tisdag 3 december 2013

1-A advent har passerat och en milstolpe.....

1-A, advent har och jag startade den kl 04:15, det var svart, blåste riktigt illa och jag var seg som jag alltid är på mornarna...
Men vi skulle bege oss till årets sista tävling Noomi och jag (tiken som är 1,5 år), jag hade förberedd mycket kvällen innan och det var bara att köra igång.
Denna tävlingen var ett behörighetsprov inför skyddet, och vi hade tränat sista 2 v varje dag bara i mycket SMÅ sekvenser, men träning har det allt blivit.
För mig betyder denna tävlingen mycket , då jag är helt ny inom sporten skydd, och dessutom med en så pass ung hund och jag vet att allting kan hända.
Väl på tävlingsplatsen så blev det lottning och vi kom som nr 2, dvs vi startade först, eftersom inom skyddet är man alltid 2 och 2, den ena hunden ligger medans den andra hunden gör sitt prov och sedan växlar man.
Strax innan provet startade så sprang det ett rådjur över ställer där platsläggningen var, (jisses tänkte jag detta bådar verkligen inte gott då N, har ett jaktbeteende som är riktigt grymt), men det var bara att bita idet sura äpplet och hoppas på att rådjurshelv....skulle hålla sig bort och det gjorde det.
Vi klarade provet och jag kan inte med ord beskriva känslan av glädje, nu har vi passerat 1 av 4 mål som jag har satt upp!!!!!
Ingenting i livet är gratis och jag lovar och svär hundträningen är ett ständigt arbete, men jag klagar inte tvärt om jag njuter och tycker att för varje mål vi uppnår så har jag som förare utvecklats och lärt mig massor av nya saker, då varje hund är en personlighet som kräver ett viss träningsmönster. jag tränar 2 st riesenschnauzrar och dom är absolut olika, det ända dom har gemensamt är deras makalösa aldrig sinande arbetskapacitet, jag är lyckligt lottad som har dessa makalösa hundar!
 På eftermiddagen var det, adventsmiddag hos min äldste son, han har köpt sig en insatslägenhet och jag är SÅ STOLT över honom vilken kille, han hade verkligen gjort jättefint.
Men jag var så trött på kvällen att jag fullständigt höll på att kräkas av trötthet.
Man kan lugnt säga att jag är priviligierad med så oerhört mycket här i livet mina 2 killar som jag älskar över allting annat, för dom skulle jag kunna göra ALLT utan att tveka.
Jag har ett intresse /hobby som jag är helt klart duktig på och jag bara suger åt mig ännu mera information (känner mig som en svamp) jag hela tiden vill ha mera....