Den stora hemligheten....

Idag skulle jag ringa maken och då hör jag att han sitter i bilen, jag frågar vart han är och får svaret Göteborg, åh vad kul.
Det skulle visa sig att det är ett riktigt jäkla skitväder på väg nere i Skåne ja såpass att slolorna stängde tidigare idag för skolskjutsen skulle sluta att köra efter 12 såoch då tog han Solo och körde hemåt, och det var i grevens tid för snöovädret var hela tiden i bakhasorna på honom.
Nåväl jag hade sett att maken hade varit och handlat någonting stort medans han var nere i Skåne, och jag fick inte veta vad det var förnågonting, men nu så kom den stora surprised, tamtamtam, jo han hade köpt sig en luftpistol, (han har ju pratat om att han skulle vilja börja skjuta och tydligen i närheten av där vi bor (i skåne) så är det en väldigt aktiv klubb, kanonkul, så i mrg då det är ljust så ska jag testa, verkar vara kanonkul.
Så den stora hemligheten var en luftpistol.

Jag hatar kylan...

Jag är verkligen hatisk mot kylan och vintern, i skrivandes stund så dalar det förbaskade lappmöglet ner och jag bryter ihop,
Det har ju inte alltid varit så förr åkte jag skidor och älskade snön men sedan jag skadade mig så klarar inte min kropp riktigt av kylan och det är jobbigt. Att leva med en smärta kan man vänja sig vid till en viss del men så fort det tillstöter någonting extra då är jag helt off, kroppen har inte mera resurser att dela med sig av helt enkelt.
Jag gör det jag ska träna hund och sedan räcker det jag orkar bara inte mera, jag är så trött på att vara trött.
Hade tänkt att åka ner till Skåne till mina killar men det känns ju inte direkt kul att glida omkring i detta jäkla vädret, för på söndag så måste jag vara hemma då det är IPO träning.
Det jag ser fram emot nu är att åka ner till Tjecko på en träningshelg det ska verkligen bli kul.

Så nu lägger jag upp lite bilder som gör mig glad och ger mig energikick.
Översta bilden är Solo och nedersta bilden är på Noomi, kortet i mitten är deras naturliga tillstånd fullt ös.

 

Det här med att välja en soffa....

Jag blir ganska så matt på modet både vad det gäller kläder och möbler osv...
Vi är på jakt efter en ny soffa till det nya huset och vi har varit runt i inte mindre än 7 st möbelaffärer, och hittar ingen som faller oss i smaken.
Dom flesta ser ju precis likadana ut med samma jäkla tråkiga gråa färg som nu är så populär.
Jo visst har vi hittat någon annan soffa som faller mig i smaken men då passar det inte maken eller tvärt om.
Sedan så vill jag inte lägga 40 000 på en soffgrupp då vi har 3 st hundar som mer än gärna päser i soffan och det tar stryk helt klart.
Jajaja det blir att leta vidare och hoppas att vi hittar någon annars lär vi sitta på golvet är jag rädd.

I Fredags brann det i knutarna...

Snacka om bråda dagar alltså, i torsdags så var Solos fästmö hos veterinären, och kollade när hon ska paras (ett blodtest man gör), beskedet kom på fredagen hon skulle gå in i perioden redan i tordags...Åsa uppfödaren ringer mig med panik i rösten , hundjäv&%¤/( har blåst mig vad gör vi???
Så det var inget snack om saken det var bara att packa ihop hundarna och köra iväg tiöö Örebro , vi körde halvvägs var.
Vi var framme först och hittade en kanonfotbollsplan där vi lekte lite och körde lydnad med hundarna, och sedan satte vi oss på expresshouse och inväntade, den tilltänkta bruden.
Dom kom och vi tog en kaffe och sedan åkte vi till fotbollsplanen igen och släppte ut Solo och Sookie , Noomi fick ett stort märgben att gnaga på så hon inte skulle riva bilen när hon såg dom andra två springa omkring, (jorå Noomi är en mycket bestämt ung dam som vet sitt värde och hon tar verkligen inte vilket skit som helst inte).
Wow vilken tik denna Sookie är, och Solo är jag verkligen djupt imponerad av, så otroligt duktig på att para, så efter bara några minuter så satt dom fast, så nu hoppas jag på massor av fina Solobebisar. Vilken kombination alltså. Bara vi inte var försent ute....

Den Skånska vintern....

I fredags åkte vi ner till Skåne och grejade där lite grann, maken målade färdigt taket i nedervåningen och sablat vad snyggt det blev! På lördagen tog jag hundarna under snöstormen och mot bättre vetande och åkte till Hammars och väl där uppe så blåste det hagel, otroligt dramatiskt men det gick alltså inte att stå upprätt, men tur man har tåliga hundar , dom bara dönade på som aldrig förr, sedan på söndag var det bara att packa ihop och åka hem igen

Igår åkte matsalen...

Japp igår åkta matsalen iväg till älsta sonen, eller rättare sagt delar av den...oj vad tomt det är nu i matsalen, nu börjar man skönja spår av en framtida flytt

Vart är Sverige på väg.....

Någonting jag alltid har haft väldigt svårt för är att se mänsklig missär, jag tycker att år 2014 så ska det inte finnas tiggare, uteliggare i ett såpass rikt land som Sverige ändå är.
Jo jag anser att vi är ett väldigt rikt land men tyvärr så är resurserna väldigt ojämt fördelade.
 Åh NEJ jag är inte någon Lenninis eller Marxis men det är inte ok att vissa människor lever som dom gör medans andra froterar sig i omänsklig överflöd.
I staden där jag bor är egentligen en mysig stad där ytan alltid har varit välpolerad, men senaste halvåret har det kommit mer och mer tiggare, tror vi har 6 st numera och jag har verkligen riktigt ont av att se dom sittandes i detta kalla vädret med tiggarmössan i handen, så jäkla ovärdigt en människa.
Men igår gjorde jag någonting, statsmissionen har ju gått ut med att dom söker varma kläder osv, så jag packade ner 2 st stora säckar och skickade iväg, måste säga att det kändes riktigt skönt att veta , att just min insats har hjälpt några människor som har det bra mycket sämre än vad vi har det.

Han gjorde vad....

Jo jo, vissa personer ligger riktigt brunt till vill jag lova!!!!! Eller för att vara mera exakt maken ligger jäkligt pyyyrt till...

Följande har inträffat , vi har en lampa i hallen som har följt med huset, det som vi bor fortfarande i alltså en lampa från 40-taket som kanske inte är den vackraste men absolut originell och jag tycker den är läcker....
Maken däremot tycker riktigt illa om den ja till den milda grad.....

Sitter just nu och en av äldste sonens kompisar som är som en familjemedlem var på besök. Vi diskuterade vad som vi inte skulle ta med ner till Skåne, då säger P, men lampan som är i hallen den tar jag helt klart.
-Men OM vi inte ta med en ner så kan du ta den, men jag ska nog få med maken på banan...
- Hahaha ja lycka till din make bjöd in mig på en middag när du är och träna vovvsen och då skulle jag bara kunna plocka ner den och ta med den hem...
-Han gjorde vad???????

Jo då har min kära make delat ut lampan, och nu jäklar ska jag börja med att dela ut hansas saker, vad sägs om en
 -jäkla FUL skoteroverall modell, sedan jesus gick i kortbyxorna
En jäkla fult mc ställ regnställ som till och med jag ägde i min ungdom...(numera har vi goretex ställ)
ojojoj somliga kommer att få de mycket hett om öronen helt klar!

Corvetten ska fram idag känner jag...

Usch det är snö ute och jag har frusit hela dagen eldar i braskaminen, och är bara såååååå trött, en trötthet som dels beror på min smärta som har eskalerat men jag tror att det är eftersviter från julen som har varit...
Alltså jag älskar mitt liv, jag är oerhört privilegierad i mycket, men ibland så saknar jag den där lite vilda tjejen som inte tog så, allvarligt på livet, en tjej som förvisso har skrapat sig på knäna en och annan gång men som det var mera action i.
Men vad skulle jag vilja göra då??? Jo jag skulle vilja, jogga, röra mig obehindrat, slippa känna smärtan en hel jävla dag någon gång, (idag är det en dag då jag har häftstift i tåjäveln) så i och för sig är det en ganska ok dag, mot vad det kan vara, men ändå...

Sedan måste jag erkänna att jag har en sådan längtan igår fick jag fysiskt ont av min längtan. Jag har en längtan tillbaka till SydAfrika , kan man säga att jag tappade en del av min stjäl i detta underbara landet...det finns två ställen som gör fysikt ont i hela mig när jag tänker på dom det är Hermanus och sedan ett annat ställe som vi var på det var ett rekreations hem för soc förr och det är absolut ett av dom mest vackraste ställen jag har varit på jag är fångad där helt enkelt i dess totala magnifika skönhet ...
Sedan är det Mauritius åh vad jag älskar denna ön!
Syd Afrika måste jag nog känna att dit kan vi nog aldrig återvända på grund av makens hälsa, det går före allt, men min smärtsamma längtan dit kan aldrig någon ta ifrån mig.
Men Mauritius kanske redan nästa år vem vet????


Så nu ska jag nog hitta på någonting, dags att ta fram corvetten och trimma upp den lite...
Jo men just det, jag har en jättekul fest att se fram emot, moahahahah, det ska vara en överraskningsfest, sådant gillar jag ett riktigt jäkla party, men det dröjer lite ännu men det ser jag fram emot, TJOHOOOO

Men vad fanken dom skulle ju inte...

Alltså våra fyrbenta familjemedlemmar , har en oerhörd stor plats i våra liv, men jag drar en gräns ibland och det är att när jag bäddar rent sängen så vill jag vara den första som sunkar ner sängen...Solomannen älskar bara nybäddade lakan och han är en sann gentleman så han lägger sitt kloka huvud på sängen när jag har bäddat rent och bara njuter..
Så för att inte förvirra våra små älsklingar så har vi från början sagt att sängen är bara när dom blir inbjudna, inte annars ..
Pratade med maken och då säger han i förbifarten , jo men Solo har 3 ställen (i huset i skåne) som han lägger sig på...
Jag - ÖÖÖÖH 3 ställen????
Make- Ja det är mattan i vardagsrummet, sedan är det uppblåsbara madrassen som jag har köpt till dom,(och här kommer en märklig sak, Solo som är en sann gentleman som inte tjafsar om någonting), men denna uppblåsbara madrassen är bara hans och den delar han inte med sig av och hör och häpna det respekteras, helt otroligt vilket språk hundarna har sinsemellan och så är det våran säng...
-Menar du att Solo ligger i våran säng, utbrister jag lite förnärmad.....
- Hahah jo säger maken , jag säger, kom nu Solo så går vi och lägger oss och vips så ligger han i sängen och på morgonen, när han tycker att jag har såsat så lägger han sitt huvud rakt över min hals...(ett riesen huvud väger en del vill jag lova) så då är det bara att kliva upp...
Jaja jag förstår honom, Solo är en väldig speciell hund med hela sin personlighet... Bara jag tänker på denna hunden så tåras mina ögon av kärlek till detta dynamit paketet.

Målinriktning....

Pratade med maken alldeles nyss och så talar vi om olika saker och så utbrister maken- du bara glider omkring, (det var efter att jag föreslog att jag skulle ta med mig bägge( vovvsen på 1 v träningsläger ) så kunde han greja ifred, alltså hur tänker han nu???
I skrivandes stund så ska jag ta tjejen och åka iväg på träning och det är -10 grader, han och Solo ska "päsa" framför en brasa med en god bok...och jag glider omkring, hahahah

Nu är det så att det maken kallar glida omkring kallar jag för en målmedvetenhet, ingenting absolut ingenting i livet är gratis och ska man ta sig dit jag har som målsättning, så får man allt ligga i och träna..
Då funderar jag på för vem skull gör jag detta??? Jo bara för min egna skull, alltså jag har alltid satt någonting mål i mitt sinne och sedan kör jag på , tyvärr brukar det vara ganska höga mål men jag brukar ro det mesta i hamn som jag har försatt mig i..
Vad händer när jag är där? Absolut ingenting, utan då kör jag på med nästa grej, för då vet jag att jag har utmanat mig själv och klarat det...Knepigt !?
Jag har hört från många olika håll samma fras - du är en av dom absolut starkaste människor jag vet...och varje gång ställer jag mig som ett frågetecken, för jag tycker mig inte kunna kännas vid detta.
Fast visst jag har nog åstadkommit en del i mitt liv, men det beror mera på beslutsamhet och målinriktning, och inte så mycket på styrka.

Hundsporten.....

Som bekant består mitt liv av hund hund och åter hund, det innebär att vi har 3 st hundar varav 2 tränas regelbundet.
Maken och 1 av hundarna är nere i Skåne och grejar i huset.
I morse så vaknade jag och släppte ut våra 2 på tomten så dom kunde kissa av sig och när jag öppnade dörren så svor jag inomborda alltså alla hade ju lovat att det skulle komma snö och jag tänkte jojo visst det var denna snö, ute pissregnade i vanlig ordning...
Tar in hundarna och sedan går jag och duschar kommer ut från duschen och vad ser jag då???SNÖSTORM, jisses vad det snöade...Eftersom det är träningsdag på klubben så det var bara att palta på sig ett underställ och varma kläder och iväg för att träna både lydnad och skydd...
Men som alltid när man kör igång allting försvinne och jag fokuserar på det jag ska och idag var det en sådan wow dag allt var bara så jäkla bra, så från kl 9:30-14 var det utomhusaktivitet med korvgrillning, och härligt umgänge, men nu sitter jag och har fortfarande inte tinat upp, men vad gör det? Träningen gick kanon och det är det enda som räknas...
Pratade med maken  och dom har haft sol och 6 grader...hmm olika faller livets lotter helt klart.
På kvällen kom min älskade stora kille hem, det är någonting jag uppskattar, vi sitter och pratar och mår gott, vilket privilegium jag har som har så fina pojkar, är så stolt över dessa varelser och att jag får vara en del i deras liv, det betyder mycket.
ag tror att många tar sina barn för givet och ser dom som sina egendomar men för mig är killarna vuxna människor som jag älskar och jag vårdar vår relation som en skatt /gåva .

Ibland är man bara så tillfreds...

Just nu i skrivandes stund sitter jag med ett glas vitt vin, och bara mår sådär oförskämt bra, min barndomsvän har varit på besök och under besöket avhandlades det livets stora och små gåtor, Förmiddagens träning, som bestod i både lydnad och spår, gick bra trots sketvädret.
Pratade med maken i kväll och bara mådde så gott av att höra honom.
Fick mail från min kompis som har donerat sin njure till sin make i måndags och allt löper på som det ska...
Alltså jag sitter här och känner mig så rik och framförallt ödmjuk över livet och allt vad det innebär, kanske beror det på att man känner sig så älskad uppskattad på olika plan, både som äkta maka och som vän, ja just nu känner jag mig nog som den rikaste människan i hela universum...
Men som sagt det är ju MITT ÅR har jag bestämt, så detta är bara början !

Hahaha pratade med maken och han och Solomannen har varit ute på vift från kl 9-15 idag så bägge var ganska trötta.

Lite färdsnacks...

Här hemma har vi som bekant 3 st hundar, 2 st r brukshundar som dessutom tränas och arbetas som det anstår en bruks ras, sedan har vi ju en mops.
Däremellan när våra hundar inte tränas är dom som vilken annan divig schihuawawa, bortskämda ligger i soffan osv....
I dag ska maken åka iväg till Skåne på några dagar för han ska greja lite och Solomannen skulle följa med givetvis så , säger jag till maken , glöm inte att ge Solomannen vatten när ni stannar och rastar, varav maken säger helt lugnt givetvis ska Solomannen ha vatten det får han alltid när vi stanna på sibylla...
Jag tittar frågande på maken , -ÖÖÖÖÖH sibylla vad menar du??
Maken tittar på mig, - men herregud givetvis så måste Solomannen ha lite färdsnacks...så tydligen så har dom stannat vid Sibylla gatukök varje gång dom åker ner själva så Solomannen får en korv...bortskämd???som min systerdotter uttryckte det -bara en aaaaaaning

Idag var det....

Idag var kreat 173, idag så var det en större utredning, och dom kom inte på vad det kunde ha varit som utlöste avstötningen maken hade.
Att sådant sker ganska omgående efter en donation är inte ovanligt, då kroppen reagerar på ett nytt organ, men 5 år senare är väldigt ovanlig tydligen.
Japp denna v är det 5 år sedan maken låg på op bordet för preop då man tog bort den befintliga njuren och nästa månad äe det 5 år sedan donationen skedde...
Livet går oerhört fort när man har trevligt.

Jag hatar...

Nu har det snart regnat oavbrutet i ca 1,5 månader, alla åar i stan är på bristningsgränsen för att svämma över, gräsmattor är sunkiga och det går inte ens att spåra för risken är att jag eller hundarna sjunker ner i dyn och där med drunknar.
Maken har åkt iväg till Sahlgrenska nya prover, och ny oro...
Idag har jag bestämt mig för att detta är en jäkla skitdag och jag HATAR denna dagen, så deså!
Jag vill ha sol torrt osv, alltså jag tvättar golvet 3-4 ggr/ dagen, just för det är så jäkla lerigt ute jag känner mig som en moppkvast hela jag, uuuurk.
Men snart ska jag iväg och försöka träna lite lydnad med vovvsen.

Så kul...

Jomen idag fick jag besked om att Noomi syskon 2 st ska vara med på IPO lägret i februari (som vi förhoppningsvis kan åka på) kommer, den ena som ska vara med är samma kombination som Noomi kommer från men året efter och den andra är Noomis kullbror, kullbrodern är jag tveksam om dom ska träna det är uppfödaren som behöll en syster och en bror till Noomi och då skulle hon komma och antingen vara med och träna eller bara över en dag och titta på när vi tränar. Så jäkla kul!

Annars pissar det ner som aldrig förr, det har snart regnat oavbrutet i en månad snart och det märks på vattenflöden helt klart, åar har svämmat över och man kan inte spåra direkt, utan att riskera tt drunkna. seriöst detta är allt annat än roligt.

Etsika regler kan dra dit peppar växer.....

Som bekant engagerar jag mig ganska mycket i just njurdonation, och det som slår mig är så jäkla bestickande.
Jag vet att man har nu ett antal år försökt att få fram grisar som ska kunna ge människor nya njurar och som jag har fått till mig är det redan så långt framskridet att det bör vara en möjlighet att testa , MEN så kommer det in en annan aspekt som heter "ETIK" !???
Alltså VEM fanken tänker på etik om du ligger på livets yttersta gräns och behöver ett så viktigt organ för att överleva?
Personligen skulle jag absolut inte ha några som helst problem att ta emot en grisnjure, om det funkar...
Hallå jag äter ju dom svinen, så om dom duger som mat varför ska dom inte duga för att uppehålla mitt liv?
Där tycker jag nog att den enskilda individen ska få ha mera att säga till om helt klart, jag har full förståelse för dom som inte vill, men jag är mer än övertygad om att dom flesta faktiskt är villiga att ta emot en grisnjure om det funkar...
Kanske någonting att tänka på?

Små kvinnor behöver kompensation...

Tillbaka till vardagen efter en tuff gårdag då jag var med barndomsvännen och deras  resa tillbaka till livet efter en njurdonation.
Idag skulle jag åka till GBG för jag hade ett ärende där. Efter att ha velat fram och tillbaka så tog jag med mig Solomannen, (veleriet bestod i att gå igenom 5-an med honom med alla konstiga gäng där som smyger i buskarna med sina kamphundar, eller ännu värre dessa hundstölder), men efter övervägande så beslöt jag mig att det är nyttig soc träning så jag tog Solomannen med. Solo THE King äger allt så han brydde sig inte nämnvärt trots denna fruktansvärda miljön.
Sedan fortsätter jag genom hela 5-an och ut mot Brunnsparken genom Fredsgatan, och tillslut når jag affären som jag ska till. Går in med Solo och lägger honom i ett hörn och dör ligger han snällt och väntar på att jag ska bli klar med mitt ärende.
Sedan går vi tillbaka till bilen , jag betalar min biljett och går mot hissarna då går det två män bakom mig och jag hör hur dom pratar med varandra.
Den ena säger - Ja små kvinnor ska alltid kompensera med stora saker som titta på den lilla kvinnan och den stora hunden.
Jag blev så full i skratt men jag sade ingenting.
I mitt sinne tänkte jag gosse du har så jävla rätt med mins stackars 163 ö.h så behöver jag en hund som är 70 i mankhöjd minst och inte nog med det, jag har en till sådan hemma, MEN jag har fanken mera disciplin på dom än vad ,DU någonsin kan få på en tass på en hund!
HA så nu vet jag min längt kompenseras av stora hundar...(fast jag har aldrig klagat på min längt tvärt om)

FB vilket redskap det kan vara!!!!

Vilket redskap FB kan vara, igår så startade man en sida på FB för våra vänner, en av systrarna var med under hela tiden och jag säger ELOGE till dig E.H vilken hjälp , alltså här sitter vi flera stycke utspridda över världen och har kontakt med kontinuerliga uppdateringar hela tiden...
Själv har jag suttit framför datorn mest hela dagen , och följt varje steg.
NU är operationen /donationen över och allt har löpt väl ut, nu kan jag börja andas igen, det har varit tuffa timmar.
Emotionellt är jag helt slut men jag ska hälla upp ett glas Cabernet sauvignon och skåla för livet.
Idag känns det extra det här med livet som gåva.

En fjäril i inombords...

Som sagt en dag då känslorna är väldigt fladdriga, oavsett som jag har skrivit innan det blir ALDRIG som förr, jag berörs oerhörd av människors kamp för liv i detta fall njurdonation.
Har man gjort en sådan livsresa som vi har gjort och har sett livet återvända hos en närstående, som balanserade på livets yttersta gren och hur livet återvänder inom loppet av 12 timmar så kan man nog säga att man har fått ett annat livsperspektiv.
I skrivandes sund så sitter min vän och hennes make i bilen och ska göra sin resa, och här sitter jag som en annan lipande idiot med tårarna rinnandes på mig.
Det min vän gör är så stort, så det finns inga ord som jag kan sätta ord på.
Ganska konstigt för när vi själva gjorde resan så kände jag inte så då var det bara en självklarhet från min sida, en enorm beslutsamhet som var näst intill som ett stål, men när andra gör det så blir jag så berörd av dom och deras gåva.
Så till min vän
NU äntligen är tiden inne, nu jäklar ska ni återvända med krafter som är enorma, och när vi träffas då jäklar ska vi fira, det största som finns, LIVET!!!
Älskar dig gumman

Ett kast tillbaka i tiden......

Idag och kommande dygnet kastas jag tillbaka 5 år i tiden, då vi själva stod på livets yttersta kant och balanserade...jag läste precis mitt allra första inlägg, det är inget jag har gjort innan , kanske är det så att jag vill på något sätt undvika det för alltid smärtsamma ärret som är fortfarande så skört och går upp väldigt lätt, alltså det är ren självbevarelsedrift från min sida, jag går vidare men jag glömmer aldrig och titt som tätt gör det sig påmint...
Imrg 14.00 sv tid ligger en vän på op bordet och kl 14.30 börjar man att op hennes make som ska få en njure av henne.
Jag är rörd och ledsen och så glad för deras skull att dom hade sådan tur att dom matchade varandra. Så ledsen att dom ska behöva genomgå en sådan sak.
Livet blir sig aldrig riktigt likt efter en sådan resa, jag har blivit så mycket ödmjukare, känsligare, så jag ibland är trött till förbannelse på min känslighet.

Men alla mina tankar är hos dom och deras anhöriga

Växeln på Corvetten krakelerade ...

Jo men så var det jag hade tagit ut Corvetten för att dra på lite, men vad häde tro???Jo växel lådan behövde in på servis tråkigt nog....
Dag två på MY DOG, började inte alls bra för min del på natten hade jag haft halsont och började att frossa, så det var bara att konstatera jag kan inte åka iväg med feber, det är det verkligen inte värt. Så jag sade till maken , jag stannar hemma tog en panodil och lade mig för att sova bort skiten , DÅ hände det någonting, ja jag vill nog kalla det ett UNDER......
Maken kommer upp till mig och säger jag åker ner med Noomi och ställer....jag kan nog säga att jag var så chockad att jag näst blev feberfri, alltså utställningen är inte riktigt min grej, men maken han är totalt emot det, och jag har aldrig i min värld en kunnat föreställa mig att han skulle göra detta, inte ens under pistolhot....
Vi hade en sådan tur att min träningskompis som är riktigt duktig på att ställa var så snäll och hjälpte oss bägge dagarna och jag är så tacksam mot henne, hon kan verkligen det här med att ställa hundar, helt klart,
Till saken hör det att även idag fick vi Very Good (helt ok för min del), MEN det har hänt någonting konstigt under den gågna natten, någon / något har alltså bytt ut våran hund, dagen innan var 1 domare och 2 st domaraspiranter så imponerade av Noomis fysik, dom klämde och kände och tyckte wow vilken välmusklad hund...
Dagen efter står det i kritiken, hon är tjock ?!???? Dessutom har hon stora öron...
Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta,  men ett är säkert jag kan inte ens ta det på allvar, för fast vi fick VG så om jag läser mellan raderna så har vi DUMBO en tjockis med stora öron, hahaha.
Idag så fick jag tillbaka corvetten servad och allt men nu står den på vila och jaguaren kom fram igen!

Cirkus MY DOG.....

Då var 1 av 2 dagar på My dog avklarad, åkte hem med en Very Good, men herrejäklar vilken cirkus detta med hundutställningen är.
Alltså över 2000 hundar under samma tak, massor av människor hundar som är stressade, inte alla , (Noomi skulle jag kunna ha lös där utan någon fara) men jag ser att många hundar mår dåligt och inte bara hundarna utan även människorna.
Men det är en upplevelse att vara där, om inte annat så är det vansinnigt roligt att få träffa alla man känner.
Dagen började att jag kom och det gick inte ens att uppbåda en p-plats, ställde mig, på ett "fel" ställe och åkte på en P-bot a 600 kr...jamen toppen eller (NOT).
Sedan dagen till äran så hade domaren inte mindre än 2 st domaraspiranter med sig, och det tog 2 gånger så lång tid, jag höll på att bryta ihop, en hel jävla dag som gick till någonting jag inte tycker är kul och i mrg är det repris igen...men inte på P-bot hoppas jag!
Men jag ser det som en utveckling och alltid lär jag mig någonting, men jag längtar till morgondagen är över och jag får göra det jag tycker är kul, träna hundar, ut i skogen osv....

Idag skulle jag börja att plocka ner...

Idag skulle jag börja att plocka ner julen men det lär nog vänta.. känner inte för det och orken är inte heller riktigt med mig samt att min kropp går på sparlågan, så det blev en riktig långpromenad med vovvesen och uppehåll var det också , då känns det som ett bonus bara det.
Maken var och tog nya prover och kreat sjunker så sakteligen nu är det på 178, fortfarande skyhögt men år rätt riktning.
Imrg så ska jag ställa på MY DOG, egentligen är jag så emot detta med utställningar det är rena rama idioteri , men ska man ha valpar i framtiden så är det detta folk tittar på, konstigt nog....
Alltså jag är barnsligt förtjust i vackra riesen inget att snacka om, MEN jag kompromissar inte med arbetsfördheten och hälsan, och då får jag allt krypa till korset och ställa...
Jajaja det blir att ta fram corvetten starta upp den och gasa på lite extra, behöver använda lite extra hästkrafter , sedan är det samma sak på lördag, så nu jäklar trimmas det upp.

1 JANUARI 2014...mitt ÅR!

Åh vad härligt att börja med ett oskrivet blad som det alltid är med ett nytt år. Det är här med nyårsfirande är märkligt alla förväntningar osv, men det är kanske det som vi människor behöver, ett avstamp, då vi på något sätt kan känna att - "NU startar jag upp", med olika saker...
Själv började jag med att "starta upp i min jaguar E-type, drog ner cabrolen, satte hundarna bredvid mig för att ta oss på våran första tripp i Italienska Rivieran, med medelhavet på våran vänstra sida och kände solen smeka oss"
(Verkligheten var en morgon promenad i en bitande nordanvind. Men ljuset har börjat att återvända och nya möjligheter finns att skönja vid horisonten.)

Själva firade vi det nya året med en känsla av kärlek glädje och gemenskap, Glädjen att få vara tillsammans, det är det som räknas förs oss och det är det som är livskvalité för oss.
Kanske är det så att när man har det mesta man önskar sig utan en hälsa där en av parterna balanserar på ett vasst knivblad så får man andra värderingar ?

Igår så körde jag lydnad med hundarna och idag är det lite skydd som skall tränas, i mrg så ska jag plocka ner julen och till skillnad från andra år så packas julen i flyttkartonger som ska fraktas till nya huset med nya möjligheter, och sakta så packas 20 år av mitt liv ner, men det kommer nya infallsvinklar och möjligheter det gäller att glida in i dom och ta vara på dom. Lära sig att greppa och släppa.
I morgon så ska maken åka iväg och ta nya prover och se om det har börjat att stabilisera sig något.