Häromdagen fick jag frågan från en människa som, just nu har ett possitivt besked om sin canser...
Vi stod och pratade och denne personen vet lite hur det är hemma med makens sjukdomsbild och (min med för den delen, med kroniska smärtor som jag dras med) så fick jag frågan..Hur orkar du egentligen?
Först blev jag ställd av frågan och fick tänka efter, sedan insåg jag att jag har en stor livskvalitè med allt som jag hittar på.
Jag har mina hundar som jag verkligen lägger ner tid på härliga vänner osv.
Så jag svarade helt ärligt visst suger det en massa emellanåt, men när det känns som bedrövligast så brukar jag tänka, - OK vad hjälper det mig om jag bara sätter mig ner och väljer att bli offer? Kommer det att ändra på min livs situation? NÄÄÄE , men däremot så förspiller jag en oerhörd dyrbar tid från min egna unika livsklocka, som tickar på, en tid som bara skenar iväg och som jag inte kommer att få tillbaka, så jag väljer att leva, det finns ALLTID massor av småstigar från den stora vägen man färdas på och det gäller att se dom och svänga av emellanåt.
JAG bär faktiskt det fulla ansvaret över HUR jag väljer att leva.
Jag kan nog har bivit mera komromisslöd på vissa människor, oavsett om dom är släkt eller inte med mig men jag tar verkligen inte och kompromissar med någon om det är till priset att jag inte mår bra av det. Det är en skön känsla.
https://www.google.se/#q=i+remember+love+sarah+dawn+finer
