lördag 28 februari 2009

Varning för starka bilder.

Här plockar dom ut den njuren,eftersom buken är stark så har dom rejäla, maskiner som håller isär musklerna.Här syr dom in makens nya njure.
Här har dom tagit ut njuren och tvättar av den innan den ska in i makens kropp.
Här är den på plats och innan dom har sytt ihop, maken så hade den börjat att arbeta!!!Snacka om livet är stort!!!
Vi var priviligerade eftersom en elev var med och tog dessa bilder. För oss blir det så påtaglig.

Träning kvällen innan operationen..:)

Kvällen innan operationen hittade vi en droppställning och eftersom kvällen till äran fick jag sjukhustrossor, så passade jag på att lära mig den nya dansen som är sååååå poppis, ja ni vet har ingen aning om vad den heter men man "ålar sig runt en stång". Jag får nog säga att jag har den rätta "svounget inne", hahaha. Kolla in dom häftiga trosorna, hihihi....

Lördag mrg

Igår kväll så tog dom bort mina "nålar" som jag hade för att dels få dropp och sedan för smärtlindringen skull. Jag har klarat mig på panodil 2X6, samt att jag fick tamadon i nålen vid två tillfällen under gårdagen. Sedan så "pajade nålen" och dom drog den. Tyvärr så var jag tvungen att be om mera smärtlindring till natten. Det blev tyvärr morfin och för första gången så hade jag hallucinationer. Bläh, fyfaro, jag kommer att föredra smärta framför morfin:) Jag mår ju tjyvtjockt av skiten. Fötterna har tyvärr svullnat på mig det är ju vanligt, men inte kul, så jag ska ha stödstrumpor tills jag åker hem, (hallå Agda 90 år):)) Maken han mår jättebra, värderna är bara bättre och bättre, och han måste ha fått min "tjatnjure" alltså, denna annars så tystlåtne herren, han tjatar som aldrig förr:)) HJÄLP MIG!!:))

fredag 27 februari 2009

Hej igen:))

Tack för alla härliga kommentarer, det är glädjande att läsa dom. Jag kommenterar dom som sagt sedan när jag är hemma. Operationen är över och det var en fantastisk resa vi gjorde. På mrg så körde dom ner malen och mig. Där fick vi ligga liten stund i sänghallen, och sedan tog dom mig först och rullade iväg mig.Det sista jag gör är att känna maken arm när den lämnar min när sängen åker iväg. Sedan minns jag inget efter att jag fått min medicinering. Dagen till ära så var det en ssk elev, som fick vara med på våran operation så hon tog lite "smaskiga" bilder somjag kommer att lägga upp. Jag vaknade på uppvaket och det jag minns är att en ssk, kom och talade om att op har gått bra. Jag kom tillbaka till avd runt kl 17,00 och efter en ca timme var jag faktiskt uppe på benen:)) Ja fast det är ingen hit, det känns som om man har blivit överkör av en "bulldozer". Maken kom inte upp förrän vid 21,tiden och då var jag orolig att det hade tillstött komplikationer. Men OJ, vilken skillnad i färgen på makens ansikte.!!! Idag har jag och maken duchat, det var skönt, tyvärr inget hångel, man tappar liksom liiiite lust när slangar hänger både här och där:)) Min gamla arbetskamrat arbetade här och det var verkligen både bra och och glatt möte, men jag kommer till det senare. Första dygnet fick jag mycket morfin och handen på hjärtat, vem fanken vill bli narkoman??Alltså jag var "cocko i bollen" och mådde pyton som bara den... Idag fick jag något annat något "snällare" och jag har bara tagit det i morse, så det går framåt. Detta var bara en hastig uppdatering, tack ännu en gång för era inlägg och jag besvarar dom när jag kommer hem: Kramis från Monika och maken

tisdag 24 februari 2009

Rapport från dagen innan...

Dagens rapport, från en frisk människa:), efter att ha skickat iväg tvåan, till skolan så ringde Cyberdrottningen:)(mamma).Hon var tapper men det slutade med att efter att hon önskat mig lycka till så fick pappa ta över telefonen, eftersom då klarade hon inte mer. Taxin kom i utsatt tid, så det var bra, men tror ni inte att något så ska dårhuset lyckas med… Ja taxichauffören berättade att på vägen så skulle vi ta en upp en annan patient??? Jaa, du sade jag –jag har varit mycket noga med denna resan, jag hoppas verkligen inte att den som ska åka med är sjuk, på något sett. Jag ska donera ett organ i morgon så det har jag varit mycket tydlig med! Denna fantastiska taxichauffören, han var så underbar, så han sade till mig,- du vi har gott om tid så jag släpper av dig först, innan jag hämtar nästa patient:) Vilken fantastisk människa. Jag vill hedra denna mannen för hans proffsiga attityd. Kom till avd och maken hade redan gått till dialysen. Fick pratat med en läkare, sedan tog dom massor av prover, jag fick lite mat, och sedan kom den här forskningsläkaren, och jag blev så glad, hon ska hjälpa mig att flytta över mina papper från dårhuset till SS,JIPPIEEJ Maken kommer från dialysen, efter att ha haft vårt ”hångelparty”, så bar det iväg till narkosen för en narkosbedömning. Där fick jag en nål i armvecket eftersom, jag är så svårstucken, sedan bar det raka vägen tillbaka till avd för kirurgen skulle komma. Kirurgen kom och berättade om själva ingreppet och målade graffitti på min mage. Efter det frågade han mig om jag hade några frågor, och det hade jag! - Jag har två frågor, -Ska du på fest idag?- Ska du träna hårt idag? Först tittade han på mig som om jag inte var klok, men så började han att gapskratta och lovade mig att nej han skulle inte festa idag, och nej han skulle inte träna. Bra då kände jag mig nästan nöjd- jo förresten ingen kandidat få tråckla ihop mig, utan det ska vara en erfaren kirurg, jag kan förstå att kandidaterna behöver träning, men tyvärr, inte på mig, dom få träna sig på andra människor. Nä han lovade att så skulle det bli. Det sista han sade innan han lämnade rummet var- nu ska jag hem och säga att jag ska ta det lugnt, och så skrattade han. (Säkert tänkte han att vänta bara tills i morgon, då är du minsann inte så kaxig längre) Ack, ja visst är det så:) Eftersom jag skriver bara mina inlägg i ett word dokument för att kopiera in dom på bloggen så kan jag tyvärr inte svara, på era kommentarer förrän jag är hemma igen, men då svarar jag. Nästa gång vi höres så är jag halt och lytt:) Kram på er och tack för era goa inlägg

måndag 23 februari 2009

Jaa, då startar veckan:))

Åkte iväg med hundarna och lämnade dom:(( Jag saknar dom redan. Sedan åkte maken och jag till Sahlgrenska där jag bara lämnade av honom. För jag hade bråttom hem för jag skulle fixa lite saker med tvåan. Sedan kom kompisen och vi satt och pratade. När hon åkte iväg så städade jag det sista, i hemmet, nu ska jag städa mig själv, ansiktsmask, naglar, you nemed it. Lika bra att förbereda sig för efteråt är min kropp så sargad, att det är skönt att den får skämmas bort riktigt ordentligt. När kompisen var här så pratade vi om hur olika vi människor är och framförallt vilka olika behov vi har. Även om man lever ihop så tror man många gånger att man är i fas för att i själva värket upptäcka att, den enda man är i fas med, är förhoppningsvis sig själv. Jag tänker på dom senaste 4-5 månaderna som vi har gått igenom här hemma. Som maken säger han har haft fullt upp med att överleva. Jag har haft fullt upp med att jaga runt allt och alla för att skynda på. Undra på att det blir grus i kugghjulen!! Hur som helst i mrg kommer taxin 8:40:)). ÄNTLIGEN fast jag vågar nog inte hoppas och tro förrän efter operationen, att det äntligen blir gjort...Just nu bara jag längtar, jag vet att det låter konstigt men det är sant. Maken tog med sig sin lilla laptop så jag kommer nog att blogga lite från sjukhussängen. Jag tycker verkligen det här med bloggande är underbart, jag har aldrig i mitt liv skrivit dagbok, och jag ser bloggandet som en dagboksanteckning, men bättre eftersom jag får respons...Underbart:)) Nix point of no returm, MOT, The magic room:)) Vi höres och ha det gott på er:)) Kram

Måndag morgon...

Körde tvåan till skolan, hmm, han behöver att skämmas bort:)) Maken, har inte gått upp ännu. Våra nerver är på helspänd, ja man kan nog bokstavligen "spela på dom". Vi har haft en bra period efter vårt "kvalitetsamtal", men igår var det som om våra nerver brast. Vi har ju olika sätt att ta hand om stress situationer, maken sluter sig och jag ska "ventilera", jag tror att jag knappast behöver att säga mera... Resultatet var att vi fräste fram lite giftigt saliv mot varandra. Just nu är jag bara ledssen, och jäkligt trött. "Detta skulle ha varit "sista helgen innan".. Hade illusioner om god romantisk middag, osv. Istället låg jag bokstavligen ett dygn med djävulisiska mens smärtor, (faaaaen, tar den som uppfann att kvinnan ska ha mens, må vederbörande straffas med en aldrig sinande mens med smärtor som jag hade i helgen:)). Maken mådde skit som vanligt efter dialysen, och kronan på verket var igår kväll. Ok fast jag måste medge att igår var vi på en liten promenad i underbart solsken så det har varit ljusglimtar också!! Senare ska vi lämna hundarna, dom ska bo hos Gustafs uppfödare, (vilka underbara människor), därifrån ska jag lämna maken på sjukhuset, och sedan bär det hem i ett jehu, för att göra det sista som ska göras. kompisen är hemma när jag kommer hem, hon sköter markplanen när vi är borta. Till er alla som har följt och stöttat pepprat mig här på "bloggen" vill jag bara säga att jag är djupt rörd över era inlägg. Tack så hjärtineligt,allesammans. Kram på er:)) Jag har fått en låt på Kidneybönans blogg, tack tack:))http://kidneybonan.wordpress.com/

söndag 22 februari 2009

Existencialismen har kommit ikapp...

Jag har människor runt omkring mig, människor som bryr sig, men just nu när jag förbereder mig mentalt så är jag totalt ensam, på livets existencialistiska väg. Denna resa är något som jag måste genomgå helt ensam, och det är smärtsamt, men befriande på samma gång. Samtidigt som jag är full av förväntan är jag också rädd. Rädd för det okända! Jag är glad att jag har fått fram min rädsla, det i sin tur betyder att jag har gjort ett grundligt förberedelse arbete, eftersom rädslan har inte haft plats inom mina ramar tidigare. Men nu har den kommit och jag välkomna den som en del av mig. Inför denna livsresa som jag ska göra har jag följande känslor som mina följeslagare: -Kärlek -Glädje -Storhet -Stolthet -Vördnad inför livet -Ödmjukhet -Tacksamhet -Förväntasfull -Insiktsfull -Otålig, (vad annars kan man förvänta sig av mig:)) -Spänd -Ilsken Alla dessa känslor välkomna jag, och mer där till. Jag känner mig liten, livet är sååååå jäkla oerhört stort!

lördag 21 februari 2009

Japp här kommer det:))

Mina damer och herrar så här är bilderna!!! Bild nr 2 ville jag inte ta med från början, hallå mens mage och mens trosor, men så tänkte jag "So what"?? mitt mål är ju ändå inte att MR Heffner ska ringa mig och BE mig ¨på bara sina knä att jag ska ställa upp som playboy mate:))
Så jag beslöt mig helt klart att strunta i cyberns etiska regler och publicerade bägge bilderna:))

Äntligen har jag hittat en artikel...

På följande blogg hittade jag en artikel om hur en donators upplevelser kan te sig... Som sagt jag tror fortfarande att det är olika från sjukhus till sjukhus. Om ni går på mitt tidigare inlägg om hur jag utreddes av en kurator, och mina funderaingar kring detta. Sedan kan man ju läsa vidare när jag beskriver att jag tyckte det var possetivt att om jag skulle önska så efter op, så kan jag ha kontakt med kuratorn vid behov. Där kommer själva poängen, jag kan bara prata för mig själv i detta men som donator så har jag redan bestämt mig, det här vill jag göra.Thats it!! När man sedan lever i en sådan pressad situation som det bokstavligen är med en anhörig som är så sjuk så allt för ofta hinner man inte "känna" utan man "kör på", men sedan när allt är över, då kommer det ikapp... Jag är ju överlyclig för mitt "bloggande" här skriver jag precis som det är, jag får ur mig all skit som jag annars skulle lagra i kroppen, jag har fått många spännande möte med människor som jag annars inte hade haft. Det är människor som väljer att läsa mina inlägg för att dom är intresserade. Jag tycker det är ur skönt att dom har friheten att välja bort vissa inlägg som dom tycker är tråkiga eller tunga och jag skriver hej glatt på ändå:)) Jag skulle vilja beskriva att jag får ur mig mycket. Sedan har jag och maken ofta kvalitet samtal, men här är det inte alltid lätt. Alltså maken har oerhört ont av att jag är den starka/friska/den som ska ge. Någonstans i begynnelsen när vi träffade så har jag en känsla av att maken tog på sin sin "Riddarutrustning" han har alltid varit där, skyddat underlättat för mig på "livets" stig ja, lagt ut rosenblad framför mig så jag ska ha det lättare/njutningsfullare på min vandring och nu är han beroende av mig, han mår pyton av det. Baske mig jag tror emellanåt att han tycker att han sviker mig... Så är det givetvis inte men jag tycker det är lättare att spy ut här på bloggen, för har tar jag inte hänsyn till någon annan än mig själv, hahaha. I bland är jag sååååå, jäkla härligt egoistisk och jag tycker att det är helt fantastiskt. Men som sagt var jag tycker att det var en bra läsning, som jag hittade inget förskönande utan rakt på sak, och vi alla människor har ju olika behov. Jag vet inte men jag vågar nästan gissa att när jag är färdig så uppskattar jag om personalen låter mig vara ifred, mig själv vill jag ta hand om på mitt egna sätt som passar mig... http://kidneybonan.wordpress.com/ (Tryck på Niclas, berättelser)

Faeeen...

Efter att jag skrev på förra inlägget så trimmade jag Nikagumman, men sedan så fick jag så nedrans ont, alltså vad fasicken är makens 30 cm långa sår för" bjäfs"näe här talar vi om något så allvarligt som mensvärk!!! Japp "now we talking", tillslut när jag bokstavligen trodde att min kropp skulle slitas itu, av smärtor så sket jag bokstavligen i alla goda föresatser och gick och lade mig. Somnade gnällandes i fosterställning och vaknade kl 13.00 Faeeen, det var ju inte riktigt så dagen skulle bli:))

Japp sista dialysen på "dårhuset"

Då har maken åkt iväg för att få sin dialys, mina damer och herrar sista dialysen på dårhuset, TAMTAM!!! Klockan är bara 07:45 och jag har redan tagit och tvättat av köksluckorna. Igår kväll så tvättade jag Gustaf, och nu på morgonen ska jag trimma Nika, och efter morgonpromenaden så är det hennes tur. Nika är kanonlätt fast hon ska "friseras", men hon har en helt annan päls. Point of no return, idag ska jag fotografera min hmmm, vältränade mage, håll till godo:). Fast jag har en förtröstan jag äter i princip inte mat från storkök, dvs, sjukhus osv, så jag tror att jag kommer att tappa några hg, hahaha.

fredag 20 februari 2009

Jag är hopplös...

Som vanligt har jag skjutit upp allt till sista minuten, allt som ska göras innan operationen. Ja fast hemmet är ganska ok. Jag hade tänkt att laga mat som jag skulle frysa in och det har jag gjort, men inte så mycket som jag hade planerat, jag är hopplös ibland. Jag brukar säga att tvåan befinner sig allt som oftast i "maniana landet" och handen på hjärtat det har den stackarn ärvt:)) Misstänker att varken maken eller jag kommer att vara sååå allerta:)) Nu börjar nedräkningen på något sett. Sista helgen...

Utmaningen:

Jag har vissa maträtter som jag överhuvdtaget inte på några som helst villkor,äter och det är. *Blodpudding *Rotmos *Isterband *Sylta *Lever mat Jag utmanar alla personer som har lust att delge oss andra vad dom inte kan tänka sig att äta:))

VECKANS TANKE:::

Det enda ondska behöver för att frodas och gro, är att Godheten är tyst.

torsdag 19 februari 2009

Det viktigaste i livet....

'Gyllene omslagspapper'Jag fick detta från en vän, som fick två saker att välja mellan. Det sa mig att även jag hade två saker att välja mellan.Jag har valt. Nu är det Din tur att välja. Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5 åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask. Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade,'Den är till dig, Mamma.' Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att det var tomt. Hon sa till sin dotter med harm i rösten.'Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara någonting i paketet?'Hon hade tårar i sina ögon och sa, 'Men, Mamma,det är inte tomt! Jag blåste kyssar i den tills den blev full.'Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska. En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll den gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv.När helst hon kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri. En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna Det finns inget mer värdefullare än detta. Så du har nu två val:1. Sänd detta vidare till dina vänner, eller 2. Radera detta och agera som om detta inte berörde ditt hjärta.Som du ser, jag valde första alternativet.Vänner är som änglar som lyfter upp oss på våra fötter, när våra vingar har problem med att komma ihåg hur man gör när man flyger.Om du får detta tillbaka mer än en gång, så vet detta. Dina vänner tänker också på dig Kopiera gärna detta om du känner dig berörd...

Min mor "Cyberdrottningen"skickade detta mejlet till mig...

ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!!!! Det ultimata Body Piercingen... Män över hela landet uppmanar deras fruar och flickvänner till att få gjort detta 'skönhets' ingrepp. Marknadspriset ligger i den östliga delen av landet på ca: 50.000 kr. Många män menar att det är värt varje krona! J Jaaa, vad säger man när "Cyberdrottningen" modern, alltså skickar sådant till sin älskade dotter:)??

Inget speciellt.

Idag har det inte hänt något speciellt. Maken var på dialys, och jag och vovvsingarna fortsatte till Gustafs uppfödare, valparna har blivit stora nu och det är jätteroligt att se hur dom utvecklas:)Redan nu ser man en personlighet i dom. Nika och Gustaf ska ju bo där när vi ligger inne. Efter att ha varit hos uppfödarna så åkte jag och hämtade maken . Han var inte klar så jag satt jämte medans maskinen "pumpade" rent makens blod. Där ligger min store starke man totalt hjälplös ihopkopplad med en maskin som sköter hans liv... Det är som om någonting går sönder inom mig när jag ser honom så. Jag vill bara gråta, här ligger denna mannen mitt i livet med mycket, mycket, äldre människor och får samma behandling som dom. Ändå någonstans vet jag med mig att vi är previligerade snart är detta över, men det är en erfarenhet som jag gladeligen hade velat hoppa över. När maken ligger ihopkopplad med maskinen så passade jag på att läsa lite "damskvaller", där stod det om en kändis som "erkänner" att hon tar regelbundet botox.... Jaaa, vad säger man om det??Hennes problem och Bill Gates plånbok, och jag hade varit den mest bekymmersfria människan på denna jord:))

onsdag 18 februari 2009

Till Alla Mina Medsystrar...

ETT HETT TIPS: Detta mejlet fick jag idag:)) Jag gick utefter gatan när jag blev tilltalad av en väldigt smutsig skabbig, hemlös kvinna som tiggde om pengar till mat. - Jag öppnade börsen och tog ut hundra kronor och frågade: Om du får dessa pengar, kommer du att använda dom till vin i stället för mat? - Nej, jag har slutat dricka för flera år sedan, svarade kvinnan. Kommer du att använda dom till shopping i stället för mat? Frågade jag. - Nej, jag vill inte använda min tid till shopping. All min tid går till att försöka hålla mig vid liv, svarade kvinnan. Kommer du att använda dom för att gå till en frisör i stället för mat? Frågade jag - Är du inte klok, jag har inte varit hos frissan på 20 år, svarade kvinnan. Ok, sade jag. Du får inte pengarna, jag vill att du istället följer med mig och min man ut på middag i kväll. Den hemlösa kvinnan svarade chockad: - Tror du inte att din man kommer bli arg om jag gör det? Jag vet att jag är smutsig och luktar förmodligen ganska illa. Då svarade jag: Det är helt ok, det är viktigt för honom att se hur en kvinna ser ut när hon slutat med shopping, frisör och vin. Kram till er alla. Glöm inte att sprida meddelande till dina medsystrar!!!

Gustaf till veterinären..

Efter förra inlägg om "läkargrodor" måste jag balansera upp det hela med veterinär. Fast inga grodor här inte. Gustaf fick sin vaccinations spruta (1års) tyvärr så medicinerna mot hans demodex avslutade jag efter två kurer på varandra, men nu har han lite kvar av sin demodex så det var bara att köra en kur till. Suck, stön, pust Det är så trist, han skulle ju vara en "Häradspåsättare" var det ju tänkt. Han har fantastiska linjer han är en otrolig härlig hund med fantastisk mentalitet/exteriör så åker han på sådan skit((:

Jaaa, denna sjukvården..)

Följande inlägg är tagna från patientjournaler. Say no more!!! Journalgrodor Patienten talar ej svenska. Kommer till avdelningen, har medföljande tok. 1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen. 75-årig kvinna med prostatacancer. 93-årig kvinna med yrsel och viss allmän nedgångenhet i hemmet som nu kommer in för upprustning. Aktuellt; ingen buksmärta men kan hålla tillbaks den lösa avföringen med vitt bröd. Annars tycker han att han kissar bra, som en häst enligt egen utsago. Arbets-EKG: Cyklar med hjälp av tolk. Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19. Behöver två levande personers stöd. Besked till doktorn som opererar via fax. Blåsdjur på hjärtat. Dessutom har hon läkarskräck. Hon har emellertid varit hos en av våra sköterskor och dessa bifogas. Det döva ögat var tidigare det bästa örat. Detta var de patienter som blev liggande på mitt skrivbord. Diskuterades på HIA där patienten låg med infektionsläkaren. Druckit ett glas rödvin på kvällen tillsammans med kokta hummern. Efter två dagar var knät bättre och efter tre dagar hade det helt försvunnit. En hel del bekymmer med sina fötter, kan inte sjunga för halsen. Enligt hustrun är han mobil när han ska ta sig till kylskåpet, men annars anger han sig vara rullstolsbunden. Ensamboende, boende i en bostadsgrupp för psykiatriker. Far har också brytningsfel samt två kusiner. Far och mor avled då hon var 12 år gammal. De har ingen kontakt med henne. Femårig flicka med öroninflammation två gånger årligen sedan urminnes tider. Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös. Flickan har problem med sin höft som ligger på ortopedernas bord på Östra Sjukhuset. Får hjälp av något fruntimmer som han känner ibland. Födelsevikt 3 500 kg. För två veckor sedan var det sex procents överbeläggning på sjukhuset, att jämföra med önskvärda 90-95 procent. Fördyrande omkostnader i samband med att hon måste äta olika dyrbara maträtter och även tvättmedel av speciella sorter. Gick ej att stå på förmiddagen p.g.a. att hon inte hade några ben. Gift med en 7 veckor gammal son. Gosse med rör i höger öga. Har rör i båda plastöronen. Går nu med stel rygg och huvudet ner i marken. Haft svårt med att sticka sig själv i penis trots att han är tandläkare. Haft värk i natt i höger öra som nu försvunnit. Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta. Har böjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15-20 ggr/dag. Har helt förlorat erektionsförmåga efter operationen. Enligt egen utsago har hans hustru "blivit galen" efter detta. Har huvudvärk i huvudet. Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken. Känner sig trött och svag efter alla diarréerna, orkar inte äta dessa mera, vill byta sort. Undrar vad det står i min journal?

PS I Love You...

Detta är en bok som jag har hållt i handen, men lämnat tillbaka åtskilldiga gånger:)) Igår "zappade" jag mellan kanalerna och då kom den på film. Ok, tänkte jag, point of no return!! I min utbildning ingår det att vi får arbeta med olika känslor bland annat att arbeta med den egna dödsångesten, och där är jag trygg men... Det man har totalt missat är dödsångesten över att minsta sina barn eller sin äkta hälft, där är jag en loooooser som saknar någon som helst kontroll. Så igår tänkte jag att nä nu jäklar, och började att titta på filmen i hela 15 minuter och ilvrålade, (vilket var väl behövligt i och för sig), men efter 15 minuter så kunde jag inte se mer för ögonen formligen sprutade av tårar och hade svullnat igen till små springor. Så det var bara att konstatera -jag är nog inte såååå, jäkla balanserad som jag inbillar mig:))

tisdag 17 februari 2009

Jag är utmanad, vad kul:)

Den svarta ängeln: En liten utmaning också.... Ok jag ska skriva 8, saker om mig själv. 1-Humoristisk 2-Enveten 3-Vagabond, jag älskar att resa. 4-Energisk 5-Nyfiken 6-Jag är bara, sååååå nedrans otålig! 7-Omtänksam och kärleksfull mot dom jag bryr mig om. 8- Mycket stor integritet människor har svårt att komma inpå mig. Ganska motsägesfullt men jag är en komplicerad människa. Jag skickar vidare till: Minngor: Sara: (du får gärna skriva på min blogg om du vill om du inte har egen) Nika: Kidneybönan: Sedan har jag andra men dom har Svartängeln redan utmanat.

Det oranga kuväret...

Japp så kom det, det oranga kuväret, både till maken och mig. Jag totalt ignorerar dessa kuvärem men maken han öppnar studerar analyserar, tillslut så måste jag ju också kolla, nyfis är man... -Ja det blir ju helt klart andra inkomster , men så har vi ju andra utgifter också. -Jamen det är ju då vi ska ha pengarna för allt skoj vi ska göra.- Men då gör vi om nedervåningen till en liten lägenhet och så gör vi om övervåningen till en liten lägenhet och hyr ut den till studenter. Alltså jag är bara sååååå bra, tänker alltid kreativt, ja detta hinner jag alltså tänka om mig själv och min briljanta ide, hmm tills jag ser att maken ser lycklig ut, då får jag raskt tillägga- alltså det blir manliga studenter, hihihi:), lika bra att stämma i bäcken eller..?Så inte maken får massa knasiga ideer.-Ha det här måste jag blogga om. -Va, är du alldeles från vettet, älskling.

Usch vad jag är negativ...

Var och handlade i en liten affär, mötte en person som jag egentligen inte alls känner men som är en bekantas bekant. Hade överhuvudtaget inte lust att prata jag ville avklara det jag skulle göra och så var det bra. Så jag bara nickade lite diskret och sade hej samtidigt som jag vände mig bort...-Jasså, du är också här. (Men herregud det ser hon väl) -hmm.-Ja det är första dagen jag har varit ute på en vecka jag har legat och varit sjuk i vinterkräksjuka! -Ughhh, säger jag samtidigt som jag tar ett steg bakåt.- Herregud bara du inte smittar mig, säger jag (hon vet inte om att jag ska donera)-Nänä det är ingen fara jag har varit bra i två, tre dagar men sedan så har jag fått struma och sedan...bla.bla.bla, har folk verkligen inget annat att prata om än sina jäkla sjukdomar? Att dom bara orkar att leva för sina sjukdomar! Sedan kom jag på mig själv att jag har nog väldigt kort stubin i dessa dagar, men jag orkar verkligen inte lyssna på folks krämpor. Det finns människor som kämpar bokstavligen för sina liv men dom klagar inte...

Tugga på bomullspinnar,

Japp då var andra bomullspinnen avklarad, jag skrev i ett tidigare inlägg att jag är med i en forskningsgrupp för oss som är donatorer, det den går ut på är att studera hur vårt insulin fungerar efter det att vi kommer att ha en njure. Så idag har jag den stora äran att tugga på en äcklig bomullspinne, tre gånger. Två gånger har jag avklarat och den sista är i kväll. Jag kan säga att det är vråläckligt, BLÄÄÄÄH!

-12 grader, är det mänskligt???Knappast!

I dag är maken på dialys igen. I lördags när han kom hem blev jag riktigt jäkla rädd, ja så rädd att jag rusade ut på uppfarten när han kom, som han såg ut!!!! 5 liter vätska har dom tappat honom på förra veckan, jag undrar om det är lika illa denna v. Idag är det riiiktigt jäkla svinkallt, -12 grader, och det är en rå kyla ingen fjällkyla här inte. Jag ska ta det lugnt idag jag satte på mig stegräknaren igår och gjorde hela 15337 steg, men jag får verkligen lida idag... Jag är ju så medveten om det men ändå så gör jag detta.. Samtidigt är jag medveten om att jag gör det lite i förebyggande syfte (om ni förstår) jag kommer inte att kunna röra mig speciellt mycket på en v. Jag har ett mål och det är att vara uppe innan maken,hihihi.(nänänä, jag är inte alls tävlingsinriktad närå:)) Nästa v exakt om 15 minuter så kommer en taxi och hämta mig och då åker jag in. Spännande:)) Nä nu ska jag försöka att vara kreativ.

måndag 16 februari 2009

Ett gapskratt innan dagen börjar...

Förstmåste jag skriva följande sak så ingen får för sig att ringa polis /soc/ osv... Maken är den mest snällaste personen jag vet , han har överhuvudtaget absolut ingen som helst våldsbelägenhet!!! Jag själv som jag har skrivit i tidigare inlägg gjorde mitt examensarbete om just kvinnor som har levt /lever i destruktiva förhållanden. I morse när vi intog vårt morgon kaffe i sängen som är brukligt så utspelade sig följande dialog: -Åhh, älskling, tänk om ca 3 veckor blir jag 45 år, det är helt otroligt.- Jaa, det är en beaktningsvärd ålder helt klart, men det ännu mera beaktningsvärda är att du har överlevt.-Vad menar du????-Ja du, att ingen har slagit ihjäl dig:)) Jag hade precis tagit en klunk kaffe som jag satte i fel strupe pga av gapskratt:))Visst är han prins charmör maken min??? Ha en härlig dag:))

söndag 15 februari 2009

Min meditationshörna...

Japp, människor samlar på mycket "prydnadsaker", men i våran familj har vi som tradition att samla, koraller, snäckor, stenar och en lite flytboj. Fågeln till vä på bilden fick vi förra julen när vi var på Mauritiuz, det är en nationalfågel där, paret till hög är inköpt i Syd Afrika. Stenarna, snäckorna samt koraller kommer från följande hav: Atlanten Medel havet Arabiska havet Indiska Oceanen Adriatiska havet För mig är denna hörnan en symbol för världen i miniatyr. Påminnelse om hur priviligerade vi är trots allt. En påminnelse om att livet väntar på oss, livet lockar på oss, livet vill att vi ska komma tillbaka till det.

Här sitter jag...

Denna bilden är tagen från sängen, det är precis mittemot skrivbordet på andra sidan rummet.
:))Här sitter jag när jag skriver alla mina inlägg eller när jag kommunicerar med er:)

Idag har jag varit seeeeg..

Vaknade tidigt intog mina vanliga koppar kaffe, och fick för mig att jag skulle träna, (jag ska ju visa min mage Före/efter donationen, och då vill jag ju givetvis visa tvättbrädan:))Hmm, drog iväg körde mitt pass kom hem har städat fixat och donat och snart ska jag ta en långpromenad med vovvsingarna. Jag är jätte seg på något sätt, alltså det låter som om jag gör mycket men jag ska tjafsa med mig själv innan, hmm tror bestämt att ni har hört den förut:) Maken är en skugga av sitt forna jag, denna veckan har han tappats på 5liter vatten!!! Givetvis så är han märkt, huvudvärken vill liksom aldrig riktigt släppa numera, antingen är han helt utslagen eller precis så att han klarar sig med näsan över vattenytan. Men vi går in i sista veckan innan donationen.!!!! Till er alla ha en skön söndag

Vad händer?????HJÄÄÄÄLP

Kan någon hjälpa mig???hela min blogg bara försvann, har absolut ingen aning om vad det kan vara...Själva sidmenyn finns kvar men innehållet är totalt borta??? Så tryckte jag på att den ska publiceras för jag tänkte att någon kanske har råkad ut för det och VIPS så var allt tillbaka!!!

lördag 14 februari 2009

Det här med köket...förspilld kvinno/Monika kraft.

Jag skulle överaska maken, när han kommer hem från dialysen köpte den här fina formen. Formen är gjort i silikon, resultatet har ni jämte... Så är det när jag hamnar vid spisen...
I min ursprungsfamilj är vi tre syskon (vad vi vet) den ena av dom har alltid varit ja ni vet sådär "snuskigt" redig, duktig husmor osv:)) Jag har begåvats till mina föräldras stora sorg med en ohygglig självständighet, och jag har inte alltid varit redig, hahaha! Hade syster "redig gjort detta så hade det blivit ett mästerverk, nu har syster "yrväder/tornado" gjort detta men syster yrväder/tornado har begåvats med en kreativ hjärna så hon finner lösningar i det mesta. Lösningen detta fallet kommer att vara i form av någon glasyr, för det kan jag ju ändå inte misslyckas med... Hmm tror jag:))
Vi vill önska alla er en härlig ALLA HJÄRTANS DAG:)) Här är självaste MR Vallentin, himself, nämligen GUSTAF, den stora charmören:)
Hmm jag misstänker att jag kommer att få en "protest" för att Nika är med på en bild och Gustaf på två, av min nya "svägerska" Sara:))
Men idag gick detbara inte att fotografera Nika, antingen fick jag med svansen/halva kroppen osv, ja du vet ju själv hur det är med en dvärgschnauzer:))

TILL ER ALLA...

Jag önskar er alla en HÄRLIG alla hjärtans dag:))
Kram

fredag 13 februari 2009

Jaaaa, dessa vänner,hahaha

Detta mejlet fick jag av en god vän, visst är det härligt med vänner:))) Hej mina vänner! Jag har 3 mobiler: 2 st använda men i bra skick. Den andra är oanvänd. Om ni är intresserade kan ni få dom jättebilligt.I slutet av mailen finns foton, om ni undrar något så kan ni alltid ringa mej..En Ericsson med spel. Om ni inte vill ha nån utav dom så gör det ingenting, vi kommer att vara lika goda vänner som vanligt. Slutligen vill jag vara tacksam för att ni tog er tid. Jag tar gärna cash, för jag behöver verkligen pengar just nu så här efter jul! 1. Nokia. Som ny, med kamera: "2. Nokia. Lite äldre model, men har kamera och som vibrerar
3. En Ericsson med spel.
Om du skrattar just nu så är jag nöjd! God fortsättning mina vänner!!

VECKANS TANKE

FÖR ATT NÅ TILL TRÄD TOPPARNA, MÅSTE DU SIKTA IN DIG PÅ ATT NÅ TILL STJÄRNORNA.

torsdag 12 februari 2009

Restaurang besök i kväll.

Efter dagens lopp var jag ganska trött, hihihi! Men jag rodde det i hamn så jag klagar inte. Maken kom hem och tvåan åkte iväg så då beslöt maken och jag oss för att dinera ute:) Trevligt, det var ett tag sedan. När vi sitter där i godans ro så händer det som aldrig har hänt mig tidigare, en gammal klient kliver in:((( Neeeeej, i vanliga fall så är det faktiskt min skyldighet att resa mig och gå men jag satt och hade beställt maten, och hade ingen lust att avbryta middagen, ok tänkte jag titta bort och ignorera, hmm lättare sagt än gjort, dom blev hänvisade till bordet bakom vårt,uughhhhh! Maken är en bit längre än jag så jag helt solo sjönk ihop lite, men jaaaa, det var ju inte så komfortabelt. Det är sådana tillfällen jag önskar att jag bodde i Tokyo:)) (Om det är någon som undrar varför jag inte bara hälsade så är det såhär, jag har ett heligt kontrakt med alla mina klienter och jag säger till dom-skulle vi ses utanför terapeut rummet så hälsar jag aldrig fören ni har hälsat först) En klient är en oerhörd helig människa för mig och dom måste få känna sig trygga av sekretessen!!! Men kvällen var väldig trevlig trots allt:))

Ojojoj..

Jo efter att sjukresan var fixad så trodde jag att allting var frid och fröjd:) En timme efter att jag hade pratat med ssk som ordnade sjukresan till mig så ringer hon igen... Jo det var det testet du gjorde i tisdags, det var inte tillräckligt med blod så labbet vill ha ytterligare två rör till! Herregud hjärtat åkte upp i halsen och började att pumpa typ, 200 slag i minuten! -Nu känner jag mig stressad vad är det som har hänt? -Inget mer än att det fattas lite blod från dig, så jag skickar dig prover och på måndag så kan du ta dom och skicka iväg dom. -Du är du på plats, jag kommer inom en timme. Åkte in till Göteborg och halvägs dit kom jag på att tvåan skulle vara kl 13.00 på ett ställe som jag hade lovat att jag skulle köra honom till. ( Mobilen hade jag inte med mig för jag har lyckats med konststycket att låsa skiten så puk koden ska komma idag så jag får upp den.) Herregud gasen i botten mot Sahlgrenska, nedrans slöa bil, nästa bil får bli typ porsche eller liknande:)) Kom till SS, körde in så när som på två tjutande hjul, och till min stora glädje hittade jag en 30 minuters parkering, direkt utanför huvudantren:) (ibland har man världens tur:)) Rusade ut från bilen in genom huvudantren, direkt till njurmottagningen, vips så tog dom proverna, direkt ner till bilen, ilfart mot hemmet gasen i botten så det gnistrade av eldslågor ur förgasaren körde in på uppfarten på åter tjutande däck, rusade in och ropade på tvåan, som befinner sig för det mesta i "maniana" landet, satte oss i bilen, körde som ett jehu och var framme 1minut före avsatt tid!!! PUST:)

TRAUMA...

Jag höll på att få ett trauma. Alltså jag avskyr att åka kollektiv trafik till den milda grad att låt oss säga senaste 20 åren har jag åkt en gång och det var flera år sedan och vid närmare eftertanke jag har inte hämtat mig ännu efter det. Alltså ringde jag och skulle beställa sjukresan inför donationen, näe det gick ju inte, det ska göras av avd!!! (Faaaanken , nedrans ) -Jamen jag och skk på transplantations avd ringde för 1 vecka sedan då sade ni likadant och sedan när hon ringde så sade ni attdet var ok, att jag skulle ringa och beställa!!!! -Jamen så har står det i våra regler.-Uppriktigt sagt så tror att jag det regelverket ni har är sååå otydligt att inte ens ni själva klara av det. -Om du väntar så ska jag koppla dig till våran chef. Fick tala med chefen, och näääe det gick bara inte (misstänker att det är liiiite pristige) ok då ringer jag avd så får dom beställa. Ringde avd och fick tala med en ny ssk. -Alltså varför jag skulle åka sjukresa i taxi kunde hon inte förstå. Det finns ju kollektiva medel. -Alltså nu är det så att om jag inte åker kollektivt i vanliga fall kan du då förklara för mig varför i hela friden ska jag göra det nu??? Nä om inte det går att ordna så tar jag EGEN bil ner och kör hem och det tar jag på mitt egna ansvar. Nu var jag förbannad på riktigt, varken maken eller jag har krävt någon ersättning som vi kan få för alla utlägg, jag kan exempelvis få för alla resor till och från olika provtagningar, p-pengar osv men vi har aldrig tagit betalt för det, men nu när jag skulle behöva hjälp så skulle det vara sååååå jäkla svårt. Men ssk lovade att hon skulle ringa sjukrese transporten och kolla. Efter en stund så ringde hon och sade att det var ordnat. Dom hämtar mig 08:40. Det tackar vi för. Oavsett så hade jag ALDRIG i livet satt mig på kollektiv trafiken. Absolut inte en sådan viktig dag, dessutom så är just denna sträckan rikskänd just för sina förseningar. Tränga med människor som både hostar och nyser mig i ansiktet dagen innan en donation är heller inget allternativt. Det hade varit fint att bli inlagt och hemskickad på grund av att jag har dragit på mig en fin bakterie!!! Åter igen uppskjuten donation. Inte en chans, då hade jag fått betala dom 1000 kr det tar härifrån till Sahlgrenska. Jag bara säger FAAAAAN att det inte bara kan flyta på... Jag bidrar till att minska donations kön. Min make som sliper köa för att å ett nytt organ och därmed får en annan väntande människa snabbare sitt. Då kan man väl ändå begära att jag ska kunna få en enda resa till sjukhuset betalt utan en massa tjafs eller...?

Mina tankar...

Igår började dagen inte speciellt bra, jag var bara "off". Eftersom jag är övertygad om att "parapsykologi, energier,tankeöverföring" högre väsen jaa, you named it det existerar så blev jag så glad när telefonen gick varm här igår med pepptalk:)) Det var det jag behövde. Maken har åkt iväg till dårhuset, tänk nästa lördag är det sista gången där:)))JIPPIE. Det börjar närma sig. Under ett av samtalen jag hade igår så lät det,-jippie, om en och en halv vecka så sprättar dom upp oss, det ska bli sååå jäkla skönt?!! Hallå, hur lät det?!! nu ska jag ringa till dårhuset och beställa sjukresa till min färd. Jag undrar i mitt stilla sinne, vad dom lyckas att tabba sig med... Men jag återkommer i såfall, what else:))

onsdag 11 februari 2009

Bästisen ringde....

Jag har en bästis, vi har känt varandra i ca 20 år. Denna kvinnan är underbar jag tror att vi vet det mesta som går att veta om varandra. I mycket är vi lika som bär i andra saker är vi olika, men vi kompletterar varandra. Nu ringde hon och var fullständigt rappagalen pga av att jag inte hade hört av mig. Hmm, jag är helt kass på det just nu, ändå vet jag att med henne så behöver jag aldrig förställa mig men ändå jag tycker själv att jag är mindre kul sällskap i dessa dagar! Men när hon frågade hur är det,då var det som om någonting bara brast inom mig. Ut kom hela min frustation, ilska, sorg, You named it! Och goa goa kompisen sa-men det är väl självklart att du måste få känna så, varför skulle du inte göra det?Med tanke på allt som ni går igenom är det ju inte konstigt, herregud Monika, varför ska du vara såååå jäkla redig jämt? Varför ringer du inte eller bara kommer över? Själva låg vi förra v i fluensan och jag kan säga dig att sådana diskutioner som har utspelade sig här hemma under vecka har inte varit roliga. Sedan berättade hon episoder som hade utspelat sig mellan henne och hennes make. Vi pratade skrattade jämförde, ja såsom kvinnor kan göra. Åh vips mådde jag bättre! tyvärr så kan vi inte träffas eftersom dom är inte riktigt friska ännu, men jag längtar efter henne. Jag är priviligerad som har en sådan vän.

Stackars maken eller..?

Igår efter dialysen kommer maken hem och slänger fram receptet om jag kunde hämta medicinerna , han hinner inte. Det såg jag ju, inte tu om saken, han var bara såååå stressad sedan drog han iväg som ett jehu för han hade ett möte inplanerat, (smart, den där mannen, men tanke på hur han brukar att må efter dialysen!) Sedan kom maken hem i vanlig tid, men ur blek trött osv..! Han åt och sedan blev det favorit ställning, dvs vertikal läge i soffan "zappandes" mellan kanalerna! JÄTTEKUL! Jo det visade sig att han hade sprängande huvudvärk, ok fram med panodilen, efter en stund så släppte huvudvärken, men maken had fortfarande vertikalt läge, Suck stön pust. Tillslut gick jag och la mig. Eftersom vi har ers majestät konungen, Gustaf sovandes i sängen så när maken kom upp med honom så väckte dom mig, givetvis, grrrrrr! Gustaf genom att puffa upp kudden , jo det är säker, eftersom han är en finsmakande mops så ska han ligga på kudden och då ligger han på rygg med alla fyra tassar i luften och så ligger han nästan hela natten:))Han är urhäftig alltså!Maken pladdrade på och tillslut var jag som sagt klarvaken. -Jag tänder lampan för jag har tänkt att läsa.- NEj nu får du lägga av, här ligger jag och sover och så kommer ni och väcker mig och kronan på verket är att du ska tändda 1000w i ansiktet på mig. Maken ligger en stund tyst och jag håller på att somna om då börjar han att vrida på sig tillslut frågar jag. -Har du ont? Näe inte så farligt men jag kan inte sova. -DÅ ÄR DET KANSKE PÅ TIDEN ATT DU GÖR NÅGON LIIIITEN FYSISKT ANSTRÄNGNING SÅ DU TRÖTTAR UT DIG! Då hade jag fått nog, är det inte det ena så är det det andra, antinegn har han ont eller så är han trött, efter en stund kliver han upp och i morse sov han i soffan. Det skulle visa sig att han hade fått sju helsickes huvudvärk så det var tabletter, tre gånger i natt!!! Gissa vem som känner sig som en stor jäkla skit? Just det jag! Men jag är också rejält förbannad på honom, han vet ju att han inte tål dialysen speciellt bra, varför i hela världen bokar han ett möte den dagen??? Tror ni han är hemma nu??Haha, nix för nu i morse, mådde han ju bara såååååå bra, det var väl inget fel på honom!(nä tacka sjutton för det så pumpad som han är med smärtlindrande medikamente). Så i kväll när han kommer hem har jag en make som år GRÅ i ansiktet av överansträngning han äter lägger sig i soffan och lagt make ligger!FAAAAAAAn säger jag bara! Jag står snart inte ut! Ps märks det att jag har pms?:))

tisdag 10 februari 2009

Dårhuset i ett nötskal...

Alltså maken har 1,5 vecka kvar av sin tid på "dårhuset" nästa lördag är det förhoppningsvist sista dialysdagen där:))) Idag körde dom verkligen skarp, dietisten var där, läkaren satte in nya mediciner och ändrade inställningar på makens nuvarande, kronan på verket var ändå när kuratorn kom och frågade om maken behövde prata, hihihi -öhhh, näe, men jag lovar att ringa om jag behöver det. Vad farao, är det spel för galleriet, eller??? Det skulle dom har gjort tidigar och inte i slut tampen!!! Pricken över iet var ju ändå när maken kom hem och jag berättade att vi hade en ny familje medlem, åhhhh, makens glädje visste inga gränser:)) Så nu goe Sara, "point of no return" familje middag helt klart men först får ju du ta hand om sjuklingarna:) Det hade du inte tänkt på...,hihihi Är det någon mer som vill vara min släkt:)??

I dag har jag adopterat en ny svägerska...

Japp så är det, jag är en kreativ kvinna och mitt motta är att allt går och ändra på..:)Eftersom befintliga svägerskor inte håller måtten så löste jag problemet idag:) Jag adopterade mig en ny svägerska och vips så var dom problemen ur världen!!! Tänk att folk har sååådana problem när allt går att lösa hur lätt som helst!!!!

Idag har jag varit med maken på "dårhuset"...

Idag har jag varit uppe sedan midnatt känns det som, Nä inte riktigt men tidigt fick vi stiga upp för att ta oss till "dårhuset" vi gjorde en sista korstest som man gör innan donationen. Maken den glidaren kommer ju undan dom drar proverna från hans cvk, men jag som är sååå nedrans svåstucken... Kom till njurmotagningen där dom skulle ta mina prover och till min stora glädje så var det makens ansvariga ssk, Kate som skulle ta mina prover. Hon är bara så BRA denna kvinnan, inget hummande rak på sak saklig , ja kort och gott tack vare henne och några till så överlever patienter. Hon och jag har fått många goda skratt ihop. Trots mina snart be aktningsvärda 45 år så har jag tyvärr inte lärt mig att skratta tyst utan jag har något av ett gapskratt när jag skrattar och det fick jag även denna morgon, kollegerna till Kate trodde att vi hade en fest inne på behandlingsrummet eftersom, hon hördes lika tydligt, och anledningen till detta är följande: Jag ska försöka att beskriva min älskade make. Jo, först är han lång 186 smal 78 kg(ja livet är för jäkla orättvist, med mina 164, och välsvarvade 68 kg). Blond blå ögon och ett ansikte som påminner om "Klintan", dvs stone face, han visar inte mycket nyanser i det. Nu kommer poängen, han är definitivt ingen småpratare, maken utstrålar dessutom en oerhörd integritet så folk är lite avvaktande mot honom. Men han är den snällaste som finns och han är en klippa i livet. Men hans utsrålining håller människor på av stånd. Jag är tvärt om, jag tror banne mig att skulle jag hamna på en öde ö, så skulle jag ta mig sjutton pladdra med en cocospalm. Detta är det yttre men vi är egentligen oerhört lika han och jag. Nåväl Kate berättade, just om maken totala ovilja att vara där och därmed hans svårigheter att samarbeta med den övriga personalen. Kate har lärt sig att ta honom så med henne går det bra men dom andra,hihhi dom har det inte lätt. Kate berättade om episoder som dom har varit med om och jag tjöt av skratt för jag kunde livligt se mig min älskade vän framför mig. Dessutom så kan dom inte "köra" psykologiska samtal metoder med honom, herregud han är ju gift med en terapeut, och är det något han absolut inte tål så är det oärlighet/manipulation, då är det bättre om personalen skulle säga rent ut till honom typ, nu får du hjälpa till här, för det hade han tagit, men manipulation på maken nääe det går inte. Hon berättade att det var en skötesrka som hade försökt att samtala med maken en morgon när det hade snöat-Åh vad härligt, nu har det kommit lite snö. -Nä det är skit. -Jamen tänk på alla barnen som blir så glada, nu när sport lovet börjar. _åh , kan du tala om för mig varför i hela världen jag ska tänka på alla barnen??? Den stackarn hummade något och gick. Vad hon missade var ju att maken skämtade med henne men hon uppfattade det inte så eftersom hon kunde inte läsa av honom... Det sista Kate sade till mig innan vi skildes åt var-dem flesta patienter brukar ringa hit och berätta hur det har gått, men det räknar jag inte med att maken gör så nu lägger jag ansvaret på dig:)) Jaaa, dom har det nog inte så lätt med maken.

måndag 9 februari 2009

Kvalitetsdag...

I dag har jag och tvåan haft en kvalitets dag. Vi var i Göteborg och han fick gå till två speciella affärer där dom har hans specialintressen, nämligen tecknat. Han inhandlade lite prylar och sedan fikade vi och jag bara njöööt, det är så fridfullt och mysigt att få vara med denna mysiga unge mannen.

Det ska börjas att forska i oss donatorer...

När man har njursvikt är det vanligt att man får problem med kroppens, insulin. Nu är läkarna nyfikna hur det blir med donatorerna och man som donator får samma tendens eller inte. Jag har bestämt mig att kan jag främja forskningen i dessa "piss"sjukdomar som njurarna kan ställa till med så ska jag göra det. Så i morse när det ringde en forskare och frågade om jag ville vara med på denna studien som ska startas så sade jag självklart ja! Det är två studier som körs pararellt, den ena är att dom tar olika prover och den andra är att dom pumpar i dig insulin som dom sedan följer under en tid. Först så ville jag vara med på den större studien, men när jag fick reda på att dom ska pumpa i mig en massa insulin innan operationen sade jag-aldrig i livet! Jag vågar inte riskera någonting innan donationen. Sedan berättade vederbörande för mig att dom proverna ska tas på det sjukhuset jag är utredd på eftersom efter donatonen ska jag tillbaka dit.-Nä det blir inte så, för så fort donationen är över ska jag skriva ut mig och ta ett annat sjukhus. Dom har tabbat sig såpass mycket på maken att mig får dom verkligen inte undersöka. Dom är inte kompetenta, det finns undantag, men dom är få. Det bestämdes att ansvarig sköterska för projektet skulle ringa mig. Hon ringde och sade jag hörde att du inte vill tillhöra det sjukhuset. Det stämmer bra, dom kommer inte i närheten av dessa klåpare. Nä ibland fungerar det inte och då är det bra att byta,hmm så nu ar jag varit diplomatisk, säger hon! Men om du vill så kan du gå här. KALAS, det är ju det jag vill! Jag ska försöka att få hela eftervården där.

En gåva jag fick av in make.

Min make är kanske inte så romantisk som skulle önska mig, men när han väl gör något så är det stort! Denna låten kom maken hem till mig med när vi hade varit tilsammans ett kort tag.-Jag är helt värdelös på att förklara, vad jag känner men denna låten är tillägnad dig. Den får du av mig. Den kan beskriva det jag känner för dig. DET VAR STORT!!! http//www.youtube.com/watch?v=4RwHnbVIfPQ Nästa klipp vill jag ge till alla människor som behöver det lilla extra. http://www.youtube.com/watch?v=-Hs9ck1aal8

söndag 8 februari 2009

Lite kul...

Kolla in detta klippet, hmm jag tror jag ska bege mig till tandläkaren genast!:)) http://video.feber.se/art/150194/7-aring-hog-som-ett-hus

Jag har utsett nya HJÄLTAR...

Japp, dagens hjältar är inga hunkar med muskler som man kan spela på,varken naturligt eller via silikon,hihi! dagen hjältar är helt vanliga människor som går i dialys!!! Herregud vad dessa kroppar får utstå. Din kropp blir "förgiftad"för varje tugga mat du tar, sedan när du är som värst och går på knäna, då får du blod dialys, din kropp renas du fryser får ont i huvudet osv för att sedan ska förgiftningsprocessen startas igen!!! Herregud jag tänker på alla dessa människor som får ha det så här år ut och år in: Att dom orkar! Jag skulle vilja ge dessa fantastiska människor en BRAGDMEDALJ. Jag är frisk jag lever jämte och min älskade make har åldrats tro mig. Jag tänkte på det att jag har varit bortskämd med honom, men operationen och dialysen har gjort att han har åldrats, min älskade vän.(sedan emellan åt är han ta mig sjutton urjäklig) men ibland är det som att min gamle härlige livspartner skymtar fram:))Då får jag passa på att ta vara på dom stunderna. Då hr vi inte haft det speciellt länge, fast vi tycker ju givetvis att det är en heeeel evighet.

Något är på tok fel...

Jag vaknade i morse, och upptäckte att någon hade målat världen vit, neeej det skulle ju vara vååår, jag har ju börjat få vårkänslor! Något är på tok fel tycker jag...

lördag 7 februari 2009

Forts Syd Afrika

Bild nr1
Den "kokande kitteln" Detta natur fenomenet finn bara på Taffelberget och något till ställa i världen. Har man sett det en gång så glömmer man det aldrig. Titta på himmelen inte ett enda moln på himlen, men precis över Taffelberget så kommer det som en stor kokande kittel som det svämmar över i en enorm fart (som när mjölk kokar över i en kastrull) det bara forsar och forsar och halvägs ner till marken så bara puts väck det försvinner!!! Det var ett skådesspel utan dess like!!!
Bild nr2
Vi står på Taffelberget, till vänster ser man "Lions Head" dit vandrade vi till fots en dag. Mitten på bilde ute i havet har vi den historiska ön nämligen "Robben Island" där Nelson Mandela var fängslad på. Vi var där det ligger inte långt från fastlandet men vilka otroliga strömmar det fanns. Nu åker man dit som turist och guiderna som ärbetar där är f.d fångar. Den guiden som var där den dagen vi var där var en stor del i ANC.

Trauma!!!

Jag är verkligen ingen biomänniska, däremot älskar jag att hyra filmer, gosa in mig i soffan i en härlig stor morgonrock gärna med ett glas rött vin, mums. (Inte ens det dricker jag just nu pga, donationen, stackars mig, suck stöööön pust) Men det finns EN film jag har väntat otåligt på ända sedan den började att filmatiserats och det är Stieg Larsens, "Män som hatar kvinnor" och när är det premiär på den tro???Jo den 27/2!!!Snacka om maximal otur! JÄKLAR!!! Den filmen och dom andra två har jag verkligen sett fram emot. Jag tror knappast att jag är så kurant, två dagar efter stundande donation att jag kan stappla mig till biografen:))

En hektisk lördag...

Ojojoj, vilken dag, redan igår kände jag av min gamla skada men,thats life. I morse steg jag upp med maken, när han åkte iväg till dialysen, så tog jag hundarna på en rejäl runda, kom hem tog tag i tvätten,efter det så väckte jag tvåan, och medans han intog sin frukost i godan ro så gjorde jag mig iordning. Vi bor ca 800m från stadens centrum så vi beslöt oss för att gå in till stan eftersom hitta en p-plats på en lördag tar längre tid än att det tar oss att gå in. Jag stannade på coffe house medans tvåan stack iväg på små ärenden som han hade. Sedan anslöt tvåan sig och vi var och köpte skor till honom, sedan traskade jag förbi en klädaffär som hade total utförsäljning och jag var ju bara sååååååå, tvungen att gå in och givetvis hittade jag... Efter att ha stått i en gigantisk megakö, som jag tror enbart kvinnor gör, så traskade jag hem och det var då det bara sa pang i kroppen på mig! Inte bra, inte bra. Tog mig hem, men det var verkligen med nöd och neppe. Sedan var jag bara tvungen att lägga mig och försöka sova bort värken... Nu ska jag ta det lugnt resten av dagen.

Det här med skype..

Vi installerade skype här hemma, och maken har på sitt arbete. Det kändes bra speciellt nu innan jul när det var stökigt med makens hälsa. Jag har fått två samtal från Polen????Från folk jag inte känner, som jag inte besvarade,det var två kvinnor, men maken vet jag har fått också från kvinnor med anspelning på sex, typ sexie girls osv, hmmm verkligen upphetsande finns det verkligen någon med alla pommefrites på tallriken som besvarar sådant samtal???Knappast! Maken berättar ju det och jag vet första gången han sade att han hade fått en invit så svarade jag- Skicka ett kort på mig, så dom vet vem dom ska passa sig för!-Är du galen? Du tror väl ändå inte att jag svarar? jag blockerar direkt! Igår fick jag ett igen och jag blockerade med en gång och i morse innan maken åkte iväg för att få dialysen så berättade jag det för honom varav han säger.- jag har tagit bort skypen, jag tröttnade på all skit som "poppade"fram. -Undra vad dom vill? -Uppriktigt sagt är jag inte intresserad av vad dom vill. Så nu är det vanlig hederlig telefoni som gäller när maken är på jobbet:))

fredag 6 februari 2009

Jag är stolt rörd och glad:))

Jag blev så överaskad och rörd, min blogg har blivit nominerad av Goe goe Nika:))Tack snälla du,Kraaaaam på dig goding:) Tryck på länken nedanför: UNDER SOLEN I OHIO: My blogg is...... fantabulous

Forts Syd Afrika

Översta bilden:
Min favorit blomma, jag vet inte vad det är förnågot men den växer helt vilt, och är förödande vacker som så mycket annat i det fantastiska landet.
Bild nr 2:
Min dröm har gått i upfyllese, vi red på en fantastisk strand med obeskrivlig natur, hmm jag måste erkänna att efter den ritten så VÄGRAR, maken och sonen att någons sitta på en hästrygg igen:)) Ibland är dom bara såååååå, känsliga...

Åhh, party party...

Jag är nog ding i bollen, ja men dom ska sprätta upp mig och jag känner en euforisk glädje. Jaaa, jag gör verkligen det. Idag kom brev från Sahlgrenska med instruktioner inför den stora ja, högtydliga stunden. , jag älskar min kropp så jag är INTE stympningsbenägen på något sätt. Min kropp har gett liv till dom mest fantastiska människor jag kan tänka mig två unika pojkar. Mina älskade barn som har gett mig ett och annat grått silverblänk i håret, men vilka människor dom är:)) Nu ska min härliga kropp ge ett liv till mannen jag älskar, är det så konstigt att jag är stolt över mig själv!!!

Om min längtan...

L`Agulhas Syd Afrika
Översta bilden är tagen på Indiska oceanen
Nedersta bilden är tagen vid Atlanten
Det är 500 m bara mellan bilderna och lägg märke till haven:)
Aldrig förut eller senare har jag varit någonstans där jag har blivit så betagen av ett land som just Syd Afrika, vi var där förra vintern och jag har en sådan längtan tillbaka dit att det värker inom mig. När läget har stabiliserats sig för maken så att vi åter kan resa utanför eu, så har vi sagt att då ska vi åter dit igen. Som en hyllning till livet...

VECKANS TANKE...

FÖRESTÄLL DIG EN RINGLANDE Å, VID DENNA ÅN FINNS TVÅ STRÄNDER PÅ ENA STRANDEN BOR DU OCH PÅ DEN ANDRA STRANDEN HAR DU AFFÄRER MED DIVERSE FÖRNÖDENHETER SOM DU PADDLAR TILL NÄR DU SKA INHANDLA/BEHÖVER DOM. ÅN SYMBOLISERAR LIVET. STRÄNDERNA SYMBOLISERAR SORG/GLÄDJE. SE TILL ATT DU HÅLLER DIG VÄL BALANSERAD MELLAN STRÄNDERNA OCH INTE BLIR STRANDSATT NÅGONSTANS

torsdag 5 februari 2009

Det här var inte bra...

Maken kom hem idag efter dialysen och tyckte att det kändes ganska ok. Ansvarige läkare hade varit hos maken och sa att snart är det dags att kontakta Sahlgrenska sjukhuset för ev donation. Då berättade maken att vi redan hade en tid...Jaha sade läkaren lite snopet. Återigen hade han blivit förbisprungen... Maken åkte iväg till jobbet och för en stund sedan fick jag ett telefonsamtal från dialysavdelningen, makens KALIUM värden var alarmerande höga över 6!!!(kan orsaka bland annat hjärtstillestånd) Men det var innan dialysen så efter dialysen när han var renad så hade dom fått ner den till en 1/3. Vi började att prata om vad det kunde vara som gjorde att makens kalium åkte upp. Det vi kom på var juicen, som han dricker! Så vi ska testa att ta bort den. Sedan berättade sköterskan att maken hade blivit erbjuden kostdryck men han vägrade!!! Jag började att gapskratta när hon berättade att dom hade erbjudit honom det, goood luck!Det har han inte sagt till mig antagligen för han visste vad hans älskade hustru skulle säga...Sedan berättade jag för henne att nu är det skarpt läge vi har fått tid för donation och att dom får följa detta noga så att inte det faller på det höga kaliumvärdet, och det ska följas upp nu redan på lördag. Nåväl jag fick ringa omedelbart till maken så att han inte satt i ett hörn lallandes och sörplandes på någon form av juice. Vilket han inte gjorde tack och lov. Så berättade jag vad dom hade sagt och att hur viktigt det var nu med att få bukt på kaliumet... Seadan flög självaste faaaan igenom mig:) Jo, fortsatte jag och så sade dom att det här med rökning, det kan bidraga med det höga kaliumet. Maken som inte har berättat att han röker,(hmm undra just varför) utbrister-Vad har du sagt förnågot nu?Njjae, jag frågade om rökningen har något som helst med det att göra, och då sade dom att det bästa vore att sluta självklart helt och hållet!! Maken tystnade helt, min älskade vän. Jamen, kom inte med några moralpredikningar om att jag ljög, för det gör jag aldrig, men låt oss säga att jag töjde och överdrev, alltså skulle du fråga vem som helst om man ska dra ner på rökningen så vet ALLA i dags läge vad svaret är, så jag lade fram det...Thats it! Inget att tjafsa om:)Han berättade ju inte att han nekade näringsdrinken.. Så jag kallar det chack matt, hihihi.

ÄNTLIGEN...

Äntligen, så kom det efterlängtade samtalet, vecka 9, då är det dags för donationen. Maken kommer att läggas in på måndag för han måste få sin SISTA dialys på tisdagen. Jag kommer att ha häcken full köra maken, sedan ska vovvsingarna lämnas, hemmet ska städas (varken maken eller jag kommer ju att vara speciellt frächa efter operationerna).Sedan på tisdagen så ska jag skicka tvåan till skolan, åh vad jag kommer att längta efter denna lilla speciella mannen... Sedan drar jag själv iväg för kl 10,00 ska jag skrivas in. Maken är då på dialys och jag ska ta ett sista ekg, samtala med kirurgen osv. Jag har valt så kallad "ÖPPEN KIRURGI", dvs vanligt snitt... Men det har jag ju skrivit om innan att jag skulle göra. ÅHHH, äntligen börjar jag se en ljusning i tunneln:) Fast maken är jag lite orolig för, han är lite bekymrad för denna operationen, mer än han var för den första, för mig är det tvärt om den första den var rent ut för jäklig, ovissheten oro,osv men den här tycker jag att det inte finns någon direkt anledning att oroa oss för förutsättningarna är dom BÄSTA:))GO FOR IT!!!

onsdag 4 februari 2009

Ett efterlängtat samtal..:)

Jag hade varit ute en kort sväng och som vanligt hade jag inte mobilen med mig. När jag kom in så ringde det i min mobil och det var en väninna som undrade om vi skulle luncha ihop. Jättegärna, hon är bara så härlig.:)) Hon är sambo och vi började att diskutera bröllop, och jag tycker ju absoluuuuut att nu får dom skrida till verket, herregud hålla på att ditta hit och datta hit,hm det liknar ju inget, och tänk lite på MIG, alltså jag vill ju sååååå, gärna gå på bröllop, jag tycker det är så mysigt. Hmm jag hoppas att vi får en inbjudan snaaaaaart:) Hursom helst så på vägen hem efter långlunchen så råkade jag se att jag hade ett antal missade samtal, hmm(jag får nog skärpa mig vad det gäller mobilen) och ett var från Sahlgrenska!!Hjälp dom hade ringt mig i går! Körde i ilfart hem, slängde mig på telefonen och vederbörande var givetvis på möte. Men jag ringde en annan och förklarade vem jag var och och då gick personen in till den som hade sökt mig och kollade i hennes papper, och VI HAR TID V 8eller9!!:) Imrg får jag exakt veta vilken v. Det berodde tydligen lite på mig. På vilken operationsmetod jag skulle välja. Jag har turen och kan välja antingen en titthålsoperation eller traditionellt snitt. Jag är en gammal kirurgmänniska och jag är för titthålsoperationer ibland, men inte på mig och absolut inte på ett sådant stort ingrepp som dom ska göra. Så jag berättade att jag hade bestämt mig för längesedan att det är den traditionella operationen som gäller, och i mrg på morgonen ska jag ringa den som hade sökt mig för att få tid för just den här sortens operation ska synkronisera med övrig verksamhet. Dom är bara så OTROLIGT PROFFSIGA på Sahlgrenska!!! Grejen var att jag hade ringt vederbörande direkt efter att maken hade opererat sig så dom var förberedda. Jag är så jäkla laddad!!!

Att förbereda mig inför stundande op...

Jag är av den åsikten att ju mera fysisk starkare jag är desstå snabbare är jag tillbaka på benen. Japp, jag förbereder mig ganska bra. Mina älskade vovvsingar är en oerhört stor del av min träning. Jag lever dagligen med ohyggliga smärtor som jag fick efter en olycka. Jag har varit hos dom tyngsta, neurologen ortopeden kirurgen och efter x-antal år så var det samma svar överallt, vi kan inte göra något mer... Mitt val här i livet var att fullständigt "droga" ner mig med alla möjliga tunga medikamenten för att komma bort från smärtorna eller komma tillbaka till livet..Valet var inte svårt jag valde livet, jag började med att skaffa en hund igen efter ett par år utan och bara det gjorde att jag blev mycket bättre:) Jag är tvungen att gå ut i ur och skur, tabletter äter jag numera mycket sällan 1ggr/va annan månad, smärtan har jag men jag har anpassat mitt liv efter det, sedan har jag en oerhörd enorm stöd av maken, han är enorm. Nu har vi hund nr två och det är ännu bättre. Tyvärr så kan jag inte träna traditionellt, men även där är jag oerhört lycklig lottad, jag har hittat POWER PLATE!!! om det finns någon möjlighet för er så testa det. Inget revolutionerande det har funnits i över 40 år! Japp, det var ryska astronaut programet som kom först med det, NASA har det och sjukgymnaster har det, det är verkligen kanon. Blanda för all del inte ihop det med vanliga "skakmaskiner" det är något helt annat och det kan vara farligt, utan det ska vara power plate. Det kör jag 2-3ggr/v. Sist men inte minst förbygger jag blodproppar i form av rött vin:)!! Tror att det är det bästa på allt, hahaha! Jag har satt upp olika mål, som gör att jag ska komma igång efter op. *till sommaren ska vi kunna vandra till Predika stolen i Norge *-ta flygar licens under 09. Kalas detta är viktigt för mig, då har jag olika saker att hålla igång på, ju bättre jag är nu desstå mera åker jag snål skjuts på återhämtningen. BARA DEN NEDRANS OP KOMMER TILL SKOTT NÅGON GÅNG!!! Maken tyckte igår när vi pratade om det att -jag har ju inte riktigt läkt ihop ännu. -men herregud, såret är ju läkt så det är väl bara att bita ihop. Att det stramar liiite det är väl inget att "kidda" om det lär du känna säkerligen ett tag till. Maken leeeeer-vänta du, snart är du där...och en elefant glömmer aldrig..:))

tisdag 3 februari 2009

I dag skulle jag ha haft kameran:))

Vi är inne i februari månad och tidigare när jag gick långrundan med hundarna så var det flera buskar som vi gick förbi som hade små grönalöv:)) HÄRLIGT, det var så det pirrade i magen på mig av förväntan,våren är i antågan:)) Det här är ganska lustigt dom flesta jag känner "går ner sig"lite denna årstiden men jag känner mig som nyfödd, ljuset är tillbaka dagarna blir längre, väntar vi en månad till så hör vi ett wroom, dom första mc kommer fram och det om något är ett vårtecken..:) Idag är det 3, veckor sedan operationen, och det betyder3 veckor närmare målet:)) Åh låt oss få det överstökat, jag är nog den mest otåligaste människan jag vet DET VÄRSTA SOM FINNS ÄR ATT VÄNTA!!! Vänta har aldrig varit min melodi och kommer inte att bli heller, av naturen är jag mycket otålig (det har väl försatt mig många gånger i olika mindre bra situationer, det ska medges) jag vet inte hur många gånger jag har hamnat i situationer, där jag halvägs tänker-hur i hela världen har jag hamnat här..?Men så reder jag ut det och är en erfarenhet rikare och oftast har jag haft väldigt roligt:)) Livet ska levas!!!

Idag är jag trött

Idag skulle jag följa maken till dialysen för att forts sedan till Gustaf uppfödare Men jag kylde ner foten i söndags och efter det har jag inte haft det roligt (en gammal skada) så jag har fått ta det lugnt och jag har sovit bort värken ganska mycket! I morse så orkade jag bara in masa mig upp. Utan stannade hemma. Ringde nu och sa det till uppfödaren att vi inte kommer idag och hon berättade att valparna hade börjat att gå!!Tusan att jag missade det, nästa v då ska jag över och titta:)Det är ju så kul att följa dessa små liven:)

måndag 2 februari 2009

Jaha, då var sonen fattigare...

Tvåan, kom på att hans mobil var bara sådär pyts väck...Han hade ingen aaaaaaning vart och när han hade den, det är bara den tredje på lika många år. Nä, nu måste han lära sig, tyckte maken och jag, jag tror att den kan ha blivit stulen för det var en fin mobil han hade men han är en aning slarvig med sina saker... Så han fick köpa en ny, 2000 fattigare. Thats life! Mobilen är ett måste, han ska alltid kunna ringa om det är något och vi ska kunna nå honom, det är oerhört viktigt tycker jag.

Japp nu är jag också medlem...

Nu är jag också medlem i en skärmklubb...Jag har velat fram och tillbaka om jag också ska ta flygarlicens eller inte, om jag gör det får jag nog göra i tysthet:)) Maken är en erkänd duktig pilot. Med den behörigheten han innehar på sin licens, är han bland annat start instruktör... Jag har funderat lite fram och tillbaka om jag ska ta en egen licens, men här kommer kruxet, maken som alltid stöttar mig i allt jag hittar på sade, nej!!! -Vad menar du? -Aldrig i livet, du är typisk en människa som när du har bestämt dig för att flyga så gör du det oavsett om det är bra eller inte. Du kör ditt race!! -Ahh, näee så är det väl inte..? -Kan du tänka dig vilket åtlöja vi skulle bli vid starterna??, om du bestämmer dig för att flyga och jag bedömmer att det är osäker, herregud även den mest inbitne flygentusiasten skulle komma till starten enbart för att höra oss. tack skona mig är du snäll. Vi har ju tandem så flyga kan du göra i vilket fall som helst. Herregud tänk på vad "cyberdrottningen", skulle säga... I mitt stilla sinne undrar jag vilket han tycker är värst..Att tjafsa med mig vid starten, eller få en ilsken "cyberdrottning" efter sig:)? Min tanke är att jag kan plugga teorin nu på våren....

Den här lååånga dagen innan dialysen...

Då var det måndag och det är det stora "glappet" mellan dialysen. Istället för en dag emellan så är det två dagar emellan... Maken har åkt iväg till arbetet, med förmaning om att, -Känner du det minsta stickning i fingrar/fötter så åk hem, tänk på vilken ohygglig påfrestning din kropp utsätts för...(alltså, jag har nog inte alla fåren i hagen, maken är bara 52 år!!Jag kan bara inte låta bliiiii) -Näe, men det är ingen fara med mig älskling , jag mår bra. (Kommentarerna i detta skede är ju ganska överflödiga tycker jag) Fötterna är så svullna på maken att han knappt får plats i sina skor...Ikväll kommer han att stupa pga förgiftning eftersom han får dialys först i morgon... Mina tankar går till alla människor som INTE har en donator som väntar år in och år ut, det är så ovärdigt. Jag var och tränade igår kväll, jag hade tänkt att lägga ut bilder på min mage före/efter donationen, hmm lite tvättbräda "måste man ha":)). Fast det lutar nog mer åt att jag får rita dit en:)) Om jag är något fåfäng?:)) Japp det är jag!!

söndag 1 februari 2009

En konversation makar emellan...

Att jag är energisk det vet jag om. Nej jag har INGEN bokstavskombination,(om det är någon som undrar) utan jag är sådan av naturen. Därför hade maken och jag följande konversation. J-Det här med donation det är jag inte rädd för varken smärta eller något men det är en sak jag är bekymrad över. M-Vaddå? J-Jo alla säger hur oerhört trött man som donator blir efter själva ingreppet att det kan ta upp till ett halvår innan man blir "normal". Tänk om min härliga livsenergi sinar??! M-Älskling även om du skulle minska din livsenergi med 50%, så kommer det inte att märkas, jag lovar... Hmm, jag vet inte riiiktigt hur jag ska tolka det:))Ibland tycker maken att jag är bara "too much", han hinner liksom inte med:))

I dag var det en dag man lever läääänge på:))

Torbjörn startar.... Och flyger iväg:))
Tidigt i morse åkte vi iväg till Ålleberga, utanför Falköping Kollegorna skulle flyga vi skulle titta på.. Det var flera människor som skulle mötas för enligt prognosen, skulle det bli gynnsamma vindar
Även om inte vi kan flyga så är det otroliga härliga människor som håller på med denna lite udda sporten som man blir man blir glad att träffa.
Solen sken, och jag hade en otrolig förminnelse av våren...Till vi öppnade bilen och klev ur!!!
Åhhh, nedrans, vad det blåste apa:))Vips så var vårkänslan lite passe:)) Jag fick en härlig bild på en kollega som kom iväg med sin skärm...