Det här med att få hjälp...

Igår kväll så pratade jag med tvåan om att i morgon(idag alltså), så var det lite körigt på fm och att jag skulle behöva hanses hjälp. INGA Problem, säger min älskade son. Eftersom dom har lov denna v, så det sista jag säger till honom innan jag går och lägger mig igår kväll var- Du sitt inte uppe nu allt för sent tänk på att jag väcker dig tidigt i morgon bitti. -Nä nä inga problem, säger han... I morse så började jag med att skicka in hundarna som skulle väcka honom...utan resultat. Sedan gick jag in och väckte honom...utan resultat...Jag upprepade proceduren,med samma resultat. Tillslut tröttnade jag på honom, och fixade allting själv, med andan i halsen. När jag sedan kom hem så hade min älskling behagat att asa sig upp ur sängen, och då tänkte jag att det här måste man diskutera igenom, för det är verkligen inte ok. Jorå det var en ångerfull tvåa, som tyckte att det inte var ok det han hade gjort. Sedan frågade jag honom om han kunde erinra sig om att jag någon gång har gjort så mot honom...Nej det kunde han inte (vilket inte är konstigt för det har jag aldrig gjort), så frågade jag honom om det är ok om jag också börjar att göra så...Absolut inte, men du förstår jag hade ju blyklumpar på mina ögonlock så jag fick bara inte upp ögonen..? Suck stöööön pust ,säger jag bara!