Vilken eftermiddag...

Herregud vilken eftermiddag det har varit. Min kompis bor sedan många år i Amerika och hon bor just i dom drabbade delarna av landet, där orkanerna sveper in och översvämningarna är förödande.
I eftermiddags får jag se på FB att hennes yngsta dotter och farmor är försvunna, dom befann sig just där...Vägarna är av spärrade samt kommunikationer.
Efter en stund skriver hon att nu är dotter och farmodern med på en lista över försvunna personer..
Då började jag lipa...Herregud vilken mardröm,....
Nu läste jag att dotter och farmodern är hittade:)
Så nu är det glädje tårar som rinner...
Ja, livet är så skört.

MOI, dyr i drift..??

Vi sitter i bilen och pratar sådär mysigt som två förtrogna människor gör. Så började vi prata om dyra saker...
Varav min make utbrister- Ja, det ska gudarna veta att min fru är dyr i drift...
Givetvis saknar det både substans, och jag kan nog tycka attdetta är taget ur tomma luften.
Varav jag svara- Kan du utveckla detta påståendet är du snäll???...Lång tystnad.
Jag fortsätter - OK din tystnad är talande, du lät munnen leva sitt egna liv , men låt mig ställa följande frågor...
1-Äger jag en Jeep (funderar skarpt på att köpa mig en sådan, men har inte gjort det ännu) SVARET är NEJ.
2-Bor jag i ett slott: SVARET är NEJ
3-Röker jag(kan liksom inte låta bli:))) SVARET är NEJ
4-Går jag på krogen och spenderar massor av pengar? SVARET är NEJ
5-Äger jag en tweedkavaj för 5000 kr, (har nämligen sett en sådan och den är sååååååååååååå jäkla snygg) SVARET är NEJ.
Sedan fortsatte jag: Där ser du jag är verkligen BILLIG i drift!!!
Maken bara skakade på huvudet, och konstig nog trots att jag överbevisade honom, var han ganska skeptisk^^...Konstigt

Hur vuxen är man....?

Igår pratade jag med min älskade son (1-an) i telefonen. Han bor som bekant i Malmö.
-jo mamma, nu vill jag liksom förvana dig, jag VET att du inte kommer att gilla det...
-ok, vad är det som har hänt?
-Jo jag har pearsat mig, i tungan hmmmm.
-Suck stöööööööön pust, ja ja det finns värre saker...
(Jag hoppas att han får riktigt jäkla ont! Det är nog det äckligaste jag vet pearsade människor, fy fanken vad det ser ut. )
-Nä men jag tog det i tungan för jag vill ju inte ha vanprydda ärr som syns, fortsätter min älskade son.
Sedan kunde jag liksom inte låta bli att tillägga.
-Men snälla rara du om du nu inte vill att det ska bli vanprydda ärr som inte syns så varför var du en sådan PUSSY och tog det i tungan??Herregud du kunde ha tagit det i snoppen....
-Ja jag vet att du inte gillar det:) Tycker om dig med pusspuss, men nu måste jag jobba...

Herregud killen är ju myndig sedan flera år tillbaka, men hur jäkla vuxen är han??:)))

17 hela grader....

Nu börjar hösten att närma sig med stormsteg...På 2 dygn har temperaturen här på västkusten sjunkt med hela 17 grader!!!
Ganska häftigt eller hur:))

Jag är oehört .....

Japp, om jag får säga det själv, med inte så lite stolthet i rösten, så är jag oerhört konsekvent på att vara Inkonsekvent.
Varit på Lidl och handlat ALKOHOL FRITT ÖL som jag tycker smakar kanonens. Tycker inte att man behöver intaga alkohol bara för att det är alkohol, utan är det så att jag hittar alkoholfritt som tilltalar mig i smaken så är det helt ok för min del, jo jag till och med fördrar det:)
Men just nu har jag en tom ölburk alkoholfritt öl stående på skrivbordet och ett glas rödvin som snart är tomt^^^
Snacka om att vara  konsekvent på ett oerhört INkonsekvent :))
Slå det om ni kan!!

Det här är Kickbike....

Detta här är en spark cykel för vuxna som även går under namnet "KICKBIKE". Mycket BRA träningsform för våra stora brukshundar, då dom får dra och springa. Till draghunden har man en speciell sele, som ni ser på bilden. Faktiskt hundar älskar denna form av träning, där dom får utlopp för sin energi.

Regnet är här..

Igår målade jag utemöblerna samt ytterdörren (denna gången målade jag på utsidan), och så kom regnet nu i morse. Tur att färgen har hunnit att torka^^.
Det blir ingen semester i helgen men väl en Räk/kräft afton i kväll:)) Det ser vi fram emot:))

Nu vill jag åka på semester...

Japp nu var det ett tag sedan och jag tycker att det är dags att se sig omkring på nya vyer!! Så det får bli husvagnen till helgen, hoppas jag...
Sverige är så otroligt vackert denna fantastiska årstiden....

Undra hur han tänker....?

I morse när maken och jag intog vår frukost så satt jag mest och stånkade för det var HETT...När vi sitter och intager vår frukost under en behaglig tystnad, där mina tankar desperat försöker att lista ut hur jag snabbast ska svalka av mig så faller min blick på burken med blåbärsylten.
Där stod den, på köksbordet med immigt glas som talar om för mig att den fortfarande är underbart sval efter att ha stott i kylskåpet.
Rent instinktivt tar jag glasburken och lägger den mot min hud mellan brösten och hakan, och då utbrister maken...-VA ska du kleta ner dig med blåbärsylt nu??? Är det meningen att jag ska slicka upp det???

Jag kan tala om att jag blev klarvaken , skrattade så jag fick ont i magen, samtidigt tänkte jag...Hur tänker han egentligen????

Note till mig själv...

Flytta på arslet när en kamera kommer fram och det är mat framdukat...
Jag råkade sitta igår kväll framför ALL mat som syrran och svågern hade dukat fram, visserligen åt jag inget mer än 5 st pistagenötter, och jag drack bara champagne (jo jag är lite svag för denna fantastiska bubblande dryck), annars är det rött som gäller för min del.
men min fantastiska syster med sin underbara bristande etiska läggning, hade den otroligt DÅLIGA smaken att fota mig , då jag sitter som ett flinande hungrigt miffo framför maten, och dessutom har hon haft den om än ännu sämre smaken att lägga upp det på FB, suck stöööööööööön pust...
Ibland har jag det inte lätt

När ska vi människor sluta att BLUNDA....

Idag mötte jag en gammal bekant sådär spontant på stan. Kvinnan berättade att hon hade sett mig i tidningen och tyckte att artikeln var så BRA vinklad (donations artikel).
Vi pratade en stund och kom in på mitt tal som jag gjorde i Domkyrkan inför World Transplant Game, och så berättade kvinnan vidare..

-För några år sedan när jag var på en bussresa nere i Tyskland, så rätt vad det var så blev vi beodrade att stanna bussen, all annan trafik var tvungen att stanna också.
Vi såg en liten buss komma körandes och massor av polisbilar kom i full fart och tvingade den lilla bussen att stanna.
Ingen fick lämna sina bilar eller bussar. Vi såg att ur bussen så kom det massor av välklädda barn runt 5-8 års åldern. Dessa barn eskorterades till polisbilarna..

Sedan efter en stund fick vi åka och givetvis tog vi reda på vad som var på G.
Det visade sig att det var Rumänska barnhems barn som skulle iväg till någon klinik där dom skulle donera sina hornhinnor!!!!

FYFAAAAAAAAAAAN för människans moral!!!Hur kan man bara.
Dessa barn blev räddade...men hur många andra barn är det som inte har en chans???
När ska vi människor SLUTA att BLUNDA för denna vidriga handeln???
Personligen är jag emot dödstraff,  men dessa människor som gör såhär har förverkat sin rätt att leva!!!!

Jisses...:))

Morgonpromenaden är avklarad och jag säger bara EN sak...It`s HOOOOOOOOOOOOT:)))

Igår kväll åkte vi och våldgästade min syster eftersom mamma och pappa bor hos dom när dom är i Sverige. Vi satt ute till kl 23,30 och som vi skrattade...Sedan var vi tvugna att åka hem maken ska ju arbeta .
Ikväll är det rapportträning med hundarna, Tjoho!!!

Ett dygn tog resan...

Mina föräldrar startade från lägenheten i Prag, (där dom vistades senaste 3-4 v) dessförinnan har dom varit o soligare delar av Europa sedan Dec.
Resan från lägenheten i Prag tar vanligtvis med köer runt Berlin och taskig båtavgång ca, 14 timmar.
Denna gången tog det 24 timmar från Prag till Göteborg!!!!!
Vi syskonen har varit oroliga eftersom våra föräldrar har passerat 20 års åldern då man orkade hur mycket som helst^^, med råge.
Så nu har jag bestämt att nästa år när dom kommer så får en av oss syskon, ta flyget ner till Södra delen av Europa (där dom mestadels bor), för att bila med dom upp, så pappa får avbyte, (eftersom mamma inte får köra för pappsen^^:).

Så min uppgift i eftermiddag när vi samlas för en familje middag blir att tala om detta för mina föräldrar, (det har min ärade lillasyster bestämt)
Gissar att min popularitet kommer att vara enorm (NOT)...

På tal om båt avgång...Skulle kolla vad rederierna tar för bil och husvagn över till DK. Jag var lite sugen på en minisemester till skagen...Vet ni vad dom jävla parasiterna tar???4000 kr för överfart med bil och husvagn!!!
Detta är Kriminellt, det är ju en enkelbiljett till Syd Afrika!!!
Toppen, isolera lillputtelandet Sverige från övriga Europa. Så vi blir ännu mera utanför än vad vi redan är!

En Riesen...

Schack/Matt...:))^^

Maken är som bekant i vackra Norge och flyger...Det finns många saker jag uppskattar i vårt äktenskap, men en av dessa är att oavsett så ringer han hem på kvällen, skulle han inte få tag i mig (eftersom jag sällan har mobilen med mig)har jag ett sms väntandes.
Nåväl igår kväll var inget undantag, han ringde och vi pratades vid om hur dagen hade varit för oss, och så berättade maken att nu skulle det grillas och det ska drickas vin...(kan ni fatta det???UTAN mig!!:)

Ok jag var väl inte så torrlagt jag hade precis ätit kräftor som ja hade inhandlat och öppnat en härlig bubblan flaska champagne:)))
Detta visste inte maken och så skulle han läska mig för han säger, -har precis hällt upp ett glas rött, jag hör hur han tar en klunk och säger mmmmmmmmmmmmmm...
Jag var inte sen med att kontra, -Skål älskling, själv sitter jag här med kall champagne:))
Varav maken tystnade och utbrister- MEN Hallååååååååååååååå, dricker du champagne....

Är det detta som kallas för Schack/Matt??:))))Ha en riktig härlig dag allesammans

Resultatet...

Nymålad dörr och min nya snygga ryggsäck:)))

Lite info....

Om ni är ute och traskar och det kommer en hund utan förare, men som har detta tjänstetecken (finns i olika färger) på sig, så IGNORERA hunden Hunden är i tjänst eller under utbildning...

tidigt i morse....

Tidigt i morse så åkte jag och lämnade av maken för han skulle åka iväg på en årlig säkerhetskurs i Norge (för skärmflyg).
Själv har jag inte gjort många knop under denna dagen, det är 30 grader och kvalmigt, luften bara står och darrar...
Men jag har inhandlat kräftor, som jag ska kalasa på, lagt lite skumpa i kylen som jag ska släcka törsten med...

Jag ska måla insidan av ytterdörren, eftersom vår älskade stora hund har lärt sig att öppna dörren och med henses stora tassar har det blivit skrapmärken så det ska åtgärdas...

Sedan tyckte jag så jäkla synd om mig själv för att maken åker till vackra Norge, medans jag går här hemma och sliter ont, så jag åkte och trösthandlade, hehehe. Det blev en göööööööörsnygg/praktisk ryggsäck som jag ska ha i skogen när vi kör rapport, det är en med inbyggd pall, den var helt överkomligt i pris 600kr och då har den vattentätt membran osv...sedan kom jag på,hur min älskade äkta hälft är, han skulle bara sno den^^:)), ok så jag köpte en likadan till honom,(fast i mocka) som han ska få i present på söndag när han kommer hem...Men så kom jag på att hallåååååååå, då har jag egentligen inte köpt MIG en present, eftersom jag köpte saker till vår hunds utbildning...
Så jag slog till och köpte mig en gööööör snygg Pinwoodjacka:))TJOHO...eller rättare sagt oj vad det svider i plånboken:)))

...forts följer...

Älskade sonen som skulle klippa gräsmattan råkade köra på en planka som hundkojan står på...nu är det bara att åka och köpa ett nytt blad eftersom det befintliga ser numera ut som en 8-a!!!!!
Suck stöööööööööööööön pust...

Undra hur populär jag är...?

Från en skala som sträcker sig från 0, till - någonting så tror jag mig veta att jag ligger ganska så långt bak på minus skalan..Ganska exakt så långt att jag inte kan ens uttala siffrorna^^...

Tvåan är ju som bekant en vuxen man , han fyllde ju 18 för en månad sedan. Jag har alltid tyckt att det kommer en tid då ungdomen bör hjälpa till liiiiite mera hemma...denna tiden har kommit med sommarlovet:) Just nu klipper han gräsmattan, denna stackars utarbetande ungdomen:)))

Vilket suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuug...

Just nu sitter jag utan någon som helst anledning och bara har ett sådant fruktansvärt sug efter en härlig menthol cigarett...herreguuuud, jag undrar när mitt missbrukcenter i hjärnan ska ta semester...

Det är ytterst sällan jag har suget men i skrivandes stund har jag det. Jag vet också att det snart går över, men vad min inre nikotinmissbrukare kan spela mig ett hemskt spratt:-((((((

Svensk bristande journalistik.....

Alltså dom flesta vuxna människor VET numera om att hjärnans logiska del är det sista som utvecklas, och det är ganska så sent, närmare bestämt runt 25 års ålder. Detta i sin tur innebär att innan dess så blir det inte alltid riktigt bra, med beslut handlingar osv...

Jag tänker på en artikel som har florerat runt i dagspressen i helgen. Det handlar om en ung kille som körde mc i en hastighet runt 250 km/H, med en PASSAGERARE,(bara det säger en del om mognaden), givetvis ville polisen få stopp på denna vansinnes färden, och det hela slutade med att föraren tappade kontroll på fordonet och omkom.
Dennes flickvän klarade sig mirakulöst nog och befinner sig på sjukhuset, men här blev jag inte bara förvånad utan betänksam hur vissa babianhjärnor till journalister få till det och framförallt att dom får trycka vilken skit som helst....

Jag syftar på "tösens" uttalande - POLISEN HETSADE OSS?????? Jag vet inte hur man kan få till det men en sak VET jag ganska bestämt och det är- Hade dom STANNAT, som polisen ville att dom skulle göra, så hade detta tragiska aldrig hänt. Men skylla på polisen när dessa gör sitt jobb...????

Mina tankar går till Grannlandet Norge...

Mina tankar går till vårt kära grannland Norge, och anhöriga till offren...Så meningslöst, så onödigt, framförallt så sjukt.

Mitt i denna tragedi så tänker jag, vilken tur att denna kille var till synes "en snygg viking"...Redan igår några timmar efter dådet så spekulerades det ganska friskt på FB, om diverse fundamentalister, men detta sjuka hemska ofattbara dådet påvisare bara EN sa...- Oavsett färg, religion, världsdel så finns det så sjuka människor, och befinner du dig på fel tid, vid fel plats, då är du ganska chanslös.

Jag tror ärligt och fullt på att det ända som kan skydda oss i långa loppet är att aldrig acceptera vapen som en lösning, oavsett...

GIVE PEASE A CHANSE

Det här med att leva fullt ut...

I morse hade jag funderingar om hur vi i vår familj lever....Alltså ingen av oss, är någon samlare, vi lever ganska enkelt, men vilket innehålls fullt/händelsefullt liv vi har.
Jag tror bestämt att det beror på att vi blev påminda om hur skört/kort livet i själva verket är, därför lever vi FULLT UT.
Om vi aldrig är griniga???HAHAHA, på det skulle jag i ärlighetens namn kunna säga , fråga min älskade äkta hälft om hur jag är vid pms^^, men jag avstår eftersom jag skulle komma i en mycket olustig situation:)))
Nå gott folk nu ska jag fortsätta att göra kanelbullar, för degen bör ha gäst färdigt.
CARPE DIEM

Dagens träning...

I min iver att skriva om hundar glömmer jag ofta av att dom flesta kanske inte har en susning om vad jag menar, (konstigt eller hur:)??Alla är väl väl insatta och älskar hundar)
Jag skrev igår om rapport. Denna grenen började förlängesedan och man har faktiskt anv detta i 1,2-a världskriget. Då skickade man hundar med medelanden till varandra.
Detta är en gren som man tävlar i.
Maken tar hunden till station B, jag står kvar på station A. När hunden kommer till mig, så kopplar jag denne. Sedan väntar jag i "lägret", tills alla hundar är framme. Sedan skickar jag hunden tillbaka till maken som har förflyttat sig till station C. Hunden ska springa och spåra samtidigt, och sist skickar man till station D.
Detta kräver enormt mycket av hunden eftersom denne arbetar självständigt under ibland ganska krångliga förhållanden.
Vad som helst kan hända i skogen och hunden måste lösa det själv, stukning av foten osv.
Detta är verkligen en kanonrolig gren och Solo verka ha talang för detta, (men denna härliga hunden har nog talang till det mesta).
På vägen hem så inhandlades det kombiradio, en mycket bra grej till denna sporten.
Det roliga var att paret som har hand om denna träningen (kunniga hundmänniskor helt klart, tävlat i sm, x antal gånger) har haft Solos farfars farfar och denna hunden var snyggaste hunden i Hela Europa på 80-talet...

En härlig vits från FB

En man hade gift sig med en kvinna från småland. Han hade sagt till henne att hennes plikter var att hålla huset välstädat och sköta tvätten. Varm mat skulle stå på bordet varje dag. Första dagen såg han ingenting, andra dagen såg han heller inget. På tredje dagen hade svullnaden lagt sig så pass att han kunde se lite på ena ögat. I alla fall nog för att fixa en macka och fylla diskmaskinen. =)

...och med dessa härliga rader säger jag - God natt gott folk.

Frustrerad...

Åh vad jag känner mig frustrerad...fick nyss ett meddelande om att i mrg så är det några människor som ska köra rapport träning. Denna kontakten fick jag från en människa som jag respekterar oerhört just för hennes långa kännedom om just riesenrasen..Jag älskar att prata med henne hon är en levande inspirations källa.
Eftersom maken arbetar så skrev jag att det inte gick, MEN nu säger han att han kan fixa det ändå...Min älskade kloka man...Åh vad glad jag blir, så nu ska jag skriva att vi kommer:))JIPPPPPPPPPPIE

Tränningen i dag på BK.

Då var vi på Brukshundsklubben och tränade idag. Idag var det mest passivitetsträning som gällde, samt fritt hopp över hinder, linförighet i olika riktningar, samt platsläggande med skott...
Jisses jag skrev att det var mest passivitetsträning som gällde men vi han med en del trots allt när jag staplar upp det såhär:)

En gammal kollega berömde Solo, men som hon sade, det syns det är mycket hund i denna killen...tur att du inte är en nybörjare.
Jag får nog hålla med henne, min älskade v12, han har lite motor i sig:))

Cirkeln är sluten...

Kommer ni ihåg på slutet av 70-talet , början av 80-talet när 3D glasögonen var så "heta", och man satt hemma/ hos kompisarna framför vidon och såg ut som ett gäng "miffon" för man hade dessa fantastiska saker på sig:)))??

Igår var det åter dags att återvända till ungdomens glada dagar. Vi var nämligen på bio och såg Harry Potter i 3D. Samma fula glasögon fast denna gången var det plast i bågarna istället för papper som vi var vana vid, men vilken skillnad det var:))

Nelson Mandela 93 år...

Idag fyller en man som jag hyser stor respekt för 93 hela år. Jag pratar om Mr Nelson Mandela...
Vilket fantastiskt liv denna mannen har levt.Den natten Mr Mandela blev fri så arbetade jag på mitt dåvarande jobb på sjukhuset. Så vi fick det glädjande beskedet när det blev känt:))
Bloggen har krånglat lite med att jag inte kan ladda upp fotografier men jag ska försöka att ladda upp fotot som jag tog på Mr Mandelas isoleringscell som han bodde i under sina första 18 år på Robbie Irland utanför Cape Town....

På kort nr 2 sitter 2-an utanför fönstret till cellen där Mr Mandela, satt inlåst.
Just på denna gården så spelade fångarna boll med andra medfångar, bollen innehöll meddelande till varandra, eftersom dom inte fick prata med varandra. Jag kan lova er att solens strålar var hemska där...Det var också just på denna gården Mr Mandela, förstörde sina tårkanaler i ögonen av ljuset...Har man varit där kan man lätt förstå det.

Mat rapportering från lägret...

Jo, men ni minns väl att maken skulle sköta maten???Hmmmmmmm, såhär blev resultatet^^
Jo maken, inhandlade matvaror...
Vi kom till lägret på fredag kväll.
På lördag vid lunch tiden hade maken liksom inte gjort en tillstymelse om att han skulle tänka till och kanske ta ut ingredienserna från frysen...jag inväntade en stund och tillslut gjorde jag det.
Söndagen kom och vi skulle skriva in oss, då var kl 15.00, maken hade fortfarande INTE börjat att förbereda...
Då fick jag nog. Jag köpte helt enkelt matkuponger för hela v till oss...Faktiskt det var suveränt, för man är ganska trött när man har kört hund, 1/2 dagen:))
Vad min älskade make sade????Givetvis kunde han ABSOLUT INTE förstå varför jag hade gjort det^^:), Say no more!!!

Paradis paradis...

Befinner mig i 7:e himmelen...Efter morgonens promenad så ställde jag mig i en varm dusch, sedan spolade jag på toan och det bara rann vatten,det var så jäkla kul att jag spolade extra en gång för att verkligen se att jag inte drömmer...
Herreguuuuuuuuuuuuud människor snackar om Maldiverna, Mauritiuz, som jordens paradis...Jag har varit på bägge ställerna och jag säger bara en sak...Finns absolut INGENTING som går upp mot vårt badrum:))))
Hmmmmmm, vid närmare eftertanke...undra om jag resonerar så i november????

Tillbaka till verkligheten....

Då var vi tillbaka från vårt första Riesenläger som är i Kopparbo.Vilken vecka vi har haft. Tänk er vi var sammlagt ca 400 personer och när 300 hundar!!!
Så nyttigt för hundarna att få vara med om denna händelse.
I år var det den 28 läger och för varje år blir det bara större och större.
Starten är väldigt högtydlig, då hissas Svenska, Norska, Danska, Finska flaggan samt två riesenflaggor ....
Varje morgon vid 6 tiden så var det bara att kliva upp för kl 08, skulle vi varapå respektive start, vi började dagen med att hundarna fick ligga platsliggning.
Sedan körde vi fram till kl 12,00, och 2 av dessa dagar var det dessutom lydnadsträning på eftermiddagen.
Jag vet faktiskt inte vem som var mest trött hundarna eller förarna, men så underbart detta var.
En sak hade/har jag OERHÖRT svårt för...
Nämligen det var mulltoa, inget varmvatten, och duscharna var typ som toaletterna,=totalt jäkla vidriga!!!!Så vi åkte till "närliggande" camping ca 2 mil bort och där betalade vi 20 kr för att få duscha på civiliserat sätt:)), Det är det ändå som jag klagar på och kommer att klaga på...

Mina funderingar...och snodda formeleringar:))))

Schnauzerfamiljens jätte ÄR och SKA VARA en JÄTTE - en robust hund med styrka och elegans, en envis tjurskalle som ler dig rätt i ansiktet när den går fram och sätter sitt bomärke på ett grässtrå innan den hörsammar ditt kommando... Den säger: ja ja, jag kommer - strax... En äkta riesen är ingen tävlingsmaskin - den spelar ofta pajas mitt under ett lydnadspass, och det är då, min vän, du måste minnas din kärlek till den ras du valt... En riesen lär lätt och den glömmer ALDRIG - varken positivt eller negativt. Denna karismatiska varelse är inte lätt att vare sig leva med eller utan - men vem har sagt att livet ska vara lätt att leva??!

Denna texten har jag helt ärligt snott från uppfödaren som har pappan till min älskade hund Solo.
Jag lade till följande:
för när du väl har en riesen som väljer att sammarbeta med dig kan jag lova dig du vill inte ha någonting annat:)) Jag var och tränade tävlingslydnad med Solo igår...jag lovar er denna "ferrarin" är fantastisk att arbeta med.
Jag körde bland annat liggande under gång och fanken om inte han slår till och med en bordercollie... Inkallning då har han sådan hastighet att han "slirar" in:))Så jäkla skoj!!!men det är MYCKET hund i denna vackra/stolta varelsen.
Därför kommer jag ALDRIG i livet till att förstå /accepterar att man "förlöjligar" denna vackra majestätiska ras som riesen är.
Har du en gång bestämt dig för denna ras, är det din SKYLDIGHET, att se till att den representerar rasen både exteriört och mentalt ALLT annat är oacceptabelt!!!

Solcellerna är på plats:)

Som bekant har vi husvagn och vi är ju vagabonder som bara älskar det här att ge sig av.
Givetvis bor vi på campingplatser, men när vi drar iväg över en helg eller när vi är i Europa och tar oss fram mellan olika mål och stannar över natten, då är det fricamping som gäller.

Att fricampa är inga problem för oss eftersom vi har två hundar som larmar om någon skulle närma sig husvagnen( dessutom är varje fönster i husvagnen dekorerad med ett riesenhuvud, vilket gör att jag har gjort allt som lager säger angående varning till objudna gäster), vi har gas så vi kan värma maten och koka vatten till te/kaffe, kylskåpet går ju både på el/gas...Vi har ju faktiskt ett dieselagregat som vi inhandlade för dyra pengar men fortfarande aldrig har använt...det väsnas något fruktansvärt:)
Men så igår var maken och köpte solcellspanel och monterade upp den på taket, vilket i sin tur innebär att vi har rinnande vatten , ljuset fungerar, samt kylskåpet...
Kanon!!!!

Nu suger det i tävlingstarmen...

Som bekant har jag förr tävlat på Elit nivå i hundvärlden...jag vet att för många människor så Kallar dom det för ("cirkuskonster"för det mesta handlar det om människor som aldrig har tävlat eller klarat lydnadsklass 1 och inte mer), och det får stå för dessa människor, för mig är det ett bevis på att hunden och jag sammarbetar vi är ett teamwork, vi får en credit på att vi som teamwork kan faktiskt skapa en grej ihop.

För mig är det prio nr 1/först och främst att hunden fungerar hemma och i samhället i övrigt, men sedan är det ett stort plus i kanten om vi kan dessutom gå ut och konkurera i vårt sammarbete, med andra likasinnade människor...

Idag var jag på brukshundsklubben och tränade, och jag är så jäkla stolt och glad över min 12 månaders han hund... vad han är duktig. Åh vad jag är sugen på att tävla igen, men jag väntar eftersom han är i den värsta tonårsperiod...men fortsätter han såhär så är han verkligen en lovande elithund!!!!

Jag gillar inte din attityd....

Min syster ringde alldeles nyss och var så arg att hon hoppade ur skinnet...Jo min syster brukar få en riktig kick av att gå igång^^...undrar just om det är brist på sex??
Men till saken nu, (det var verkligen inte min systers sex eller bristande sexliv jag skulle blogga om, vilket jag för övrigt inte vet ett skit om och vill verkligen INTE VETA heller:) Alltså min syster sitter på en bänk och väntar på bussen och då kommer det fram en tjej i 20 års ålder och frågar om min syster kunde tänka sig att skänka henne en slant...Hahahah syrran talade om för vederbörande att det kunde hon verkligen inte göra...Varav vederbörande tittade på syrran och säger förnärmad- DU jag tycker inte om din attityd...
Varav min syster som bara älskar att gå igång, höll på att hoppa ur skinnet - WTF, menar du frågade hon,-jag giller INTE din attityd och dessutom har jag INTE bett DIG att komma hit och snacka med mig, så ta och PYYYYYYYYS...
Sedan ringde syrran hit och var rappagalen, och jag ligger just nu raklång av skratt...

Späckbomb späckbomb.....

Som bekant finns det en låt som heter "Sexbomb sexbomb", videon till denna låten, har jag givetvis inte sett men om jag får ge mig på en vild gissning så är det säkert, en svettig kvinna i vråltajta träningskläder, makeupen sitter helt jäkla rätt, håret perfekt....Ja ni vet^^

Nyss hemkommen efter en rask morgonpromenad, tränigskläderna satt som smäck på kroppen, på grund av späcket som väller fram, genom våt av svett( jojo fast inte som i reklam filmen, utan kanske klimaterie svett), ingen makeup, och håret som visserligen är uppsatt i en hästsvans, men definitivt inte alls så att varje hårstrå ligger snyggt arrengerad utan snarare, typ "fågelbokaos"..
Då kom jag på en ny variant till låten, SPÄCKBOMB SPÄCKBOM..:)))

LIFE IS UNFARE!!!

Rut avdrag..,.

Klockan är bara 08,05 och jag har redan löst fönster tvätt...
Ringde och beställde fönstertvätt som kommer att vara löpande var annan månad och med gällande rut-avdraget, så kostar det verkligen inte mycket...

Jag misstänker att jag är den ända sista människan i hela vårt avlånga land som tvättar sina fönster själv, men nu så, blir det ändring på torpet:))

Kommentars rutan tillbaka...

Som bekant hade jag en paus i bloggandet och när jag återupptog det, var jag inte alls säker på hurvida jag kommer till att fortsätta, och framförallt hur ofta jag kommer till att vara här. Som det ser ut just nu har jag lust och därför kör ja med kommentar formulär:)) Ganska lustigt det här med blogg. Igår var jag inne på en annans blogg där vederbörande hade skrivit en väldig bra artikel om hundar och barn.. Personligen såg absolut inget fel, kränkande negativt i det utan jag läste det som en "öppen" intressant disskution i ett ämne som man kan ha hur många åsikter som helst om, säkerligen vilken utgångs position man har.. Jag måste verkligen säga att jag blev beklämd, vilken hemsk stämning det blev, faktiskt det blev personangrepp utan dess like osv... Jag själv blev fundersam över formuleringarna som utväxlades där...Jag har ALDRIG stött på detta i bloggandes värld och ändå har jag en del läsare när man tittar på hur många som har besökt denna bloggen. Närmare 12000, personer på 2 år. Är det så att IT-samhället, trubbar av normal social folkvett???Alltså man gömmer sig bakom en dataschärm och kan disskutera hur som helst, ja till och med på sådant sätt som man inte skulle göra om man stod öga mot öga med vederbörande??? Det var väldigt tråkigt att det blev så..för ämnet kan alltid diskutera, på ett konstruktivt sett och inte som nu totalt destruktivt, och dessutom till absolut ingen nytta...

Det här med mat alltså..

Jag är och har alltid och förmodligen alltid kommer jag att vara kräsen när det gäller mat.. Det finns vissa saker jag aldrig skulle stoppa i mun, UUUUUUUURK, en av sakerna är färdiga köttbullar som man bara steker upp.. Fy tusan vad vidrigt alltså, säker är det också massor av fläskfärs i och för att dölja den vidriga smaken har man all dess blandning av diverse kryddor. Igår satt maken och jag och diskuterade, mina bristande matvanor (enl maken, alltså:-) ) Varav min begåvade man utbrister.. -Jaha, DU kan minsann inte äta mamma scans köttbullar men våra stackars hundar ska äta det.???? Herregud menar han verkligen att jag ska nu stå och rulla köttbullar till hundarna??? Nänä, för jag har verkligen inget annat för mig:))^^

Lite utställnings snack...

Idag var vi på utställning och vi fick det "näst bästa betyget" man kan få. Men jag är ganska nöjd ändå. Betyget börjar med "Elegant Dog", och jag kan bara hålla med:) Döm själve, men han är verkligen elegant. Det märker jag om inte annat på människor som kom fram till oss hela tiden och talade om vilken vacker hund vi hade. Nu på kvällen var jag på brukshunds klubben och Solo var verkligen KANON!!!Men mot slutet inträffade en incident som gjorde att jag trodde knät gick åt fanders. På banan jämte var det en annan hund som tränade och den tyckte att vi verkade ha så jäkla kul så den bara drog mot oss i 100 knyck... Solo, är ju absolut inte sen utan tvärt om "Ferrarin" inom honom startade med 100%, och han drog mot hunden. Nu är Solo inlärt att vända i "nödlägen", men man måste komma ihåg att han är BARA 12 månader och en hanhund,men jag lät honom dra och i sista minuten innan han nådde staketet ropade jag kommandot- HELT OM. Solo vände i luften och då vet han att hanses älskade boll väntar på honom. Så han sätter fart allt vad han orkar mot mig, jag missbedömer farten och ska kasta iväg bollen, men då var han redan framme och rusar rakt in i mitt ben medhuvudet före. Solo väger 40 kg, bara muskler, ett riesehuvud är som en säck cement... Det gjorde så jäkla ont att jag bokstavligen höll på att tuppa av:) Samtidigt var jag så jäkla glad att han kom så klockrent, men jag fick sätta mig ner och när jag drog upp byxbenet var det redan en rejäl blodutgjutelse:-((. Men jag kunde halta bort till bilen, och köra hem... Visst är man knasig??Hunden gör mig halvt invalid och jag är så stolt över honom...Han är BÄST!!!!

Undrens tid är inte förbi...

Igår skrev jag om riesenlägret som är på G. Så igår när vi var och handlade, mat så började maken att "planera" mat inför riesenlägret...Alltså, det är i och för sig är absolut inget märkvärdigt, men att maken gör det, det däremot är oerhört märkvärdigt...^^ Hallå han måste ha karta och kompass för att hitta till vår egna tvättstuga (om han överhuvudtaget vet om att vi har en). Så i ren skär iver/glädje tycket jag först , JIPPPPPPIEEEEEEEE, wow, äntligen... Sedan började jag att tänka efter...och blev en aningens bekymrad...och tänkte ännu mera efter och kom på att jag lär nog bli trådsmal efter denna v:), så det blir ju kanonbra^^ Nä nu är Solo, iordning gjord...mooooot äventyret

Riesenläger...2011

Snart bär det iväg på vårt första riesenläger. Detta lägret startades för 27 år sedan och då var det ca 30-tal antusiaster som började och varje år så växer det. Här i Sverige har AfRS, (Riesenklubben) ca 900 registrerade medlemmar, och förra året var det 350 st som deltog i riesenlägret. Ingen annan rasklubb har kommit i närheten av denna fantastiska siffran. Detta är Nordens största Riesenträff, och förra året så trodde man faktiskt att det var världens största riesen träff:))Ganska kaxigt eller hur. Så vad gör man där tro???Jo man tränar hund i alla bruksgrenar, man väljer vilken man vill ha. (Själva kör vi rapport). Sedan finns det för dom som har lite problem med sin hund, ,problem hundsträning, utställning,Mentaltester, tävlingslydnad. Allt detta görs hela v. Man träffar nya människor, byter erfarenheter/kunskap med varandra och har allmän härlig v i hundens tecken...

Så här såg det ut i måndags då Solo fyllde 1 år:) Leverpastej stog på menyn. Gissa om jag var populär:))TJOHO, matte är bäst!!!

Vilken jäkla skit...

Alltså vi är redan inne i Juli månad och vi har inte haft semester. Varje helg och även vardagar har varit helt uppbokade, och så ser det ut hela denna månaden... Jag är så jäkla less på det, ändå har man själv försatt sig i denna mindre pikanta situationen... Jag säger bara en sak INTE en ända jäkla sommar att jag ställer upp på detta. I Augusti så drar firman igång på allvar med ett stort kontrakt och då har maken fullt upp. Just nu är jag bara så jäkla less på alltihopa... Det känns som om jag skulle behöva lite luft under mina vingar ett tag.

Hahaha, jag tror minssann...

Ojojoj, att äldre människor kan te sig en aning gnälliga är ju som regel bekant...^^eller hur:)? Alltså maken han tål inte kylan, börjar det krypa ner mot 5 grader, då fryyyyyyser han, och han är liksom inte sen att tala om det:) Nu har den efterlängtade värmen äntligen kommit och vad gör min äkta hälft tro???Jo han gnäller och gnyr och nästan bryter ihop av värmeslag... Jaaaa, jag tror minsann att min äkta hälft börjar komma till åren och jag tror minsann att jag börjar att skönja en riktig gringubbe, hahaha

En Riesen...

Här har vi firat födelsedag i två dagar i följd:) I söndags fyllde som bekant 2:an 18 år och i går fyllde Solo 1 år:) Tänk vad tiden går fort. Igår kom jag under en promenad på hur jag ska beskriva min älskade Solo. Att vara en riesenägare är en stor glädje och ett privilegium En risen är en allert ras som hänger på allting du hittar på och vill vara med överallt, sedan finns det avarter som i allting annat, men Solo kan jag beskriva på följande sätt. Jag har aldrig kört en ferrari, men ändå vågar jag påstå att likheterna är många mellan Solo och en ferrari. Du ska först ha körkort sedan ska du testa dig fram, men när du väl ha kommit underfull med hur det är så vill man aldrig ha någonting annat:) Det man alltid har i bakhuvud är hur jag sätter foten på gaspedalen...^^

I morgon...

I morgon vaknar jag och jag har en vuxen kille:))Min älskade pojke, 2:an, blir nu 18 år och myndig...Vart har åren tagit vägen??? I alla år, även när 1:an bodde hemma så kvällen före deras födelsedag, går jag alltid in innan jag själv går och lägger mig, för att tacka dom. Jo, jag tackar dom att jag har privilegiet att vara deras mamma och att jag har fått dela ett fantastiskt år med dom, och att jag ser fram emot nästa år... Nu har jag två vuxna barn från och med i morgon:)))

Midsommar...

Ja, då var midsommaren över för denna gången. Vädret kunde nog ha varit en aningens bättre. Som dom flesta andra åren så lös solen med sin frånvaro, (iallafall här). Det här med att fira midsommar är en ganska konstig företeelse, vissa människor blir totalt jäkla knäppa. Varför måste man svina ner så förbaskat bara för att det är midsommar??? I morse när jag var ute med Solo på långpromenad (Gustaf sov med husse), så såg det verkligen ut som en soptipp på vissa ställen... Jag funderar på dom människorna som svin ar ner, undra om dom verkligen tycker att det ser trevligt ut???

En av livets stora middag...

World Transplant Game 2011, är inne på sin sista dag för denna gången. Detta evenemang avslutas i kväll på restaurang Trädgård i Göteborg. Jag kommer att vara där. Tänk er att få äta middag med 2000 personer som har gått sin livs match och har gått ut som segrare allesammans:)) Detta är en av dom största middagarna jag kommer att var att vara på, det är ett som är säkert.

WTG talet 2011 på Svenska.

Att få stå här och dela denna stund med er är en ära för mig och min familj. Detta är en glädjens dag men också en dag till eftertanke. När jag ser mig omkring här idag så ser jag massor människor. Människor som kommer från olika länder, världsdelar, men vi sak en sak gemensamt, vi har gjort samma resa, även om varje resa har sin unika stig, så har vi alla gått vårt livs kamp och vi är livets segrare allihopa. Det är stort! Mitt namn är Monika jag är 47 år gammal, jag är en kvinna, mamma, hustru, men jag är också en njurdonator. Idag lever jag med en njure och den andra njuren jag föddes med lever idag hos min man L. När jag blev tillfrågad om jag ville ställa upp och berätta om hur det är att vara donator, tvekade jag inte, för mig var det en självklarhet, en ära att få vara med att lyfta fram en sådan stor och viktig sak som donationen är, men sedan skulle jag sätta mig ned och skriva detta tal, och då blev det genast mycket svårare. Hur skulle jag få fram en för mig självklarhet, att bli donator på ett enkelt och naket samt odramatiskt sätt, samtidigt få fram tyngden i mitt budskap? Hur jag än tänkte så blev det ändå en personlig spegling av en resa som vi gjorde Jag skulle vilja dela upp livet i två delar, livet före och livet efter. När man har fått vara med om en sådan omvälvande resa så ter sig livet helt annorlunda efter det. Att få bli min makes donator var för mig en självklarhet, jag har aldrig tvekat och skulle jag få möjlighet att göra om mitt val skulle jag göra om det igen. Jag var aldrig rädd för min egen hälsa skull, utan det som hängde som en skugga över mig var min rädsla att jag av olika anledningar inte skulle kunna få ge min man en njure som han så väl behövde för att få vara med oss i detta livet. Jag tror att när man som donator, har väl bestämt sig för att donera så handlar det inte om rädsla för sin egen del utan det handlar om rädslan om att inte få bli donator. Den 25/februari 2009, är en stor dag för mig och min familj det var då min man återvände tillbaka till livet efter att ha varit på livets yttersta gren. Trots att vi visste om att min man L hade sjukdomen som slutligen ledde till donationen så blev händelseförloppet väldigt drastiskt och snabbt mot slutet. Att leva med en människa som var annan dag kopplas ihop med en maskin som gör ett livsuppehållande uppgift att rensa kroppen från sina egna gifter är tungt. Under den tiden blev jag L språkrör för han var helt slut tömd på all ork. Jag hade hand om allt, kollade hans hälsa ja , sakteligen så tog jag över hans eget ansvar. Så kom då dagen då jag själv skulle åka till sjukhuset, L var redan på plats sedan dagen innan, och jag skulle skrivas in. Då kom rädslorna, tänk om man hittade någonting i sista minuten, som gjorde att jag inte fick bli donator. Tack och lov så var allting ok, och operationen blev av. När jag väl kom till sjukhuset så var det bara en sak som gällde, nu skulle vår resa snart nå en ände, äntligen. Vi har tagit fotografier på L dagen före och dagen efter op, och att se på dessa kort är en fantastisk upplevelse, en bekräftelse på hur fantastiskt L nya njure är. Redan dagen efter donationen hade livet återvänt tillbaka till L, det syns så tydligt och då visste man att man hade gått sitt livs match med en segrande utgång. Jag själv var priviligerad som fick vara med om detta mirakel. FRÅGAN lyder hur är det att vara levande donator? Åter igen måste jag upprepa att få göra en sådan resa som vi har gjort är stort. Jag får ofta frågan var du aldrig rädd? På det kan jag svara helt ärligt nej, jag var aldrig rädd för min egna skull, men jag var dödligt rädd för att min man inte skulle klara av att hålla sig vid liv tills donationen blev av. Min rädsla att i sista minuten så skulle man hitta någonting som skulle göra donationen omöjlig var stor. Jag hade även bestämt mig för att skulle inte L och jag vara komplativa, då ville jag göra en x-donation …Så säker och stor var jag i min önskan att få göra detta. Första tiden efter donationen, var hemsk, jag minns att jag var så sjukligt trött, jag bokstavligen kunde stå och sova, jag har aldrig någonsin varit så trött, ja jag visste faktiskt inte att man kan bli så trött. I denna trötthet så började en annan sida inom mig vakna till liv. En sida hos mig som var outtröttlig, det var sidan som ständigt vakade över L, som hela tiden skulle kolla hur han mådde, att det inte var något som var fel, det var som om att när allting släppte donationen var över, då kom min reaktion och det var i form av kontroll. Jag hade levt så länge i en ständig kamp mot livets klocka att när jag helt plötsligt kunde ta ett par djupa andetag och börja andas då kom reaktionen. Min man och jag har alltid haft en speciell relation/kontakt och jag minns en sommarkväll efter vår donation när jag som vanligt började att kolla om medicinerna var tagna, om blodtrycket var ok, så satte sig min kloka och älskade man höll om mig och sade. -Monika, jag vet hur orolig du är, jag har sett hur du har kämpat helt ensam för jag var så sjuk att jag inte kunde hjälpa dig, och jag är dig så tacksam för utan dig vet jag inte hur det hade gått, men nu är det dags att du låter mig få vara en vuxen man, och låter mig få lära känna min nya kropp. Då brast det för mig jag grät och var så rädd, för att han kanske skulle missa någonting viktigt, men jag var tvungen att ge min man det erkännande varje vuxen människa har rätt till nämligen att ta eget ansvar. Efter den kvällen var det som om någonting lättade för mig, allting blev så mycket lättare för mig. I dag 2 år och 4 månader senare så lever vi ett ganska normalt liv, men jag har fått helt andra värderingar. Jag tar ingenting för givet L går på kontroller var 3 månad och varje gång han gör sin kontroll så är vi oroliga, det är då vi blir medvetna om livets skörhet. Idag har jag en oerhört stor livs kvalité, idag lever jag ganska kravlöst ärligt liv och jag lever fullt ut. Jag är inte direkt omvärldsberoende, jag har gått mitt livs match, och jag redde ut den. Jag har fått lära känna mina styrkor och svagheter. Jag har en fantasisk kropp som har gett liv åt tre människor mina barn och min man. Att vara en donator möts ofta av en tystnad blandad med en nyfikenhet. Jag tror att denna tystand grundar sig i människans påminnelse om vår egna begränsade tid. Jag har en livsfilosofi som efter donationen blev så verklig för mig. Jag tänker vi människor trevar oftast sig fram i livet. Livet i sig ger dig absolut inga som helst garantier. Du har en ända garanti och den är, från det ögonblicket du föddes så startades ditt unika urverk, och det ända livet kan garantera dig är att tiden tickar på och detta urverk kommer att stoppas. Det vi inte vet är när det stoppas. Vår tid här är så kort, och under denna korta tid som jag har här ska jag leva fullt ut. Låt oss hoppas att vetenskapen snart kan komma fram till en lösning som gör att människor som väntar på nya organ ska kunna vara med oss inom snar framtid. Låt oss hoppas att fler människor kommer att vilja ge.

WTG 2011Talet.

Detta talet höll jag i Domkyrkan i Göteborg 110619. To stand here today and share this moment with you is an honor for my family and me. This is a day for joy and also a day for reflection. When I look around me, here today, I see lots of people. People who coming from different countries, people who are coming from different continents, but we have one thing in common, we have made the same journey. Although each journey has its own unique path, we've all gone through life's battles and we are all winners everyone. It's remarkable! My name is Monika I am 47 years old I am a woman, mother, wife, and also a kidney donor. Today I live with one kidney, having given the other kidney to my husband. When I was asked if I wanted to stand here and tell you what it is to be a donor, I did not hesitate. For me it is a matter of importance and an honor to be the highlight of such a large and essential thing that donation is. But then, when I sat down to write this speech, it immediately became much more difficult. How could I adequately describe what it means to be an organ donor? How could I possibly describe something that was simultaneously the most self-evident and destined-to-be event, yet also the simplest, purist, and most undramatic of events, while expressing the weight of my message? After considering it for a long time, I realized the story of my organ donation was still a personal reflection of a journey that we all accomplished. I would like to divide life into two parts: life before and life after. I think that when you have finally decided to donate, for the right reasons, then it's not about fear for your own sake, but about the fear that no one matches. The 25th of February 2009, was a big day for my family and me , it was the day when my husband returned back to life after being out on life's narrowest limb. Although we knew that my husband had an illness that ultimately led to the transplant, the events leading up to it came very dramatically and rapidly towards the end. To live with a man who is connected every other day to a machine that sustains his life by clearing the body from its own toxins is painful to watch. During that time I became his spokesperson because he was completely drained of all strength. I was in charge of everything, checked his health. Slowly, I took over all his responsibilities. Then came the day when I myself would go to the hospital, my husband was already in place since the day before, and I would be registered. Then came the fears, what if they found anything in the last minute, which meant I could not become a donor. However, once I got to the hospital, there was only one thing that was important, and that was that our journey would soon reach an end, finally. I took some pictures of my husband the day before and the day after surgery, and to look at these pictures, is a fantastic experience, a confirmation of how great the new kidney was working. The day after the donation, life had returned back to my husband. It shows clearly that this journey was his best game with a victorious end. I consider myself privileged to be part of this miracle. The question is. What is it like to be living donor? Again, I repeat, to make such a trip as we have done is huge. I am often asked, were you ever afraid? On that, I can say in all honesty, no, I was never afraid for my own sake, but I was dreadfully afraid that my husband would not be able to stay alive until the donation My fear was, that at the last minute, they would find something that would make it impossible to make the donation I had also decided, IF my husband and I were not matches, then I wanted to do a cross donation ... So confident was I in my desire to do so. Immediately after the donation, it was horrible, I remember I was so sickly and tired, I literally could stand and sleep, I have never ever been so tired. I did not know you could be so tired. This experience brought out sides of me I have never seen or experienced before. One side of me was tireless, it was the side that was constantly watching over my husband, who would constantly check on him, as if expecting that there was always something wrong. The other side felt relief, like everything was released because the donation was over. I was relieved & then came my reaction of wanting to be in control. I had lived so long in a constant struggle against life's clock, so when I suddenly could take a few deep breaths and start breathing then came the reaction of needing constant control to ensure nothing went wrong. My husband and I have always had a special bond. and I remember one summer evening after our donation when as usual I started to see if medications were taken, if blood pressure was ok, when my wise and beloved husband sat me down and held me and said. -Darling, I know how you worry. I've seen how you have fought all alone because I was so sick that I could not help you, and I am so thankful for you without you I do not know what would have happened, but now it's time that you let me be a grown man, and let me get to know my new body. Then something burst it to me, I cried and was so frightened that he might miss something important, but I had to give my husband the recognition that every adult has the right to take their own responsibility. After that night, it was as if something eased in me, everything became so much calmer. Today, two years and four months later, we live a pretty normal life, but I have completely different values. I take nothing for granted, my husband goes to regular check-ups every third month... I do have to admit though, every time he takes control of medical matters I still worry because I have become aware of life's fragility. Today I have a tremendous quality of life, I live an honest life and I live fully. I've learned to know my strengths and weaknesses. I have a philosophy of life now. After donation, life is so real to me. I think we humans are often fumbling our way in life. Life itself provides only one warranty and it is, from the moment you are born, you start your unique journey, and the only thing that journey can guarantee you, is that time is ticking and this movement will eventually be over. We do not know when it stops. Our time here is so short, and during this short time that I have been here, I have lived fully. Let us hope that research can make significant progress that allows people to avoid waiting for organs. Let us give a thought to all those who are waiting for an organ let us hope they may soon be with us. When you have gotten to be part of such a transformative journey, Life looks totally different after that. Being my husband's donor was for me obvious, I have never hesitated, and I would gladly do it again without hesitation….. But my kidney would not.^^ I was never afraid for my own health's sake, but it has hung like a shadow over me, I was fearful that I, for various reasons, would not be able to give my husband a kidney, which he so badly needed in order to be with us in this life . Let us hope and pray that more people would bee abel too give.

Det här att prata illa om människor...

I min närhet har vi en människa som pratar så fruktansvärt illa om en annan familj. Det anmärkningsvärda är att när man tittar på vad personen skriver på vederbörandes FB, exempelvis, så tror man att det inte är sant, då är det ord som, fantastiska, goa massa kramar och hjärtan...jag har nog aldrig stött på någonting som kommer i närheten av detta... Min nästa tanke är, -jag undrar vad vederbörande säger om MIG och min familj när VI inte är i närheten???

Maximal glädje samtidigt maximal sorg....

Igår var jag och höll talet på World Transpant Game 2011...Egentligen är det för oss bara en glädjens dag, det är livets dag... Det var jag och två kvinnor som skulle hålla tal, jag var först. Kvinnan efter mig hade förlorat sin älskade son för exakt 5 månader sedan. Sonen är 23 år detta året. I sin stora livsförlust så donerade denna kvinnan sin älskade sons organ för att andra medmänniskor skulle få en andra chans i livet... Den andra kvinnan som skulle hålla tal läste en vacker dikt. Igår på dagen för fyra år sedan förlorade hon sin då 23 åriga son i en olycka när denna höll på med sin utbildning till havs. Denna kvinna har rest från Amerika. Denne sonens kropp har gett 5 st andra människor ett nytt liv, en andra chans i livet. Anledningen till att denna kvinnan var just i Göteborg var att en av mottagarna bor just i Göteborg, så dom har redan träffats.... Herregud hur ska man kunna beskriva denna turbulens av känslor som övervägde mig???Mitt i denna maximala glädje fick man stifta bekantskap med maximal sorg/förlust...Jag är totalt känslomässigt slut.... Vet ni om att man kan se det hela på www.wtg2011.com

Ni har inte träffat min fru..:)

Maken är som jag skrivit tidigare om, volontär på World Transplant Game. Vilka fantastiska människor han har träffat och varje dag kommer min man hem totalt slutkörd, men visare och visare, över alla möten han får göra. Nåväl, igår satt han och några människor och pratade och då berättade maken att jag ska hålla ett tal på söndag. Han fick frågan hur det kom sig att just jag fick detta hedersuppdraget...På det svarade min älskade äkta hälft. -Det märks att ni inte har träffat min fru, Har man en gång träffat henne glömmer man henne aldrig... Hmm jag undrar just hur jag ska ta det:))

Vankelmodig...

Jo jag känner mig vankelmodig inför söndagens uppdrag, då jag ska tala på World Transplant Game. Herregud vad har JAG, att tillföra dessa människor som har gått sitt livs kamp?Absolut ingenting. Jag har inte gjort någonting speciellt, men dom däremot... Maken är ju som bekant volontär där och idag kom han hem och berättade följande. Idag var det 2000 människor som samlades. Några kommer först i kväll och i mrg. En av dom som kommer imrg CYCKLAR, från Schweiz till Göteborg. Denna fantastiska mannen är lugntransplanterad för 2 år sedan!!! Allvarligt talat...vad kan jag ha att ge???

God start på dagen

I dag ser det ut att bli en varm dag och trots att kl inte är 08.00 ännu så har jag redan varit ute med vovvsen på en långpromenad:) Härligt. Jag har varit lite orolig för att intervjun som jag höll inte skulle vara tillräcklig rak, men igår kväll när tidningen kom (det är en lokal tidining vi har som delas ut till alla hushåll i vår Kommun samt i närliggande kommuner) så var intervjun med och den var verkligen BRA skrivet. Idag börjar förberedelserna inför World Transplan Game, och maken tog sin älskade mc och bikade ner, för han kommer att arbeta där hela v. Ha en härlig dag ochjag hoppas att solen skiner på er

Jag och min stora truuuuuuuut....

Det finns ett talesätt som säger- Se Capri och dö. Med det menas att det ska vara så vackert där att när du väl har sett det så har du sett jordens vackraste plats??? Nu råkade jag nämna det för min älskade make, någon gång i tidernas begynnelse och NEJ, han är vidskeplig av sig, MEN till Capri ska vi absolut inte åka.. Vidskeplig eller ej, men jag misstänker att det har med min stora mun att göra^^... Varför jag kiddar om Capri just nu??Därför att i dagens tidning kan man läsa just om Capri:)

Kickbike!!!!

http://vimeo.com/25049663 Här kommer ett smakprov på vad en kickbike är

Gustaf och Solo

Mina älskade hundar

Mobiler mobiler mobiler...

Mobiler, vilket konstigt fenomen det har blivit. Personligen så tycker jag verkligen ILLA om mobilen, hade jag fått råda enhälligt så hade jag lagt mobilen på hylla. Jag är av den uppfattningen att jag behöver inte bli nodd alltid och skulle det vara någonting akut så kan man alltid ringa maken , för han är tvärt emot mig, han kan absolut inte leve utan sin mobil... Det är intressant hur folk resonerar, typ -Nu ska jag köpa mig en mobil, vilken ska jag ta..? Hallå, mobilen ska man ju ha för att snabbt kunna meddela om det är någonting viktigt, men sitta på en restaurang och prata i mobilen eller ännu värre sitta i ett slutet sällskap och rätt vad det är så börjar någon sms:a... Är inte det höjden på total nonchalans mot sällskapet man är i? Så vad är det jag egentligen vill ha sagt med detta svamlet? Jo våga stänga av mobilen emellanåt, jag lovar det går:))

En tidnings intervju...

Idag kom det en journalist och skulle intervjua mig inför mitt uppdrag inför World Transplant Game. Jag hoppas att jag fick fram mitt budskap angående donation, fast jag är tveksam, det kändes inte ok, jag tyckte att killen dom skickade var alldeles för ung för att förstå vad det hela handlade om... Fast jag hoppas att jag kan ha fel och att reportage blir bra. Återigen ta ställning, oavsett vad du bestämmer dig för, donera eller inte, det är bara DU som bestämmer, det finns absolut inget rätt eller fel i denna existentiella frågan, men ta ställning. Om inte annat så underlätta för dina anhöriga så dom ska slippa ta ställning.

Skolavslutning...

Då var det åter dags igen för skolavslutning...Ett helt läsår till ända.Tiden rusar verkligen iväg. I år har vi inte bokat någonting på semestern,det är första gången det har inträffat, men ändå så är halva sommaren redan uppbokad på olika arrangemang. Idag ska vi packa och dra iväg till Kristianstad, där ska vi gå utbildning i barmarksdrag, vi har köpt en kickbike, som Solo ska dra. Det är verkligen en kanonträning för hunden både fysiskt och mentalt. Denna sporten är så ny här i Sverige att dom första domarna är utbildade först till hösten:)), fast i övriga Europa samt i Norge är detta en oerhört stor sport, och Canada ska vi inte tala om... Så nu ska jag snart dra iväg till avslutningen på skolan:)

I kväll kom programmet.

Jag ska som bekant hålla tal på WTG. 2011, idag fick jag programmet och i samband med talet ska vi sedan gå ut till denna minnes stenen. Stenen kommer att stå utanför Domkyrkan i Göteborg. Det är stort.

Klart att vovvsen.....

Det är väl klart att vovvsen ska ha en egen pool, eller hur??? Solo som inte tycker att det är en "hit" med bad , försöker att rädda Gustaf från en drunkning genom att dricka upp vattnet:)) Visst är dom söta???

...men du sade......

Å denna härliga sommarvärme, här njuts det för full. Häromkvällen så tog vi vovvsen och promenerade ner till centrum, (fast vi har det inte såååååå långt, kanske 7-800m till drottning gatan), men vi har ett fantastiskt mysigt glasskafè och vi skulle sätta oss och ta var sin glass. Inte vovvsen, där blev det vatten:))) Jag satte mig ner medans maken ska gå in och handla. Innan min älskade man går in så tittar han på mig och frågar- vad vill du ha för glass?. Jag svarade -´mjukglass med jordgubbsmak. Sitter där med mina vackra hundar Solo och Gustaf och ut kommer maken med glass till mig...mjukglass med vaniljsmak?????? -men men , började jag hade dom ingen jordgubb? undrade jag lite förvånad. - Va skulle du ha JORGUBB, varför sade du inte det, då??? Ibland funderar jag:))))

Rapporter från hundvärlden....

Hundälskare har jag varit från mina tidiga barnsben. När andra flickor lekte med dockor så såg jag till att vara med grannens hundar eftersom i vår familj kunde vi inte ha hund av olika orsaker... Nåväl det har gjort att umgås med dessa 4 benta varelser ter sig helt naturligt för mig. Visserligen har jag ,tävlat, kört upp hundar inom flygvapnet, gått div kurser haft diverse kurser...men jag har hur mycket som helst kvar att lära . Ett sådant område är UTSTÄLLNING. Förr var detta ett skällsord för mig. Jag kunde inte för mitt liv begripa hur man kunde "slösa" sin dag på en utställning, det säger ju absolut ingenting om hunden, mer än att den har rätt färg och rätt vinklar, (sade jag). Nu har jag vackra hundar och har börjat på stapplande steg ta mina första steg i utställningsvärlden, och upptäcker till min stora fasa att jag har hur mycket kvar att lära. Det är verkligen inte bara att "ranta runt i vänstercirklar" Men trots att jag inte kan någonting om utställningar så har jag fortfarande mina kunskaper kvar om hundar och är det någonting som får mig att se totalt rött är när en domare utrycker sig att en valp är "valpig"... Jag är så stolt och glad att jag har valpiga valpar/unghundar, hade jag inte haft det så skulle jag se det som ett totalt misslyckande av mig som hundförare. Att en domare utrycker sig på detta sätt gör att jag faktiskt får lite vatten på min kvarn från den tiden då jag var så anti mot utställningar...För hade domaren haft någorlunda kunskaper om hunden och dess mognad så skulle denne/dessa aldrig i helskotta utttala sig på sådant idiotiskt sätt.

Ojojoj...det visste jag ju inte!

I morgonens rubriker kan man läsa att kära pundaren Whitney Houston, kan utveckla en dödlig sjukdom... Min första tanke var att -jaha narkomaner har ju som bekant en dödlig sjukdom, så vad är det för nyhet?? Sedan läste jag vidare...-Jo denna damen röker så hon kan utveckjla en dödlig lugnsjukdom... Allvarligt talat, när har dags/kvälls tidningar blivit språkrör för, Sv damtidning??? Solen lyser fåglar kvittrar , jag tror sommaren har åtevänt och jag ska börja dagen. TJOHO!

Vad är det för tid vi lever i...?

Sitter och bläddrar bland tidningarna på nätet efter att ha varit på en härlig mrgpromenad med vovvsen.. Vad läser man, jo människor blir skjutna, knivhuggna...?Allvarligt talat bara att komma på tanken "nu ska jag ut och då tar jag med mig kniv, eller en pistol.." Nästa stora rubrik som omger våra tidningar är, våran kära gamla"monark"... Jag måste ge heder åt journalisterna som faktiskt VÅGAR att skriva om detta. Vi lever i ett demokratiskt samhälle, och för att demokratin ska fungera så måste vi ha regler kring saker och ting. Här har vi en människa som låter oss betala hans kalas, samtidigt som han bokstavligen visar upp en människoförakt och en dunkel moral som heter duga. För hur ska man annars tolka hanses "fadäser"? Till skillnad från många andra människor så ser jag honom som en mänsklig varelse, med mänskliga brister och fel, han har faktiskt inte gjort någonting utöver det som många andra håller på med i vårt samhälle, men dom jag tycker synd om, förutom alla pengar som jag är tvungen att betala till dessa dumheter, är faktiskt hanses familj... Alltså läsa om att ens make har knullat omkring och det ganska så rejält , suttit i samma bil, där kompisarna har köpt div droger, gått på olika strippklubbar...Detta skulle kunna få vilken stabil människa som helst att bli galen av förömjukelse...Ändå måste man utåt sett visa god min le, osv...Allvarligt talat är det konstigt att många människor låter sig luras av myten om att monarkin ska vara någonting utöver det mänskliga??? Nä nu ska jag strunta i att fabulera och ta mig en välförtjänt dusch...

Lite ögongodis.

Mina damer och herrar får jag bjuda på lite "ögongodis" Mopsen Gustaf, som är bekant och Riesenscnauzer Solo

Att vara en hanhundsägare...:)

Håll med om att han är vacker!!! Här är vi på Hässleholms uts, vann han i sin grupp och kom som 2:a bästa riesenhane!!!Han är fantastisk. Idag hade jag bestämt mig för att det skulle tränas på brukshundsklubben. Solo, vår riesenschnauzer är snart 12 månader och det är dags att börja så sakteligen att träna inför ev tävlingar som vi har framför oss. Men en 12 månaders hanhund, som har hormoner på topp har helt andra åsikter, vil jag lova. Jag höll på att bli tokig...idag var det liksom ingen bra dag att träna på^^. Precis som alla andra med tävlingsintresse så gör jag så privatlektioner är att föredra. Fokusering till 100%, samt effektivitet. Nu hade jag en privat lektion i onsdags, för jag har stött på ett (för mig)psykiskt hinder, nämligen framförgåendet. Hunden ska gå från början på din vä sida och vid kommandot ska den förflytta sig framför dig och gå rakt fram. Jag har tränat och tävlat detta förut men tack och lov utvecklingen går framåt och jag behövde ny "import", så då var jag och fick "draghjälp". Körde en för mig en helt ny metod och jag tyckte att det var så jäkla effektivt och bra. Så nu är det det som gäller:))) Fast en annan dag.

Det var så längesedan.

Åh vad det var längesedan jag var här:) Anledningar har varit många, en är att jag faktiskt är fast i FB-träsket. Det är nu två år och 4 månader sedan vi gjorde vår resa och livet är bara så jäkla toppen!! I förra v såringde Sahlgrenska sjukhuset och frågade mig om jag ville hålla ett tal i samband med world transplantation game som hålls till I Sverige och i Göteborg. Vilken ära att bli tillfrågad inför detta hedersuppdraget. Så sön den 19/6 kl 15.00 ska jag hålla tal för alla nationer som deltar och det är stort. Jag kommer att börja blogga så sakteligen igen, jag känner att jag längtar efter det:), men jag låter kommentar fälten vara eftersom jag inte vet i vilken grad jag kommer att blogga och jag vill som bekant svara er, om det är någon som fortfarande har intresse. Däremot kommer det att fortsättningsvis handla om mitt stora intresse i livet...hundar