tisdag 13 maj 2014

Men du är så ung......

I många år har jag sagt att jag är hemma fru för jag har tyckt att det är lite skamligt att säga - nä jag är sjukpensionär...
Men så har jag börjat att tänka i andra barnor , INGEN är hemma för att det är så jäkla kul, INGEN väljer utanförskap, INGEN väljer att göra sådana ekonomiska kortakommande för det är så jäkla kul.
Så numera säger jag precis som det är och faktiskt struntar i vad människor tycker och tänker.
Idag mötte jag en kvinna som jag inte mött på många år och vi samspråkades vid sådär lite lätt och så frågade hon mig vad jag arbetar med numera.
Jag svarade helt ärligt, jag är sjukpensionär sedan ett par år tillbaka, då utbrister hon men herregud du är inte gammal...????? (Vad har det med saken att göra, kan jag tycka, jag har såpass mycket som 70 % invaliditet i min vänstra sida, med kroniska neuropatologiska smärtor, som vissa dagar kör ett jäkla rock`n`Roll i min kropp) . Vissa dagar då jag inte ens kommer upp ur sängen. Tack och lov för min livsenergi och mitt stora intresse hundar annars hade jag varit tablettmissbrukare för längesedan, men jag har lärt mig att anpasa min ork så att mitt fungerar så gott det går under rådande omständigheter

Jag svarade helt ärligt jag är 50, men jag berättade bara lite hur jag har det och hon fick sig nog en tankeställare, man behöver varken vara sunkig osmart,eller missbrukare för att hamna där jag hamnade.
Ibland så lever vi människor i en konstig bubbla där allt utanför dom gängse normerna inte existerar och gör det det så finns det massor av fördomar....

måndag 12 maj 2014

Idag kom dom befriande tårarna....

Hemkommen efter morgonpromenaden, och ger hundarna mat går in i ett tomt rum som en gång var matsalen, jag ser mig omkring, och förflyttas många år tillbaka i tiden, då jag var och tittade på detta huset, jag ser hur det såg ut tapeterna, dåvarande möbler , och tårarna började rinna på mig.
Detta huset var jag andra ägaren på , den första ägaren , han ägde större delan av marken som numera är ett större villa kvarter, och när han byggde huset så tog han och frun ut det bästa läget, där bodde dom till dom vandrade vidare in i nästa dimension.
Här skulle jag bo tills jag själv skulle vandra vidare...
men livet som jag tycker ibland är jäkligt orättvist ville någonting annat, och förberedde mig för det.
Snart är det dags, att åter igen börja om på någonting nytt, med all osäkerhetsfaktor som det innebär.
När jag ser tillbaka så har jag haft ett oerhört rikt spännande liv som många avundas mig på, men jag har aldrig fått någonting gratis, utan har fått kämpa mig till det jag har, och snart börjar ett helt nytt kapitell i min livsbok, och just idag är det en smärtsam dag då jag börjar inse att slutet på detta kapitel börjar att närma sig.

söndag 11 maj 2014

Vi flyttar i en dålig tid...

Alltså tävling säsongen har startat och vi flyttar, hur jäkla frusterande är inte detta!!! Jag har kommit längre än mina planer för N, och nu när vi har blivuit uppflyttade så vill jag bara fortsätta, har så bra tävlingar som jag skulle kunna göra, men dom är mitt i flytten, grrrr , så frusterande, visserligen håller jag alla hundarna i tränings/tävlingsform, men om jag ska ut på tävling så krävs det det lilla extra av träning som jag känner är en bristvara på grund av tid...
Det är så frusterande när man har materialet, men sedan då jäklar drar jag igång på mera allvar när vi är på plats, just nu har jag två läger inplanerade i sommar ett i sverige och ett utomlands, sedan ska jag testa på ett prov.

Vad i helskotta håller jag på med..????

Alltså våren har ju knappt börjat och jag sitter och kollar på resor över julen???
Hur sunt låter det på en skala....
Att det förhoppningsvis blir en långresa (om makens hälsa tillåter) det är ingen tvekan , jag är nog riktigt kräsen vad det gäller resemål.
En gång i tiden hade jag på att göra i mitt liv resa följande allternativ
Mauritiuz----- DONE
Maldiverna----Done
Sechellerna----

Men nackdelen med att resa är att man får uppleva så mycket och man vill bara mera, och vissa ställen SKA jag tillbaka till. Ett ställe som jag skriver om , och som det låter löjligt, men desstå mera sant är Syd Afrika, jag förlorade en del av min skäl i detta makalösa land.
Sedan har jag Mauritiuz, ön som jag har lärt känna tack vare en hyrning av vespan, och jag vet precis vart jag på ön vill bo!
Sedan har vi en Ö som tillhör Mauritiuz men som är utanför, den heter Reunion, den är jag jättesugen på att åka.
Ska vi åka så blir det över julen då jag har oerhört dåliga vibbar av julen ... Första gången jag fick det var innan makes donation, han var så jäkla dålig och han väntade på den första operationen som skedde den 6 januari,då man avlägsnade hanses njure, som var så stor att den nya njuren inte skulle få plats, en operation som var väldigt riskfylld och helt onödig, eftersom jag redan på hösten hade påpekat det för makens dåvarande läkare/klåpare, som inte tog mig på allvar...
Sedan var det nu i julas fy faaaaeeen inte en sådan jul till!!!
Det som gör att jag vill åka till Sechellerna, eller Reunien, eller Mauritius är att jag vill testa hur det är att lämna vovvarna, och då blir det inte mera än max 8 dagar, mera klarar jag inte av. S och G vet jag där är det inga problem men N som är så fäst vid mig där kan det bli riktigt jobbigt och jag vill inte utsätta oss för en så stor belastning som en Syd Afrika resa ändå blir för det rör sig om kanske 3 v, har varit inne på att ta med vovvsen, men det är inte så bra med tanke på alla vilda djur och babianerna är inte att leka med tro mig.
Men som sagt summa av sumarium vad håller jag på med letar julresor NU?????

lördag 10 maj 2014

Nu börjar det att eka...

Oj nu börjar det verkligen att eka tomt här hemma, här packas och slängs och delas ut, samtidigt så känner jag verkligen hur jag krymper ihop mera och mera...

Jag vet inte ens VAD det är som håller mig kvar, alltså A-sås känner jag mig färdig med sedan många år, jag älskar denna fina staden, men det finns många andra ställen som jag är lika förtjust i...

Kanske är det så att jag är rädd för en helt ny stad,det är svårare att skaffa sig nya vänner /bekantar (som jag inte är beroende av, eftersom jag lever såpass med våra hundar så jag är alltid ute och hittar på någonting med dom), kanske är det så att jag har panik för jag trivs så med mitt träningsgäng, som jag kommer att sakna.

Idag blev jag så rörd av dom, vi pratade att nu började ju att närma sig , då var dom till och med beredda att ändra i träningsdagarna så att när jag skulle komma upp så skulle det köras 2 heldagar, vilka människor jag har omkring mig , helt jäkla makalösa.

Idag när jag kom hem från träningen så var 1-an hemma och skulle hämta lite saker, så nu är biblioteket, verandan och matsalen, tömt och det börjara att eka här inne.

Så sorgeligt jag trodde aldrig att jag skulle lämna detta stället frivilligt det är en av A-sås bästa läge och jäklar vad jag har kämpat med det. Först var jag själv pluggade arbetade och slog knut på mig själv, allt för att behålla det då yngste sonen, har sitt funktionshinder som har gjort att jag inte ville bryta upp för hanses skull.
Nu går han ut gymnasium och det som erbjuds honom är inte ens tänkbart, därför så köper vi oss 3 år av hanses utveckling , 3 år som han så väl behöver för att kunna utvecklas, mogna, och förhoppningsvis så kan han kanske söka in på teaterhögskolan, vilket är hanses dröm.
Kanske har jag omedvetet beredd mig på detta dom sista 10 åren eftersom jag har vetat att i Tomelilla finns det en folkhögskola för elever med  aschberger syndrom, och estetisk inriktning , jag anser att jag är skyldig 2- an denna chansen som han har rätt till.
Jag skulle aldrig drömma att släppa honom vind för våg så långt bort, jag är alldeles för insatt i baksidan av , OM någonting går galet, nä han ska ha tryggheten att vi finns i närheten och jag ska kunna kolla så att allt är ok.

Egentligen vet jag inte vad jag gnäller för, jag borde tänka istället att wow vi har möjligheten att erbjuda detta hur många har det? Detta är ett frivilligt val som är gjort och nu är det bara att gilla läget....

fredag 9 maj 2014

Stort ELOGE till min make...

Maken befinner sig i dom sydligaste delarna av vårt land och kämpar tappert, jag är en stor beundrarinna av honom, det är riktigt roligt att prata med honom på telefonen jisses vilken livsenergi han utstrålar bara genom telefonen, wow!!
Samtidigt så har han ett sjätte sinne vad det gäller mig det har han alltid haft, och han pepprar mig utan att jag har sagt hur jag mår, men han är verkligen makalös när det gäller att ta hand om sin familj.

Jag är mer än grymt imponerad av det han gör, ELOGE säger jag bara.!

onsdag 7 maj 2014

Dags att dra i "nödbromsen"bromsen..

Jag är helt totalt slut alltså, jag har inte mycket energi då jag är oerhörd begränsad fysiskt och det gör att jag har skapat mig en vardag där jag ser till att det funkar så gott det bara går under dom förutsättningarna jag har, men så fort det blir extra så lägger kroppen av.
Det är oerhört stressigt och just nu känns det som jag vet inte vilken ända jag ska börja i direkt, vad jag än tittar så ser jag "never ending story", det är packning, inför flytten, stundande examen, vardagen med allt vad det innebär.
Jag vet faktiskt inte om jag tycker att detta är värd det. Hallå en ändring i livet ska vara av det possitiva slaget och inte att man riskerar och bli sjuk, jag har verkligen inte råd med detta....
Idag vaknade jag med huvudvärk och jag är en människa som annars är lyckligt skonad från sådant, en aaxeln har åkt upp på ett skrämande sätt och känsle domningar till 2 fingrar har börjat göra sig påmind på ett oroväckande sätt...
Så nu är det att dra i "nödbromsen" på allvar....

måndag 5 maj 2014

Tradition hur hårt ska man hålla på det...?

Yngsta sonen tar sin student snart och jag är så stolt över honom, få människor beundrar jag som han och hanses godhet.
Fram till 8 klass gick han med i vanlig klass men sedan blev glappet för stort och efter en grundlig utredning så fick han gå i särskolan.
Eftersom han är överlägsen estet (när han var 11 år låg han på en universitet/högskole , vad det gäller estetik), men så har han lite andra sidor som hanses handikatt skönjer igenom.
Så näe han skulle välja gymnasiets program så valde han estet programmet och jisses vad han har vuxit. Han är så duktig, och dessutom har han banat vägen för att gymnasiet vanliga estetprogram knackar på dörren och lånar min fina son till koncerer osv. Det är stort, för det är första gången i skolans historia, där man gör så.
Vilken kille man har.
Men nu så tar han sin gymnasiet student och här hemma så har vi som tradition att som avslutnings gåva får dom välja en klackring i guld. Store sonen har en jättesnygg som han valde och som han bär hela tiden.
Men så igår var vi och hollade på klackringar, och då ser jag på 2-an att han inte alls är så glad i detta, på frågan -kommer du att använda den, så svarade han helt ärligt- nej det tror jag inte...
Då funderar jag , hur viktigt är traditioner och för VEM?
Alltså om 2-an inte uppskattar en sådan ring, (för dom är ganska dyra), kanske man ska tänka om och välja en , resa eller någonting annat som han uppskattar, för det är ju trots allt han som tar studenten och det ska vara ett minne.
Så kanske är det dags att tänka om utanför dessa steriotypa ramarna som man trots allt har.....

Jag är en bokslukare....

Ojojoj, jag ser böcker som en skatt, men nu börjar jag att omvärdera denna sk skatten, alltså jag håller på att packa och packa och det tar aldrig slut med böcker...
Jag börjar fundera hur tänkte vi när vi bestämde oss för att flytta???? Så jäkla mycket som ska göras och jag har verkligen inte tid med sådant, jag missar minst 2 st tävlingar, just på grund av flytten, sedan blir ju träningen också lidande, (kanske inte så mycket då jag ser det som ytterst viktigt men , hela tiden känner jag mig splittrad, jag vill så mycket, tiden rinner iväg och min kropp säger ifrån.
Men men , bara att försöka att göra det bästa av situationen och framför allt acceptera att jag hinner inte allt.
Nu iväg och köra vett och etikett med vovvs.

söndag 4 maj 2014

Åh ännu lite mera....

Jo men jag har kommit på mig att jag är så stressad att till och med det jag vill ha skrivit här (eftersom detta kommer att bli en form av dagbok) har jag en tendens att förkorta och missa viktiga händelser.
Kom tänka på ett samtal påvägen hem från Gävle, alltså jag är utbildad samtalsterapeut i botten men efter våran njurdonation så beslöt jag mig att lägga ner min proffesion, första åren fick jag många samtal från "nya" klienter som hade fått mitt namn som rekomendation, men sedan har det blivit tunnare och ytterst sällan som jag numera får en förfrågan från en ny klient.
Men på väg från Gävle ringer det i min mobil, då var det en kvinna som ville ha min hjälp, genom en bekant till henne, en fd, klient så hade jag blivit rekomenderad.
När jag talade om att jag numera inte har en mottagning, fick jag frågan om jag ska starta upp igen...tillslut fick jag säga att det är möjligt att jag startar upp, men att det tyvärr inte blir här utan i Skåne, åh vad synd säger vederbörnde , du ska vara så bra.
Jo någonstans så fick mitt ego sig en skjuts, men så rannsakade jag mig själv och beklagade att jag inte kunde vara hjälplig för en edmänniska i nöd, men jag rekomenderarde henne till mina fd kolleger och jag är mer än övertygad om att dom kommer att hjälpa henne.
Sedan fick jag en funderare för mig själv, det är som sagt lite timmar man har att förfoga på denna sträckan.
I mitt vardagliga liv kan jag nog ses som lite frän och intollerant, det beror på att under mina år som terapeut så har liksom det yttre skalet sluta att imponera på mig för längesedan och jag gör i det mesta det som jag känner för och som ger mig sinnesro, med andra ord så människor som jag ser är oärliga kan jag tolerera, till en viss del, men sedan så tar det stopp, jag klarar bara inte av hycklare, fast jag är medveten om vad det många gånger beror på, men jag är bara inte intresserad av att ha dom i min närhet, därför kan jag nog verka vara kall, men i själva verket är jag nog fanken så ärlig man kan bli.

En annan sak är , hur jäkla gott är det inte med en nytändning i äktenskapet, alltså ett förhållande går upp och ner, precis som livets cirklar, men just nu så kan jag räkna timmarna tills jag får vara med min älskade hälft och det är en härlig känsla, den där wow looooooove.
Det behöver inte ha hänt någonting speciellt men man bara upptäcker en nytändning och man bara svävar på små moln, ja nästan så man skär hjärtan i paprika, och det är en härlig känsla!

Oj tiden bara springer iväg...

Tiden bara springer iväg och jag har inte ens hunnit med min blogg, och nu ska jag ta igen 3 v...
Ok för 3 v sedan var jag på ett ipo läger nere i Skåne, det var ett läger där det ingick prov också, träffade på gamla goda, vänner och även nya bekantar som jag uppskattade. 2 dagar innan provet var det finslipning, kom ihåg att ipo är en precitions sport, där varje minimal avvikelse kostar superdyra poäng.
Alltså i 2 dagar så finslipade vi spåret skyddet och lydnaden, och N, gled ur ett bett och då beslöt jag mig på plats att jag kör Bsl, alltså ipo 1 utan bit delen, finns ingen anledning att forcera. Nåväl N är över 1 år yngre och hela 7 år yngre än den som var äldst och dessutom varit i NM 2 ggr/ så vi har kommit långt med tanke på hennes ringa ålder.
Provdagen kom och vi började med spår, (det och lydnaden är vårt paradnr) , när man anm sig till domaren, så måste man säga om hunden markerar, eller tar upp apporten.
N är en markerande hund och hon har markeringar så änglarna gråter. Nåväl påsläppet vid spåret och så var det bara att köra igång, första vinkel, suuuper, första markeringen, wowow, andra vinkeln så genade hon tyvärr 15 cm , alltså rundade av vinkeln men sedan var hon klockren, men där dök lite poäng , MEN så hände det som ALDRIG har hänt förut, och jag själv åkte på en mindre hjärnsmälta, sista apporten tar hon upp i munnen!!!
Jag blev så paff att jag bara kom av mig och tänkte vad gör hon?, och där rök dyrbara 11 poäng, jo vi klarade oss med god marginal, men hade hon inte tagit den sista apporten i munnen hade vi fått såpass bra poäng, att vi hade legat bland dom 4 bästa för dagen, och då pratar jag om elithundarna...Jaja inget att göra bara hem och grunda bättre, sedan var det lydnade och den varbra, förutom att 3 sekunders regeln vid inkallning, apportering, tyckte N att det skiter vi i och det var poängavdrag som heter duga, men men vi klarade oss bra därmed, Så numera kan vi starta i BSL2, vilket jag kommer att köra ganska snart om tiden finns.
Sedan var det bara att styra kosan norrut med sonen och hundarna maken stannade kvar och arbetade, nu är det brådis.
Nedpackningen av hemmet är i full igång och maken kom hem i torsdags. På fredagen så satte jag mig i bilen och drog till gävle, 7 timmar enkel väg i bilen, jag var ju tvungen att se på Solos bebbar, och jisses dom är verkligen totalt underbara vilken jäkla kull, framåt, påhittiga frimodiga. På lördagen så åkte jag hem igen , och nu så sitter jag här och maken är nere i Tomelilla. Nu ska han vara mesta dels av tiden därnere och arbeta, och jag och yngste sonen ska packa ner, dessutom tar han studenten....
Idag har vi kört skyddsträning och bägge hundarna var så jäkla kanon, supernöjd, och nu ska jag vila lite så ska jag göra lite nytta...fanken vad jag tycker det är stressigt och jobbigt, jag verkligen hatar detta. Som avslutning så slänger jag upp lite kort på underverken.

tisdag 15 april 2014

Det var inte riktigt min stil...

Kom att tänka på inlägget jag skrev förförra gången, jag var så upprörd och det är kanske inte min stil att anv fullt så skarpa ord, men om jag ser att någonting blir fullständigt totalt FEL, dessutom baserad på små avundsjuka människor då blir jag fullständigt galen...
nog om detta. En annan stor frustation som jag har är hur kan människor bara med att lotsas och bry sig om andra för att sedan sticka kniven i ryggen på dom??? Så otroligt sjukt beteende.
Jag tänker på människor som hela tiden bara sabbar för sig själva, gör ingenting åt sin situation, mer än att gnälla, och bara fortsätter i samma anda...????
Jag är ärlig och hycklar inte men tyvärr uppskattas det inte utan då får jag höra "minsann dom kommer inte till dig för att be om hjälp" , utan dom kommer till mig...
Jo det var väl tanken att jag skulle tycka typ oj, vilken hemsk människa jag är och , du är bara sååååååå fantastisk, men tyvärr, det biter inte riktigt på mig utan , förall del vill du känna att vissa människor bara kontaktar dig när dom vill utnyttja dig och du känner dig stärkt av detta , så har jag inga problem med det utan tvärt om kanonbra.

måndag 14 april 2014

Vi kom vi sågs och vi drog vidare..

Åh maken, sonen Solomannen och Gusten drog för en stund sedan till södra delar av Sverige.
Igår kom maken och Solomannen hem och isag drog dom vidare till Tomelilla, med sonen och Gusten jisses vad jag känner saknaden av min fina familj, framförallt saknaden av maken känns oerhört stor....
Åh vad jag saknar honom det känns som ett öppet sår inom mig, det har verkligen varit mycket för oss nu!
Det var så gott att krypa ihop i hanses famn igår innan jag somnade, men på ONS ses vi igen!

Avund inom den "frivilliga" delen av militären...

Jo men den svenska kungliga avundsjukan nog finns den allt även inom den frivilliga militära verksamheten.
Alltså Solo har varit i tjänst ett par dagar, det är dagar där man faktiskt pressar hundarna, ganska hårt och det är bra, eftersom hundar är så otrolig viktig del i förvaret.
Hur viktig del kan jag skriva här och nu.

( I USA, har man just nu avslutat ett mång miljard projekt och där har man satsat på topp utrustning, kontra hundar...Föga förvånande för oss hundförare, men tydligen för andra så blev resultatet: Hunden är totalt överlägsen, även den supermordärna utrustningen som finns).

Jag kommer inte ihåg exakta siffror i den forskningen, men jag tror att allt som allt rörde det sig om 25 miljader dollar, MEN jag låter det vara osagt , siffran alltså.

Nåväl åter till det jag vill komma med, eftersom jag inte har skrivit på någor sekretess avtal så struntar jag högaktningsfullt i det och skriver det som jag är fullständigt förbannad på och oerhört stolt över.
Alltså hundar som är i tjänst pressas till det yttersta, det är kanonbra!
I ett steg av 1-3 på svårighetsgraden så var min hund den ända som klarade steg 3 och dessutom så fick han extra uppdrag, för att se hur mycket klarar han egentligen..?
Tillslut gav man upp och resultatet/ omdömmet av min älskade hund var , denna hunden har ett oerhört stark psyke, han är stabil, och enorm arbetskapacitet!!!
Nåväl hundarna pressades som sagt väldigt hårt och av 3 steg var det 2 hundar som blev utklassade redan på steg nr 1, och den sista klarade steg 3 och dessutom extra, utan påverkning.
Nåväl tyvärr så var det en av dom som ska kolla hundarna, när alla tjänstedagarna är slut, just för att se att hundarna är ok, dagen till äran var det en hundförare, som aldrig har kommit längre med sin hund än steg 1, så skulle han kolla igenom hundarna.
(OK jag måste bara skriva , när jag går till ex veterinären så har jag inte ens koppel på min hund han är så stabil och säker, på kommandåt "tänder" så vet han att det är tandvisitation, och han låter människor kolla i käften på honom, detta har han kunnat sedan han var en valp, och aldrig haft problem med)Men nu var det en utvisation och tyvärr var det en fullkomlig jävla as som gjorde detta som dessutom har en hund som klarade bara steg 1, innan den fick bryta övningen.
Detta jäkla aset visste precis hur man skulle göra, för att sabba. Han går fram till min hund suger tag i halsbandet på honom(utan att ta kontakt med hunden, alltså ett övergrepp på hunden) samtidigt som han vrider om halsbandet, och kräver att min hund ska öppna käften, vilket han inte gör, givetvis sedan går han igenom min hund på ett väldigt elakt sätt och klämmer till på ryggen , och då brast det för Solo , han vänder sig om och morrar åt honom, DÅ äntligen reagerar min make och säger detta är inte ok stå kvar så ska jag fixa detta. (jag kan bara skriva att många hundar med svagare psyke hade klippt där, men min hund morrade bara)
Han tar min älskade hund går runt med honom och sedan går han fram sätter hunden framför aset som ska testa hunden och ger kommandot "tänder" varav min älskade hund visar givetvis tänderna, men då var aset i frågan inte ens intresserad av att titta utan meddela maken att han var tvungen att anteckna att hunden hade morrat åt honom.
Varav maken svarade- gör du så.

Jag kan bara säga, jag hade blivit förbannad om Solomannen INTE hade morrat åt honom och hade JAG varit på plats så , jag lovar och svär, aset hade fått göra 2 st Rapporteringar, 1 hade varit att hunden hade morrat, och den andra hade varit att hundägaren hade gett vederbörande en rak höger!

Jag var så upprörd och arg, så jag ville pensionera Solomanen direkt från tjänsten, så kan dom gå där med halvtaskiga hundar, men jag fick ett löfte från make att vederbörande ALDRIG någonsin får titta åt min älskade hund.
Men detta känns inte ok, alltså jag har ingen som helst glorifiering av min hund jag är mycket medveten om hanses styrkor och svagheter, det är därför vi har kommit dit vi är, MEN att man pga av ren avund sabbar för en bara för att man inte kommer i närheten av samma resultat, tyder på en ren skär avund, och en oerhörd skör personlighet, och sådana människor ska inte ha med min hund att göra. Så avslutningsvis på detta långa inlägg säger jag bara.
Ett mega eloge till min älskade hund och att jag kan lita på dig, du tar fanken inte vilken skit som helst, och jag är oerhörd stolt över dig, du morrade men du gjorde inget mer...det hade jag gjort det lovar jag dig.

lördag 12 april 2014

Hur orkar du..?

Häromdagen fick jag frågan från en människa som, just nu har ett possitivt besked om sin canser...
Vi stod och pratade och denne personen vet lite hur det är hemma med makens sjukdomsbild och (min med för den delen, med kroniska smärtor som jag dras med) så fick jag frågan..Hur orkar du egentligen?
Först blev jag ställd av frågan och fick tänka efter, sedan insåg jag att jag har en stor livskvalitè med allt som jag hittar på.
Jag har mina hundar som jag verkligen lägger ner tid på härliga vänner osv.
Så jag svarade helt ärligt visst suger det en massa emellanåt, men när det känns som bedrövligast så brukar jag tänka, - OK vad hjälper det mig om jag bara sätter mig ner och väljer att bli offer? Kommer det att ändra på min livs situation? NÄÄÄE , men däremot så förspiller jag en oerhörd dyrbar tid från min egna unika livsklocka, som tickar på, en tid som bara skenar iväg och som jag inte kommer att få tillbaka, så jag väljer att leva, det finns ALLTID massor av småstigar från den stora vägen man färdas på och det gäller att se dom och svänga av emellanåt.
JAG bär faktiskt det fulla ansvaret över HUR jag väljer att leva.
Jag kan nog har bivit mera komromisslöd på vissa människor, oavsett om dom är släkt eller inte med mig men jag tar verkligen inte och kompromissar med någon om det är till priset att jag inte mår bra av det. Det är en skön känsla.
https://www.google.se/#q=i+remember+love+sarah+dawn+finer

fredag 11 april 2014

Hur i hela friden har detta gått till......?

I dag fick jag ett tel samtal från en av dom stora inom IPO /riesen och vi talades vid och så säger hon , men ska du inte satsa på påsktävlingen?...Njaaa började jag slingra mig som en orm, anmälan är ju stängd....
-Jamen då ringer du till blablabla och säger att du har pratat med mig, och att det är ok du kan anmäla dig.
Funderade i några sek och ringde och nu är vi anmälda till påsklägret, alltså lydnaden har jag det VET jag, spåren likaså, bitarbetet bör vi klara, men jag ligger alltså 1 år efter alla andra som startar i min klass...Noomi är 1 år yngre än den som kommer efter henne och det gör väldigt mycket på denna grenen vill jag lova...
Men det är bara att anmäla sig och jag behöver tävlingsrutiner inom IPO`t längre fram då är det bättre att börja nu.
Idag är saknade oerhört stor efter min make, eller rättare sagt honom jag är juridiskt gift med på pappret, det är så det känns, det är bara så mycket runt omkring oss att vi tappar varandra någonstans på vägen.
Det ska bli härligt att hela familjen samlas nästa v i skåne.
Jag hoppas att  både han och Solo har det riktigt bra.

Lite av varje....

Tiden bara rinner iväg förra helgen gick i hunden tecken (väldigt ovanlig här hemma), då var Vit Glisnik i Sverige och tränade med oss. Herre min skapare vad man lär sig av honom.
eftersom jag översatte för 15 st ekipage så lär jag mig så oerhört mycke om just vare ekipage.
Vit är snuskig duktig på att läsa den enskilda individen och med små korrigeringar utan att hunden får obehag så justerar han in , wow så jäkla grymt imponerande att se. Jag hade önskat att många av figuranter som vi har i Sverige skulle gå kurs hos honom, han är bara grym och det är ju inte för intet han räknas som bland topparna i världen.
I skrivandes stund så har jag ena hunden i tjänst hos hemvärnet, och han ska vara där ett par dygn.
Det var så otroligt mäktigt igår åkte jag iväg för att träna med Noomi och påvägen hem från träningen så möttes jag av en karavan av militära fordon och känslan att veta , någonstan i dessa fordon sitter Solo fullständigt laddad och bara vill arbeta, det var så jäkla mäktigt / stort att jag hade gåshud var tvungen att stanna bilen, det var STORT, att min älskade hund är med i att förvara Sverige som nation!
Snart bär det av till Skånelandet igen och knega på för kung och fosterland. Nu är slutstädningen beställd och andra praktiska detaljer börjar att knytas ihop.
nästa helg har jag ett påskläger i skyddets tecken (givetvis) och det ser jag fram emot, då ska jag träna för den ABSOLUT utan tvekan, den BÄSTE som finns i Sverige Jörgen Lindholm, vilken figgurant!!! Oerhörd respekt för hanses kunnande och hans sätt att "lyfta upp/stärka hunden.
Solos bebbar är helt makalösa, vilket gäng, det ska bli så kul att få följa dom, efter påskhelgen ska jag åka upp till Gävle för att få vara med dom och iakta dessa underverk det ser jag verkligen fram emot och träffa några vänner och arbeta lite med dom och deras hundar, åh vad jag ser fram emot detta.
Idag har jag anmält både maken och mig till Ystad BK , lite kul det är första gången på alla år inom hunderiet som jag lämnar Alingsås BK, och kommer därmed att tävla för en annan klubb.
Ja livet är föränderligt och tur är väl det, det är ju genom förändringar vi utvecklas / växer som människor. En sak är då säker på min yttersta dag så kan jag bara blicka tillbaka på mitt liv och säga bara wow! I JUST DID IT! Det är en häftig känsla.

torsdag 3 april 2014

Hur mycket påverkar barndomen oss...?

Alltså som utbildad terapeut så brukar jag säga att vuxen blir man först då vi kan se våra mönster som egentligen inte är våra utan är av yttre påverkan som skapades dom första åren i vårat liv av omgivningen.
Exempelvis:
Jag hade ett samtal med en av mina absolut trognaste vänner,
Kvinnan är gift, och älskar sin make väldigt högt, MEN som hon berättar, hon lider med sin makes A-sociala beteende. Ja ibland är det så hon skäms över hanses bristande förmåga att kunna föra sig bland människor.
Som exempel nämnde hon , (dom har hundar) precis som vi och när dom kommer till en grupp så människor så är hennes make så jäkla snabb och lotsas greja med hunden istället för att som är brukligt , hälsa utan då ska människorna komma fram till hennes man och söka upp honom för att ta kontakt, alltså mannen är introvert och kanske någonstans nonchalant och tycker att världen ska komma till honom?
Sedan fortsätter min vän att berätta, detta beteende har han fått av min väns svärmor som är en totalt sjuk människa, det ända hon bryr sig om är sig själv, hon umgås inte med någon förutom hemtjänsten, ALLT kretsar bara runt henne och hon kan absolut inte titta folk i ögonen.
Då svarade jag min vän är det så konstigt att hennes make har blivit sådan? -Då fick jag till svar, -Men hallå, är det inte dags att han blir vuxen???
Ja vad svarar man då?
Vissa sår/ beteenden, går förmodligen aldrig bort, och han är uppenbarligen inte intresserad av att göra någonting åt saken, men det är trist för min vän isolerar sig tyvärr tack vare att hon tycker att vissa situationer blir så jäkla pinsamma i soc sammanhang.

onsdag 2 april 2014

Jamen, är det såhär det känns....

I år är det någon form av rekort för tidig vår alltså vi är inne i 2-a april och krokusar är på gräsmattor, träden har börjat att få musöron och jag går omkring med en jäkla huvudvärk och nästäppa...
Ojojoj är det såhär det känns att vara allergisk? På en skala 1-10 ligger detta typ på - helt klart. Ändå har jag tagit allergi mediciner me föga hjälper det, eller rättare sagt det vet jag ju inte egentligen jag kanske hade varit ännu sämre om jag inte tagit dom.
Idag skickade maken mig kort på allt han har rivit , jäklar vad imponerad jag är av honom, det trodde jag aldrig, han är GRYM!
Vi pratar om uppmurade väggar sådana som inte görs längre och allt har han rivit ner och gjort rent, jo sonen hjälpte till i 2 dagar när vi var där men resterande har maken gjort själv.

tisdag 1 april 2014

Jamen se på fanken.....

Jag fyllde ju som bekant nyligen den beaktningsvärda ålder 50, och senaste dagarna (ca 1 v)har jag haft konstigt svullnad runt ögonen, alltså som om jag har festat loss riktigt ordentligt vilke jag aldrig har gjort vare sig i ungdomens glada dagar (eller kanske någon gång men det är ytterst sällan), och absolut inte nu på ålderdomens höst. Sedan noterade jag att jag har en konstig huvudvärk, (som jag är annars väl förskonad av), så i morse så slog det mig som en blixt från klar himmel,- undra om det är pollenallergi? Jamen fast vi är så tidigt i år så har vi ju träd som spricker upp osv...
Ta och rotar runt lite i medicinskåpet och tar allergispray, och se på fanken jag började inom en kort tid se ut som en människa igen de som jag trodde var "ålders svullnad" gick ner och ja det var någon form av allergi.
Så nu har jag varit på apoteket och inhandlat lite allergi mediciner, så är man på banan igen.
Noomi löper och jag har fullt upp men det går hyfsat bra ännu så länge, men fram emot helgen så är det bara att hålla isär dom.
Har börjat lite smått jag har dom inte i samma bil, det är väl häftigt för Solo tycker jag.
Jag måste säga att jag fattar inte hur folk hinner med 5-6 brukshundar samtidigt, alltså i morse så var det ut på morgon promenad med alla 3, därefter åkte jag iväg och körde igenom lydnadsdelen på Noomi, samt att körde på ronderingarna, sedan var det raka vägen hem och tog ut Solo på fysträning, sedan hem och dansa runt med damsugaren, och snart ska jag iväg och lägga spår.
Det går i ett men först ska jag vila, för det behöver min sargade kropp helt klart.
Jo men igår fick jag min efterlängtade tävlings licens för IPO, det är kul, nu börjar det att bli lite allvar.

måndag 31 mars 2014

Fram och tillbaka...

Japp det är så vårt liv ser ut numera ett körande fram och tillbaka mellan Skåne och Västra Götaland.
I torsd åkte sonen, hundarna och jag ner till maken och sonen och maken grejade, medans jag skötte markplanen och på lördag eftermiddag så åkte samma gäng tillbaka till västra götaland igen medans maken stannade kvar för att fortsatta och arbeta.
NU har vi äntligen hittat soffan som vi har beställt och det kommer att bli såååååååååå BRA, gör snygg och vi var överens, hahahah.
På söndag var det åter igen dags för träningen med Noomi och jäklars vad bra hon är i skyddsarbetet, hade tänkt att starta ett prov men så har hon börjat att löpa så det blir bara att vänta några v.
Men under tiden vi väntar så kommer Vit Glisnik, världskänd figge hit till min klubb nu till helgen och då blir det ytterligare en kanon träningstillfälle, och på påsk så har jag inbokat ett träningsläger i Skåne, så det börjar att ta sig helt klart.

torsdag 27 mars 2014

Är det konstigt att det går åt helv.....

Ibland funderar jag inte utan bara kan konstatera - är det konstigt att det går åt helv med våra brukshundar???
Alltså vi har en bruksras , iallafall senast jag tittade i ras standarden , men ta mig tusan det glöms bort i all jäkla fjolleri som finns. Jag blir rent ut förbannad när jag läser glöm inte att anmäla er till utställning, precis som om det var det viktigaste för en arbetande hund?!
Alltså jag är den FÖRSTA att erkänna , jag älskar vackra hundar, speciellt vackra riesen, det är bara wow, men ska jag göra en prio lista så ser den ut såhär.
1) Hälsa
2)Arbete/ nerver/stabilitet
3) Utseende
Tyvärr tycks det i vissa kretsar vara en konstig prio lista där utseende är tydligen det viktigaste och hälsan inte är så högt prioriterad, arbetet är tydligen helt sekundärt.
Alltså jag tillhör en av dom bästa rasklubbarna vi har i Sverige, men jag blir ledssen och fundersam, när jag läser att ett distrikt går ut med kom och prova på olika bruksgrenar, och inte ens har med IPO/ SV skydd, men tar med rallylydnad??????  Nej detta är inte ett skämt.
Nej jag har inget emot rally lydnad, tvärt om är det kanonrolig sport som gör att man ökar samarbetet mellan hund/förare, men att inte ens ha med den största hundsporten vi har i Europa känns inte bra.
Nåväl nog om detta.
Solos underverk frodas och är så underbart fina, Maken är nere i Skåne och grejar, det lär bli riiiktigt riktigt BRA, och själv har jag fått bakslag på min influensa, igår hade jag feber igen men idag är jag ganska ok.
I skrivandes stund 09:30 har jag varit och cyklat med mina underbara vänner och snart är det spår som hägrar.
Jag har blivit utvald att vara "Landsvärd" när FCI WM, IPO är i Malmö i sept det ser jag fram emot att vara med som ett av kugghjulen i navet.

tisdag 25 mars 2014

Natten mellan lör/söndag....

Natten mellan lördag och söndag blev jag väckt av att telefonen ringde, det var uppfödaren Å,som har tiken som Solo har parat, grattis nu har den första killen sett dagens/nattens ljus en liten kille som vägde 400gr. Vi pratade och vi kom överens om att hon skulle fortsätta att ringa, vid varje valpning. Vid valp 3 så pratade vi och rätt vad det var så säger Å - jisses NU kommer det en till, så då fick jag vara med i telefonen, det var STORT!!!!
sedan fortsatte det fram till kl 06:30 då var det 2 killar och 5 tjejer alla vägde runt 500gr förutom den förste, men han hade redan ätit på sig.
Jag skulle sova en stund till och sedan skulle jag bege mig till klubben för att träna kl var ca 10:15 och jag tänkte jag bara måste ringa och höra hur de går och vi pratar och rätt vad det är så utbrister Å -jisses det kommer en till och det var den sista tjejen som vägde 5800gr , så jag hade glädjen att få vara med via telefonen på 2 av Solomannens underverk och deras ankomst till denna värld.
Mamman till valparna är någonting utöver det vanliga samma psyke som Solo hon är bara så duktig, så nu sitter jag och bara tittar och njuter av filmsnuttarna av dessa fantastiska valpar, dom är så fina blanka i pälsen dom är jämntjocka allihopa och redan nu när tiken lägger sig i valplådan så lägger hon sig en bit bort och alla ålar sig till tiken för att få di, helt fantastiskt. Vilken kull detta lär bli.

måndag 17 mars 2014

Det brinner i håret...

Jo men jag glömde berätta om höjdpunkten på min födelsdag.
Alltså mamma och pappa hade hyrt ett privat rum på en restaurang för oss, jättemysigt och det var mycket levande ljus både på borden och väggarna...
Efter att vi fått maten till oss osv så erbjöd sig den snälla servitrisen att hon kunde fotografera oss...
Jorå, hon ställde sig jämte mig huvudet på väggen och så ser jag hur det börjar spraka omkring henne och håret fattade eld, hon hade kommit för nära stearinljuset som var bakom henne, jag hann slänga mig fram puttade ut henne och skulle ta mitt vattenglas som var på bordet och hälla över henne , men så slocknade det.
Syrran som satt längst bort satt och tittade på henne och tänkte, MEN vilken gullig servitris som vill hylla min syster med tomtebloss i håret, hahahah

söndag 16 mars 2014

Hej hopp....

Jo men nu så är man i den berömde medelåldern. Natten mellan 12-13 så vaknade jag och jag gick ner på toa för att blåsan var full...hmm undrar om blåsan ville liksom signalera, nu är du snart inkontinent eller? Jorå gjorde det jag skulle och sedan gick jag och lade mig gen tittade på klockan och såg att den var 00:20 maken hade inte lagt sig ännu, jag började få ont i magen och tänkte NU är jag här och så kom maken med present till mig, det var ett vackert riesenhuvud i halskedjan som jag hade önskat mig så hett, i guld, så glad jag blev.
På kvällen så åkte vi ner till Göteborg och där blev jag firad av mina syskon på en restaurang, mamma och pappa bjöd på hela kalaset det var så trevligt och jag var så tacksam, tyvärr var det synd att mamma och pappa inte kunde närvara men det tar vi igen när dom kommer, riktigt längtar efter dom.
Sedan kom fredan, då var det bara packa ihop bilen och dra iväg till Skåne, vi åkte iväg i 2 bilar eftersom jag skulle på ett träningsläger som började kl 16,00 och sonen och maken tog andra bilen så fort sonen slutat skolan.
Lägret var fantastiskt, vi har en figurant i riesenvärlden som vi kallar helt enkelt för the maestro, han är helt makalös med hundarna.
På lördagen så kom maken och sonen en sväng och tittade på när vi körde skydd och åter igen slogs man av hundmänniskornas fantastiska gemenskap alla belev glada av att se maken och sonen kom fram och hälsade osv...
På lördag fm fick jag känna på den skånska blåsten jisses vilket ös det var i vinden , men jag klagade inte större delar av landet var det regn eller ännu värre lappmögel, urk, så jag var lycklig vi hade apstorm mentorrt och fint var det.
När jag kom hem hade sonen och maken satt upp vetrinskåpet och det var bara för mig att sätta in min älskade mikaza porslin, jorå jag är allt huslig emellanåt, sedan var det att sätta upp lite tavlor.
På söndag så körde ja igenom hundarna som gick 100% och jag var helt salig, men dom fick bara en omgång var sedan åkte jag hem maken hade ordnat med middag vi åt och så åkte jag och sonen norröver , då han har skolan, men Solomannen och maken stannar kvar denna v, och grejar mera.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det har gått i ett och jag är sååååå nöjd.

onsdag 12 mars 2014

Vilken dag...

Vilken dag det har varit eller rättare sagt vilken eftermiddag det har varit. Jo jag är låg helt klart inget snack om saken åkte iväg till klubben och tränade både lydnad och skydd och jag måste säga jag bara älskar mina fina träningsvänner så underbara människor, genuint genomgoa, oavsett vilket humör man är på så kommer man alltid därifrån med gapskratt i bagaget. Fick 2 flaskor vin av dom .
Så tacksam för dessa människor, dom är makalösa.
Så gjorde det inte direkt ont av att både lydnaden och skyddet var bara super bra, så resterande kvällen tilbringar jag med att dricka mitt favoritvin som jag fick av detta härliga gänget.

Solen lyser på ungdomens sista dag....

Japp solen lyser på min sista dag i ungdomens glada dagar...lite kallt i vinden är det allt, snart ska jag iväg och träna med vovvs, usch jag är vemodig.
Funderar varför jag känner såhär , jag tror att det har med någon form av existentiell panika att göra 50 år , jamen då kan jag inte vara ung utan jag är medelålder, that`s it!
Oavsett hur jag vänder och vrider på det så betyder det att min tid i denna dimension har jag tillbringat i bästa fall 2/3 av, nu blir man bara skröpligare kroppen säger ifrån, glasögon har jag sedan några år tillbaka.
Vad blir nästa steg rullator? Löständer? fan vad jag tycker illa om denna siffran! 50!!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=AlwA5GLBmJM

tisdag 11 mars 2014

Vilken jäkla sket dag...

Japp vissa dagar är inte alls någon jäkla dans på rosor inte. Idag är det en sådan dag för mig...
I morse så skulle jag åka till tandläkaren, årliga kontrollen, men det såg bra ut bara lite tandsten som åtgärdades, men eftersom jag är så rädd för tandläkaren så för min del så föredrar jag att städa latriner med en tandborste än att gå till tandläkaren "typ", nåväl från tandläkaren så gick jag och gjorde mina naglar och jag är sååååå missnöjd alltså vilka klåpare det finns, jo jag påtalade mitt missnöje men då helt plötsligt förstod dom inte svenska, sablar  klåpare, då var jag lack på det mesta när jag gick därifrån. Gick raka vägen till systembolaget och köpte mig en flaska Bollinger , jo snart är det dags....
Kom hem och det var 12 grader solen sken och vindstilla så jag tog hundarna och gick en promenad, och hämta min bil som var på service. Efter att ha hämtat bilen så åkte jag och tränade och DÅ svävade jag på moln, så kul!!!
Hem lämna hundarna och åkte iväg för att köpa bäddmadrasser, till huset i skåne. Vi har ju gästsängen som vi sover i just nu innan vi får ner våran säng och där saknas det bäddmadrasser och jag klarar helt enkelt inte av att sova på taskig bädd, då kroppen reagerar med total utslagning, och jag åker ner till helgen för då har jag ett läger som jag ska vara med på.
I skrivandes stund har jag så jäkla ont i min fot att jag blir rappagalen, så idag har det varit i stora delar (förutom hundträningen) en riktig jäkla sketdag som rundas av med extra smärta.

måndag 10 mars 2014

Bland dom bästa är hundmänniskor....

Kom tänka min kompis blogg där hon har gått igenom en sorglig jobbig period men hennes beslut gör att denna kvinnan stiger upp mot stjärnorna, hade alla tänkt som hon hade vi idags datum kunnat eliminera många sjukdomar på våra älskade fyrbenta vänner.'I sin blogg skriver hon , det finns många som pratar illa om hundmänniskor osv, och det finns det fog för men dom flesta är helt underbara stöttande människor...
Jag bara måste säga att jag håller med till 100% bland dom finaste människor jag har träffat är det mestadels just hundmänniskor. Att det sedan finns knasbollar, avundsjuka människor, jovisst finns det de MEN dom allra flesta är helt underbara och många av dom har blivit mina vänner...
Så jag kan nog sammanfatta det så här, bland dom bästa människor som finns är en större del hundmänniskor!
Som om det inte räckte så fick jag nu besked om att jag kommer med på ett sommarläger där flertalet av WM ekipage och tjeckiska mästare inom IPO kommer att vara med.
Snacka om att jag är priviligerad som har sådana kontakter, för jag VET att just detta lägret är fullbokat direkt och det är svårt att få träna med dom. Som liksom grädde på moset så är det enbart Riesenschnauzrar som lägret är till för...
Jag kan nog säga att jag svävar på moln ska bli så vansinnigt kul, träffa nya människor knyta mera internationella kontakter och framförallt vara med och träna dom är verkligen superduktiga!

söndag 9 mars 2014

Jesus Christ Superstar..

Åh idag var jag på en efterlängtad koncert på Scandinavium, Jesus Christ Superstar , en mycket bra musical som jag har sett fram emot.
Tyvärr så glädjen grumsades mycket då maken som håller på att byta mediciner har fått problem med magen och behöver att ha tillgång till en toalett pga av kraftiga diareer.
Så han var inte med vilket förtar en del av glädjen eftersom det skulle vi ju göra tillsammans.
Så det var jag och killarna och blivande (förhoppningsvis) svärdotter som inte bara är snygg men oerhört trevlig.

Då var det dags....

Nu ska jag för första gången byta klubb och inte vara med i ABHK, pga av stundande flytt.
Mitt medlemskap går ut och jag tänker verkligen inte förnya det på 3 månader.
Känns vemodigt måste jag säga kommer att sakna många gamla hederliga människor där, men samtidigt så kan jag bara säga att jag är glad för denna klubben med sina nymodigheter som går käpprakt åt helvete kommer att tappa ytterligare ekipage, helt klart.
Alltså maken till dumhet som denna klubben håller på med blir man mållös av.
SBK överhuvudtaget har problem med allt som dom tar in som instruktörer. Det finns människor som går ena kursen efter den andra svänger sig med fina ord, men att klara av att se vad dom har i koppel finns inte på denna världskarta.
Jag tänker på tider då vi var 9 st elitekipage, vi tränade hade kul, samhörigheten var stor, ALLA var på plan och tränade vid en ex budföring så steg man helt enkelt åt sidan, och då pratar jag om tider då vi hade riktigt BRA hundar med , driv/krut i .
Ibland var vi så många på platsliggning med hundarna att vi var upp mot 20 st. Då hade vi inte alls så mycket problem med platsläggandet som man ser idag, hundarna var helt enkelt lärda att ligga "that`s it!
Hur i helskotta kunde vi träna och få upp så många bra ekipage ???
I dags datum så är det så att så fort en bra hund kommer så vet, 50% av instruktörerna inte hur man ska handskas med dom.
Själv tränar jag med i Ortsgruppen i vårgårda där är det underbara människor roliga hundar och inget jäkla 15 minuters trams, då man ska ha planen för sig själv, innan nästa ekipage går in. (givetvis är det annat då man träna skydd, då är man själv på plan) men vanlig lydnad håller man inte på med sådant fjolleri.
Alltså är människor så inkompetenta att dom inte kan träna hund under störande former???
Nu pratar jag enbart om brukset.
Nä så nu ska jag byta klubb, det jag har sett av klubben är det helt i min smak, kanon fina planer, 2 st kurser, självträningsgrupper och dessutom IPO längst bort, under samma kväll !!!Det kallar jag klass och kvalitè!

lördag 8 mars 2014

Hur lågt kan en människa sjunka..?

Ibland funderar jag på hur långt ner en människa kan sjunka i sin iver att snoka??
Jag blev inbjuden att läsa en "bekants" sk, dagbok, jorå då skulle jag gå in via mitt googel konto, och eftersom jag tror gott om människor, till dom har överbevisat mig så kommenterade jag på hennes blogg med mitt konto. Nu kommer jag inte åt denna bloggen, inbjudan var tydligen tillfällig.
Arma människa, skaffa dig ett eget liv eller ännu bättre fråga om du är så jäkla nyfis på min blogg.

fredag 7 mars 2014

Du har ingen smak...

Alltså detta är sista v INNAN point of no return v startar, alltså v då jag fyller 50 jämnt.
Min underbara lillasyster har tydligen hittat på bus och har sagt att vi ska mötas på min födelsedag 17:15 utanför NK i Göteborg, mer har jag inte fått veta,tillslut var jag tvungen att fråga , kan jag komma i mina vanliga kläder, dvs hundkläder , ville få en liiten hint om vad som väntas skall, och fick ett diplomatiskt svar tillbaka.
Alltså ett tips bara du kan väl klä dig "hyfsat anständigt" , eftersom du inte har någon smak så kan jag säga att hundkläder kanske inte är så bra....???
Vad fanken menar hon med det??Alltså mina hundkläder ha en hög klass ska hon veta, kör bara med Gappay, fjällräven, kläder, men det duger inte för systern min:Jajaja jag ska väl försöka att hitta på någonting anständigt

måndag 3 mars 2014

Ganska rörig tid...

Jaha då åkte maken idag till Skåne, jag tycker seriöst inte vi gör någonting annat än att flänger omkring. Börjar få panik vissa saker SKA vara klara, innan vi flyttar det har jag fått löfte om...men det ska göras också och inte bara snacka, och  maken han har inte energi/ork jag ser ju hur han är...
Alltså min far som är snart fyllda 72 är yngre till sinnet än min make, det har liksom slått runt på något sätt i huvudet på maken. Jag är riktigt orolig är det depression eller demens???

lördag 1 mars 2014

Det här med FB.....

Jo jag är en fb nörd helt klart , men jag har fortfarande en ganska god distans, men jag kan förundras över hur vissa anv/missbrukar den.
Alltså varför skriver man på sin fb sida , dags att rensa , och så händer et ingenting, människor skriver -tar du bort mig, sedan efter kanske 2 dygn så har vederbörande rensat och då skriver folk -åh tack att jag är kvar???? Alltså vad är problemet? Jag rensar ibland, that`s it, det betyder inte någonting mer än att jag inte vill att dom ska ligga och läsa det jag skriver utan att ge någonting tillbaka, eller människor som har värderingar som jag inte kan acceptera, enkelt som in i hoppsan.
Likadant är det om man tar bort mig, jaha what`s the problem.
Herregud vad människor lägger energi på allt möjligt skräp, och tar det så personligt.

fredag 28 februari 2014

Halsmandel undersökning från södra delarna....

Jo så va det dags för återbesök hos gyn. Jag har ju haft det jättetufft senaste 1,5 åren klimateriebesvär. Så skulle jag tillbaka för ett återbesök då jag var där i dec och fick lite tabletter utskrina.
Kommer dit och i väntrummet läser jag ett reportage om kvinnor som har haft sådana besvär som jag har påkallat (utan att ha fått den riktiga hjälpen som jag har velat), jag kan säga att jag har varit så desperat att jag har haft funderingar på att op bort skiten.
Nåväl läser om dessa kvinnor och det var som om det hade varit en "dålda" kamera hos mig dom beskrev EXAKT mig.snabbt läste jag på och pluggade in typ "en dåres försvalstal".
Blev inropad och såg att det var en manlig gynekolog, och jag tänkte i mitt stilla sinne, -NÄ gosse "boutiqe ala paradis is close today".
Hallå dom hade ju kollat halsmandlarna söder ifrån i dec så då ska man ju inte behöva göra igen så tätt inpå, (så jäkla roligt är det inte vill jag lova.) Ha en främmande människa glönandes rakt i mitt underliv.
Dr frågade om jag ville göra en ny undersökning, men det behövdes inte tyckte både han och jag.
Sedan var det dags, för mitt bravur tal, men hör och häpna han höll med och skrev ut hormontabletter som jag ska äta nu i ett år framöver till och börja med! Alltså jag hade laddat med hyllmeter argument och nu bara ¨å "No problem", åh vad skönt att äntligen var det någon som lyssnade!
Så idag är det första dagen på mitt bättre liv med förhoppning om höjd hormonkvalitè. Fanken vad skönt!

torsdag 27 februari 2014

PANG där satt den...

Alltså jag är ganska trasig i hela min vänstra sida så, det i sin tur innebär att jag har svårt med balansen. Inte när jag har mina skor med specialinlägg MEN när jag går ex hemma utan skor då kan det ibland vara problematiskt då jag kan vingla till.
Så i morse så direkt från sängen vinglade jag till framför en dörrjäkel och pang körde tårna in i dörren...I skrivandes stund så rinner näsan på mig foten värker så in i hoppsan och dessutom har jag väldigt svårt att få på mig några skor överhuvudet taget.
Just nu ska jag lägga mig med en bra bok och drömma mig bort till ett annat liv!

onsdag 26 februari 2014

Samlar vuxenpoäng...

Idag så beslöt jag mig för att samla lite vuxen poäng... Alltså mina en gång så fina naglar är bara ett minne blott dom går av jag river på dom och när inte det hjälper så biter jag på dom. Jag resultatet låter sig inte väntas, alltså bättre bantningstips än att titta på mina händer före en måltid finns absolut inte man tappar aptiten helt.
Så idag beslöt jag mig för att helt enkelt göra slag i saken åkte in till stan och fixade naglarna, givetvis fransk manikyr då jag tycker det är riktigt billigt /fult med färg åtminstonde på mig då det passar bara inte på mig. Åh jisses vad snyggt det blev.
Så numera ser jag ganska vuxen ut i mina fina naglar /händer. Det är vuxenpoäng det!
Men vuxen poängen höll inte så länge. Alltså när jag har feber så klarar inte min kropp av det man kan nog beskriva att jag är allergisk mot feber, den slår ut mig totalt. Jag lade en bild på mig på fb när ligger i feber och ja, det såg inte speciellt roligt ut...
Min mor ringde mig idag och var rejält upprörd hon höll på att bryta ihop när hon såg mitt eländiga foto. Som hon sade du får fanken inte lägga ut sådana kort på fejjan , så där var ett vuxen skäll så vuxenpoängen reducerades från 1 till 0,5, ha nu är det ordning på "törpet" igen.

tisdag 25 februari 2014

Försmak på våren..

Japp igår var det riktigt härligt vårväder, åkte iväg och tränade, vilken känsla att träna i tröja och väst.
Sedan bar det iväg hem och sablar på 3 timmar blev jag fullkomligt däckad, feber från ingenstans snorig, jisses jag var helt totalt off.
Sedan var det sängläge och där har jag varit i snart ett dygn.
Roligare saker kan jag tänka mig helt klart, och som om jag inte hade nog med elände så var det en strålande dag idag också, men jag klarade bara inte av att ta mig ut, så kass är jag trots febernedsättande medel.

måndag 24 februari 2014

Det här med att fylla 50....

Det här med att fylla 50 jag har gått nästan ett helt år och bara tyckt att det är pest, pina, jag det kändes som om jag går rakt in i ett ålderdomshem....
Alltså 50 har varit ett avstamp det är då man ska ha gjort det man vill och sedan luta sig tillbaka och pilla sig i naveln typ..och vänta på ja vem vet.
Men så slog det mig igår, herregud vad håller jag på med?
Det finns människor som aldrig fick uppleva detta vars liv blev alldeles för kort och här gnäller jag!
Genast så känns det annorlunda med min nya syn på saken och jag kan känna en tacksamhet att jag får uppleva detta med mina fantastiska barn och familj.
Så när jag ser tillbaka på mina snart första 50 år så kan jag helt ärligt säga , wow vilket fantastiskt liv jag har fått vilka grejor jag har gjort och vilka resor, upplevelse jag har fått vara med om. Nu kan jag bara känna en geuin glädje, och bara känner wow nu ökar vi bara!
Åter igen kommer citatet fram inom mig:
LIFE IS A JOURNEY NOT A DESTINATION!

söndag 23 februari 2014

I fredags var det JIPPIE dag kreat 150.....

Japp i fredags var det en dag full av seger, dom ringde från Sahlgrenska sjukhustet och medelade att kreat var på 150!
Känslan är obeskrivlig.
Det var ju en v sedan jag bloggade sist och mycket har hänt, först träffade jag mor och far som var på en snabbvisit här i Sverige för att mamma skulle göra en kontroll.
Sedan blev det raka vägen ner till Tjeckien för att träna hos Vit Glisnik. Vi var ca 20 tals personer från olika nationaliteter. Så vansinnigt kul och se hur andra länderarbetar med sina hundar. Olika arbets sätt?? både ja och nej, vi har mycket att lära av varandra helt klart från bägge hållen.
Resan var supertuff och jag måste säga att min make är fantastisk, alltså han är urkass på att förmedla sina känslor, men det han inte gör för min skull är inte värld att veta, alltså han var så jäkla tagen av resan så han blev männisa först på lördag kväll.
Sedan på söndag var det bara att packa ihop sig och köra hem igen.
På väg hem så var jag så tacksam över mannen som jag har gett liv åt att jag kom osökt att tänka på denna låten. Den beskriver just "somthing in my soul just cry", av tacksamhet och över min makes storhet.

http://www.youtube.com/watch?v=rUCX9EddXj8

torsdag 6 februari 2014

Konstigt hur kroppen fungerar...

Jag sitter och surfar på nätet efter gamla godingar till musik, och hittar denna. Satte på den och genast började kroppen att pulsera av liv, jag hade öppnat en dörr till en del av mig som jag aldrig kan återvända till tack vare en ytterst begränsad kropp.
Finns ingen anledning att plåga mig med vad man har kunnat göra men nog kom det liten tår, denna låten älskade jag då jag var träningsinstruktör, och när tonerna kom så reagerade kroppen, den vill arbeta,ganska häftigt.
Men det var i ett annat liv och nu har jag ett annat rikt liv, även om jag är rejält fysiskt begränsad.

http://www.youtube.com/watch?v=GXPqrdKNTRo

onsdag 5 februari 2014

Ja inte blev jag klokare...

Samtalet kom igår och visst maken har en infektion i njuren vilket gör att det är en avstötning på G, men det är inte alls så akut som det var i dec.
Dom skulle göra ytterligare odlingar och återkommer.
Detta känns förjäkligt, här går vi i var sin tunnel, det var ett tag sedan vi befann oss i samma.
Maken har regrederat från livet han gör inte många knop, han förflyttar sig i bästa fall mellan sängen soffan och datorn , det känns som jag lever tillsamans med en pensionär.

tisdag 4 februari 2014

Fortfarande inget tel samtal...

Har varit och tränat hundarna idag med livet som insats, halt som in i bomben, men jag klarade mig utan att ramla en ända gång, vilket är en superseger för min del, men vist jag hade en superlydnad från bilen ut till planen (där det var blankis).
Maken var hemma inväntar samtalet från Sahlgrenska hur biopsin var som dom tog igår, men dom har fortfarande inte ringt.
Så det är bara att vänta det var väldigt lite personal där igår, 1 av 4 var på plats så dom har fullt upp kan jag tänka mig dom stackarna som arbetade.

måndag 3 februari 2014

Helvetes jävlar...

I morse åkte maken iväg till Sahlgrenska sjukhuset för att ta nya prover, han ringde nyss, kreat ligger på 198 och han ska ta en ny biopsi.
Just i skrivandes stund sitter jag i ett chocktillstånd, och befinner mig i fas nr1, jag är urförbannad.
VEM i helv, har bestämt att jag ska få allt jäkla skit som finns?
Sålt huset , för att sonen ska få sina 3 år extra, det i sin tur betyder att alla min soc kontakter, trygghet har jag lagt åt sidan, lever ihop med en människa som är sjuk som jag har gjort allt för, men det verka inte räcka.
Just NU är jag mer än nådigt kräkfärdig på mitt liv, nu är botten nog nodd, det får räcka!

söndag 2 februari 2014

Hundvärlden....

Seriöst jag tror inte det finns någon annanstan så mycket sjukt som i hundvärlden...
Alltså människor som beter sig riktigt illa, dom blir upphöjda till skyarna bara för att dom har lycktats att prestera någonting, dom kan vara psykopater, och annat och det kommer alltid finnas "wonne be" som gör allt för att vara i närheten av dom...Åh detta är en HOBBY man har inget leverbröd precis.....
Herregud jag fattar verkligen inte det , jag har hundar för jag tycker det är utvecklande, roligt det är ett sätt för mig att leva, hundintresset har jag haft sedan barnsben, men just denna "idoldyrkan" som infinner mer och mer har jag verkligen väldigt svårt att förstå.
Jag tränar hund för jag tycker det är urkul, jag tävlar för att kolla vart jag och hunden ligger som ekipage, och jag umgås med människor som är likasinnade, that`s it.
Sedan om du är domare, amatör, elitekipage är mig väldigt oväsentligt, bara vi har kul ihop.

fredag 31 januari 2014

Den stora hemligheten....

Idag skulle jag ringa maken och då hör jag att han sitter i bilen, jag frågar vart han är och får svaret Göteborg, åh vad kul.
Det skulle visa sig att det är ett riktigt jäkla skitväder på väg nere i Skåne ja såpass att slolorna stängde tidigare idag för skolskjutsen skulle sluta att köra efter 12 såoch då tog han Solo och körde hemåt, och det var i grevens tid för snöovädret var hela tiden i bakhasorna på honom.
Nåväl jag hade sett att maken hade varit och handlat någonting stort medans han var nere i Skåne, och jag fick inte veta vad det var förnågonting, men nu så kom den stora surprised, tamtamtam, jo han hade köpt sig en luftpistol, (han har ju pratat om att han skulle vilja börja skjuta och tydligen i närheten av där vi bor (i skåne) så är det en väldigt aktiv klubb, kanonkul, så i mrg då det är ljust så ska jag testa, verkar vara kanonkul.
Så den stora hemligheten var en luftpistol.

torsdag 30 januari 2014

Jag hatar kylan...

Jag är verkligen hatisk mot kylan och vintern, i skrivandes stund så dalar det förbaskade lappmöglet ner och jag bryter ihop,
Det har ju inte alltid varit så förr åkte jag skidor och älskade snön men sedan jag skadade mig så klarar inte min kropp riktigt av kylan och det är jobbigt. Att leva med en smärta kan man vänja sig vid till en viss del men så fort det tillstöter någonting extra då är jag helt off, kroppen har inte mera resurser att dela med sig av helt enkelt.
Jag gör det jag ska träna hund och sedan räcker det jag orkar bara inte mera, jag är så trött på att vara trött.
Hade tänkt att åka ner till Skåne till mina killar men det känns ju inte direkt kul att glida omkring i detta jäkla vädret, för på söndag så måste jag vara hemma då det är IPO träning.
Det jag ser fram emot nu är att åka ner till Tjecko på en träningshelg det ska verkligen bli kul.


Så nu lägger jag upp lite bilder som gör mig glad och ger mig energikick.
Översta bilden är Solo och nedersta bilden är på Noomi, kortet i mitten är deras naturliga tillstånd fullt ös.
 

måndag 27 januari 2014

Det här med att välja en soffa....

Jag blir ganska så matt på modet både vad det gäller kläder och möbler osv...
Vi är på jakt efter en ny soffa till det nya huset och vi har varit runt i inte mindre än 7 st möbelaffärer, och hittar ingen som faller oss i smaken.
Dom flesta ser ju precis likadana ut med samma jäkla tråkiga gråa färg som nu är så populär.
Jo visst har vi hittat någon annan soffa som faller mig i smaken men då passar det inte maken eller tvärt om.
Sedan så vill jag inte lägga 40 000 på en soffgrupp då vi har 3 st hundar som mer än gärna päser i soffan och det tar stryk helt klart.
Jajaja det blir att leta vidare och hoppas att vi hittar någon annars lär vi sitta på golvet är jag rädd.

söndag 26 januari 2014

I Fredags brann det i knutarna...

Snacka om bråda dagar alltså, i torsdags så var Solos fästmö hos veterinären, och kollade när hon ska paras (ett blodtest man gör), beskedet kom på fredagen hon skulle gå in i perioden redan i tordags...Åsa uppfödaren ringer mig med panik i rösten , hundjäv&%¤/( har blåst mig vad gör vi???
Så det var inget snack om saken det var bara att packa ihop hundarna och köra iväg tiöö Örebro , vi körde halvvägs var.
Vi var framme först och hittade en kanonfotbollsplan där vi lekte lite och körde lydnad med hundarna, och sedan satte vi oss på expresshouse och inväntade, den tilltänkta bruden.
Dom kom och vi tog en kaffe och sedan åkte vi till fotbollsplanen igen och släppte ut Solo och Sookie , Noomi fick ett stort märgben att gnaga på så hon inte skulle riva bilen när hon såg dom andra två springa omkring, (jorå Noomi är en mycket bestämt ung dam som vet sitt värde och hon tar verkligen inte vilket skit som helst inte).
Wow vilken tik denna Sookie är, och Solo är jag verkligen djupt imponerad av, så otroligt duktig på att para, så efter bara några minuter så satt dom fast, så nu hoppas jag på massor av fina Solobebisar. Vilken kombination alltså. Bara vi inte var försent ute....

måndag 20 januari 2014

Den Skånska vintern....

I fredags åkte vi ner till Skåne och grejade där lite grann, maken målade färdigt taket i nedervåningen och sablat vad snyggt det blev! På lördagen tog jag hundarna under snöstormen och mot bättre vetande och åkte till Hammars och väl där uppe så blåste det hagel, otroligt dramatiskt men det gick alltså inte att stå upprätt, men tur man har tåliga hundar , dom bara dönade på som aldrig förr, sedan på söndag var det bara att packa ihop och åka hem igen

torsdag 16 januari 2014

Igår åkte matsalen...

Japp igår åkta matsalen iväg till älsta sonen, eller rättare sagt delar av den...oj vad tomt det är nu i matsalen, nu börjar man skönja spår av en framtida flytt

Vart är Sverige på väg.....

Någonting jag alltid har haft väldigt svårt för är att se mänsklig missär, jag tycker att år 2014 så ska det inte finnas tiggare, uteliggare i ett såpass rikt land som Sverige ändå är.
Jo jag anser att vi är ett väldigt rikt land men tyvärr så är resurserna väldigt ojämt fördelade.
 Åh NEJ jag är inte någon Lenninis eller Marxis men det är inte ok att vissa människor lever som dom gör medans andra froterar sig i omänsklig överflöd.
I staden där jag bor är egentligen en mysig stad där ytan alltid har varit välpolerad, men senaste halvåret har det kommit mer och mer tiggare, tror vi har 6 st numera och jag har verkligen riktigt ont av att se dom sittandes i detta kalla vädret med tiggarmössan i handen, så jäkla ovärdigt en människa.
Men igår gjorde jag någonting, statsmissionen har ju gått ut med att dom söker varma kläder osv, så jag packade ner 2 st stora säckar och skickade iväg, måste säga att det kändes riktigt skönt att veta , att just min insats har hjälpt några människor som har det bra mycket sämre än vad vi har det.

tisdag 14 januari 2014

Han gjorde vad....

Jo jo, vissa personer ligger riktigt brunt till vill jag lova!!!!! Eller för att vara mera exakt maken ligger jäkligt pyyyrt till...

Följande har inträffat , vi har en lampa i hallen som har följt med huset, det som vi bor fortfarande i alltså en lampa från 40-taket som kanske inte är den vackraste men absolut originell och jag tycker den är läcker....
Maken däremot tycker riktigt illa om den ja till den milda grad.....

Sitter just nu och en av äldste sonens kompisar som är som en familjemedlem var på besök. Vi diskuterade vad som vi inte skulle ta med ner till Skåne, då säger P, men lampan som är i hallen den tar jag helt klart.
-Men OM vi inte ta med en ner så kan du ta den, men jag ska nog få med maken på banan...
- Hahaha ja lycka till din make bjöd in mig på en middag när du är och träna vovvsen och då skulle jag bara kunna plocka ner den och ta med den hem...
-Han gjorde vad???????

Jo då har min kära make delat ut lampan, och nu jäklar ska jag börja med att dela ut hansas saker, vad sägs om en
 -jäkla FUL skoteroverall modell, sedan jesus gick i kortbyxorna
En jäkla fult mc ställ regnställ som till och med jag ägde i min ungdom...(numera har vi goretex ställ)
ojojoj somliga kommer att få de mycket hett om öronen helt klar!

Corvetten ska fram idag känner jag...

Usch det är snö ute och jag har frusit hela dagen eldar i braskaminen, och är bara såååååå trött, en trötthet som dels beror på min smärta som har eskalerat men jag tror att det är eftersviter från julen som har varit...
Alltså jag älskar mitt liv, jag är oerhört privilegierad i mycket, men ibland så saknar jag den där lite vilda tjejen som inte tog så, allvarligt på livet, en tjej som förvisso har skrapat sig på knäna en och annan gång men som det var mera action i.
Men vad skulle jag vilja göra då??? Jo jag skulle vilja, jogga, röra mig obehindrat, slippa känna smärtan en hel jävla dag någon gång, (idag är det en dag då jag har häftstift i tåjäveln) så i och för sig är det en ganska ok dag, mot vad det kan vara, men ändå...

Sedan måste jag erkänna att jag har en sådan längtan igår fick jag fysiskt ont av min längtan. Jag har en längtan tillbaka till SydAfrika , kan man säga att jag tappade en del av min stjäl i detta underbara landet...det finns två ställen som gör fysikt ont i hela mig när jag tänker på dom det är Hermanus och sedan ett annat ställe som vi var på det var ett rekreations hem för soc förr och det är absolut ett av dom mest vackraste ställen jag har varit på jag är fångad där helt enkelt i dess totala magnifika skönhet ...
Sedan är det Mauritius åh vad jag älskar denna ön!
Syd Afrika måste jag nog känna att dit kan vi nog aldrig återvända på grund av makens hälsa, det går före allt, men min smärtsamma längtan dit kan aldrig någon ta ifrån mig.
Men Mauritius kanske redan nästa år vem vet????


Så nu ska jag nog hitta på någonting, dags att ta fram corvetten och trimma upp den lite...
Jo men just det, jag har en jättekul fest att se fram emot, moahahahah, det ska vara en överraskningsfest, sådant gillar jag ett riktigt jäkla party, men det dröjer lite ännu men det ser jag fram emot, TJOHOOOO

måndag 13 januari 2014

Men vad fanken dom skulle ju inte...

Alltså våra fyrbenta familjemedlemmar , har en oerhörd stor plats i våra liv, men jag drar en gräns ibland och det är att när jag bäddar rent sängen så vill jag vara den första som sunkar ner sängen...Solomannen älskar bara nybäddade lakan och han är en sann gentleman så han lägger sitt kloka huvud på sängen när jag har bäddat rent och bara njuter..
Så för att inte förvirra våra små älsklingar så har vi från början sagt att sängen är bara när dom blir inbjudna, inte annars ..
Pratade med maken och då säger han i förbifarten , jo men Solo har 3 ställen (i huset i skåne) som han lägger sig på...
Jag - ÖÖÖÖH 3 ställen????
Make- Ja det är mattan i vardagsrummet, sedan är det uppblåsbara madrassen som jag har köpt till dom,(och här kommer en märklig sak, Solo som är en sann gentleman som inte tjafsar om någonting), men denna uppblåsbara madrassen är bara hans och den delar han inte med sig av och hör och häpna det respekteras, helt otroligt vilket språk hundarna har sinsemellan och så är det våran säng...
-Menar du att Solo ligger i våran säng, utbrister jag lite förnärmad.....
- Hahah jo säger maken , jag säger, kom nu Solo så går vi och lägger oss och vips så ligger han i sängen och på morgonen, när han tycker att jag har såsat så lägger han sitt huvud rakt över min hals...(ett riesen huvud väger en del vill jag lova) så då är det bara att kliva upp...
Jaja jag förstår honom, Solo är en väldig speciell hund med hela sin personlighet... Bara jag tänker på denna hunden så tåras mina ögon av kärlek till detta dynamit paketet.

Målinriktning....

Pratade med maken alldeles nyss och så talar vi om olika saker och så utbrister maken- du bara glider omkring, (det var efter att jag föreslog att jag skulle ta med mig bägge( vovvsen på 1 v träningsläger ) så kunde han greja ifred, alltså hur tänker han nu???
I skrivandes stund så ska jag ta tjejen och åka iväg på träning och det är -10 grader, han och Solo ska "päsa" framför en brasa med en god bok...och jag glider omkring, hahahah

Nu är det så att det maken kallar glida omkring kallar jag för en målmedvetenhet, ingenting absolut ingenting i livet är gratis och ska man ta sig dit jag har som målsättning, så får man allt ligga i och träna..
Då funderar jag på för vem skull gör jag detta??? Jo bara för min egna skull, alltså jag har alltid satt någonting mål i mitt sinne och sedan kör jag på , tyvärr brukar det vara ganska höga mål men jag brukar ro det mesta i hamn som jag har försatt mig i..
Vad händer när jag är där? Absolut ingenting, utan då kör jag på med nästa grej, för då vet jag att jag har utmanat mig själv och klarat det...Knepigt !?
Jag har hört från många olika håll samma fras - du är en av dom absolut starkaste människor jag vet...och varje gång ställer jag mig som ett frågetecken, för jag tycker mig inte kunna kännas vid detta.
Fast visst jag har nog åstadkommit en del i mitt liv, men det beror mera på beslutsamhet och målinriktning, och inte så mycket på styrka.

söndag 12 januari 2014

Hundsporten.....

Som bekant består mitt liv av hund hund och åter hund, det innebär att vi har 3 st hundar varav 2 tränas regelbundet.
Maken och 1 av hundarna är nere i Skåne och grejar i huset.
I morse så vaknade jag och släppte ut våra 2 på tomten så dom kunde kissa av sig och när jag öppnade dörren så svor jag inomborda alltså alla hade ju lovat att det skulle komma snö och jag tänkte jojo visst det var denna snö, ute pissregnade i vanlig ordning...
Tar in hundarna och sedan går jag och duschar kommer ut från duschen och vad ser jag då???SNÖSTORM, jisses vad det snöade...Eftersom det är träningsdag på klubben så det var bara att palta på sig ett underställ och varma kläder och iväg för att träna både lydnad och skydd...
Men som alltid när man kör igång allting försvinne och jag fokuserar på det jag ska och idag var det en sådan wow dag allt var bara så jäkla bra, så från kl 9:30-14 var det utomhusaktivitet med korvgrillning, och härligt umgänge, men nu sitter jag och har fortfarande inte tinat upp, men vad gör det? Träningen gick kanon och det är det enda som räknas...
Pratade med maken  och dom har haft sol och 6 grader...hmm olika faller livets lotter helt klart.
På kvällen kom min älskade stora kille hem, det är någonting jag uppskattar, vi sitter och pratar och mår gott, vilket privilegium jag har som har så fina pojkar, är så stolt över dessa varelser och att jag får vara en del i deras liv, det betyder mycket.
ag tror att många tar sina barn för givet och ser dom som sina egendomar men för mig är killarna vuxna människor som jag älskar och jag vårdar vår relation som en skatt /gåva .

lördag 11 januari 2014

Ibland är man bara så tillfreds...

Just nu i skrivandes stund sitter jag med ett glas vitt vin, och bara mår sådär oförskämt bra, min barndomsvän har varit på besök och under besöket avhandlades det livets stora och små gåtor, Förmiddagens träning, som bestod i både lydnad och spår, gick bra trots sketvädret.
Pratade med maken i kväll och bara mådde så gott av att höra honom.
Fick mail från min kompis som har donerat sin njure till sin make i måndags och allt löper på som det ska...
Alltså jag sitter här och känner mig så rik och framförallt ödmjuk över livet och allt vad det innebär, kanske beror det på att man känner sig så älskad uppskattad på olika plan, både som äkta maka och som vän, ja just nu känner jag mig nog som den rikaste människan i hela universum...
Men som sagt det är ju MITT ÅR har jag bestämt, så detta är bara början !

Hahaha pratade med maken och han och Solomannen har varit ute på vift från kl 9-15 idag så bägge var ganska trötta.

fredag 10 januari 2014

Lite färdsnacks...

Här hemma har vi som bekant 3 st hundar, 2 st r brukshundar som dessutom tränas och arbetas som det anstår en bruks ras, sedan har vi ju en mops.
Däremellan när våra hundar inte tränas är dom som vilken annan divig schihuawawa, bortskämda ligger i soffan osv....
I dag ska maken åka iväg till Skåne på några dagar för han ska greja lite och Solomannen skulle följa med givetvis så , säger jag till maken , glöm inte att ge Solomannen vatten när ni stannar och rastar, varav maken säger helt lugnt givetvis ska Solomannen ha vatten det får han alltid när vi stanna på sibylla...
Jag tittar frågande på maken , -ÖÖÖÖÖH sibylla vad menar du??
Maken tittar på mig, - men herregud givetvis så måste Solomannen ha lite färdsnacks...så tydligen så har dom stannat vid Sibylla gatukök varje gång dom åker ner själva så Solomannen får en korv...bortskämd???som min systerdotter uttryckte det -bara en aaaaaaning

torsdag 9 januari 2014

Idag var det....

Idag var kreat 173, idag så var det en större utredning, och dom kom inte på vad det kunde ha varit som utlöste avstötningen maken hade.
Att sådant sker ganska omgående efter en donation är inte ovanligt, då kroppen reagerar på ett nytt organ, men 5 år senare är väldigt ovanlig tydligen.
Japp denna v är det 5 år sedan maken låg på op bordet för preop då man tog bort den befintliga njuren och nästa månad äe det 5 år sedan donationen skedde...
Livet går oerhört fort när man har trevligt.

Jag hatar...

Nu har det snart regnat oavbrutet i ca 1,5 månader, alla åar i stan är på bristningsgränsen för att svämma över, gräsmattor är sunkiga och det går inte ens att spåra för risken är att jag eller hundarna sjunker ner i dyn och där med drunknar.
Maken har åkt iväg till Sahlgrenska nya prover, och ny oro...
Idag har jag bestämt mig för att detta är en jäkla skitdag och jag HATAR denna dagen, så deså!
Jag vill ha sol torrt osv, alltså jag tvättar golvet 3-4 ggr/ dagen, just för det är så jäkla lerigt ute jag känner mig som en moppkvast hela jag, uuuurk.
Men snart ska jag iväg och försöka träna lite lydnad med vovvsen.

onsdag 8 januari 2014

Så kul...

Jomen idag fick jag besked om att Noomi syskon 2 st ska vara med på IPO lägret i februari (som vi förhoppningsvis kan åka på) kommer, den ena som ska vara med är samma kombination som Noomi kommer från men året efter och den andra är Noomis kullbror, kullbrodern är jag tveksam om dom ska träna det är uppfödaren som behöll en syster och en bror till Noomi och då skulle hon komma och antingen vara med och träna eller bara över en dag och titta på när vi tränar. Så jäkla kul!

Annars pissar det ner som aldrig förr, det har snart regnat oavbrutet i en månad snart och det märks på vattenflöden helt klart, åar har svämmat över och man kan inte spåra direkt, utan att riskera tt drunkna. seriöst detta är allt annat än roligt.

tisdag 7 januari 2014

Etsika regler kan dra dit peppar växer.....

Som bekant engagerar jag mig ganska mycket i just njurdonation, och det som slår mig är så jäkla bestickande.
Jag vet att man har nu ett antal år försökt att få fram grisar som ska kunna ge människor nya njurar och som jag har fått till mig är det redan så långt framskridet att det bör vara en möjlighet att testa , MEN så kommer det in en annan aspekt som heter "ETIK" !???
Alltså VEM fanken tänker på etik om du ligger på livets yttersta gräns och behöver ett så viktigt organ för att överleva?
Personligen skulle jag absolut inte ha några som helst problem att ta emot en grisnjure, om det funkar...
Hallå jag äter ju dom svinen, så om dom duger som mat varför ska dom inte duga för att uppehålla mitt liv?
Där tycker jag nog att den enskilda individen ska få ha mera att säga till om helt klart, jag har full förståelse för dom som inte vill, men jag är mer än övertygad om att dom flesta faktiskt är villiga att ta emot en grisnjure om det funkar...
Kanske någonting att tänka på?

Små kvinnor behöver kompensation...

Tillbaka till vardagen efter en tuff gårdag då jag var med barndomsvännen och deras  resa tillbaka till livet efter en njurdonation.
Idag skulle jag åka till GBG för jag hade ett ärende där. Efter att ha velat fram och tillbaka så tog jag med mig Solomannen, (veleriet bestod i att gå igenom 5-an med honom med alla konstiga gäng där som smyger i buskarna med sina kamphundar, eller ännu värre dessa hundstölder), men efter övervägande så beslöt jag mig att det är nyttig soc träning så jag tog Solomannen med. Solo THE King äger allt så han brydde sig inte nämnvärt trots denna fruktansvärda miljön.
Sedan fortsätter jag genom hela 5-an och ut mot Brunnsparken genom Fredsgatan, och tillslut når jag affären som jag ska till. Går in med Solo och lägger honom i ett hörn och dör ligger han snällt och väntar på att jag ska bli klar med mitt ärende.
Sedan går vi tillbaka till bilen , jag betalar min biljett och går mot hissarna då går det två män bakom mig och jag hör hur dom pratar med varandra.
Den ena säger - Ja små kvinnor ska alltid kompensera med stora saker som titta på den lilla kvinnan och den stora hunden.
Jag blev så full i skratt men jag sade ingenting.
I mitt sinne tänkte jag gosse du har så jävla rätt med mins stackars 163 ö.h så behöver jag en hund som är 70 i mankhöjd minst och inte nog med det, jag har en till sådan hemma, MEN jag har fanken mera disciplin på dom än vad ,DU någonsin kan få på en tass på en hund!
HA så nu vet jag min längt kompenseras av stora hundar...(fast jag har aldrig klagat på min längt tvärt om)

måndag 6 januari 2014

FB vilket redskap det kan vara!!!!

Vilket redskap FB kan vara, igår så startade man en sida på FB för våra vänner, en av systrarna var med under hela tiden och jag säger ELOGE till dig E.H vilken hjälp , alltså här sitter vi flera stycke utspridda över världen och har kontakt med kontinuerliga uppdateringar hela tiden...
Själv har jag suttit framför datorn mest hela dagen , och följt varje steg.
NU är operationen /donationen över och allt har löpt väl ut, nu kan jag börja andas igen, det har varit tuffa timmar.
Emotionellt är jag helt slut men jag ska hälla upp ett glas Cabernet sauvignon och skåla för livet.
Idag känns det extra det här med livet som gåva.

En fjäril i inombords...

Som sagt en dag då känslorna är väldigt fladdriga, oavsett som jag har skrivit innan det blir ALDRIG som förr, jag berörs oerhörd av människors kamp för liv i detta fall njurdonation.
Har man gjort en sådan livsresa som vi har gjort och har sett livet återvända hos en närstående, som balanserade på livets yttersta gren och hur livet återvänder inom loppet av 12 timmar så kan man nog säga att man har fått ett annat livsperspektiv.
I skrivandes sund så sitter min vän och hennes make i bilen och ska göra sin resa, och här sitter jag som en annan lipande idiot med tårarna rinnandes på mig.
Det min vän gör är så stort, så det finns inga ord som jag kan sätta ord på.
Ganska konstigt för när vi själva gjorde resan så kände jag inte så då var det bara en självklarhet från min sida, en enorm beslutsamhet som var näst intill som ett stål, men när andra gör det så blir jag så berörd av dom och deras gåva.
Så till min vän
NU äntligen är tiden inne, nu jäklar ska ni återvända med krafter som är enorma, och när vi träffas då jäklar ska vi fira, det största som finns, LIVET!!!
Älskar dig gumman

söndag 5 januari 2014

Ett kast tillbaka i tiden......

Idag och kommande dygnet kastas jag tillbaka 5 år i tiden, då vi själva stod på livets yttersta kant och balanserade...jag läste precis mitt allra första inlägg, det är inget jag har gjort innan , kanske är det så att jag vill på något sätt undvika det för alltid smärtsamma ärret som är fortfarande så skört och går upp väldigt lätt, alltså det är ren självbevarelsedrift från min sida, jag går vidare men jag glömmer aldrig och titt som tätt gör det sig påmint...
Imrg 14.00 sv tid ligger en vän på op bordet och kl 14.30 börjar man att op hennes make som ska få en njure av henne.
Jag är rörd och ledsen och så glad för deras skull att dom hade sådan tur att dom matchade varandra. Så ledsen att dom ska behöva genomgå en sådan sak.
Livet blir sig aldrig riktigt likt efter en sådan resa, jag har blivit så mycket ödmjukare, känsligare, så jag ibland är trött till förbannelse på min känslighet.

Men alla mina tankar är hos dom och deras anhöriga

Växeln på Corvetten krakelerade ...

Jo men så var det jag hade tagit ut Corvetten för att dra på lite, men vad häde tro???Jo växel lådan behövde in på servis tråkigt nog....
Dag två på MY DOG, började inte alls bra för min del på natten hade jag haft halsont och började att frossa, så det var bara att konstatera jag kan inte åka iväg med feber, det är det verkligen inte värt. Så jag sade till maken , jag stannar hemma tog en panodil och lade mig för att sova bort skiten , DÅ hände det någonting, ja jag vill nog kalla det ett UNDER......
Maken kommer upp till mig och säger jag åker ner med Noomi och ställer....jag kan nog säga att jag var så chockad att jag näst blev feberfri, alltså utställningen är inte riktigt min grej, men maken han är totalt emot det, och jag har aldrig i min värld en kunnat föreställa mig att han skulle göra detta, inte ens under pistolhot....
Vi hade en sådan tur att min träningskompis som är riktigt duktig på att ställa var så snäll och hjälpte oss bägge dagarna och jag är så tacksam mot henne, hon kan verkligen det här med att ställa hundar, helt klart,
Till saken hör det att även idag fick vi Very Good (helt ok för min del), MEN det har hänt någonting konstigt under den gågna natten, någon / något har alltså bytt ut våran hund, dagen innan var 1 domare och 2 st domaraspiranter så imponerade av Noomis fysik, dom klämde och kände och tyckte wow vilken välmusklad hund...
Dagen efter står det i kritiken, hon är tjock ?!???? Dessutom har hon stora öron...
Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta,  men ett är säkert jag kan inte ens ta det på allvar, för fast vi fick VG så om jag läser mellan raderna så har vi DUMBO en tjockis med stora öron, hahaha.
Idag så fick jag tillbaka corvetten servad och allt men nu står den på vila och jaguaren kom fram igen!

fredag 3 januari 2014

Cirkus MY DOG.....

Då var 1 av 2 dagar på My dog avklarad, åkte hem med en Very Good, men herrejäklar vilken cirkus detta med hundutställningen är.
Alltså över 2000 hundar under samma tak, massor av människor hundar som är stressade, inte alla , (Noomi skulle jag kunna ha lös där utan någon fara) men jag ser att många hundar mår dåligt och inte bara hundarna utan även människorna.
Men det är en upplevelse att vara där, om inte annat så är det vansinnigt roligt att få träffa alla man känner.
Dagen började att jag kom och det gick inte ens att uppbåda en p-plats, ställde mig, på ett "fel" ställe och åkte på en P-bot a 600 kr...jamen toppen eller (NOT).
Sedan dagen till äran så hade domaren inte mindre än 2 st domaraspiranter med sig, och det tog 2 gånger så lång tid, jag höll på att bryta ihop, en hel jävla dag som gick till någonting jag inte tycker är kul och i mrg är det repris igen...men inte på P-bot hoppas jag!
Men jag ser det som en utveckling och alltid lär jag mig någonting, men jag längtar till morgondagen är över och jag får göra det jag tycker är kul, träna hundar, ut i skogen osv....

torsdag 2 januari 2014

Idag skulle jag börja att plocka ner...

Idag skulle jag börja att plocka ner julen men det lär nog vänta.. känner inte för det och orken är inte heller riktigt med mig samt att min kropp går på sparlågan, så det blev en riktig långpromenad med vovvesen och uppehåll var det också , då känns det som ett bonus bara det.
Maken var och tog nya prover och kreat sjunker så sakteligen nu är det på 178, fortfarande skyhögt men år rätt riktning.
Imrg så ska jag ställa på MY DOG, egentligen är jag så emot detta med utställningar det är rena rama idioteri , men ska man ha valpar i framtiden så är det detta folk tittar på, konstigt nog....
Alltså jag är barnsligt förtjust i vackra riesen inget att snacka om, MEN jag kompromissar inte med arbetsfördheten och hälsan, och då får jag allt krypa till korset och ställa...
Jajaja det blir att ta fram corvetten starta upp den och gasa på lite extra, behöver använda lite extra hästkrafter , sedan är det samma sak på lördag, så nu jäklar trimmas det upp.

onsdag 1 januari 2014

1 JANUARI 2014...mitt ÅR!

Åh vad härligt att börja med ett oskrivet blad som det alltid är med ett nytt år. Det är här med nyårsfirande är märkligt alla förväntningar osv, men det är kanske det som vi människor behöver, ett avstamp, då vi på något sätt kan känna att - "NU startar jag upp", med olika saker...
Själv började jag med att "starta upp i min jaguar E-type, drog ner cabrolen, satte hundarna bredvid mig för att ta oss på våran första tripp i Italienska Rivieran, med medelhavet på våran vänstra sida och kände solen smeka oss"
(Verkligheten var en morgon promenad i en bitande nordanvind. Men ljuset har börjat att återvända och nya möjligheter finns att skönja vid horisonten.)

Själva firade vi det nya året med en känsla av kärlek glädje och gemenskap, Glädjen att få vara tillsammans, det är det som räknas förs oss och det är det som är livskvalité för oss.
Kanske är det så att när man har det mesta man önskar sig utan en hälsa där en av parterna balanserar på ett vasst knivblad så får man andra värderingar ?

Igår så körde jag lydnad med hundarna och idag är det lite skydd som skall tränas, i mrg så ska jag plocka ner julen och till skillnad från andra år så packas julen i flyttkartonger som ska fraktas till nya huset med nya möjligheter, och sakta så packas 20 år av mitt liv ner, men det kommer nya infallsvinklar och möjligheter det gäller att glida in i dom och ta vara på dom. Lära sig att greppa och släppa.
I morgon så ska maken åka iväg och ta nya prover och se om det har börjat att stabilisera sig något.