa rasklubbarna vi har i Sverige, men jag blir ledssen och fundersam, när jag läser att ett distrikt går ut med kom och prova på olika bruksgrenar, och inte ens har med IPO/ SV skydd, men tar med rallylydnad??????  Nej detta är inte ett skämt.
Nej jag har inget emot rally lydnad, tvärt om är det kanonrolig sport som gör att man ökar samarbetet mellan hund/förare, men att inte ens ha med den största hundsporten vi har i Europa känns inte bra.
Nåväl nog om detta.
Solos underverk frodas och är så underbart fina, Maken är nere i Skåne och grejar, det lär bli riiiktigt riktigt BRA, och själv har jag fått bakslag på min influensa, igår hade jag feber igen men idag är jag ganska ok.
I skrivandes stund 09:30 har jag varit och cyklat med mina underbara vänner och snart är det spår som hägrar.
Jag har blivit utvald att vara "Landsvärd" när FCI WM, IPO är i Malmö i sept det ser jag fram emot att vara med som ett av kugghjulen i navet.

tisdag 25 mars 2014

Natten mellan lör/söndag....

Natten mellan lördag och söndag blev jag väckt av att telefonen ringde, det var uppfödaren Å,som har tiken som Solo har parat, grattis nu har den första killen sett dagens/nattens ljus en liten kille som vägde 400gr. Vi pratade och vi kom överens om att hon skulle fortsätta att ringa, vid varje valpning. Vid valp 3 så pratade vi och rätt vad det var så säger Å - jisses NU kommer det en till, så då fick jag vara med i telefonen, det var STORT!!!!
sedan fortsatte det fram till kl 06:30 då var det 2 killar och 5 tjejer alla vägde runt 500gr förutom den förste, men han hade redan ätit på sig.
Jag skulle sova en stund till och sedan skulle jag bege mig till klubben för att träna kl var ca 10:15 och jag tänkte jag bara måste ringa och höra hur de går och vi pratar och rätt vad det är så utbrister Å -jisses det kommer en till och det var den sista tjejen som vägde 5800gr , så jag hade glädjen att få vara med via telefonen på 2 av Solomannens underverk och deras ankomst till denna värld.
Mamman till valparna är någonting utöver det vanliga samma psyke som Solo hon är bara så duktig, så nu sitter jag och bara tittar och njuter av filmsnuttarna av dessa fantastiska valpar, dom är så fina blanka i pälsen dom är jämntjocka allihopa och redan nu när tiken lägger sig i valplådan så lägger hon sig en bit bort och alla ålar sig till tiken för att få di, helt fantastiskt. Vilken kull detta lär bli.

måndag 17 mars 2014

Det brinner i håret...

Jo men jag glömde berätta om höjdpunkten på min födelsdag.
Alltså mamma och pappa hade hyrt ett privat rum på en restaurang för oss, jättemysigt och det var mycket levande ljus både på borden och väggarna...
Efter att vi fått maten till oss osv så erbjöd sig den snälla servitrisen att hon kunde fotografera oss...
Jorå, hon ställde sig jämte mig huvudet på väggen och så ser jag hur det börjar spraka omkring henne och håret fattade eld, hon hade kommit för nära stearinljuset som var bakom henne, jag hann slänga mig fram puttade ut henne och skulle ta mitt vattenglas som var på bordet och hälla över henne , men så slocknade det.
Syrran som satt längst bort satt och tittade på henne och tänkte, MEN vilken gullig servitris som vill hylla min syster med tomtebloss i håret, hahahah

söndag 16 mars 2014

Hej hopp....

Jo men nu så är man i den berömde medelåldern. Natten mellan 12-13 så vaknade jag och jag gick ner på toa för att blåsan var full...hmm undrar om blåsan ville liksom signalera, nu är du snart inkontinent eller? Jorå gjorde det jag skulle och sedan gick jag och lade mig gen tittade på klockan och såg att den var 00:20 maken hade inte lagt sig ännu, jag började få ont i magen och tänkte NU är jag här och så kom maken med present till mig, det var ett vackert riesenhuvud i halskedjan som jag hade önskat mig så hett, i guld, så glad jag blev.
På kvällen så åkte vi ner till Göteborg och där blev jag firad av mina syskon på en restaurang, mamma och pappa bjöd på hela kalaset det var så trevligt och jag var så tacksam, tyvärr var det synd att mamma och pappa inte kunde närvara men det tar vi igen när dom kommer, riktigt längtar efter dom.
Sedan kom fredan, då var det bara packa ihop bilen och dra iväg till Skåne, vi åkte iväg i 2 bilar eftersom jag skulle på ett träningsläger som började kl 16,00 och sonen och maken tog andra bilen så fort sonen slutat skolan.
Lägret var fantastiskt, vi har en figurant i riesenvärlden som vi kallar helt enkelt för the maestro, han är helt makalös med hundarna.
På lördagen så kom maken och sonen en sväng och tittade på när vi körde skydd och åter igen slogs man av hundmänniskornas fantastiska gemenskap alla belev glada av att se maken och sonen kom fram och hälsade osv...
På lördag fm fick jag känna på den skånska blåsten jisses vilket ös det var i vinden , men jag klagade inte större delar av landet var det regn eller ännu värre lappmögel, urk, så jag var lycklig vi hade apstorm mentorrt och fint var det.
När jag kom hem hade sonen och maken satt upp vetrinskåpet och det var bara för mig att sätta in min älskade mikaza porslin, jorå jag är allt huslig emellanåt, sedan var det att sätta upp lite tavlor.
På söndag så körde ja igenom hundarna som gick 100% och jag var helt salig, men dom fick bara en omgång var sedan åkte jag hem maken hade ordnat med middag vi åt och så åkte jag och sonen norröver , då han har skolan, men Solomannen och maken stannar kvar denna v, och grejar mera.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det har gått i ett och jag är sååååå nöjd.

onsdag 12 mars 2014

Vilken dag...

Vilken dag det har varit eller rättare sagt vilken eftermiddag det har varit. Jo jag är låg helt klart inget snack om saken åkte iväg till klubben och tränade både lydnad och skydd och jag måste säga jag bara älskar mina fina träningsvänner så underbara människor, genuint genomgoa, oavsett vilket humör man är på så kommer man alltid därifrån med gapskratt i bagaget. Fick 2 flaskor vin av dom .
Så tacksam för dessa människor, dom är makalösa.
Så gjorde det inte direkt ont av att både lydnaden och skyddet var bara super bra, så resterande kvällen tilbringar jag med att dricka mitt favoritvin som jag fick av detta härliga gänget.

Solen lyser på ungdomens sista dag....

Japp solen lyser på min sista dag i ungdomens glada dagar...lite kallt i vinden är det allt, snart ska jag iväg och träna med vovvs, usch jag är vemodig.
Funderar varför jag känner såhär , jag tror att det har med någon form av existentiell panika att göra 50 år , jamen då kan jag inte vara ung utan jag är medelålder, that`s it!
Oavsett hur jag vänder och vrider på det så betyder det att min tid i denna dimension har jag tillbringat i bästa fall 2/3 av, nu blir man bara skröpligare kroppen säger ifrån, glasögon har jag sedan några år tillbaka.
Vad blir nästa steg rullator? Löständer? fan vad jag tycker illa om denna siffran! 50!!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=AlwA5GLBmJM

tisdag 11 mars 2014

Vilken jäkla sket dag...

Japp vissa dagar är inte alls någon jäkla dans på rosor inte. Idag är det en sådan dag för mig...
I morse så skulle jag åka till tandläkaren, årliga kontrollen, men det såg bra ut bara lite tandsten som åtgärdades, men eftersom jag är så rädd för tandläkaren så för min del så föredrar jag att städa latriner med en tandborste än att gå till tandläkaren "typ", nåväl från tandläkaren så gick jag och gjorde mina naglar och jag är sååååå missnöjd alltså vilka klåpare det finns, jo jag påtalade mitt missnöje men då helt plötsligt förstod dom inte svenska, sablar  klåpare, då var jag lack på det mesta när jag gick därifrån. Gick raka vägen till systembolaget och köpte mig en flaska Bollinger , jo snart är det dags....
Kom hem och det var 12 grader solen sken och vindstilla så jag tog hundarna och gick en promenad, och hämta min bil som var på service. Efter att ha hämtat bilen så åkte jag och tränade och DÅ svävade jag på moln, så kul!!!
Hem lämna hundarna och åkte iväg för att köpa bäddmadrasser, till huset i skåne. Vi har ju gästsängen som vi sover i just nu innan vi får ner våran säng och där saknas det bäddmadrasser och jag klarar helt enkelt inte av att sova på taskig bädd, då kroppen reagerar med total utslagning, och jag åker ner till helgen för då har jag ett läger som jag ska vara med på.
I skrivandes stund har jag så jäkla ont i min fot att jag blir rappagalen, så idag har det varit i stora delar (förutom hundträningen) en riktig jäkla sketdag som rundas av med extra smärta.

måndag 10 mars 2014

Bland dom bästa är hundmänniskor....

Kom tänka min kompis blogg där hon har gått igenom en sorglig jobbig period men hennes beslut gör att denna kvinnan stiger upp mot stjärnorna, hade alla tänkt som hon hade vi idags datum kunnat eliminera många sjukdomar på våra älskade fyrbenta vänner.'I sin blogg skriver hon , det finns många som pratar illa om hundmänniskor osv, och det finns det fog för men dom flesta är helt underbara stöttande människor...
Jag bara måste säga att jag håller med till 100% bland dom finaste människor jag har träffat är det mestadels just hundmänniskor. Att det sedan finns knasbollar, avundsjuka människor, jovisst finns det de MEN dom allra flesta är helt underbara och många av dom har blivit mina vänner...
Så jag kan nog sammanfatta det så här, bland dom bästa människor som finns är en större del hundmänniskor!
Som om det inte räckte så fick jag nu besked om att jag kommer med på ett sommarläger där flertalet av WM ekipage och tjeckiska mästare inom IPO kommer att vara med.
Snacka om att jag är priviligerad som har sådana kontakter, för jag VET att just detta lägret är fullbokat direkt och det är svårt att få träna med dom. Som liksom grädde på moset så är det enbart Riesenschnauzrar som lägret är till för...
Jag kan nog säga att jag svävar på moln ska bli så vansinnigt kul, träffa nya människor knyta mera internationella kontakter och framförallt vara med och träna dom är verkligen superduktiga!

söndag 9 mars 2014

Jesus Christ Superstar..

Åh idag var jag på en efterlängtad koncert på Scandinavium, Jesus Christ Superstar , en mycket bra musical som jag har sett fram emot.
Tyvärr så glädjen grumsades mycket då maken som håller på att byta mediciner har fått problem med magen och behöver att ha tillgång till en toalett pga av kraftiga diareer.
Så han var inte med vilket förtar en del av glädjen eftersom det skulle vi ju göra tillsammans.
Så det var jag och killarna och blivande (förhoppningsvis) svärdotter som inte bara är snygg men oerhört trevlig.

Då var det dags....

Nu ska jag för första gången byta klubb och inte vara med i ABHK, pga av stundande flytt.
Mitt medlemskap går ut och jag tänker verkligen inte förnya det på 3 månader.
Känns vemodigt måste jag säga kommer att sakna många gamla hederliga människor där, men samtidigt så kan jag bara säga att jag är glad för denna klubben med sina nymodigheter som går käpprakt åt helvete kommer att tappa ytterligare ekipage, helt klart.
Alltså maken till dumhet som denna klubben håller på med blir man mållös av.
SBK överhuvudtaget har problem med allt som dom tar in som instruktörer. Det finns människor som går ena kursen efter den andra svänger sig med fina ord, men att klara av att se vad dom har i koppel finns inte på denna världskarta.
Jag tänker på tider då vi var 9 st elitekipage, vi tränade hade kul, samhörigheten var stor, ALLA var på plan och tränade vid en ex budföring så steg man helt enkelt åt sidan, och då pratar jag om tider då vi hade riktigt BRA hundar med , driv/krut i .
Ibland var vi så många på platsliggning med hundarna att vi var upp mot 20 st. Då hade vi inte alls så mycket problem med platsläggandet som man ser idag, hundarna var helt enkelt lärda att ligga "that`s it!
Hur i helskotta kunde vi träna och få upp så många bra ekipage ???
I dags datum så är det så att så fort en bra hund kommer så vet, 50% av instruktörerna inte hur man ska handskas med dom.
Själv tränar jag med i Ortsgruppen i vårgårda där är det underbara människor roliga hundar och inget jäkla 15 minuters trams, då man ska ha planen för sig själv, innan nästa ekipage går in. (givetvis är det annat då man träna skydd, då är man själv på plan) men vanlig lydnad håller man inte på med sådant fjolleri.
Alltså är människor så inkompetenta att dom inte kan träna hund under störande former???
Nu pratar jag enbart om brukset.
Nä så nu ska jag byta klubb, det jag har sett av klubben är det helt i min smak, kanon fina planer, 2 st kurser, självträningsgrupper och dessutom IPO längst bort, under samma kväll !!!Det kallar jag klass och kvalitè!

lördag 8 mars 2014

Hur lågt kan en människa sjunka..?

Ibland funderar jag på hur långt ner en människa kan sjunka i sin iver att snoka??
Jag blev inbjuden att läsa en "bekants" sk, dagbok, jorå då skulle jag gå in via mitt googel konto, och eftersom jag tror gott om människor, till dom har överbevisat mig så kommenterade jag på hennes blogg med mitt konto. Nu kommer jag inte åt denna bloggen, inbjudan var tydligen tillfällig.
Arma människa, skaffa dig ett eget liv eller ännu bättre fråga om du är så jäkla nyfis på min blogg.

fredag 7 mars 2014

Du har ingen smak...

Alltså detta är sista v INNAN point of no return v startar, alltså v då jag fyller 50 jämnt.
Min underbara lillasyster har tydligen hittat på bus och har sagt att vi ska mötas på min födelsedag 17:15 utanför NK i Göteborg, mer har jag inte fått veta,tillslut var jag tvungen att fråga , kan jag komma i mina vanliga kläder, dvs hundkläder , ville få en liiten hint om vad som väntas skall, och fick ett diplomatiskt svar tillbaka.
Alltså ett tips bara du kan väl klä dig "hyfsat anständigt" , eftersom du inte har någon smak så kan jag säga att hundkläder kanske inte är så bra....???
Vad fanken menar hon med det??Alltså mina hundkläder ha en hög klass ska hon veta, kör bara med Gappay, fjällräven, kläder, men det duger inte för systern min:Jajaja jag ska väl försöka att hitta på någonting anständigt

måndag 3 mars 2014

Ganska rörig tid...

Jaha då åkte maken idag till Skåne, jag tycker seriöst inte vi gör någonting annat än att flänger omkring. Börjar få panik vissa saker SKA vara klara, innan vi flyttar det har jag fått löfte om...men det ska göras också och inte bara snacka, och  maken han har inte energi/ork jag ser ju hur han är...
Alltså min far som är snart fyllda 72 är yngre till sinnet än min make, det har liksom slått runt på något sätt i huvudet på maken. Jag är riktigt orolig är det depression eller demens???

lördag 1 mars 2014

Det här med FB.....

Jo jag är en fb nörd helt klart , men jag har fortfarande en ganska god distans, men jag kan förundras över hur vissa anv/missbrukar den.
Alltså varför skriver man på sin fb sida , dags att rensa , och så händer et ingenting, människor skriver -tar du bort mig, sedan efter kanske 2 dygn så har vederbörande rensat och då skriver folk -åh tack att jag är kvar???? Alltså vad är problemet? Jag rensar ibland, that`s it, det betyder inte någonting mer än att jag inte vill att dom ska ligga och läsa det jag skriver utan att ge någonting tillbaka, eller människor som har värderingar som jag inte kan acceptera, enkelt som in i hoppsan.
Likadant är det om man tar bort mig, jaha what`s the problem.
Herregud vad människor lägger energi på allt möjligt skräp, och tar det så personligt.

fredag 28 februari 2014

Halsmandel undersökning från södra delarna....

Jo så va det dags för återbesök hos gyn. Jag har ju haft det jättetufft senaste 1,5 åren klimateriebesvär. Så skulle jag tillbaka för ett återbesök då jag var där i dec och fick lite tabletter utskrina.
Kommer dit och i väntrummet läser jag ett reportage om kvinnor som har haft sådana besvär som jag har påkallat (utan att ha fått den riktiga hjälpen som jag har velat), jag kan säga att jag har varit så desperat att jag har haft funderingar på att op bort skiten.
Nåväl läser om dessa kvinnor och det var som om det hade varit en "dålda" kamera hos mig dom beskrev EXAKT mig.snabbt läste jag på och pluggade in typ "en dåres försvalstal".
Blev inropad och såg att det var en manlig gynekolog, och jag tänkte i mitt stilla sinne, -NÄ gosse "boutiqe ala paradis is close today".
Hallå dom hade ju kollat halsmandlarna söder ifrån i dec så då ska man ju inte behöva göra igen så tätt inpå, (så jäkla roligt är det inte vill jag lova.) Ha en främmande människa glönandes rakt i mitt underliv.
Dr frågade om jag ville göra en ny undersökning, men det behövdes inte tyckte både han och jag.
Sedan var det dags, för mitt bravur tal, men hör och häpna han höll med och skrev ut hormontabletter som jag ska äta nu i ett år framöver till och börja med! Alltså jag hade laddat med hyllmeter argument och nu bara ¨å "No problem", åh vad skönt att äntligen var det någon som lyssnade!
Så idag är det första dagen på mitt bättre liv med förhoppning om höjd hormonkvalitè. Fanken vad skönt!

torsdag 27 februari 2014

PANG där satt den...

Alltså jag är ganska trasig i hela min vänstra sida så, det i sin tur innebär att jag har svårt med balansen. Inte när jag har mina skor med specialinlägg MEN när jag går ex hemma utan skor då kan det ibland vara problematiskt då jag kan vingla till.
Så i morse så direkt från sängen vinglade jag till framför en dörrjäkel och pang körde tårna in i dörren...I skrivandes stund så rinner näsan på mig foten värker så in i hoppsan och dessutom har jag väldigt svårt att få på mig några skor överhuvudet taget.
Just nu ska jag lägga mig med en bra bok och drömma mig bort till ett annat liv!