onsdag 4 februari 2009

Att förbereda mig inför stundande op...

Jag är av den åsikten att ju mera fysisk starkare jag är desstå snabbare är jag tillbaka på benen. Japp, jag förbereder mig ganska bra. Mina älskade vovvsingar är en oerhört stor del av min träning. Jag lever dagligen med ohyggliga smärtor som jag fick efter en olycka. Jag har varit hos dom tyngsta, neurologen ortopeden kirurgen och efter x-antal år så var det samma svar överallt, vi kan inte göra något mer... Mitt val här i livet var att fullständigt "droga" ner mig med alla möjliga tunga medikamenten för att komma bort från smärtorna eller komma tillbaka till livet..Valet var inte svårt jag valde livet, jag började med att skaffa en hund igen efter ett par år utan och bara det gjorde att jag blev mycket bättre:) Jag är tvungen att gå ut i ur och skur, tabletter äter jag numera mycket sällan 1ggr/va annan månad, smärtan har jag men jag har anpassat mitt liv efter det, sedan har jag en oerhörd enorm stöd av maken, han är enorm. Nu har vi hund nr två och det är ännu bättre. Tyvärr så kan jag inte träna traditionellt, men även där är jag oerhört lycklig lottad, jag har hittat POWER PLATE!!! om det finns någon möjlighet för er så testa det. Inget revolutionerande det har funnits i över 40 år! Japp, det var ryska astronaut programet som kom först med det, NASA har det och sjukgymnaster har det, det är verkligen kanon. Blanda för all del inte ihop det med vanliga "skakmaskiner" det är något helt annat och det kan vara farligt, utan det ska vara power plate. Det kör jag 2-3ggr/v. Sist men inte minst förbygger jag blodproppar i form av rött vin:)!! Tror att det är det bästa på allt, hahaha! Jag har satt upp olika mål, som gör att jag ska komma igång efter op. *till sommaren ska vi kunna vandra till Predika stolen i Norge *-ta flygar licens under 09. Kalas detta är viktigt för mig, då har jag olika saker att hålla igång på, ju bättre jag är nu desstå mera åker jag snål skjuts på återhämtningen. BARA DEN NEDRANS OP KOMMER TILL SKOTT NÅGON GÅNG!!! Maken tyckte igår när vi pratade om det att -jag har ju inte riktigt läkt ihop ännu. -men herregud, såret är ju läkt så det är väl bara att bita ihop. Att det stramar liiite det är väl inget att "kidda" om det lär du känna säkerligen ett tag till. Maken leeeeer-vänta du, snart är du där...och en elefant glömmer aldrig..:))