torsdag 19 december 2013

Dagen efter...

Igår var det en dag som var mer än nådigt omskakande, nu inväntar vi svaren från Sahlgrenska sjukhuset, om vad som är på G.
Det finns 2 st avstötningar en akut och en långsam, den akuta var det inte då hade makens krea världen varit kanske dubbelt så höga, men OM det skulle visa sig att det är den långsamma så är vi väldigt illa ute, för det vet sjukvården fortfarande inte vad det kan bero på och framförall hur man parerar den, men man har tagit massor av prover och 3 st biopsier (vävnadsprover), på maken för att fastställa det som går att fastställa. Svaren får vi först efter jul helgen.

Jag måste bara säga ofta får man läsa om hur dålig, FB soc medier är man kan läsa om näthat osv, men jag kopierade av min text som jag skrev igår och lade ut den på FB, och jag bara måste säga den responsen, den värmen jag fick var totalt överväldigande, som jag skrev hade flera haft sådana vänner både i verkliga livet och på FB som jag har så hade världen sett helt annorlunda ut, helt klart, och mitt budskap verkade gå fram, -Ta ingenting för givet, LEV, glöm aldrig av det.

Jag var /är helt slut men jag tillbringade eftermiddagen/kvällen med hundträning och det gör att jag glömmer av allt annat som finns runt omkring mig. Jag fokuserar på det jag ska och får tillbaka tusen gånger om, det är en känsla som jag inte kan beskriva...
Idag var det samma sak, orkade knappt tänka tanken att gå ut men väl ute så blev det en långpromenad med mina 4-benta vänner och jag ler inom hela mig, dom är mina "lyckopiller", att få se hur dom sträcker ut sig över ängar är en fröjd, en lisa för själen.

Jag försöker att leva så normalt det överhuvudet taget går efter rådande omständigheter, men jag är långt ifrån "normal" jag orkar ex inte ta telefonen, för jag har verkligen inget att säga, jag vill bara ha ett "normalt" liv, jag orkar inte älta, det löser inte våra problem, så jag gör det jag kan lägger detta stora oket åt sidan jag är mycket väl medveten om att det finns där men jag kan liksom inte göra någonting nu och sedan fokuserar jag på det jag kan, hålla igång vardagen med allt vad det innebär.
Kan låta hur konstigt som helst , men jag tror att alla människor har olika sätt att hantera problem på och jag har hittat mitt sätt, (tror jag). Så länge det funkar för mig så kör jag.